ISTANBUL - Mitt tredje besök i denna underbara stad...

Istanbul hör till en av mina absoluta favoritstäder. När jag planerade min kommande resa till Israel såg jag till att även boka in ett par dagar i denna underbara storstad. Det var mitt tredje besök på lika många år i denna fantastiska metropol och det var andra besöket för min åttaårige son Caspian. Däremot var det första besöket för min fru Jessica och vår fyraåring Charlie.
Från ett vintervitt Landvetter flög vi med Turkish Airlines för att möta våren i Istanbul. Charlie var spänd då det var hans livs första flygresa.

Charlie på sin livs första flygresa.

Caspian som är desto mer resvan med flera flygresor i bagaget var desto mer avslappnad. Caspian lutade sig lugnt tillbaka i flygstolen och sken upp som en sol då de visade ”Star Wars: The Force Awakens”.

Caspian såg på film under flygresan...

Flygresan tog drygt tre timmar och femton minuter. Under flygresan serverades en enkel men både smakrik och mättande måltid. Vi landade på eftermiddagen på Atatürk International Airport/Istanbul Atatürk Havalimani (IATA-kod: IST) som är Turkiets största flygplats. Flygplatsen ligger knappt 25 kilometer väster om Istanbuls centrum. 

Det absolut billigaste sättet att ta sig till Istanbuls centrum från flygplatsen är med tunnelbana och sedan spårvagn. Undvik de påstridiga taxiförarna som raggar kunder i ankomsthallen.
Det är bara en kortare promenad från ankomsthallen till tunnelbanestationen Havalimani (flygplats) Metro Station. Se till att ha några 5- eller 10 lira-sedlar för tunnelbanan. Antingen köper man engångspolletter (jeton) i särskilda automater (med texten ”Jetonmatik”) på stationerna och i tidningskiosker eller så inhandlar man ett kort laddat med ett visst antal resor (Elektronikkart).

Från mina två tidigare besök hade jag kvar mitt Istanbulkart (Istanbul Card), ett kort stort som ett vanligt kreditkort. Fördelen med ett Istanbulkart är att man kan ladda det med så många lira man vill vilka sedan dras varje gång man passerar spärrarna på metro- och spårvagnstationerna. Ytterligare fördelar med kortet är att varje resa blir betydligt billigare än om man köper engångsbiljetter, uppemot 40 % billigare.
Ett Istanbulkart är inte heller personligt så ett kort gäller för hela familjen/kompisgänget förutsatt att man stämplar kortet för varje passagerare (upptill fem stycken).
Då Charlie var under sju år åkte han gratis på både bussar, spårvagnar, tunnelbanan och passagerarfärjor i Istanbul. Då Havalimani Metro Station är slutstationen på linjen M1 Aksaray – Havalimani (Röd linje) är det bara att hoppa ombord då tåget bara kan gå åt rätt håll. 

Istanbul är en av världens mest storslagna och mäktigaste städer. Staden har varit bebodd i över 5000 år och var huvudstad i två av historiens mäktigaste riken – Bysantiska riket och Osmanska riket. I århundraden har staden staden varit en länk mellan Europa och Asien, väst och öst och idag är staden en härlig mix av gammalt och nytt, österländskt och västerländskt, kristendom och islam.  Istanbul ligger precis på gränsen mellan Asien och Europa, faktiskt den enda staden i världen som ligger på två kontinenter. I staden bor uppskattningsvis mellan 15 och 20 miljoner invånare!
Trots att Ankara blev huvudstad när republiken Turkiet utropades 1923 är Istanbul, som var huvudstad i nästan 1600 år under namnet Konstantinopel, landets kulturella och ekonomiska centrum. 

Galatatornet i Istanbul.

Vi åkte tunnelbanan sex stationer till Zeytinburnu Station. Därifrån bytte vi från tunnelbana till spårvagn, sträckan T1 (Mörkblå linje) med riktning Kabatas. För att komma ombord på spårvagnen får man dra sitt kort ytterligare en gång för att passera spärrarna på stationen. Spårvagnarna i Istanbul är moderna och de olika stoppen ropas dels ut i högtalare men visads även på informationstavlor i taket.

Efter sexton stopp var vi framme vid hållplatsen Gülhane där vi klev av.  Vi befann oss nu i kvarteret Sirkeci i stadsdelen Eminönü. Sirkeci ligger i absolut anslutning till Sultanahmet, Istanbuls livligaste och populäraste turistkvarter. Av erfarenhet bor jag helst i Sirkeci då hotellen ligger på promenadavstånd till flera spårvagnshållplatser men även de främsta sevärdheterna i staden som Topkapipalatset, Hagia Sofia, Blå moskén, Baslikacisternen, Stora basaren samt Kryddbasaren (Egyptiska basaren), moskén Yeni Cami (Nya moskén) och Galatabron.

Från spårvagnshållplatsen var det en kort promenad till vårt hotell Kafkas på gatan Hüdavendigar Caddesi. Vi checkade in och fick rum 204 vilket var ett litet familjerum inklusive frukostbuffé samt wifi.

Kafkas Hotel i kvarteret Sirkeci, Istanbul.

Vi skyndade oss sedan ut i den ljuma kvällen. Vi åt middag bestående av kebab med bröd och grönsaker på Gar Pub & Restaurant, ett stenkast från vårt hotell. Notan för oss fyra inklusive måltidsdryck slutade på 100 lira (ungefär 300 svenska kronor).

Gar Pub & Restaurant.

Efter middagen tog vi en kort promenerade i kvarteret. Vi stannade till vid en försäljare som sålde färskpressad juice. En mugg med nypressad apelsinjuice kostade inte mer än 2 lira (6 kronor).

Färskpressad apelsinjuice för sex kronor muggen...

Vi gick sedan tillbaka till hotellet.

Charlie vaknade först vilket innebar att några sekunder senare var resten av familjen också klarvakna...
Vi åt en enkel frukostbuffé på hotellet. Smörgåsar med Nutella blev mina söners favoriter.
Ute sken solen och termometern visade på underbara sexton plusgrader. Mitemot vårt hotell låg en affär som sålde lokum, Turkish delight. Denna mjuka marmeladkonfekt kommer i mängder av olika smaker och skepnader och är en turkisk stolthet. Som besökare i Istanbul kommer du bli bjuden på provsmakning av försäljare för att lockas in i deras butiker. Var beredd på att pruta hårt och att betala dyrt för några få bitar. Betydligt billigare blir det att handla Turkish delight i matbutiker eller på Istanbuls flygplats innan hemresan.

Turkish delight.

I den varma vårsolen fortsatte vi promenade mot stadsdelen Sultanahmet. Att antalet utländska besökare och turister blivit färre efter terrorattentatet i januari, då 13 turister dödades, var påtagligt.
Vi passerade entrén till min personliga favorit Basilikacisternen. Vid mina två tidigare besök har det varit lång kö utanför, nu var det folktomt.
Inträdet till Basilikacisternen hade fördubblats på två år och kostade nu 20 lira (60 kronor). Då detta är en fantastisk upplevelse är det värt varenda lira... Barn under åtta år kommer in gratis. Se till att ha kontanter då det inte går att betala med kort i kassan.

Basilikacisternen (Yerebatan Sarayi) var en av Konstantinopels underjordiska vattencisterner och byggdes under kejsare Justinianus I styre 532 e Kr. Detta är den största av Istanbuls över hundra underjordiska cisterner. Basilikacisternen användes för att lagra vatten till de kejserliga palatsbyggnaderna i staden. Cisternen glömdes bort i och med osmanernas intåg i staden. Cisternen återupptäcktes 1545 då en fransman såg människor som hämtade vatten genom att hissa ner hinkar från sina källargolv. En del lyckades även fånga fisk från sina källare!
En brant trappa ledde oss ner i underjorden. Det var som att komma in i ett underjordiskt palats. Det 138 meter långa och 65 meter breda taket bärs upp av sammanlagt 336 pelare. Pelarna, var och en närmare nio meter höga, är fördelade på tolv rader.

Basilikacisternen (Yerebatan Sarayi).

I cisternen, större än en fotbollsplan, förvarades hela 80 000 kubikmeter vatten. Vattnet leddes hit via akvedukter från en vattenreservoar i Belgradskogen, 20 kilometer längre bort! De var påhittiga romarna... 
Pelarsalen var vackert upplyst och man tog sig fram på träbryggor. Vattendroppar från det fuktiga taket ovanför droppade ner på oss. Det var verkligen svalkande att komma ner under jord. Detta är en av Istanbuls mest annorlunda sevärdheter men har blivit en personlig favorit. 

Missa inte de stora fiskarna i vattnet!

I vattnet såg vi stora mörka skuggor som sakta rörde sig, det visade sig vara stora fiskar!
I cisternens nordvästra hörn finner man två pelare vars bas pryds av två huvuden föreställande det mytologiska monstret Medusa. Det ena huvudet är placerat på sidan och det andra upp och ner. Man vet inte orsaken till huvudenas annorlunda placering.

Basilikacisternen förekommer i en scen i James Bond-filmen Agent 007 ser rött från 1963. James Bond (Sean Connery) åker båt i cisternen för att kunna spionera under det ryska konsulatet. Även i filmen The International från 2009 utspelar sig en scen i Basilikacisternen. I Dan Browns fjärde roman om Harvardprofessorn Robert Langdon, Inferno, sker bokens upplösning i just Basilikacisternen i Istanbul. 

Uppe på gatunivå igen gick vi de knappt 150 meterna till Istanbuls absolut främsta sevärdhet, den gigantiska Hagia Sofia. Det var knappt någon kö till biljettkassorna där jag köpte varsin inträdesbiljett till mig och Jessica för 30 lira styck (90 kronor), Caspian och Charlie kom in gratis då de var under tolv år.
Efter en säkerhetskontroll med både röntgenmaskin och metalldetektorer fick vi kliva in i detta historiska mästerverk. Hagia Sofia (Aya Sofya) var under flera århundraden världens största kyrka och den största takförsedda byggnaden på jorden. Den bysantinska arkitekturens absoluta mästerverk blev senare moské och slutligen museum.  Hagia Sofia är grekiska för ”den heliga visheten”.  Hagia Sofia började uppföras 532 på uppdrag av den bysantinske kejsaren Justinianus I. Det tog uppskattningsvis 10 000 arbetare endast fem år att färdigställa detta mäktiga byggnadsverk. Hagia Sofia uppfördes på platsen där ett tidigare Bysantinskt Akropolis legat liksom två tidigare kyrkor vilka brändes ner 404 respektive 532. När osmanerna med Mehmet II i täten intog Konstantinopel 1453 omvandlades Hagia Sofia till moské. Förstärkningsarbeten på utsidan genomfördes liksom tillkomsten av minareter och islamisk konst. De kristna symbolerna togs bort och målningarna täcktes över. Efter det osmanska rikets fall och grundandet av republiken Turkiet beslöt Mustafa Kemal Ataürk att Hagia Sofia skulle omvandlas till museum vilket skedde 1934. Dock lät man Hagia Sofia förfalla. Under 1990-talet påtalade Unesco behovet av att restaurera museet vilket långsamt sker. Utsidan är ganska tråkig och avskalad på grund av alla förstärkningsarbeten som skett. Däremot invändigt är Hagia Sofia en av de mest imponerande och vackraste byggnadsverken på jordklotet. Dess enorma rymd gör en både förstummad och imponerad på samma gång. 

Hagia Sofia, Istanbuls främsta sevärdhet.

Salen med den mäktiga kupolen omges av gallerier i två våningar. Väggarna täcks av fantastiska mosaiker och väggmålningar föreställande Jesus, jungfru Maria och andra bibliska personer. Vissa av mosaikerna härstammar från 1200-talet.

Detaljerad mosaik i Hagia Sofia.

I hörnen hänger enorma runda plakat med Allah och profeten Muhammed samt namnen på andra viktiga personer i islams historia skrivna i arabisk kalligrafi. De högt placerade fönstren släpper in få ljusstrålar vilket ger ett dunkelt och en nästan mystisk känsla i hela byggnaden.  Det enorma kupolvalvet mäter över 31 meter i diameter och sträcker sig 55,6 meter upp i luften. Den ursprungliga kupolen rasade efter en kraftig jordbävning år 558. Ytterligare två gånger har delar av kupolen kollapsat, år 989 och 1346.   Runt kupolen finns 40 fönster vilka släpper in ljus men även reducerar vikten på själva kupolen.

Plakat med arabisk kalligrafi i Hagia Sofia.

Vi följde sedan en brant och lång stentrappa upp till andra våningen. Här pryds väggarna av otroliga väggmålningar. En marmorbalustrad sträcker sig runt hela salen. På en kort sektion av balustraden finns faktiskt klotter i form av runor som några vikingar ristat in.  Klottret är svårtytt men namnet Halvdan (skrivet ”alftan”) har man lyckats tyda.  De nordiska vikingarna kallades för ”väringar” (Varangian Guards) och värvades som legosoldater och livvakter åt den bysantinska kejsaren i Konstantinopel. Vikingarna kallade Konstantinopel för Miklagård.
Charlie var mer imponerad av en katt som låg och vilade inne i Hagia Sofia. Hagia Sofia är ett absolut måste när man besöker Istanbul! 

Först en kristen kyrka, sedan en moské och idag ett museum...

När vi passerade över den grönskande Sultanahmetparken ropade böneutroparen från den enorma Sultan Ahmet-moskén/Blå moskén. Moskén var stängd för besökare när vi passerade då det var bönetid. Sultan Ahmet-moskén är tillsammans med Hagia Sofia Istanbuls mest kända byggnad. Smeknamnet ”Blå moskén” kommer från att dess insida är rikligt utsmyckad med keramikplattor med blå detaljer. Många har lurats av namnet och trott att hela moskén är smurfblå men så är inte fallet. Sultan Ahmet-moskén står mittemot Hagia Sofia som en gigantisk grå koloss i jämförelse. Det skiljer över 1000 år mellan byggnaderna men Hagia Sofia står fortfarande oöverträffad...

Sultan Ahmet-moskén (Blå moskén).

Vi fortsatte och kom fram till Sultan Ahmet-torget (Sultanahmet Meydani), den stora öppna planen väster om moskén.  Här låg under det Bysantinska riket den stora Hippodromen (At Meydani) som byggdes redan år 203 och mätte 450 meter på längden. Här hölls hästkapplöpningar och tävlingar med quadriga (fyrspann). Det fanns plats för uppskattningsvis 100 000 sittande åskådare runt arenan. 
Det enda som återstår av Hippodromen idag är tre monument; 

• Theodosiusobelisken (Dikilitas) som härstammar från 1400-talet före Kristus och hämtades från Karnaktemplet i Egypten för att resas på Hippodromen på 300-talet. Theodosiusobelisken kallas även för den egyptiska obelisken. 
• Den 32 meter höga Konstantinobelisken (Örme Dikilitas) är av okänd ålder och består av murade stenar. 
• Den åtta meter höga Ormpelaren (Yilanli Sütun) från år 479 före Kristus som ursprungligen fanns i Apollontemplet i Delfi i Grekland. Pelaren pryddes av ett ormhuvud och detta finns idag på Istanbuls Arkeologiska museum.

Här stod också fyra stora bronshästar men dessa fördes bort av korsfarare 1204 för att pryda Markuskyrkan i Venedig, Italien.  Vid Theodosiusobelisken skedde den 12 januari 2016 en självmordsattack som krävde 13 dödsoffer. Attacken utfördes av en anhängare till terrororganisationen Islamiska staten (IS) och dödsoffren var alla utländska turister. På platsen låg nu endast ett par vissna blommor kvar.

Vi tog en fikapaus bestående av glass och kaffe på T-Cafe & Restaurant på Peykhane Caddesi, ett stenkast från det turkiska badhuset Cemberlitas Hamami. Medan vi avnjöt vår fika på terrassen såg vi gatulivet nedanför.

Fikapaus i Istanbul.

Nu var det inte många hundra meters promenad till ytterligare en av stadens absoluta sevärdheter, Stora basaren. Denna gigantiska basar, (Kapali Carsi på turkiska vilket betyder ”den täckta basaren”) är en av världens största basarer. Basaren uppfördes 1455 - 1461 på order av sultan Mehmet II.  Konstantinopel låg längs västerut på Sidenvägen och på basaren handlade man förr med siden, kryddor och guld. Dess nuvarande form och storlek fick basaren på 1730-talet.  Det finns ingen officiell statistik över hur många butiker det finns i Grand Bazaar men någonstans mellan 3 500 och 4 000 butiker är ett rimligt antal. De tusentals små butikerna är fördelade på 61 gator, alla under tak. Förutom butiker finns här även tehus, restauranger och en polisstation. Det är dock sparsamt med toaletter i basaren.  Basaren är öppen från 09:00 till 19:00 alla dagar förutom söndagar. Däremot brukar de omkringliggande gatumarknaderna ha öppet även på söndagar. 
Två säkerhetsvakter stod vid porten och visiterade besökare. De vinkade förbi oss och brydde sig inte om att kika i min kameraväska. Det var som att kliva in i en annan värld. Breda gator kantade med små butiker som sålde guldsmycken, lädervaror, antikviteter, lampor, mattor, souvenirer, t-shirts och krims krams.

The Grand Bazaar (Kapali Carsi) med över 3 000 butiker.

Vi promenerade längs otaliga smågator och passerade hundratals små butiker. Det var förvånansvärt lite folk i basaren och besökarna med västerländsk utseende var betydligt färre. Skräcken och oron för nya attentat gjorde sig återigen påmint. Basaren lockar främst turister vilket medför att det mesta är ganska dyrt. De olika försäljarna var långt ifrån påstridiga utan upplevdes mer glada att vi kom på besök. Inte ens de ökända mattförsäljarna gjorde någon större notis om oss när vi passerade deras mattbutiker. Vi räknade inte heller med att göra några shoppingfynd utan såg basaren mer som en spännande sevärdhet. 
I mitten av den labyrintliknande basaren finner man de äldsta delarna, Ic Bedesten. Det visade sig vara lätt att gå vilse här, vilket faktiskt är en del av charmen. Om man nu hittar något på basaren som man verkligen vill ha så är ett bra tips att bestämma sig för hur mycket man skulle varit beredd att betala för samma vara hemma i Sverige. Ha sedan denna summa som utgångsläge då man skall pruta. Men pruta aldrig på en vara om du inte är intresserad av att köpa den. 

Fortsättning på min reseskildring följer inom kort....

 

 

 

Fortsättning på min reseskildring följer inom kort...

/ Daniel Werner