AUSTRALIEN

SYDNEY (New South Wales)

Jag anlände till Sydney den 17 februari 1997 från Bali, Indonesien.

Australien består av sex delstater och två territorier. Australien blev självständigt från England 1901, men Englands drottning är fortfarande landets statschef.
Sydney är Australiens största och mest kända stad med drygt 3,6 miljoner invånare. Många tror felaktigt att Sydney är Australiens huvudstad, men den heter Canberra.
Klimatet i Sydney är alltid behagligt. Varmast är det i januari till mars med medeltemperaturer på runt 25 grader. Under de svenska sommarmånaderna juni och juli är det som kyligast i Sydney, men riktigt kallt blir det dock aldrig.

Australien!

Australien är känt för sin vildmark, "the Outback" med saltvattenkrokodiler och vilda dingos. Jag skulle bara befinna mig i storstäder så jag slapp bekymra mig om att av världens 20 giftigaste ormar finns hela 19 (!) i Australien.
Men i Sydney och dess närområde finns flera olika sorters giftspindlar. En spindelsort, redback spiders, gillar badrum och enligt ett envist rykte har den en förkärlek att gömma sig under toasitsen… Redbackspindeln är giftig och själva bettet är inte så smärtsamt men när giftet börjar verka orsakar den en enorm smärta som kan hålla i sig konstant i fyra dygn. Mycket obehagligt!
Spindeln känns igen på att den har ett brett och starkt rött streck längs den helsvarta bakkroppen. Motgift finns. Kontrollera skorna, kanske en spindel har övernattat i dina kängor.

Från flygplatsen i Sydney tog jag buss till stadsdelen Kings Cross, Sydneys "Red Light District". Här finns restauranger, nattklubbar, barer, strippklubbar, vandrarhem och billiga hotell i en salig blandning. Nattlivet i Kings Cross tar aldrig slut...

Jag bokade rum på "the Funk House" på Darlinghurst Road. I korridorerna och även inne i badrummen spelades musik och väggarna var målade med funky dekor, ett funky place helt enkelt. Det fanns ett stort uppehållsrum där man kunde träffa andra resenärer. Den stora takterrassen var också en populär samlingsplats för dem som bodde på the Funk House.
En natt i ett rum med fyra bäddar gick på 16 australiska dollar (drygt 90 svenska kronor). Detta var nästan tre gånger så dyrt som jag var van vid från länderna i Asien så jag fick börja tänka om och planera ekonomin.
Jag delade rum med tre brittiska tjejer vilka var ute och letade svartjobb hela dagarna.

Jag gick ut för att lära känna området Kings Cross lite bättre. När jag passerade de otaliga stripp- och porrklubbarna stod det muskulösa inkastare som försökte få in mig. De lockade med att det var "the real thing" och var mycket påflugna. Jag tål att folk kallar mig det ena, än det andra, men att någon helt främmande person tar tag i mig eller drar i mig har jag mycket svårt att acceptera.
Jag såg många prostituerade i Kings Cross, både killar och tjejer. Jag mötte flera drogpåverkade personer och hela området kändes olustigt, gapigt och skitigt. Jag gick tillbaka till Funk House och lade mig.

Nästa dag slängde jag på mig min lilla ryggsäck med vatten, kamera och flera filmrullar. Jag skulle ut på en egenkomponerad sightseeing. Jag tog tunnelbanan till Circular Quay vid hamnen. Där stod jag en bra stund och beundrade Australiens och Sydneys mest kända landmärke - Sydney Opera House.

Operahuset är klätt med 1 056 000 vita kakelplattor från Höganäs i Sverige. Operahuset med dess karakteristiska form ritades av den danske arkitekten Jørn Utzon. Operahuset började uppföras 1959 men invigningen skedde så sent som den 20 oktober 1973. 2007 utnämndes operahuset till ett världskulturarv. Den högsta delen av operahuset är 67 meter högt.

Sydneys absolut främsta landmärke - Operahuset.

Jag gick in genom entrén men Sydney Opera House är mest fascinerande från utsidan.
Inte långt från operahuset står den mäktiga Harbour Bridge. Bron är en minst lika känd symbol för Sydney som operahuset och stod färdig 1932. Harbour Bridge är 1149 meter lång varav spannet mäter 503 meter. Höjden ovanför vattenytan är 59 meter och man kan klättra upp i de bägge tornen. Sydney Harbour Bridge har öknamnet ”The Old Coathanger” på grund av dess bågform.

Den mäktiga Sydney Harbour Bridge från 1932.

Efter att ha sett mig mätt på operahuset och Harbour Bridge tittade jag i affärer i området The Rocks. Rocks Area är det moderna Australiens "födelseort", eftersom det var här kapten Arthur Philip landsteg 1788. De första att bosätta sig här var brittiska fångar som kom hit p.g.a. de överfulla fängelserna i Storbritannien. Området är nu kulturhistoria och de 200-åriga gamla byggnaderna står kvar. Här trängs små konstverkstäder, museer och caféer längs kullerstensbeklädda gator.

HMAV Bounty i Sydney.

I Circular Quay-området stod flera försäljare och sålde OS-souvenirer. Kepsar, muggar, t-shirts och pins, allt med "Sydney 2000" logotyper. Jag tänkte att till år 2000 är det långt kvar...
Circular Quay ligger vid Sydney Cove och är en perfekt utgångspunkt för förstagångsbesökaren i Sydney. Här ligger stora kryssningsfartyg förtöjda vid kajen och härifrån avgår passagerarfärjor till andra delar av Sydney.

Circular Quay, Sydney, Australien.

Jag trodde att jag skulle se fler aboriginer än jag faktiskt gjorde. Tyvärr är de mycket diskriminerade och segregerade i det australiska samhället. De fåtal jag såg var antingen alkoholiserade och satt och söp eller så satt de kroppsmålade och spelade didgeridoo för att samla in pengar från turister. Tragiskt då deras kultur och historia är mycket intressant och fascinerande.

Tillbaka i Kings Cross åt jag en god hamburgare på Hungry Jack's. Hamburgerkedjan Burger King heter Hungry Jack's i Australien därför att namnet Burger King var upptaget när de skulle etableras i landet. Hungry Jack's har precis lika goda Whoppers som Burger King i Sverige.

Följande dag spenderade jag i centrala Sidney. Jag tittade på alla skyskraporna och besökte flera butiker. I souveniraffärerna såldes vägskyltar som varnade för kängurur, didgeridooer, bumeranger och aboriginerkonst.

Gatubild från centrala Sydney.

Tillbaka på Funk House igen bokade jag en dagstur till Blue Mountains följande dag.

Jag försökte att ringa till Matthew (som jag blev god vän med på kibbutzen i Israel) i Brisbane, men det var bara en röst som sa att numret inte hade någon abonnent. Jag ringde även nummerupplysningen i Australien men det fanns ingen med det namnet på den adress jag uppgav. Matt hade nämnt att han och hans föräldrar eventuellt skulle flytta. Jag skrev ett vykort till honom (ifall han fick posten eftersänd till den nya adressen) med namnet på mitt hostel, telefonnumret dit samt mitt rumsnummer.

Det blev torsdag och jag hoppade in i en minibuss som skulle ta mig till Blue Mountains.
Blue Mountains ligger ca 110 km öster om Sydney och är ett måste för varje besökare i staden. Namnet Blue Mountains kommer från att alla eukalyptusträd i området utsöndrar små mängder olja. När oljan sedan avdunstar och blandas med vattenånga i luften uppstår ett blått skimmer.
På vägen till Blue Mountains stannade vi till i en park med vilda kängurur för en snabb picknick. Känguruerna verkade vara vana vid människor men höll sig hela tiden på avstånd. Verkligen kul att se dem hoppa fram på sina överdimensionerande bakben.

När vi kom fram till Blue Mountains gick vi en lång promenad och passerade vackra vattenfall och såg vilda papegojor.

Vattenfall i Blue Mountains.

Efter en stund kom vi fram till en platå där vi kunde blicka ut över en speciell klippformation. Det var "the Tree Sisters", tre höga klippor som fått namnet efter en legend. Myten säger att tre systrar blev förtrollade till sten av en medicinman. Detta för att skydda systrarna under ett anfall från en rivaliserande stam. Medicinmannen dödas oturligt nog i anfallet och han var den ende som kunde bryta förtrollningen och nu står de tre systrarna där, förvandlade till sten i all evighet...
The Three Sisters är 922, 918 respektive 906 meter höga.

The Three Sisters i Blue Mountains.

Vi fortsatte till samhället Katoomba där vi åkte en tur i ”Scenic Railway", vilken är världens brantaste järnvägssträcka. Sträckan är 415 meter lång och som brantast lutar den hela 52 grader. Järnvägen byggdes 1879 för att frakta kol från gruvan i Jamison Valley men nu fraktas bara turister.

Det mest storslagna i Blue Mountains är ändå "Megalong Valley". Megalong är ett ord från aboriginerna som betyder ungefär ”dalen under bergen” och syftar alltså inte på att dalen är ”megalång”. Megalong Valley sträcker sig långt bort i horisonten, omgiven av höga berg på båda sidor och en grön matta av eukalyptusträd.

Megalong Valley, Blue Mountains.

Det var fantastiskt vackert med de höga bergen, de gröna eukalyptusträden och det blå skimret som ett täcke ovanför.
Jag minns inte vad jag betalade för dagsturen till Blue Mountains men jag vet att det var mycket prisvärt. Blue Mountains är ett måste för den som besöker Sydney!

Tillbaka i Sydney igen gick jag på restaurang i närheten av mitt hostel. Tillbaka på Funk House frågade jag mig för i receptionen om Matt hade ringt, men ingenting. Han hade i alla fall fått datumet och vilken tid jag skulle landa i Brisbane, hade jag tur så skulle han möta mig på flygplatsen.

Nästa dag tillbringade jag mest nere i hamnområdet Circular Quay. Promenerade runt och fotograferade. Fortsatte in mot centrum. Såg det 305 meter höga Sydney Tower och Sydney Monorail som går i en cirkel runt Sidneys centrala delar. Jag promenerade tillbaka till Kings Cross. All sexhandel och drogpåverkade personer lade en mörk skugga över området och jag fick mer en känsla av att befinna mig i ett ghetto än i Sydney. Jag tyckte inte Kings Cross var så speciellt eller häftigt som alla backpackers på mitt hostel verkade tycka.

Nästa morgon frågade jag mig för i receptionen om de kunde tipsa mig om någonting mer att se i Sydney, förutom självklarheter som operahuset. De tipsade om en av stränderna, Manly Beach och när de pekade ut det på kartan erbjöd sig en i personalen att köra mig. Han slutade för dagen och bodde åt det hållet. Personalen på "Funk House" var mycket trevliga och hjälpsamma och detta ställe rekommenderas varmt!

Manly Beach, en juvel bland Sydneys stränder.

Manly Beach var häftigt och precis så fantastiskt som jag hade föreställt mig Sydneys stränder. En perfekt strand, perfekt temperatur i havet och mycket att se i området. Jag promenerade en stund längs "the Corso", strandpromenaden i Manly med butiker och restauranger. Detta var perfekt avkoppling dagen innan jag skulle flyga vidare till Brisbane, Queensland.

Jag vaknade upp till min sista dag i Sydney. Jag flög inrikesflyg till Brisbane på Australiens östkust.

BRISBANE (Queensland) 

Brisbane är huvudstad i delstaten Queensland. Staden har cirka 1,5 miljoner invånare. Brisbane är betydligt mer ”laid back” än exempelvis Sydney och det är ett absolut måste att promenera längs med Brisbane River som rinner genom staden.

Storstaden Brisbane, Queensland.

När jag landade i Brisbane och hämtat min ryggsäck från transportbandet höll jag utkik efter Matt. Han syntes inte till någonstans och jag tänkte att jag får leta upp något vandrarhem i centrum på egen hand. Jag tog rulltrappan ner till gatuplanet och där nedanför stod en långhårig typ med solbrillor och världens största flin - Matt! Det var verkligen kul att se honom igen.
Matt berättade att hans föräldrar flyttat precis när han kommit hem från Israel. Han fick sin post eftersänd men hade inte fått mina vykort från Sydney. Matt hade dock lappen jag gav honom i Israel med vilket plan jag skulle komma med och vilket datum.

Vi talade i mun på varandra i Matts blå Toyota Corolla hela vägen till hans föräldrars lägenhet.

Min vän Matthew "Matt".

Den vackra (och svindyra) lägenheten ligger i den fina förorten Newstead, längs Brisbane River. Jag fick ett eget rum i den stora lägenheten. Utanför låg den gemensamma swimmingpoolen. Matts föräldrar var enormt trevliga och sa att jag skulle känna mig som hemma.

Brisbane River med Story Bridge i bakgrunden.

Helt okej boende vid Brisbane River.

Senare på eftermiddagen åkte vi hem till Matts kompis Dan. Dans pappa bjöd mig på australiensiskt öl, XXXX (Four X). Fosters var bara piss som man sålde till dumma turister, förklarade han. Jag fick även smaka en inhemsk specialitet, "vegemite", en sörja som smakar jäst och salt. Detta äter man exempelvis som pålägg på smörgåsar. Smakade faktiskt inget vidare.

Gigantiska träd på en gata i Brisbane.

Senare åkte jag, Matt och Dan söderut till Gold Coast, en dryg timmes bilkörning från Brisbane. Kustområdet Gold Coast består av drygt fyra mil långa sandstränder. Huvudorten är Surfer's Paradise och gissa vilken som är den mest populära sporten här?
Skylinen i Surfer's Paradise domineras av fula och höga hotellkomplex men strandlivet här är oslagbart. Vi badade i de höga vågorna och det gäller att se upp för starka undervattensströmmar. När jag låg på stranden i den gassande solen förstod jag varför Queensland även kallas för ”the Sunshine State”. Men använd solskyddskräm! Använd solskyddskräm även när du inte är på stranden och gärna solglasögon och keps/hatt. Queensland har bland de flesta hudcancerfallen i världen.
Surfers Paradise bjuder på solsken tio månader per år och en medeltemperatur på omkring 22 grader… även på vintern!

Några regler på australiensiska badstränder med badvakter (life guards):

Vi såg inga hajar i vattnet men det fanns brännmaneter i vattnet som kunde ge förfärliga brännskador.
I Norra Queensland gäller det att ha ögonen öppna för den dödliga kubmaneten (Box Jelly Fish). Kubmaneten (Chironex fleckeri) är en av jordens dödligaste varelser och högrisksäsongen sträcker sig från november till maj. Kubmaneter är som tur är mycket ovanliga i vattnen utanför Gold Coast.

Vi åt fish & chips innan vi styrde tillbaka till Brisbane igen. Matts föräldrar bjöd på en fantastisk skaldjursmiddag.

Följande dag var en måndag och Matt skulle till universitetet, eller ”Uni” som man säger här. Jag åkte in till stan på egen hand. Inte långt från lägenheten gick det passagerarfärjor, s.k. City Cats (namnet kommer från att färjorna är katamaraner) in till centrala stan.

Jag åker City Cat över Brisbane River.

Jag promenerade runt i Brisbanes centrala delar. Kom fram till King George Square och Brisbane City Hall från 1930. Jag besökte shoppingcentret Myer Centre med affärer och restauranger i fem våningar. På de två översta våningarna fanns ett nöjesfält (!) med bl.a. karusell, ett litet pariserhjul och en berg- och dalbana.

Shoppingcentret Myer Centre med sin berg- och dalbana.

Dagen därpå följde jag med Matt till Uni, The University of Queensland. Universitetsområdet var enormt. Studenter satt i de gröna gräsmattorna och pluggade, precis som i en amerikansk high school-film. Matt gick på en lektion och jag satt och väntade på honom i kafeterian. Det var studenter med flera olika nationaliteter som studerade här, varav flera svenskar.
Matt skolkade från de sista lektionerna och istället åkte vi ner till South Bank och Kangaroo Point vid Brisbane River. Klipporna här är populära bland bergsklättrare och Matt försökte lära mig. Det var svårare än det såg ut och jag gjorde fel från första början. Tack vare Matts tålamod och en stor portion ”jävlar anamma” klättrade jag i alla fall ett par meter uppför de tjugo meter höga klipporna. Medan Matt klättrade upp till toppen och halade ner sig igen njöt jag av utsikten över Brisbanes skyline på andra sidan floden.

De följande dagarna tillbringade jag antingen i stan eller i poolen hemma hos Matt medan han var på Uni. På kvällarna umgicks vi med Matts kompisar eller åkte runt med bilen och kikade på sevärdheter i och omkring Brisbane.

Jag framför Story Bridge i Brisbane.

På fredagen 28 februari bilade jag, Matt och hans kompis Travis ner till Byron Bay. Vi susade förbi Gold Coast och fortsatte söderut. Byron Bay ligger knappt 18 mil söder om Brisbane i delstaten New South Wales. När vi passerade delstatsgränsen var vi tvungna att ställa fram klockan en timma. Queensland har samma tid året runt men New South Wales har sommar- och vintertid. Krångligt!
I kuststaden Byron Bay tittade vi i souveniraffärerna på huvudgatan och på alla överlevande hippies som inte verkade fattat att det är ute med batikkläder, flumma och röka på. Det vimlar av billiga vandrarhem, kaféer och restauranger och givetvis turister och backpackers från hela världen. Byron Bay var en mysig stad med en ”laid back” atmosfär.

Vi gick vidare ner till stranden. Det var mulet på förmiddagen men efter någon timme så sken solen och vi badade i några timmar.

Travis och Werner i Byron Bay.

Den främsta sevärdheten utanför Byron Bay är fyren Cape Byron Lighthouse. Fyren ligger längst ut på Cape Byron, den östligaste punkten på hela den australiska kontinenten. Därifrån såg vi delfiner som simmade långt ute till havs.

Cape Byron, den östligaste punkten på kontinenten.

Det kritvita arton meter höga fyrtornet från 1901 lockar stora mängder besökare året runt. Den kraftfulla vinden blåste in mot land och det kändes mäktigt att blicka ut över det stora vida Stilla havet.
På vägen tillbaka till bilen blickade jag ut över den vackra sandstranden Tallow Beach. Jag satt i baksätet och var helnöjd med dagens utflykt hela vägen tillbaka till Brisbane.

Den fantastiska sandstranden Tallow Beach i Byron Bay, Queensland.

Nästa dag spenderade jag och Matt inne i Brisbane centrum. Jag smet iväg och köpte en avskedspresent till Matt. Jag gick in i en spritbutik och köpte en flaska Absolut Vodka. Jag förklarade för expediten att spritflaskan kostade betydligt mindre i Australien än hemma i Sverige, på andra sidan jordklotet. Jag skulle köpt två flaskor…

På kvällen grillade vi på den stora balkongen till Matts föräldrars lägenhet. Australiensarna älskar att ha barbie (förkortning för barbecue). Jag hade tidigare fått önskat maträtt och då skojat med Matts föräldrar att jag skulle vilja prova kängurukött. Sagt och gjort, nu låg det stora bitar med kängurukött på grillen. Det var faktiskt riktigt gott.
Efter middagen kom Matts kompisar Dan, Pete och Bratt över med flera kassar australiensisk öl. Matt korkade upp flaskan med ”The Swedish Water” (Absolut Vodka). Vi gick på nattklubb och vi hade en kanonkväll. Jag charmade de australiensiska flickorna med min skandinaviska accent.

Jag vaknade upp till min näst sista dag i Australien. Matt och jag åkte på sightseeing i Matts bil. Vi åkte upp till berget Cootha, 30 minuters bilkörning från Brisbane. Från toppen av Mount Cootha har man en fantastisk utsikt över Brisbane och dess omgivningar. Man ser flera mil åt alla håll. Vi köpte varsin glass i restaurangen vid utsiktsplatsen innan vi körde tillbaka ner till Brisbane igen.

Matt på Mount Cootha med Brisbane i bakgrunden.

Kvällen avslutade vi med att jag bjöd Matt på thailänds restaurang. Det kändes trist att lämna en god vän som bor på andra sidan jordklotet men min fortsatta resa lockade samtidigt.

Morgon därpå sade jag adjö till Matt som skulle till Uni. Matt's pappa körde mig till bussterminalen, där flygbussen skulle avgå ifrån. Jag tackade för deras otroliga vänlighet och gästfrihet och jag sade farväl.

Det bästa med att resa är inte bara att se olika sevärdheter eller utforska nya länder. Att träffa underbara människor är minst lika spännande. Matthew (Matt) träffade jag på kibbutz i Israel. När han efter ett par timmar fick reda på att jag skulle till Brisbane på min resa erbjöd han mig att komma och bo hos honom. Detta är den mentaliteten som finns hos de flesta backpackers. Jag har delat ut min adress till flera personer runt om i världen. En vacker dag kanske det ringer på dörren...

Jag och min stora ryggsäck på väg mot Hongkong.

Nu skulle jag flyga vidare mot nästa mål på mitt långa äventyr - Hongkong...

Japansk turist som ville bli fotograferad med mig.

Tallow Beach, Byron Bay.

 

Filmtips inför en resa till Australien:

 

Med reservation för förändringar som skett efter februari 1997.