BETLEHEM

Bussen passerade en bevakad gränsövergång innan den fortsatte in i Västbanken och staden Betlehem. Betlehem ligger vackert omgivet av höga gröna kullar. Den vackra vyn störs av den höga separationsbarriären som skär genom landskapet som ett djupt ärr i ett vackert ansikte. Uppförandet av denna betongmur började 2002 och hör till en de mest kontroversiella och diskuterade frågorna i regionen.

Den palestinska flaggan.

Kritiker menar att muren separerar palestinier från andra palestinier och att muren uppförts på det som av FN anses vara ockuperad mark. Förespråkare menar däremot att muren stoppar terrorister från att ta sig in i Israel, vilket också var anledningen till att muren uppfördes.

Israels mur mot Västbanken.

En stor skylt informerade att vi nu befann oss på palestinskt territorium (Område A/Area A som är under full kontroll av Palestinska myndigheten) och att det var förbjudet för israeliska medborgare att vistas i området.

Varningsskylt utanför Betlehem.

Utländska turister släpps i regel förbi men kan stoppas av soldater om säkerhetsläget förändras. Även om turister inte är ett primärt mål för terroristattacker så skadar det inte att vara uppdaterad på säkerhetsläget innan man besöker Västbanken.

Israelisk militärjeep på Västbanken.

Betlehem är mest känt som Jesus födelseplats för en sådär 2000 år sedan. Staden behöver ingen närmare presentation men Betlehem har varit ett kristet pilgrimsmål sedan 500-talet. I staden föddes den enkle herdepojken David som sedan blev Israels kung (mest känd från Bibelns berättelse om David och jätten Goliat, 1 Samuelsboken 17). Betlehems invånare är till största delen muslimer, ironiskt nog i en av kristendomens allra kändaste platser.

Betlehem på Västbanken.

Vi följde gator kantade av försäljare och marknadsstånd. Allt fler utländska turister och besökare väljer bort Betlehem då staden skakats av våldsamheter och oroligheter. Allt var lugnt under vårt besök och då turismen är många Betlehemsbors största inkomstkälla kändes det bra att handla på den lilla marknaden.

Marknad i Betlehem.

Vi kom fram till Krubbans torg (Manger Square) som domineras av Födelsekyrkan och Omarmoskén med sin höga minaret. Omarmoskén uppfördes 1860 och är Betlehems enda moské. Mittemot Omarmoskén, på andra sidan Krubbans torg, står Födelsekyrkan (The Church of Nativity) på platsen där Jesus sägs ha fötts.
Födelsekyrkan är en av de äldsta kyrkorna i världen som fortfarande är i bruk. Kyrkan uppfördes år 327 av kejsar Konstantin den store (Konstantin I) över den grotta som av traditionen utpekas som Jesu födelseplats. I Nya Testamentet omnämns ingen grotta som födelseplats utan en enkel krubba.
En vakt släppte in oss i Födelsekyrkan. Den rikligt utsmyckade kyrkan var inbäddad i ett dunkel och det var få besökare. Kyrkans ursprungliga mosaikgolv kunde beskådas genom ett par träluckor. Caspian och Charlie tröttnade fort och vi begav oss ut i solen istället.

Krubbans torg (Manger Square) med Omarmoskén.

Vi åt ett enkelt mellanmål i solen utanför Födelsekyrkan. Vi promenerade runt i Betlehem en stund innan vi gick tillbaka mot busshållplatsen.
Vid vägspärren Bethlehem Checkpoint var alla palestinier tvungna att gå av och visa sina ID-handlingar. Busschauffören sa åt oss att sitta kvar och istället kontrollerades våra pass av några soldater som klev ombord. Efter kontrollen i vägspärren tilläts vi fortsätta in i Israel för fortsatt färd till Jerusalem.
Bussen stannade på bussterminalen några stenkast utanför Damaskusporten.

JERUSALEM

Vi åt lunch på al-A'yed Restaurant mittemot bussterminalen. Lokalen var enkel men maten visade sig vara utmärkt. Förutom maträtter serveras även nypressade juicer. Grillat kött med hommus samt grillad kyckling med ris och dryck för oss fyra kostade drygt 100 shekel.
Drygt femtio meter nordöst om Damaskusporten ligger en sevärdhet få besökare till Jerusalem känner till. Under Jerusalems gamla stad ligger Sidkias grotta (Zedekiah's Cave), Israels största grotta. Denna drygt 20 000 m² kalkstensgrotta återupptäcktes 1854 men grottan har använts i tusentals år. Det är endast själva öppningen som är naturlig, resten har under åren grävts ut av slavar och arbetare. Sidkias grotta kallas även för Kung Salomos stenbrott (King Solomon’s Quarries).

Sidkias grotta (Zedekiah's Cave) under Jerusalem.

Inträdet för oss fyra var 42 shekel (Charlie kom in gratis). Det var en mäktig upplevelse att komma in i den gigantiska grottan. Både Caspian och Charlie tyckte det var spännande men Charlie valde att hålla mamma i handen för säkerhets skull. Besöket i grottan visade sig vara både prisvärt och uppskattat.

King Solomon's Quarries, Israels största grotta.

Från Sidkias grotta passerade vi genom Damaskusporten och fortsatte genom jerusalems Gamla stad fram till Jaffaporten. Jaffaporten och delar av stadsmuren revs 1898 för att den tyske kejsaren Vilhelm II kunde passera med sitt ekipage. Av samma anledning fylldes delar av vallgraven. Genom samma port promenerade General Allenby 11 december 1917 då hans styrkor intog Jerusalem. På grund av sin respekt för den heliga staden klev han av sin häst och valde att promenera in i staden.
Vi hade sparat våra biljetter från gårdagen och valde att promenera resten av Jerusalems stadsmur (Jerusalem Ramparts Walk). En maskin läste av streckkoden på våra biljetter och vi kunde passera genom en snurrgrind. Vi följde sedan stadsmuren norrut mot Damaskusporten. Denna norra promenad (Northern Ramparts Walk) visade sig vara mer spännande än gårdagens promenad. Från muren kunde vi kika ner på gatulivet nedanför muren och vi passerade flera bostadshus med citronträd.

Jerusalem Old City.

På håll såg vi Klippdomens gyllene kupol som blänkte i solen. Vi kom fram till Damaskusporten där flera israeliska soldater stod på vakt. Detta var slutet på promenaden och vi klev ner på gatunivå igen. Genom de smala och trånga gränderna passerade vi krydd- och souvenirbutiker. Caspian och Charlie köpte varsin liten souvenir i en liten butik.

Vi klev ut genom Jaffaporten och fortsatte sedan till biluthyrningen ett stenkast från Hotel King David. Detta är Israels mest kända hotell. Hotel King David öppnade 1931 och hade under 1930-talet inte mindre än tre kungahus i exil som gäster: kung Alfons XIII av Spanien, kejsar Haile Selassie av Etiopien och kung Georg II av Grekland. Hotellets södra flygel var under den brittiska mandatperioden bas för den brittiska administrationen. 1946 utsattes det brittiska högkvarteret av ett bombattentat som den judiska terroriströrelsen Irgun tog på sig ansvaret för. Sammanlagt 91 personer dog i bombattentatet. Mittemot King David Hotel ligger Jerusalem International YMCA med sitt höga torn.

Jerusalem International YMCA.

På King David Street 19 ligger Avis biluthyrning. Jag hade hyrt en bil för de två kommande dygnen på Autoeurope.se. Jag visade min reservation och kvittot på betalningen vid disken. Den trevlige mannen bakom disken tog kopior på mina papper, kontrollerade mitt svenska körkort och förklarade sedan försäkringspappret. För ungefär 900 svenska kronor fick jag hyra en Chevrolet Cruze LT (kombi) med fria mil.

Från garaget hos biluthyrningsfirman styrde jag sedan ut i Jerusalems rusningstrafik. Vi passerade marknaden Mahane Yehuda och bestämde oss för att inhandla middag samt proviant för morgondagens road trip. Jag parkerade i ett parkeringsgarage och till fots fortsatte vi till Mahane Yehuda Market.

Mahane Yehuda Market, Jerusalem.

Denna gamla och livliga marknad är ett utmärkt ställe att upptäcka Israels och dess grannländers fantastiska matkultur. Här finns över 250 olika försäljningsställen som säljer färsk frukt och grönsaker, kött, fisk och nybakat bröd. På marknaden säljs även nötter, kryddor och vin. Förutom matvaror säljs här också kläder, skor och souvenirer. Blir man hungrig finns flera restauranger, kaféer och gatukök i området som säljer falafel, shawarma och färskpressade juicer. Hit går både israeler och turister.

Det visade sig att Mahane Yehuda-marknaden var en utmärkt plats att inhandla halva (halvah). Denna sötsak består av sesampasta, sesamfrön och sirap. På marknaden fanns mängder av olika smaker som exempelvis vanilj och choklad men även halva med fyllning som pistagenötter, jordnötter, dadlar, passionsfrukt och kaffebönor.

Halva till försäljning på Mahane Yehuda Market.

Vi köpte med oss torkad frukt och middag till vårt hotell. Charlie såg en stor påse popcorn som han inte kunde slita ögonen från.

Solen hade för länge sedan gått ner och jag styrde hyrbilen till vårt hotell. Hotellets trevliga kvinnliga säkerhetsvakt visade var jag kunde ställa vår hyrbil. Middagen på hotellrummet fick avsluta vår dag i denna fantastiska stad.

Vi vaknade upp av att det spöregnade utanför fönstren. Medan vi åt frukost på hotellet sprack de mörka molnen upp och solen tittade fram. Vi hoppade in i vår silvriga hyrbil och jag styrde västerut längs med Highway 1. Trafiken var tät men flöt på bra så fort vi kom ut på motorvägen. Några kilometer innan Ben Gurion-flygplatsen svängde jag in på Highway 6 och styrde norrut mot Israels grönaste del, Galiléen.
Highway 6 är en betalväg där fordonens registreringsskyltar fotograferas automatiskt. Då vi färdades i en hyrbil skickas räkningen till biluthyrningsfirman som i sin fakturerar mig.

I god tid skyltades det för en större rastplats där vi gjorde ett kortare stopp innan vi fortsatte norrut. Trädbevuxna kullar och gröna dalar kantade vägen och vi passerade Israels tredje största stad Haifa. En dryg mil norr om Haifa ligger den över 5 000 år gamla staden Akko (även Acre och Akka).
Akko ligger strategiskt beläget vid Medelhavets kust och den världsarvsklassade gamla staden är väl värt ett besök. Under de kristna korstågen utkämpades hårda strider om denna strategiskt viktiga plats. Akko var under 1200-talet kungariket Jerusalems egentliga huvudstad och Johanniterordens säte. Akko var korsriddarnas sista utpost fram till 1291 då staden stormades och brändes på uppdrag av sultanen av Egypten.

Khan al-Umdan, Akko.

Jag parkerade en bit utanför gamla staden och till fots utforskade vi Akkos smala gränder. Akko är en pittoresk arabisk stad med en liten men livlig marknad. Vi hamnade nere vid hamnen där fiskebåtar och nöjesbåtar låg förtöjda. Vi blickade ut över Medelhavet medan stora vågor slog in mot oss. Flera fisk- och skaldjursrestauranger ligger vid vattnet.

Akko.

Vi åt lunch och besökte sedan marknaden där man kunde köpa allt från fotbollströjor till vattenpipor. Akko med sin trevliga marknad blev Jessicas personliga favorit.
Efter vårt stopp i Akko körde vi nu vidare till Rosh HaNikra (även Rosh HaNiqra), så långt nordväst man kan komma i Israel, precis vid gränsen till Libanon. Rosh HaNikra ligger 205 kilometer nordväst om huvudstaden Jerusalem men endast 120 kilometer från Libanons huvudstad Beirut.

Vid gränsen mot Libanon, Rosh HaNikra.

Rosh HaNikra är mest känt för sina kritvita kalkstensklippor och naturliga grottor. Platsen är en av landets populäraste sevärdheter. Då platsen ligger precis vid gränsen till Libanon är den militära närvaron hög. Jag stoppades i en enkel säkerhetskontroll men vinkades snabbt förbi och visades till en ledig parkeringsplats. Från parkeringsplatsen har man en otroligt vacker utsikt över Galiléen, Medelhavet och kibbutzen Rosh HaNikra med sina bananodlingar.

Vy över kibbutz Rosh HaNikra och dess bananodlingar.

Vi köpte biljetter till linbanan som tar en ner till grottorna. Biljetterna kostade 45 shekel för vuxna och 36 shekel för barn (det vill säga drygt 400 kronor för oss fyra). Den korta men branta turen ner till grottorna är en spektakulär och spännande resa. Då lutningen som mest är 60 grader anses detta vara den brantaste linbanan i världen.

Den brantaste linbanan i världen, Rosh HaNikra.

På grund av att det blåste häftigt och stora vågor slog in i grottorna var stora delar avstängda på grund av säkerhetsrisken. Vi fortsatte in i en av grottorna och dånet när vågorna ursinnigt slog in mot de kritvita kalkstensväggarna var öronbedövande.

Efter vårt besök i grottan tog vi linbanan upp igen. På toppen av klipporna finns en liten restaurang med panoramautsikt över området. Vi gjorde ett kort stopp vid den stängda gränsposteringen mot Libanon.

Jessica, jag och Charlie i Rosh HaNikra.

Vi fortsatte sedan till kibbutz Rosh HaNikra som en gång var mitt hem och min arbetsplats. Det visade sig att mycket hunnit förändras på tjugo år...

Home sweet home...

Jag passerade genom den tunga stålgrinden och vaktkuren och fortsatte uppför en brant backe. Jag parkerade bilen och medan barnen lekta på en lekplats utforskade jag kibbutzen på egen hand. Idag är området privatägt och man tar inte längre emot volontärer. Däremot är man som besökare varmt välkommen. Jag passerade den gemensamma matsalen och fortsatte sedan till min lägenhet. Det var många minnen som väcktes till liv under mitt korta återbesök. Jag gick tillbaka till lekplatsen och tittade på när Caspian och Charlie lekte. Det var spännande och otroligt häftigt att göra ett återbesök på denna plats som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Det var ju faktiskt här som mitt resintresse började...

Mitt hem i Galiléen, 1996 - 1997...

Nästa stopp på vår road trip var kuststaden Nahariya (stavas även Nahariyya), en mil söderut. Jag hittade en ledig parkeringsplats på huvudgatan HaGa'aton Boulevard (Sderot Ga'aton). Mitt i huvudgatan Ha'Gaaton Boulevard rinner Gaatonfloden, men på sommaren är floden i stort sett helt uttorkad. Över Gaatonfloden leder flera korta broar.

Huvudgatan Ha'Gaaton Boulevard i Nahariya.

Längs med Ha'Gaaton Boulevard ligger de flesta kaféerna, restaurangerna och butikerna i Nahariya. Fortsätter man längs gatan kommer man efter ett par hundra meter fram till sandstranden och Medelhavet.  Vi besökt mitt tidigare stammishak Penguin Café på Ha'Gaaton Boulevard, där jag svept mängder av israelisk öl och filosoferat om livet...

Penguin Café i Nahariya.

Penguins meny bjuder inte några större gastronomiska överraskningar men nygrillade hamburgare och glass och kaffe till efterrätt går alltid ner. Efter en intensiv men riktigt trevlig och spännande road trip styrde jag tillbaka till vårt hotell i Jerusalem. När jag parkerade bilen i hotellets garage såg jag på trippmätaren att vi sammanlagt kört över 38 mil. Kvällen avslutade vi med ett dopp i hotellpoolen.

Caspian med vår hyrbil.

Fortsättning på min reseskildring