PARIS

Följande morgon åt vi frukost på hotellet. Det serverades en enklare frukost men det var ändå rostmackorna med Nutella som blev morgonens höjdpunkt för Caspian. Det hade regnat hela natten men nu var det uppehåll men mulet.
Vi åkte tunnelbana till metrostationen Palais Royal – Musée du Louvre (Linje 1). Från stationen är det promenadavstånd till det underjordiska shoppingcentret Carrousel du Louvre där en av museet Louvrens ingångar är belägen.
Här finner man även den inverterade pyramiden (La Pyramide Inversée). Glaspyramiden fungerar som ett ljusinsläpp och i i filmen Da Vinci-koden är det här under som Maria Magdalena ligger begravd.
Vi var framme drygt 20 minuter efter museets öppning och redan ringlade sig en lång kö från entrén. Vi ställde oss sist i kön och en informationsskylt informerade att den beräknade kötiden från vår position var ungefär en timme. Minuten senare kom en säkerhetsvakt och bytte ut informationsskylten till en annan där det stod att kötiden nu var två timmar! Jag frågade säkerhetsvakten om det kunde vara kortare kö på eftermiddagen istället. Vakten tipsade mig då om att köpa en ”Advance ticket/fast pass” i en liten kiosk i närheten.
Förköpsbiljetten kostade 15 euro (samma pris som i biljettluckorna som jag skulle nått efter två timmars kötid). Biljetten gäller i ett år från inköpsdatumet och gäller för ett besök i Louvren.
Med min nyinköpta biljett lämnade vi Carrousel du Louvre och tog oss upp på markplan där ingången för de med förköpsbiljetter är belägen. Entrén är belägen i den stora glaspyramiden och här var det ingen kö!
Den 20 meter höga Louvrepyramiden i glas och metall är Louvrens huvudingång och stod klar 1989. 

Den 20 meter höga glaspyramiden är Louvrens huvudingång.

Efter att vi passerat metallbågar och min väska passerat genom en röntgenmaskin var vi så inne i museet.
Louvren var ursprungligen ett palats men förvandlades till museum (Musée du Louvre) efter Franska revolutionen och öppnade 1793. Konstmuseet Louvren är det största nationalmuseet i Frankrike och har en av världens största konstsamlingar. 

Louvren - Världens mest kända museum.

Här finns över 380 000 konstföremål och 35 000 målningar från antiken till mitten på 1800-talet. Den mest kända målningen i museet är givetvis Leonardo da Vincis Mona Lisa...
Louvren är världens mest kända och besökta museum med över nio miljoner besökare årligen.
Museet är öppet dagligen (utom tisdagar) från klockan 09:00 till 18:00. På onsdagar och fredagar stänger Louvren inte förrän klockan 21:45.
Inträdet är 15 euro.
Fri entré för personer under arton.
EU-medborgare (och medborgare från Island, Liechtenstein och Norge) under 25 år kommer också in gratis, ta med ID-kort eller pass för att bevisa din ålder.
Då detta är ett av världens största konstmuseer så räkna med att ett besök tar flera timmar i anspråk.

Louvren rymmer över 400 000 konstskatter...

Jag tog en gratis karta över Louvren i en av museets många informationsdiskar. Då Louvren är ett av världens största museer så är en karta ett måste. I informationsdiskarna kan man även hyra audioguider. Äger du ett Nintendo 3DS finns speciella guider att hyra eller köpa till just denna bärbara konsol.

Mona Lisa the Action Game...

Vi styrde stegen mot Leonardo da Vincis berömda målning Mona Lisa som är belägen på första våningen. Vi passerade den 244 centimeter höga marmorstatyn Nike från Samothrake från omkring år 190 före Kristus.

Nike från Samothrake.

Det var bra skyltat till sektionen med italienska renässansmålningar. Så kom vi då fram till världens mest berömda målning, Mona Lisa. Det kändes konstigt att köa, betala och sedan trängas för att se en tavla som man redan vet hur den ser ut och har sett dess motiv hundratals gånger innan...
Men det är givetvis kul att personligen kunna referera till originalet när man nästa gång ser tavlan avbildad.

Det var fler än vi som ville se Mona Lisa...

Mona Lisa, eller La Gioconda på italienska, är världens absolut mest berömda, lovordade och reproducerade konstverk. Den italienske renässansmålaren och multigeniet Leonardo da Vinci skapade porträttet mellan åren 1503 och 1506 på uppdrag av Francesco del Giocondo. Målningen lär föreställa sidenhandlaren och politikern del Giocondos hustru Lisa. När målningen dröjde, vilket berodde på att Leonardo enligt dennes dagböcker var både lat och temperamentsfull, vägrade Francesco del Giocondo betala för målningen. Istället sålde Leonardo tavlan till kung Frans I.
Målningen hamnade först i slottet i Fontainebleau och därefter i slottet i Versailles. Efter den franska revolutionen flyttades målningen till Louvren.
Målningen var under flera år relativt okänd tills den stals från Louvren den 21 augusti 1911. Tjuven var Vincenzo Peruggia som var anställd på museet. Han gömde tavlan under sin rock och promenerade sedan ut ur museet. Tavlan var borta i två år innan den dök upp i Italien då Peruggia försökte sälja tavlan.
Under andra världskriget flyttades tavlan till olika platser i Frankrike.
1956 skadades tavlan av två av varandra oberoende attacker. Vid de första attacken slängde en person frätande syra på tavlan. Den andra attacken skedde några månader sedan då en namngiven gärningsman kastade en sten på tavlan. 2009 kastade en rysk kvinna som nekats franskt medborgarskap en mugg, som hon ironiskt nog köpt i Louvrens souvenirbutik, på tavlan.
Idag är tavlan skyddad bakom tjockt pansarglas och vaktas av flera säkerhetsvakter.
Det gåtfulla leendet har förbryllat människor i flera århundraden.

Mona Lisa (La Gioconda).

Även om just Leonardo da Vincis Mona Lisa är Louvrens främsta sevärdhet finns mängder av andra sevärda konstskatter här. Caspian och jag tillbringade ett par timmar här.

Caspian framför den gigantiska tavlan "Napoleons kröning".

Även på konstmuseet Louvren var beredskapen höjd...

Vi gick sedan ut och möttes av en grå och molnig himmel. Vi passerade den 19 meter höga och 23 meter breda triumfbågen Arc de Triomphe du Carrousel. Triumfbågen byggdes under åren 1806 – 1808 på uppdrag av kejsare Napoleon I.
Vi svängde sedan norrut och fortsatte en kort bit till det pampiga lyxhotellet Regina Hotel på torget Place de Pyramides. Hotel Regina öppnade 1900 inför Världsutställningen samma år. Det femstjärniga hotellet har 99 gästrum varav 32 är sviter.
Hotellet förekommer i Bourne Identity med Matt Damon samt i Kiss of the Dragon med Jet Li.

Hotel Regina på Place de Pyramides.

På torget framför hotellet står en förgylld bronsstaty av Jeanne d'Arc (Jungfrun av Orléans) som restes 1874.
Vi promenerade vidare mot Tuilerieträdgården (Le Jardin des Tuileries), den stora och populära parken framför Louvren. Tuilerieträdgården öppnade redan 1667 för allmänheten.
Två unga flickor kom fram till oss och frågade om jag pratade engelska. I samma sekund ville de att jag skulle skriva på ett papper som de sträckte fram. Nu lös varningslamporna. Jag hade tidigare läst flera resesidor där det varnades för liknade händelser. Antingen så vill de ha pengar till en påhittad organisation och pengarna hamnar i deras egna fickor eller så länsar en kumpan dina fickor medan du är upptagen med att skriva på. Jag frågade syftet med att jag skulle skriva på och då blev de irriterade och sa att jag skulle skriva på och sträckte fram lappen och en penna.
När vi istället snabbt gick därifrån blängde de surt och gick istället fram till ett par intet ont anande turister. Runt i stort sett alla större sevärdheter i Paris vimlar det av personer som antingen vill att man skall skriva på lappar eller så låtsas de vara döva och vill ha pengar. Håll alltså ögonen öppna och håll i plånboken.

Se upp för skojare!

Vi fortsatte genom Tuilerieträdgården och kom fram till Place de la Concorde. Denna stora öppna plats domineras av den stora Luxorobelisken. Obelisken var en gåva från Egyptens vicekung Muhammed-Ali till Ludvig Filip 1831. Luxorobelisken är nästan 24 meter hög och är mer än 3300 år gammal. Under franska revolutionen stod här en giljotin som blev flitigt använd. På platsen halshöggs Ludvig XVI söndagen den 21 januari 1793 och Marie-Antoinette den 16 oktober samma år. Under befrielsestriderna 1944 under andra världskriget utkämpades stora strider om Place de la Concorde och omkringliggande byggnader. På Place de la Concordes västra sida börjar den berömda gatan Champs-Elysées. I slutet av gatan skymtade vi den berömda Triumfbågen. Sevärdheterna och turistattraktionerna i denna magiska stad tycktes aldrig ta slut...

Nästa fototillfälle dök upp när vi kom fram till den pompösa romersk-katolska kyrkan La Madeleine (Église de la Madeleine). Kyrkan är byggd som ett romersk tempel och invigdes 1842. La Medeleine mäter hela 108 gånger 43 meter. Den polske kompositören Frédéric Chopins begravning hölls i här 30 oktober 1849.

Église de la Madeleine.

På gatan rue Royal mellan kyrkan La Madeleine och Place de la Concorde ligger lyxkonditoriet Ladurée. Konditoriet slog upp sina portar redan 1862 på rue Royal. Ladurée är mest kända för sina pastellfärgade makroner (macarons).
Vi stegade in i den lilla butiken där pastellfärgade makroner låg i långa rader. Presentaskar i alla tänkbara storlekar (och priser där efter) finns till försäljning. Makronerna finns i arton olika smaker och de kostar två euro styck (ungefär 20 svenska kronor).

Pastellfärgade makroner (macarones) på lyxkonditoriet Ladurée.

Jag köpte en påse med de sorter som såg smarrigast ut. Kaffe, choklad och pistage blev mina personliga favoriter. Vägg i vägg med konditoriet finns ett kafé som säljer godsaker tillsammans med te och kaffe.
Ladurées makroner förekommer bland annat i Sofia Coppolas film Marie Antoinette från 2006.
Lite längre bort på rue Royal ligger den berömda restaurangen Maxim's. Detta historiska landmärke har genom åren blivit en symbol för fransk gastronomi och storslagna tillställningar. Maxim's öppnades som en liten bistro av Maxime Gaillard 1893. Under de kommande åren blev Maxim's en populär och trendig samlingsplats som lockade franska och internationella celebriteter som exempelvis Marlène Dietrich, Greta Garbo, Barbra Streisand, John Travolta och Brigitte Bardot som orsakade en skandal när hon gjorde entré på restaurangen barfota.

Maxim's i Paris.

Från tunnelbanestationen Concorde vid Place de la Concorde åkte vi åtta stationer på linje 1 (gul) till Gare de Lyon. Tågstationen Gare de Lyon är belägen i Paris tolfte arrondissement vid floden Seine. Gare de Lyon stod klar lagom till Världsutställningen 1900. Den 27 juni 1988 skedde en tragisk tågolycka på stationen som krävde 56 dödsoffer.
Gare de Lyon förekommer bland annat i filmerna Mr. Beans semester (2007) och The Tourist (2010).

Vi befann oss inte på järnvägsstationen för att åka tåg utan för äta lunch på den berömda lyxrestaurangen Le Train Bleu som är belägen i Gare de Lyon. Restaurangen öppnade redan 1901 som ”Buffet de la Gare de Lyon”. Restaurangen fick sitt nuvarande namn Le Train Bleu (Det blå tåget) 1963 efter det lyxiga expresståget Calais-Mediterranée Express som hade karakteristiska mörkblåa sovvagnar.

Lyxrestaurangen Le Train Bleu i Gare de Lyon.

Jag hade bokat bord några veckor innan vårt besök, vilket rekommenderas under turistsäsongen. En trevlig kypare visade oss till vårt bord i den fantastiskt vackert utsmyckade matsalen. Vi bläddrade en lång stund i menyn. Både jag och Caspian blev rekommenderade restaurangens lammstek av vår utmärkta kypare Tony. Som en aptitretare blev vi serverade en liten förrätt bestående av lax- och sparrismousse. Tony kom sedan in med en vagn där han sedan skar upp lammsteken. De tunnskurna lammskivorna serverades sedan tillsammans med en utsökt potatisgratäng, stekt tomat och ugnsbakad vitlök. Maten smakade verkligen fantastiskt!

Vår personlige kypare Tony skär upp lammstek.

Caspian åt sedan chokladglass med jordgubbar och maränger till efterrätt. Detta kulinariska äventyr slutade på 67 euro. Le Train Bleu är en av stadens främsta lyxrestauranger och förekommer bl.a. i filmerna Mr. Beans semester (2007) och Micmacs (2009). En av de mest minnesvärda scenerna i den franska actionthrillern Nikita från 1990 är inspelad i Le Train Bleus matsal. Liksom filmens hjältinna Nikita (Anne Parillaud) vill jag också få en ask med en israelisk Desert Eagle i kaliber .357 Magnum efter maten…

Grabbarna Werner på Le Train Bleu i Paris.

Efter den magiska matupplevelsen på Le Train Bleu åkte vi metro tillbaka till Place de la Concorde. Det spännande med att åka metro på linje 1 (gul) var att dessa tunnelbanetåg är förarlösa. Caspian stod längst fram och tittade ut genom det stora tågfönstret samtidigt som vi susade fram i underjorden.
Vi passerade torget Place de la Madeleine som ligger bakom kyrkan La Madeleine. Runt torget finns flera fashionabla klädaffärer och delikatessbutiker. Här ligger Fauchon, även kallad miljonärernas snabbköp (kolla in prislapparna så förstår du varför), den fantastiska chokladbutiken Hédiard och konfektbutiken Maison de la Truffe. Och vips hade man spenderat flera hundralappar på bara några få minuter...

På torget Place Vendôme drygt 200 meter därifrån står den 44 meter höga Vendômekolonnen (La colonne Vendôme). Monumentet restes 1806 på order av Napoleon för att fira segern vid Austerlitz.
Är man ute efter lyxiga handväskor, klockor, smycken och accessoarer i Paris är det hit man skall gå. Lyxbutiker som Cartier, Chanel, Dior, Louis Vuitton och Rolex ligger placerade runt torget.

Här ligger ett av de mest luxuösa, prestigefyllda och berömda hotellen i världen, nämligen Hôtel Ritz Paris. Hotellet öppnade 1898 och har genom åren blivit ett av världens mest kända lyxhotell. Nu höll Hôtel Ritz Paris på att totalrenoveras för flera hundra miljoner och entrén var därför täckt av en gigantisk presenning och byggnadsställningar. Det var här som Diana, prinsessa av Wales och Dodi Fayed åt middag innan den tragiska bilolyckan som krävde bådas liv 31 augusti 1997.
Hotellet förekommer i flera filmer varav tre med ingen mindre än Audrey Hepburn - Ariane (Love in the Afternoon), Kär i Paris (Funny Face) båda från 1957 och Hur man stjäl en miljon (How to Steal a Million) från 1966. Det är även här som Tom Hanks rollfigur Robert Langdon bor i filmen Da Vinci-koden (The Da Vinci Code) från 2006.

Promenaden tog oss sedan till det stora hotellet InterContinental Paris Le Grand Hotel. Hotellet öppnade 1862 under namnet Le Grand Hotel. Hotellet ser ganska trist ut från utsidan men är otroligt stilfullt på insidan. I thrillern Frantic av Roman Polanski bor Harrison Fords rollfigur på hotellet tillsammans med hans fru.
Det berömda kaféet Café de la Paix är beläget i InterContinental Paris Le Grand Hotel. Det var fullsatt på kaféets uteservering men en servitris visade oss till ett ledigt fönsterbord på insidan istället. Jag beställde in en fruktsmoothie till Caspian och en iskaffe åt mig själv. Notan på 19 euro var i dyraste laget och motsvarande inte på långa vägar våra förväntningar. Ett återbesök på Café de la Paix lär det inte bli.

Le Grand Hotel i Paris.

Bredvid Le Grand Hotel ligger torget Place de l'Opéra uppkallat efter operahuset l'Opéra Garnier (även kallat Palais Garnier). Operahuset är ritat av den franske arkitekten Charles Garnier och uppfördes mellan 1857 och 1874. Charles Garnier fick dock kritik för den överdådiga ornamentiken på byggnaden som är uppförd i nybarock.
Idag används det nya operahuset Opéra Bastille för opera men Parisoperans balettuppsättningar sker här.
Det är i operahuset l'Opéra Garnier den klassiska romanen Fantomen på Operan (Le Fantôme de l'Opéra på franska) av Gaston Leroux utspelar sig.

Operahuset l'Opéra Garnier (Palais Garnier).

I närheten ligger det lilla torget Place Édouard VII gömt. Torget pryds av en staty föreställandes kung Edvard VII av Storbritannien. Den brittiske kungen bidrog med pengar till teatern på torget och fick därför namnet Theatre Edouard VII. Detta lilla torg förekommer i en kort scen i Martin Scorseses film Hugo från 2011.

Place Édouard VII.

Från metrostationen Havre – Caumartin åkte vi till Montmartre. Vi klev av på metrostationen Abbesses där vi följde en lång spiraltrappa upp till marknivå. Detta mysiga och trevliga område på Montmartrekullen har lockat berömda konstnärer som Dáli, van Gogh och Picasso. Det lever fortfarande gott om konstnärer i Montmartre. De trånga kullerstensgatorna och charmiga småhusen gör att ett besök i Montmartre står högst upp på varje Parisbesökares att-göra-lista.
Flera branta backar och långa trappor senare kom vi slutligen fram till den ståtliga kyrkan Sacré-Cœur (”Heliga hjärtats basilika” på franska) på toppen av Montmartrekullen, stadens högsta punkt. Från trapporna till Sacré-Cœur har man en bedårande utsikt över metropolen Paris.

Utsikt över Paris från Montmartrekullen.

Den romersk-katolsk basilikan Sacré-Cœur (Basilique du Sacré-Cœur) uppfördes 1876 till 1914 men invigdes först 1919 efter första världskrigets slut. Basilikan som är byggd i ljus kalksten är 83 meter hög och syns över stora delar av Paris. På trapporna upp till kyrkan var det fullt med folk och trängseln var påtaglig. Flera försäljare gick runt och sålde selfie-pinnar, nyckelringar och annat skräp. Trots att det var så mycket folk runt kyrkan var kön in till själva kyrkan kort. Vi ställde oss i kön och efter knappt tre minuter var vi inne. Vi slog oss ner på några lediga stolar och vilade fötterna en stund och beundrade den vackra interiören.

Den vackra kyrkan Sacré-Cœur (Basilique du Sacré-Cœur).

Vi promenerade sedan runt längs Montmartres kullerstensgator. Vi passerade bland annat den lilla speceriaffären Au Marche de la Butte i hörnet av rue des Trois Frères och rue Androuet. Butiken förekommer som ”Maison Collignon” i den franska filmen Amélie från Montmartre (Le Fabuleux Destin d'Amélie Poulain) från 2001. I butiken kan man idag handla vykort och planscher med motiv från filmen.

Butiken förekommer i filmen "Amelie från Montmartre".

Mindre än 100 meter längre bort på rue des Trois Frères ligger den branta stentrappan som leder upp till gatan rue Drevet. I hörnet av rue des Trois Frères och stentrappan låg tidigare en bar som förekom i actionthrillern Ronin från 1988. Byggnaden är idag riven men stentrappan som även förekommer i filmens inlednings- och slutscen står kvar.

Rue Drevet förekommer i thrillern Ronin.

Vi hamnade efter en stund på den breda avenyn Boulevard de Rochechouart nedanför Montmartrekullen. Det är här som Paris syndiga och inte så rumsrena kvarter börjar. Gatan kantas bitvis av sexbutiker, porrklubbar och strippbarer. Fantasifulla namn som Porno Shop, Pussy's, Sexy Girls och Souvenirs Sexy stod på stora neonskyltar. Skyltfönstren med underkläder och sexleksaker var inte jättelätt att förklara för en storögd åttaåring...

Fantasifulla namn på porrklubbarna i Paris...

På håll såg vi den stora röda väderkvarnen som är det berömda nöjesetablissemanget Moulin Rouges symbol (Den röda kvarnen). Det var här som Parisversionen av varietédansen cancan uppfanns och väckte uppståndelse för sin oanständighet då dansöserna visade underkjolarna. Den ursprungliga byggnaden, från 1889, brann ner till grunden 1915. Över tio spelfilmer har gjorts som utspelar sig på Moulin Rouge. Större delen av Baz Luhrmanns film, med just namnet Moulin Rouge från 2001, utspelar sig här men är istället filmad i studio i Sydney och i Madrid.

Syndiga och berömda Moulin Rouge.

I hörnet av Boulevard de Clichy och rue Lepic fortsatte vi uppåt längs rue Lepic. På nummer 15 ligger Cafe des 2 Moulains (De två väderkvarnarna) där huvudpersonen Amelie (Audrey Tautou) i filmen Amelie från Montmartre arbetar. Interiören har inte ändrats nämnvärt sedan filmen spelades in här. Cigarett- och tobaksdisken där Georgette (Isabelly Nanty) står i filmen är dock riven. Personalen är otroligt trevliga och det var inga som helst problem att fotografera inne på kaféet.

Cafe des 2 Moulains i Montmartre.

Efter vårt trevliga besök i Montmartre åkte vi metro till metrostationen Charles de Gaulle Étoile. När vi klev upp till gatunivå igen stod vi framför den imponerande Triumfbågen. Tillsammans med Eiffeltornet är Triumfbågen Paris mest kända symboler. Den 50 meter höga Triumfbågen (Arc de Triomphe) står på Place Charles de Gaulle och uppfördes 1806 – 1836. Under triumfbågen ligger den okände soldatens grav som symboliserar alla de som stupade under första världskriget. På stilleståndsdagen (den 11 november), lägger Frankrikes president en krans på graven till minne av första världskrigets offer.
På toppen av Triumfbågen finns en utsiktsplats. Trafiken runt Triumfbågen är ökänd och det är en sevärdhet i sig att se bilar, bussar och motorcyklar trängas under rusningstrafik.

Triumfbågen (Arc de Triomphe) på Place Charles de Gaulle.

Från Triumfbågen leder den 1 900 meter långa paradgatan Avenue des Champs-Élysées. Avenyn hör till en av de mest kända i världen och här är priserna betydligt högre än i övriga Paris. Längs Champs-Élysées (De Elyseiska fälten) ligger märkesbutiker och exklusiva affärer. Restaurangerna och kaféerna räknar med att du aldrig kommer att komma tillbaka (och tar betalt och ger service därefter).
Champs-Élysées med Triumfbågen i bakgrunden syns i minst en scen i varje film som spelats in i staden.

Avenue des Champs-Élysées.

Längs med Champs-Élysées går cykeltävlingen Tour de France sista etapp. På Frankrikes nationaldag den 14 juli hålls en årlig militärparad med marscherande soldater och militärfordon som kör längs avenyn och mängder av helikoptrar och stridsflygplan som flyger över gatan.
Caspian och jag bestämde oss för att följa hela Champs-Élysées till Place de la Concorde, en sträcka på nästan två kilometer. På nummer 99 ligger den berömda och dyra restaurangen Fouquet's.

Fouquet's på Champs-Élysées 99.

Längre ner på gatan, på nummer 27 ligger fotbollsklubben Paris Saint-Germains (PSG) officiella butik. Utanför var det en lång kö. När vi till slut kom in i butiken var Caspian överlycklig. PSG-tröjor, muggar, halsdukar och fotbollsskor i två våningar, Caspian var i himmelriket...

Lååång kö utanför PSG-shoppen på Champs-Élysées.

Caspian i himmelriket...

Från Place de la Concorde tog vi oss vidare till Trocadero. Vi var båda rejält hungriga och slank in på Mokus L'ecureuil på Avenue Kléber. Först var jag skeptisk att besöka en pizzeria så nära turistområdet Trocadero men det visade sig att detta var en lyckoträff. Pizzorna bakas i det öppna köket som man hade full insyn i från restaurangdelen.
Jag och Caspian beställde in nygräddad pizza som smakade perfekt. Trevlig service och stämning höjde betyget.
Inte långt från Mokus L'ecureuil ligger adressen 104 Avenue Kléber som får föreställa Jason Bournes lägenhet i actionfilmen Bourne Identity från 2002.

Här bor Matt Damons rollfigur Jason Bourne i
actionfilmen Bourne Identity.

Vi fortsatte sedan ett par hundra meter till ytterligare två inspelningsplatser, båda på Avenue d'Eylau. På adressen 35 Avenue d'Eylau ligger skurkorganisationen SPECTRE:s högkvarter i James Bond-filmen Åskbollen (Thunderball) från 1965.
Femtio meter därifrån, på 9 Avenue d'Eylau, bor Liam Neesons dotter Kim (Maggie Grace) i actionthrillern Taken från 2008.

Caspian framför porten till 9 Avenue d'Eylau
som förekommer i actionthrillern Taken.

Vi promenerade vidare och hamnade återigen vid Place de Trocadero. Från den stora terrassanläggningen vid Chaillotpalatset (Palais de Chaillot) på Place du Trocadéro hade vi en fantastisk utsikt över Jardins du Trocadéro och Eiffeltornet. Vi trängde oss förbi horden av fotograferande turister där hälften var upptagna med att ta selfies med sina förbannade selfiepinnar.
Här finns även mängder av försäljare och påstridiga skojare. Vill du köpa en nyckelring med ett blinkande Eiffeltorn är det hit du skall gå.

Eiffeltornet (La Tour Eiffel).

Vi passerade över den öppna platsen som utgör Trocaderoträdgården (Jardins du Trocadéro) och fortsatte sedan över bron Pont d'Iéna. De två stentrapporna som leder ner till floden Seine kallas för Renault-trapporna då de förekommer i James Bond-filmen Levande måltavla (A View to a Kill) från 1985. I filmen kör James Bond (spelad av Roger Moore) en taxibil av märket Renault 11 nedför trapporna. I den korta men intensiva scenen delas taxibilen i två men Bond kör lugnt vidare, utan bakparti!
Bron Pont d'Iéna är uppkallad efter slaget vid Jena-Auerstedt 1806 under Napoleonkrigen. Bron stod klar 1814 och tog sex år att bygga.

Så stod vi slutligen framför det otroligt imponerande Eiffeltornet, världens absolut mest kända och ikoniska byggnadsverk. Det var andra gången i mitt liv som jag stod under den imponerande konstruktionen, första gången som nyfiken åttaåring. Nu stod jag här med min lika nyfikne åttaåring Caspian...

Det 324 meter höga tornet.

Eiffeltornet uppfördes mellan 1887 och 1889 för att bli den pampiga entrén till världsutställningen Exposition Universelle 1889. Världsutställningen anordnades för att fira hundraårsjubileet av den franska revolutionen. Tornet konstruerades av Gustave Eiffel och tornet fick sedan hans namn, La Tour Eiffel på franska.
Järntornet väger uppskattningsvis 10 100 ton och var fram till 1930 världens högsta konstruktion då skyskrapan Chrysler Building (319 meter) i New York stod klar. Den ursprungliga planen var att det 300 meter höga tornet skulle rivas 20 år efter Världsuställningen men fick stå kvar. Eiffeltornets järnbalkar är gjorda av svenskt järn och nitarna tillverkades av Borgviks bruk i värmländska Grums. 1959 placerades en 24 meter TV-mast på toppen av tornet vilket gör den totala höjden 324 meter.
Enligt Eiffeltornets officiella hemsida målas tornet om med en intervall på mellan fem och tio år. Det går åt sammanlagt 60 ton färg vid varje ommålning vilket tar 15 månader för 25 personer!
Det är 668 trappsteg till tornets andra sektion, men det finns även hiss för den som önskar. Kön till hissarna är längre och biljetterna dyrare. På det andra planet ligger lyxrestaurangen Jules Verne med en stjärna i Michelinguiden. Räkna med 2 000 kronor för middag (utan vin!). Restaurangen förekommer i flera filmer.
För att från andra våningen ta sig till utsiktsplatsen högst upp måste man åka hiss. Trapporna till toppen är endast för personal och James Bond (se filmen ”Levande måltavla”).
På tornets tredje plan, på 285 meters höjd, finns Gustave Eiffles lägenhet bevarad i sitt ursprungliga skick.
Då detta är ett av världens mest kända och besökta sevärdhet är köerna till tornet i regel timslånga. Det går att boka biljett som tar en förbi köerna, men dessa är slutsålda i månader i förväg under sommarmånaderna.

La Tour Eiffel.

Det är omöjligt att inte bli imponerad av detta fantastiska byggnadsverk och det är en obeskrivbar känsla att stå precis under det 324 meter höga tornet. Köerna upp till Eiffeltornet var långa och jag gissade att det skulle ta oss mellan två och tre timmar att komma fram till hissarna. Att åka upp i Eiffeltornet får vi spara till en annan gång...
Vi dröjde oss kvar en lång stund runt tornet tills solen gick ner.
Som lördagsgodis inhandlades franska crêpes med Nutella. Vi tog oss smidigt tillbaka till vårt hotell med metro.

Vi vaknade upp till en ny dag i denna magiska Europeiska pärla. Efter en enkel hotellfrukost begav vi oss med metro från stationen Operkampf med linje 9 (ljusgrön) till stationen Nation. Där bytte vi till linje 6 (smaragdgrön) och åkte tretton stationer till Denfert Rochereau.
På andra sidan gatan från tunnelbanestationens utgång ligger entrén till Paris katakomber. Entrén gömmer sig bakom en enkel svart plåtdörr och kan vara lätt att missa om det nu inte var för den långa kön!

Ingången till Paris katakomber.

Katakomberna öppnar för besökare från klockan 10:00 till 17:00 alla dagar utom måndagar. Trots att vi dök upp en dryg halvtimme efter öppning fick vi köa i över tre timmar! Jag har aldrig upplevt en kö som rört sig så långsamt. Ett tips är återigen att undvika att besöka Paris i augusti och om man nu är sugen på att besöka katakomberna att verkligen hänga på låset.
Caspian fördrev tiden med att plocka fina stenar i den lilla parken de l'Abbé Migne. Caspian fotograferade några möss som sprang runt i buskarna bara någon meter ifrån oss.

Vi fick tillåtelse av några personer bakom oss i kön att få lämna kön ett par minuter för att handla baguetter och dricka samt besöka toaletten i det närliggande kaféet Paul. Det finns vare sig toalett eller förvaringsskåp i underjorden. Då tunnlarna ligger på 20 meters djup är temperaturen konstant fjorton grader, ta med en tjock tröja. Inträdet är tio euro för vuxna. Barn under 17 år går in gratis.
Gångarna användes ursprungligen till kalkstensbrytning och härstammar från romartiden. Då Paris kyrkogårdar inte räckte till, risken för sjukdomar och att folk faktiskt började att klaga på likstanken beslutade man 1786 att gångarna istället skulle användas som begravningsplats. Idag finns här uppskattningsvis skelett och kranier från över sex miljoner människor.

Katakomberna sträcker sig över 300 kilometer under Paris men det är endast en sträcka på knappt två kilometer som är öppen för allmänheten.
Det är strängeligen förbjudet att på egen hand utforska katakomberna eller vistas utanför anvisade platser. Det finns fler hemliga ingångar till katakomberna och under andra världskriget användes tunnlarna flitigt av den franska motståndsrörelsen.
Paris katakomber (Catacombes de Paris) är en spännande och lite otäck sevärdhet. Barn är välkomna men är de under fjorton måste de vara i sällskap med en vuxen.

Dödskallar i Paris katakomber...

Caspian uttryckte att han tyckte det var läskigt men samtidigt jättespännande. Räkna med att ett besök i katakomberna tar ungefär en timme.
När vi kom upp på markplan igen tog vi tunnelbanan till området runt Place de Breteuil i femtonde arrondissementet. Mellan Place de Breteuil och Boulevard Garibaldi ligger ett kvarter med vackra hus. Gatorna rue César-Franck, rue Valentin-Haüy och rue Bouchut förekommer i Christopher Nolans mästerverk Inception från 2010. 
På adressen 6 rue César-Franck, i hörnet av rue Bouchut, ligger kaféet Il Russo (tidigare Da Stuzzi Patisserie) som i filmen Inception får föreställa Café Debussy. Det är här som Cobb (Leonardo DiCaprio) förklarar för Ariadne (Ellen Page) att de befinner sig i en dröm.
Just idag var kaféet stängt så det blev tyvärr ingen kaffe på deras uteservering.

Café Debussy i filmen Inception...

Nästa scen föreställer rue Valentin-Haüy där Ariadne leker med de fysiska lagarna och får gatan att vika sig över dem...

Gatan rue Valentin-Haüy förekommer i Inception.

På andra sidan Place de Breteuil steg vi in i en restaurang. Kyparen förklarade vänligt att de höll på att stänga. Det verkade som att hela Paris var stängt då det var söndag. Istället styrde vi stegen norrut längs Avenue de Breteuil. På håll såg vi Eiffeltornet trona upp sig.
I avenyns norra ände ligger det gigantiska byggnadskomplexet Hôtel des Invalides. Byggnaden har fått sitt namn efter byggnadens grundsyfte att vara ett sjukhus och pensionärshem för krigsveteraner. Hôtel des Invalides stod klart 1676. Idag ryms här flera museer, bland annat Franska armémuseet (Musée de l'Armée).
Napoleon I (1769 - 1821) är begravd i Eglise du Dome vars guldfärgade kupol är komplexet mest framstående kännetecken.
Alldeles bredvid Hôtel des Invalides, på andra sidan Boulevard des Invalides, ligger Musée Rodin. Huvudentrén är dock belägen på tvärgatan rue de Varenne.
Musée Rodin består av byggnaden Hôtel Biron som uppfördes 1727 till 1732 samt dess trädgård.

Här finns samlingar av den franske konstnären och skulptören Auguste Rodin. Här finner man exempelvis 6 600 skulpturer, 8 000 målningar och 7 000 andra konstverk.
Stora delar av byggnaden Hôtel Biron var stängda på grund av restaureringsarbete men den vackra trädgården var öppen för besökare. Inträdet till trädgården var blygsamma två euro.
Caspian behövde som vanligt inte betala någon entréavgift. Ett ytterligare plus då man planerar en Parisresa med barn.

Den absolut mest kända sevärdheten på hela Musée Rodin är skulpturen ”Tänkaren”. Bronsstatyn Tänkaren (Le Penseur) avtäcktes 1904. Under årens lopp har statyn både plagierats och parodierats.

I trädgården ligger en liten konstgjord damm omgiven av flera av Rodins skulpturer. Ett enkelt kafé finns här också. Vi unnade oss två belgiska våfflor med choklad. En museianställd kom fram och pratade fotboll med oss när han såg Caspians fotbollströja.
Efter vårt korta besök på Musée Rodin gick vi vidare till nästa sevärdhet, Musée d'Orsay. Min karta var inte den bästa och det visade sig vara betydligt längre att gå än jag hade gissat. Efter en mindre omväg kom vi så fram till den enorma byggnaden som utgör Musée d'Orsay.
Detta utmärkta konstmuseum är inrymt i en gammal stationsbyggnad. Järnvägsstationen med namnet Gare d'Orsay uppfördes mellan 1898 och 1900 till Världsutställningen i Paris år 1900 (Exposition Universelle 1900). Byggnaden blev snabbt omodern då längre tåg inte fick plats. På 1970-talet hotades byggnaden av rivning. Efter omfattande ombyggnationer invigdes museet 1986. Bara själva stationsbyggnaden är värt ett besök i sig! Missa inte den enorma stationsklockan som är bevarad på ena kortsidan.

Stationsklockan i Musée d'Orsay.

Jag och Caspian slogs av att det inte var någon kö till biljettluckorna. Inträdet var 11 euro per vuxen. Är man under 18 är det fri entré liksom om man är EU-medborgare mellan 18 och 25 år. Ta med passet som bevis.
Musée d'Orsay blev en personlig favorit. Här finns mängder av målningar och skulpturer att beskåda, främst fransk konst. Museet rymmer den största samlingen av impressionistiska och postimpressionistiska målningar i världen.

Musée d'Orsay är en personlig favorit i Paris.

Det är här man kan beskåda den kända målningen ”Whistler’s Mother” (Arrangement in Grey and Black: The Artist's Mother) från 1871 av James McNeill Whistler. Tavlan var huvudperson i filmen ”Bean” med Rowan Atkinson från 1997. Under vårt besök var tavlan tyvärr utlånad till USA...
Vi stannade en lång stund och beskådade flera målningar av den franske konstnären Claude Monet (1840-1926), bland annat den kända målningen Vallmofält (Coquelicots) från 1873.

Vallmofält (Coquelicots) av Claude Monet.

Från museet var det inte många meter ner till vattnet. Vi följde sedan floden Seine österut. Vid tvärgatan rue du Bac, mittemot bron Pont Royals södra ände, svängde vi av.
Middag åt vi på restaurangen Le Terminus på rue du Bac. Vi fastnade för deras hamburgare. Caspian fick en Cheeseburgare med cheddarost, rökt skinka och en barbequesås gjord på Jack Daniel's whiskey. Jag beställde in en 250 grams Angusburgare. Vi fick vänta bra länge på våran mat. Den långa väntetiden förläts då vår mat kom in, burgarna smakade fantastiskt! Notan slutade på 37 euro.

Efter maten följde vi kajen Voltaire (Quai Voltaire) längs floden Seine. Vi passerade den 33 meter breda bron Pont du Carrousel från 1939.

Pont du Carrousel med Louvren i bakgrunden.

Fortsättning på min reseskildring