FINLAND

HELSINGFORS – Sisu, bastu och hårdrock

Jag kan med lätthet räkna upp ett femtiotal personer i min bekantskapskrets som har varit i Thailand. Men jag kan inte räkna upp mer än ett fåtal personer som jag vet har varit i Finland…
Finland, våran okända granne i öster. Tankarna går till Nokia och Uutiset på TV, Mumintrollen och Koskenkorva samt bastu och ”Ei saa peittää”…
Finns det verkligen något att se och göra i Helsingfors, huvudstaden i de tusen sjöarnas land?

Helsingfors sett från havet.

Snabbfärjan jag tidigare hoppade ombord på i Estlands huvudstad Tallinn närmade sig Finlands huvudstad Helsingfors. Färjan passerade Sveaborg och Helsingfors skyline närmade sig och jag såg den vita Domkyrkan som dominerade hela stadsbilden.
Lätt sjösjuk satte jag ner mina fötter på finsk mark för första gången i mitt liv.

Inte lika snabbt som flyget...

Helsingfors (Helsinki) omges av det glittrande havet på tre sidor, vilket ger staden dess särskilda atmosfär. Helsingfors grundades 1550 av den svenske kungen Gustav Vasa. Platsen för staden var ursprungligen i Gammelstadsforsen vid Vandaån. På mitten av 1600-talet flyttades staden närmare kusten mot Finska viken (Suomenlahti). Finland tillhörde Sverige fram till år 1809 då Ryssland erövrade landet. Finland är vårt enda grannland som använder sig av valutan Euro. Den 1 januari 2002 försvann den finska Marken som valuta.
Landet är tvåspråkigt och ca 7 % av landets befolkning talar svenska. Men många föredrar engelska istället för svenska, särskilt i Helsingfors. Alla gatuskyltar står på både finska och svenska.

Gatuskyltarna i Helsingfors står på både finska och svenska.

Jag passerade Salutorget och Uspenskijkatedralen innan jag efter en stunds letande kom fram till mitt boende, Eurohostel, på Linnankatu 9. Detta är Finlands största hostel med 135 rum. Vandrarhemmet är av enklare standard men ligger mycket centralt i stadsdelen Skatudden (Katajanokka).

Skatudden, centralt och bra.

Eurohostel riktar sig till budgetresenärer och backpackers. WC och dusch finns inte på rummen utan dessa är belägna i korridorerna och delas med övriga gäster. I rumspriset ingår inte frukost men man får tillgång till bastu (sauna), man är ju i Finland!
Spårvagn 4 och 4T tar en snabbt in till centrala Helsingfors, eller så går man i en kvart…

4:ans spårvagn framför presidentpalatset.

Jag visade min bokning som jag hade skrivit ut från datorn. Jag fick rum nummer 329. Rummet påminde mest om en liten fängelsecell storleksmässigt och var spartanskt inrett med en säng, ett bord, en stol, en hylla och en garderob. Sängen fick man bädda själv. Allt var mycket sparsamt men fräscht. Jag lämnade rummet efter knappt tre minuter.

För att spara tid planerade jag att åka mycket spårvagn. Från spårvagnsföraren kan man köpa antingen 1-,3- eller 5-dagsbiljetter. Jag köpte en endagsbiljett (gäller i exakt 24 timmar) för 6,80 Euro (73 kronor).
Jag hoppade av vid det stora Senatstorget (Senaatintori), Helsingfors hjärta. Torget domineras av den enorma vita domkyrkan som måste vara Finlands mest kända och fotograferade byggnad. Domkyrkan (Helsingin tuomiokirkko) byggdes mellan åren 1830 och 1852. Den 62 meter höga byggnaden är syns på långt håll och är Helsingfors främsta landmärke.

Helsingfors domkyrka (Helsingin tuomiokirkko) är stadens främsta landmärke.

De andra byggnaderna runt torget är Statsrådsborgen, Nationalbiblioteket och Helsingfors universitet, alla ritade av den tyske arkitekten Carl Ludwig Engel.

Senatstorget (Senaatintori) är stadens hjärta.

På torgets västra sida står Helsingfors universitets huvudbyggnad (Helsingin yliopisto) och på den östra sidan står Statsrådsborgen (Valtioneuvoston linna) med sin vackra gula fasad. Fram till 1918 hette byggnaden Senatshuset men bytte namn då senaten tog över byggnaden. Mitt på torget, nedanför trappan som leder upp till Domkyrkan står en staty föreställande Alexander II av Ryssland.

Statsrådsborgen (Valtioneuvoston linna) på Senatstorget.

Jag gick ner till Salutorget (Kauppatori) nere vid hamnen. Här såldes souvenirer, kläder, knivar och mat från täckta bord. Jag åt lunch från ett gatukök. Maten bestod av en tallrik muikku som är stekta småfiskar (siklöja) med, lökringar, friterade bläckfiskringar, potatis och grönsaker för nio Euro. Och ja, man äter fiskarna hela, det vill säga med stjärtfenor, ögon och inälvor…

Marknad på Salutorget (Kauppatori).

Se upp för tjuvaktiga fiskmåsar och trutar! De har lärt sig att knycka mat från matgäster som vänder bort blicken från sina tallrikar. Det är strängeligen förbjudet att mata dessa flygande råttor.

De bara väntar på att sno din mat...

Stärkt efter lunchen promenerade jag upp längs med Esplanaden och passerade Akademiska bokhandeln (Akateeminen kirjakauppa). Denna bokhandel, Akademen i folkmun, är varje bokälskares våta dröm. Bokhandeln är som en blandning av ett bibliotek och ett museum med tydliga skyltar och flera hundra hyllmeter med böcker. De flesta böckerna är givetvis på finska men det finns även böcker skrivna på svenska och engelska. Här finns även ett kafé. Akademiska bokhandeln ligger i anslutning till varuhuset Stockmann. Jag passerade den stora centralstationen då äntligen solen tittade fram.

När vädret äntligen såg ut att bli fint begav jag mig raskt ner till hamnen varifrån färjan ut till Sveaborg avgick ifrån. En tur- och returbiljett kostade 3,80 Euro. Jag hann med att äta en glass från den finska glasstillverkaren Ingman innan färjan skulle gå. Pröva blåbärsglassen!

Sveaborg (Soumenlinna) är ett trevligt utflyktsmål.

Färjeöverfarten tog inte mer än femton minuter med Sveaborgsfärjan (Suomenlinnanlautta). Sveaborg (Soumenlinna) är en av världens största sjöfästningar. Sveaborg lät uppföras år 1748 av den svenske kungen Gustav III för att kunna stoppa ryssarna. Med på UNESCO:s världsarvslista. På Sveaborg ligger den finska sjökrigsskolan och ön har drygt 800 fast bosatta personer.
Sveaborg består av flera öar som är sammanlänkade med flera gångbroar. Under sommarmånaderna lockar de pittoreska öarna med sin vackra natur hundratusentals besökare, både finländare och turister.
Jag hoppade iland på huvudön Stora Öster Svartö (Iso Mustasaari). Solen sken, gäss med sina ungar kilade raskt över gräsmattorna och en svag och behaglig doft av syrén låg över öarna de små öarna.
Små trevliga caféer med bord och stolar utplacerade på utsidan lockade med kaffe och finska kakor.

De tidigare kasernbyggnaderna fungerar nu som bostadshus.

Jag passerade Sveaborgs kyrka ( Suomenlinnan kirkko) som även fungerar som fyr. Kyrkan byggdes mellan åren 1850 och 1854 och hade då lökkupoler men dessa togs bort då Finland fick sin självständighet. En kul detalj är staketet runt kyrkan som består av gamla kanonrör.

Sveaborgs kyrka.

Jag promenerade runt Stora Öster Svartö och fotograferade. Fastnade en stund framför torrdockan som fortfarande används. Jag njöt av det vackra vädret och de trevliga omgivningarna innan jag tog färjan tillbaka till fastlandet igen.

Jag passerade återigen den vackra Uspenskijkatedralen (Uspenskin katedraali). Ritades av arkitekten Alexander Gornostatjev och stod färdig 1868. Uspenskijkatedralen är nordens största ortodoxa kyrka.
Jag fortsatte och gick omkring en lång stund i småbåtshamnen och tittade på båtar.

Uspenskijkatedralen sedd från småbåtshamnen.

Jag fick ett infall och hoppade på en spårvagn och åkte utan något egentligt mål. Efter en stund såg jag pariserhjulet i nöjesfältet Borgbacken och hoppade av på hållplatsen med samma namn. Borgbacken (Linnanmäki) är Helsingfors och Finlands största nöjesfält.
Borgbacken drivs av stiftelsen Barnens Dag. Nöjesparken öppnade 1950.
Inträdet var fritt men varje attraktion kostade sex Euro, det lönar sig verkligen att köpa åkpass (Isohupi för 35 Euro) om man är åksugen. En ordningsvakt vid entrén undrade om jag hade någon alkohol med mig och ville sedan ta en snabb titt i min väska.

Berg- och dalbanan Kirnu.

För den som saknar ”Rainbow” som fanns på Liseberg fram till år 2008 finns en likadan på Borgbacken, där heter den ”Sateenkaari” (regnbåge på finska).

Sateenkaari (Rainbow) på Borgbacken.

Den gamla berg- och dalbanan i trä är fortfarande parkens populäraste åkattraktion.
Jag åkte en tur i det 35 meter höga Pariserhjulet (Rinkeli) för att kunna fotografera Helsingfors från ovan.

Pariserhjulet (Rinkeli) på nöjesfältet Borgbacken.

Helsingfors från ovan.

Fördrev en dryg timme i nöjesparken innan jag begav mig tillbaka in mot centrala Helsingfors längs med den 5,5 kilometer långa avenyn Mannerheimvägen (Mannerheimintie). På väg in till centrum stannade jag till framför den vackra nationalromantiska byggnaden som inrymmer Finlands Nationalmuseum för att fotografera.
På Finlands nationalmuseum (Suomen kansallismuseo) kan man lära sig om Finlands historia från stenåldern till nutid. Museet byggdes mellan åren 1905 – 1910.

Finlands nationalmuseum (Suomen kansallismuseo).

Bara några stenkast därifrån ligger det stora Riksdagshuset (Eduskuntatalo) från 1931. Den enorma fasaden med sina fjorton höga pelare är verkligen imponerande.

Det imponerande riksdagshuset (Eduskuntatalo).

Jag gick tillbaka mot centrum och hamnade på Helsingfors främsta affärs- och shoppinggata, Alexandersgatan (Aleksanterinkatu). Gatan är avstängd för biltrafik, undantaget taxibilar, men flera spårvagnslinjer går längs med gatan.
Jag besökte några affärer innan jag fastnade för menyn utanför restaurangen Grande Grill på Alexandersgatan 15.
Jag älskar grillrestauranger och fastnade för en ryggbiff (sirloin steak) och ett glas australiensiskt rödvin (Brown Brothers, Everton Red). Notan slutade på 30,20 Euro (325 kronor).
Hoppade på spårvagnen på linje fyra som smidigt tog mig till mitt boende.

Jag vaknade upp till ett regngrått Helsingfors. Åkte spårvagnen in mot centrum och hoppade av på hållplatsen Alexandersgatan. Jag åt brunch på restaurangen Virgin Oil Co. på Mannerheimvägen 5. Stora skyltar på utsidan gjorde reklam för deras lunchbuffé för 10,90 Euro (ca 118 kronor).
Restaurangen var uppdelad i en bardel och en stor restaurangdel. Lunchbuffén bestod av bland annat biff med charlottenlök, lax med örter och vitlök, gratinerad aubergine, morotssoppa, pasta och sallad. Vatten, kaffe, te och bröd ingick också i buffépriset. Maten smakade bra och servicen var bra och effektiv, lite för effektiv visade det sig. När jag skulle gå för att hämta mer mat var mitt bord rensat på mina bestick och mitt glas vatten. Fick gå och hämta nytt…

Virgin Oil Co. har god mat i trevlig miljö.

Efter min brunch gick jag de få metrarna till varuhuset Stockmann. Detta jättelika shoppingpalats i åtta våningar är Helsingfors främsta varuhus. Det var lätt att gå vilse på de gigantiska våningsplanerna. Jag shoppade en stund och köpte en tidig födelsedagspresent åt min son.
Jag satte mig på en av varuhusets sköna skinnsoffor och bläddrade i min guidebok och funderade på nästa sevärdhet jag skulle bocka av. Det fick bli Sibeliusmonumentet.

Stockmann, Helsingfors främsta varuhus.

Jag tog spårvagnen precis utanför huvudingången till varuhuset. Jag fick gå en bra bit till Sibeliusmonumentet. Sibeliusmonumentet består av 600 sammansvetsade metallrör samt en byst av kompositören. Jean Sibelius (1865-1957) anses vara Finlands främste kompositör. Det började blåsa och regna riktigt ordentligt och jag tycker inte det värt besväret att ta sig dit...

Sibeliusmonumentet, ta en noga titt på fotografierna
och bespara dig utflykten ut hit...

Gick tillbaka till spårvagnshållplatsen och åkte till Nationalmuseet och sedan en kort promenad till Tempelplatsens kyrka som också skulle bockas av. Tempelplatsens kyrka (Temppeliaukio Church) är en kyrka som är insprängd i ett berg. Det enda som sticker upp ovanför markytan är det runda taket med sina smala fönster. Kyrkan byggdes mellan åren 1968 - 1969. Kyrkan är berömd för sin fantastiska akustik.
Det kostar ingenting att besöka kyrkan, däremot tar de en euro för att låna toaletten. ”Dyra droppar” fick en helt annan innebörd…

Tempelplatsens kyrka (Temppeliaukio Church).

Jag tog mig till Salutorget och tog skydd för regnet i saluhallen nere vid hamnen. Gamla Saluhallen (Vanha kauppahalli) är den äldsta saluhallen i Finland och byggdes 1889. Jag köpte handgjord svindyr choklad och torkat renkött.

Gamla Saluhallen (Vanha kauppahalli) nere vid hamnen.

Jag promenerade sedan runt i drygt två timmar i staden med min kamera.
En tidig middag åt jag på restaurang Lappi på Annankatu 22. Denna restaurang är specialiserad på finska och lappländska rätter. Jag blev tilldelad ett bord i en av matsalarna. Interiören var enkel och avskalad med grova träväggar och dunkel belysning. Jag beställde in helstekt renfilé som serverades med gräddstuvad potatissallad, viltsås och enbär. Till detta blev jag rekommenderad ett glas Echeverria Reserva Syrah 2005, ett chilenskt vin. Maten och vinet smakade bra men var inte riktigt värt det höga priset. Notan slutade på 48,60 Euro (ungefär 525 kronor).

Tillbaka på mitt rum laddade jag upp inför kvällens konsert. Jag skulle för första gången i mitt liv se Metallica live. Biljetten hade jag köpt på andrahandsmarknaden till ett rejält överpris.
Biljetterna var slutsålda på mindre än 40 minuter till de två konserterna som skulle hållas i Helsingfors... Metallica är störst!
Senare på kvällen tog jag spårvagn nummer 7A till Hartwall Aarena där konserten skulle vara. Jag följde strömmen med finska hårdrockare i tio minuter fram till arenan.

James Hetfield, Lars Ulrich, Kirk Hammet och Robert Trujillo bjöd på en fantastisk show.

Spellista*:

• That Was Just Your Life
• The End Of The Line
• Leper Messiah (första gången den spelades i Helsingfors)
• Holier Than Thou (första gången den spelades i Helsingfors)
• One
• Broken, Beat And Scarred
• My Apocalypse
• Sad But True
• Welcome Home (Sanitarium)
• The Judas Kiss
• The Day That Never Comes
• Master Of Puppets
• Dyers Eve (första gången den spelades i Helsingfors)
• Nothing Else Matters
• Enter Sandman
  
  -----extranummer-----
  
• The Wait (Killing Joke cover, första gången den spelades i Helsingfors)
• Hit The Lights (första gången den spelades i Helsingfors)
• Seek and Destroy

(*Relativt värdelös information för andra som inte var med på konserten men jag tar med det som ett minne för mig själv…).

METALLICA - The World Magnetic Tour
Hartwall Aarena, Helsingfors, Finland (2009-06-15)


METALLICA - världens största metalband...

James Hetfield, Lars Ulrich, Kirk Hammet och Robert Trujillo bjöd på en fantastisk show.
Förutom några låtar från senaste albumet ”Monster Magnetic” bjöds det på ”Some old stuff” som James Hetfield uttryckte det:
Sad But True, Lepher Messiah, Nothing Else Matters, Sanitarium, Master Of Puppets, Enter Sandman, Kill 'Em All och Seek And Destroy.

Vilken konsert och jäklar vad finnar kan headbanga! Killen bredvid mig sa att detta var hans tionde Metallicakonsert sedan 1986 och att showen kvällen innan var aningen bättre. Nåja, detta var mitt livs första Metallicakonsert och jag var överlycklig. Min röst var borta (efter allsången under Sad But True, Enter Sandman och Seek And Destroy) och mina öron ringde men jag var så förbannat nöjd med kvällen.
Metallica bevisade att de är världens största metalband och alla i bandet gav verkligen järnet i över två timmar. De kan rocka gubbarna!

Det var svårt att hitta någonstans att äta i centrala Helsingfors efter klockan 24. Till och med McDonald's var stängt.
Det blev nattamat på kebabhaket Chilli på en tvärgata till Alexandersgatan. Jag beställde in en kebabtallrik. Maten gick på 10,60 Euro (115 kronor) men då var det rejält med mat på tallriken.

Följande morgon väcktes jag av byggubbarna som renoverade badrummen på våningen under. Inte ens mina öronproppar hjälpte så jag gick upp. Jag besökte bastun på våning sju. Att börja dagen med bastu är så finskt som det bara går…

Jag checkade ut och åt frukost på kaféet Fazer Ravintolat F8 högst upp i varuhuset Stockmann. Jag åt en räksmörgås för 6,80 Euro. Kakor, bullar, wienerbröd och bakelser från himmelriket, men vilka priser! Hoppa över lunchen och pröva deras chokladkaka för 6,10 Euro istället…

Godsaker på Fazer Ravintolat F8 i Stockmannhuset.

Jag besökte marknaden vid Salutorget en stund och köpte lite souvenirer. Tog mig sedan med spårvagn till centralstationen varifrån jag tog buss nr 615 till flygplatsen. Resan kostade 4 Euro och tog ungefär 35 minuter. Helsingfors flygplats heter Helsingfors-Vanda (Helsinki-Vantaan lentoasema) och ligger knappt 20 kilometer norr om Helsingfors centrum.
Jag hann med en lunch på flygplatsrestaurangen Pronto innan planet mot Landvetter och Göteborg skulle avgå.

Helsingfors är en trevlig och vacker stad men det jag minns bäst från mitt besök i staden är ändå Metallicakonserten…

 

Helsingfors domkyrka (Helsingin tuomiokirkko).

På upptäcksfärd i Helsingfors...

Helsingfors sett från havet...

Finska skärgården...

 

Några praktiska tips:

Semla: Finlandssvenska för småfranska. Bli inte förvånad om någon beställer en semla med ost och skinka…
Sauna: Det mest spridda finska ordet, bastu på svenska. På många orter i Finland byggs ofta en bastu in i lägenheten, till och med i enrummare.
Ravintola: Finska för restaurang.
Sisu: Finns ingen direkt motsvarande i svenska men betyder ungefär mod, styrka, ”jävlar anamma”. Finländare har sisu medan svenskar är klena enligt min finländske bekant.

Några nyttiga ord på finska;

ja = kyllä
nej = ei
tack = kiitos
hej = hei
hej då = Hei hei
ursäkta = Anteeksi
god morgon = Hyvää houmenta
god dag = Hyvää päivää
glass = jäätelöä
Mycket snö men ingen ficklampa = Paljon lunta mutta ei taskulamppua (från filmen ”Jönssonligan på Mallorca”, värdelös fras men fantastiskt rolig).


ett = yksi
två = kaksi
tre = kolme
fyra = neljä
fem = viisi
sex = kuusi
sju = seitsemän
åtta = kahdeksan
nio = yhdeksän
tio = kymmenen

hundra = sata
tvåhundra = kaksisataa

Filmtips inför en resa till Finland och Helsingfors:

• Ariel (1988): Gruvarbetaren Taisto (Turo Pajala) försöker finna ett nytt liv i Helsingfors efter att gruvan läggs ner. Väl i Helsingfors drabbas Taisto av missöde efter missöde och hamnar i fängelse för ett brott han inte begått. Ariel är regisserad av Aki Kaurismäki och filmen är till största delen inspelad i Helsingfors.
• Betoniyö/Betongnatt (2013): Detta finska svartvita drama kretsar kring fjortonårige Simo (Johannes Brotherus) och hans storebror Ilkka (Jari Virman) som bor tillsammans med deras ensamstående mamma i en av Helsingfors betongförorter. Ilkka har endast en dag av frihet innan han ska påbörja ett fängelsestraff. Simo tillbringa den sista natten med sin storebror och tillsammans driver de omkring i Helsingfors.
  Uspenskijkatedralen (Uspenskin katedraali) syns i en av filmens scener. Simo besöker nöjesparken Borgbacken (Linnanmäki) och åker Pariserhjulet (Rinkeli).
• Gorky Park/Brottsplats: Gorkijparken (1983): Filmatisering av kriminalromanen med samma namn av Martin Cruz Smith.
  En dag hittas tre stelfrusna lik i Gorkijparken i Moskva. De tre har först skjutits och sedan fått sina ansikten och fingertoppar bortskurna för att försvåra identifieringen. Kommissarie Arkady Renko (William Hurt) får i uppgift att leda utredningen...
  Då filmteamet inte fick tillstånd att filma i dåvarande Sovjetunionen fick Helsingfors föreställa Moskva istället. Kajsaniemiparken (Kaisaniemen puisto) i centrala Helsingfors fick föreställa Gorkijparken och Statsrådsborgen (Valtioneuvoston linna) vid Senatstorget i Helsingfors får föreställa KGB:s huvudbyggnad i Moskva.

I filmen Gorkijparken får Statrådsborgen föreställa KGB:s högkvarter i Moskva.

• Harjunpää ja pahan pappi/Ondskans präst (2010): Polisen Timo Harjunpää (Peter Franzén) jagar en seriemördare i Helsingfors.
• The Jackal (1997): Richard Gere jagar Bruce Willis över stora delar av världen. Scener från bland annat Helsingfors-Vantaa flygplatsen och Helsingfors.
• Kamome Shokudô/Kamome diner (2006): Långsamt drama om tre japanska kvinnor som driver en liten restaurang i Helsingfors.
• Kohta 18/Snart 18 (2012): Filmen kretsar kring de sjuttonåriga kompisarna Karri, Pete, André, Aleksi och Joni. De fyller snart arton men vägen till den magiska åldern och vuxenlivet är alltifrån enkel och spikrak... Snart 18 vann en Jussi-statyett (finsk motsvarighet till Guldbaggen) för bästa film och regi 2013.
  Filmen är till största delen inspelad i Helsingfors. Karri (Henrik Mäki-Tanila) övningskör och ställer bilen på Salutorget (Kauppatori) nere vid hamnen.
  Killarna ses sitta i en soffa på Sveaborg (Soumenlinna) och firar Karris artonårsdag.
  Även Sveaborgs kyrka (Suomenlinnan kirkko) syns i en scen. Pete (Anton Thompson Coon) och hans flickvän Kiira (Elsa Pajanen) åker pariserhjulet (Rinkeli) på nöjesparken Borgbacken (Linnanmäki).
  Joni (Ben Thompson Coon) jobbar som maskot på nöjesparken Borgbacken.
  I en av filmens scener bärs en soffa uppför den branta trappan upp till Domkyrkan (Helsingin tuomiokirkko) på Senatstorget (Senaatintori).
  Den mäktiga Uspenskijkatedralen (Uspenskin katedraali) syns i några scener.
• Mies vailla menneisyyttä/Mannen utan minne (2002): En man (Markku Peltola) kliver av tåget i Helsingfors. Han blir brutalt nerslagen och rånad och förs till sjukhus där han dödförklaras. Mirakulöst nog överlever mannen men upptäcker att han har förlorat minnet. Han börjar om sitt liv i Helsingfors utkant tillsammans med några udda figurer.
• Rukajärven tie/Bakhåll (1999): Filmen är baserad på flera verkliga händelser som utspelade sig under Fortsättningskriget (1941-44) mellan Finland och Sovjetunionen.
  
  

Med reservation för förändringar som skett efter juni 2009.