NEDERLÄNDERNA

AMSTERDAM – Staden där (nästan) allt är tillåtet...

Vad gör man när det är augusti och vädret bara är grått och trist? Letar upp solen så klart!
En Europeisk storstad lockade och jag fastnade för Amsterdam, trots att min flickvän varnat mig för ficktjuvar, knarkare och annat löst folk.
Jag hittade en flygbiljett på flygbolaget KLM:s (Koninklijke Luchtvaart Maatschappij) hemsida. Tur och retur till Amsterdam från Landvetter för 2757 kr (inkl. skatter men en hundralapp per biljett togs ut som ”extra avgift”). Det var bara att knappa in sitt kreditkortsnummer och skriva ut ”biljetten”, mycket smidigt.
Även mitt hotell bokade jag på nätet. Gjorde en reservation för tre nätter och fick lämna mitt kreditkortsnummer som säkerhet. Skulle jag inte dyka upp eller strunta i att avboka i god tid skulle hotellet ändå kunna ta betalt för ett dygn.

Tidigt på morgonen måndagen den 16 augusti tog jag flygbussen ut till Landvetter flygplats.
Fast klockan bara var några minuter över fem var det mycket liv och rörelse framför incheckningsdiskarna. Jag ställde mig i kön, trött men förväntansfull.

Amsterdam - Kanaler och öl...

Incheckningen gick undan och jag ställde mig i den långa kön till säkerhetskontrollen. Personalen i säkerhetskontrollen jobbade undan snabbt och effektivt och kötiden var bara några minuter.
Jag gick direkt till gaten och klev ombord KLM:s flight 1152 till Amsterdam. Planet var en Boeing 737-400 med plats för 147 passagerare.
Flygresan tog inte mer än en timme och femton minuter.

Planet landade på ett regnigt och grått Schiphol. Jag har landat på Schiphol flera gånger tidigare för att byta plan till andra destinationer men nu skulle jag faktiskt stanna ”på riktigt”.
Jag hämtade min Berghausryggsäck på bagagebandet. Den kära personalen på bagagehanteringen (”krossen”) måste ha lagt min ryggsäck i den djupaste vattenpölen de kunde hitta för den var dyblöt. Som tur var låg all min packning i en vattentät plastsäck så det var bara ryggsäcken som blev dränkt.

Flygplatsen ligger 1,8 mil utanför Amsterdam. Jag tog flygbussen ”Connexxion” till mitt hotell för 11 Euro enkel resa. Mitt hotell, Hotel Asterisk, är ett tvåstjärnigt hotell som ligger på Den Texstraat 16, en lugn enkelriktad gata med bostadshus som ändå ligger förhållandevis centralt. Ett enkelrum kostade 52 Euro/natt inklusive frukostbuffé.
Sevärdheter som Rijksmuseum, Van Gogh-museet och Leidseplein ligger inom gångavstånd. Spårvagns-hållplatsen Weteringcircuit ligger ett stenkast från hotellet.
Mitt hotellrum kunde jag tidigast få klockan 14.00, det var knappt fyra timmar till dess. Jag lämnade in min fuktiga ryggsäck i receptionen, slängde på mig min regnjacka och gick ut i duggregnet. Alltid lika spännande att gå på upptäcksfärd i en ny stad...

Amsterdam är huvudstad i provinsen Holland i Nederländerna men regeringen och parlamentet sitter i Haag. Amsterdam är en av de mest populära storstäderna i Europa och lockar nästan sex miljoner utländska besökare varje år.
Staden känns välkomnande och säker men givetvis finns det områden man bör undvika. Ficktjuvar (zakkenrollers på holländska) finns över hela Amsterdam och de är både skickliga och fräcka. Vissa gator är videoövervakade och patrulleras flitigt av polis men var uppmärksam ändå, särskilt på shoppinggatorna, runt Dam Square, i Red Light District och på spårvagnarna.

Hamnade efter några minuters promenad utanför den mäktiga byggnaden som utgör Amsterdams Rijksmuseum. Museet höll på att renoveras men de mest kända tavlorna fick man givetvis tillgång till. Här finns tavlor från kända mästare som Rembrandt, Johannes Vermeer, Frans Hals och Jan Steen.
Rijksmuseum är Nederländernas största museum och besöks årligen av över en miljon besökare. Den vackra och imponerande byggnaden uppfördes 1885.

Amsterdams Rijksmuseum.

Rijksmuseum öppnade klockan tio och jag var där kvart över. Det var lite folk i kön och jag betalade inträdet på 9 Euro. Det fanns broschyrer på flera olika språk och om man ville ha mer utförlig information kunde man hyra hörlurar och få guidning genom en radiomottagare.
Jag ville bara se de mest kända målningarna och nöjde mig med broschyren.
Såg bl.a. kända mästerverk som Rembrandts ”Nattvakten” från 1642 och Johannes Vermeers ”The Milk Maid” från 1658. Rembrandts Nattvakten var mycket imponerande och ljuset mitt i tavlan är fantastiskt. Tavlan är helt enorm (363 x 437 cm).
Fotografering är tillåten så länge man fotograferar utan blixt.

Nattvakten av Rembrandt.

Förutom tavlor finns här också vackra möbler, porslinsföremål och enorma dockhus som var otroligt utsmyckade med bl.a. graveringar av silver och sköldpaddsskal. Det mest kända dockhuset är från 1700-talet och beräknas ha kostat lika mycket som ett riktigt hus på den tiden!
När jag lämnade museet såg jag en lång kö vid entrén och flera besökare som var på väg så ett tips är att besöka museet vid öppningstid.

Gick över gatan och hamnade framför Coster Diamonds, ett av Amsterdams äldsta (från 1840) och kända diamantsliperier. Inträdet var gratis men man fick fylla i ett besöksformulär innan man släpptes in i den kameraövervakade byggnaden.
En kvinna på Coster Diamonds lärde mig lite om diamanter. Man ska bland annat tänka på fyra ”C:n”;

Carat (karat): Karat är vikten på en diamant. En karat är 0,2g. Förr vägde man diamanter med hjälp av frön från Johannesbrödträd. Dessa frön har alltid en exakt vikt på 0,2 gram. Därför passade de perfekt som motvikt då man vägde diamanter.
Man delar sedan in karaten i points (poäng) där en karat är uppdelad i 100 points. En diamant med 50 points väger alltså en halv karat.
Detta betyder alltså inte att en diamant med flera karat automatiskt är mycket värdefull. Två diamanter i samma karat kan ha helt olika värde beroende på dess kvalité, klarhet och slipning.
Clarity (klarhet/renhet): Priset på en diamant avgörs till stor del på dess klarhet. Ju klarare diamant desto högre pris. I diamanter finns inneslutningar (orenheter) och om dessa är rikliga och/eller inte går att slipa bort sänker dessa diamantens värde.
Colour (färg): En färglös diamant har störst värde.
Cut (slipning): Slipningen görs för att återspegla ljus. Det finns flera olika slipningar men den vanligast förekommande är briljantslipning, som innebär 57 fasetter.

Jag tittade en stund på diamantslipningen innan jag ville se mer av Amsterdam och gick ut.

Frukost åt jag på The Pancake Corner. Här säljs pannkakor med all fyllning du kan tänka dig, eller vad säjs om tuttifrutti, persika, banan, apelsin, kyckling med senap (!) m.m.
Jag nöjde mig med en pannkaka med chokladsås för 7.30 Euro. Läsken var svindyr!

Pannkaka med chokladsås och chokladbitar på the Pancake Corner.

Från the Pancake Corner tog jag mig i spöregnet uppför shoppinggatan Ledsestraat och hamnade vid den flytande Bloemenmarkt (blomstermarknaden) på kanalen Singel.
Marknaden sträcker sig längs floden från Koningsplein till Muntplein. Här säljs blommor, tulpanlökar, blomfröer, cannabisfrön (!) och souvenirer i affärerna som vilar på pråmar i kanalen. Det vimlade av turister och, misstänkte jag, en och annan ficktjuv.

På Bloemenmarkt kan man handla tulpanlökar och cannabisfrön...

Mittemot de flytande blomsteraffärerna ligger många roliga och udda butiker. Jag fastnade för Christmas Palace, där det säljs julsaker året runt. Utanför ingången stod en skylt med texten: ”It's only 134 days till Christmas”...
Inne i butiken spelas julsånger och här säljs allt du kan tänka dig som hör julen till och mer därtill, allt från julgranskulor till nakna tomtenissar (detta är ju som sagt Amsterdam).

Fortsatte min egenkomponerade sightseeing och kom fram till Dam Square, torget som är Amsterdams hjärta. Här ligger bl.a. det kungliga slottet, Niewe Kerk (nya kyrkan), Grand Hotel Krasnapolsky, varuhuset De Bijenkorf och Madame Tussaud's Wax Museum (som inte är på långa vägar lika imponerande som originalet i London).
Mitt på torget står det vita nationalmonumentet från 1956 för att hedra alla de holländare som dog i andra världskriget.

Niewe Kerk vid Dam Square.

Regnet fortsatte att ösa ner och jag sökte skydd i det kungliga palatset, Koninklijk Paleis.
Denna byggnad var ursprungligen Amsterdams stadshus och stod klart 1665 men bygget påbörjades redan 1648. 1808 tog Napoleons bror Louis makten och förvandlade stadshuset till sitt palats.
Jag betalade inträdet på 4.50 Euro och gick in palatset. Jag klev in i den obeskrivbart vackra och mäktiga Burgerzaal (medborgarsalen) med marmorgolv, kristallkronor och fantastiska statyer. De andra rummen innehöll vackra möbler och tavlor men inget som gick att mäta sig med den enorma medborgarsalen.

Statyer i medborgarsalen i Koninklijk Paleis.

Solen sken över Amsterdam när jag kom ut på torget igen. Fortsatte norrut på Damrak som kantas av affärer, souvenirbutiker, restauranger, hotell och växlingskontor. Damrak sträcker sig hela vägen fram till Centralstationen (Centraal Station) som är från 1889. Härifrån breder Amsterdams centrum ut sig åt söder. Framför centralstationen ligger turistinformationen VVV (Vereniging voor Vreemdelingenverkeer, ungefär ”Föreningen för utländska resenärer”) där jag köpte ett kort som gällde på kollektivtrafiken, 48 timmar för 10 Euro. Kortet måste stämplas första gången, sedan är det bara att visa upp det för föraren eller för biljettförsäljaren/konduktören.
På spårvagnarna i Amsterdam finns förutom föraren även en konduktör som sitter i den bakre delen. Av- och påstigning sker endast genom markerade dörrar, att kliva på genom en dörr avsedd för avstigning resulterar i arga kommentarer från konduktören.
Se upp med spårvagnarna, de stannar inte för nåt!

Spårvagn nummer 16 tog mig tillbaka till mitt hotell. Fick nu äntligen mitt rum, nummer 31. Rummet var ett enkel-rum med WC och TV men duschen låg i korridoren.
Jag packade upp och gjorde mig så hemmastadd som det bara gick.

Efter att jag packat upp och hängt mina kläder i garderoben samt låst in mina värdesaker i säkerhetsfacket (kostade knappt 1.5 Euro/dygn) gick jag ut på stan igen.
Denna gång gick jag runt i kvarteret runt mitt hotell för att få lite lokalkännedom. Jag fortsatte vidare och passerade museiområdet med många vackra hus i de smala gränderna. Tröttnade på att gå efter en dryg timme och tog spårvagnen till Leidseplein där det fullkomligt vimlar av restauranger.

På Leidseplein händer det alltid någonting. Oftast är det uppvisningar av alla tänkbara slag. Jag såg exempelvis uppvisning i den brasilianska kampsporten Capoeira. Det var helt otroligt vilka rörelser och akrobatiska konster utövarna kunde.
Det finns hundratals restauranger runt Leidseplein och köttätare som jag är fastnade jag för ”El Rancho Argentinian Grill” på Korte Leidsedwarsstraat. Det visade sig att det fanns sex restauranger till med samma namn i Amsterdam och det här var den senaste (nummer VII).
Jag beställde in revbensspjäll som jag fick i tre stora bitar, med tre olika såser. Den gröna vitlökssåsen var en höjdare! En liten salladsskål och en större skål med pommes frites ställdes också på bordet innan jag högg in. 800 gram revbensspjäll för 14.50 Euro, jag började verkligen gilla Amsterdam!

Taknockar på kanalhus i Amsterdam.

Proppmätt och belåten promenerade jag runt i centrum med kameran i högsta hugg.
Att bo i ett av de många vackra kanalhusen är en dröm för många. Husfasaderna och de gröna träden som kantade den smal gatan speglade sig i det blå vattnet i kanalen nedanför.
De smala husen längs kanalerna lutar svagt ut mot kanalen och detta beror på följande: Husen längs kanalerna beskattades förr genom hur breda de var. För att undgå skatten så mycket som möjligt byggde man smala men höga hus istället. Att få in möbler genom de trånga trapporna var och är en ansträngande och tidskrävande procedur (IKEA med sina smala paket är mycket populärt i Nederländerna) så istället använder man fönstren. Många hus är utrustade med en lyftanordning och husen lutar utåt så att det ska vara lättare att lyfta in och ut möbler. Än i dag flyttar många amsterdambor på detta sätt, mycket kul att se.

En annan populär boendeform i Amsterdam är att bo i husbåt på en av de otaliga kanalerna. När jag ställde frågan till en amsterdambo om hur rent vattnet i kanalerna var fick jag till svar att avloppen från husbåtarna gick direkt ut i kanalerna... Ändå ser man folk som simmar i kanalerna.

På min kvällspromenad passerade jag flera ”coffeeshops” där marijuanaröken låg tät.
Amsterdam är (ö)känt för sina coffeeshops. Oavsett vad du hört så är det förbjudet med droger i Amsterdam. "Lätta" droger som cannabis (marijuana och hasch) får däremot säljas i små kvantiteter i s.k. coffeeshops.
Detta beror på att man i Nederländerna skiljer mellan ”lätta” (soft drugs) och ”tunga” droger (hard drugs). Myndigheterna och polisen ser mellan fingrarna när det gäller cannabis och sätter in alla resurser på att bekämpa tyngre droger som exempelvis amfetamin, kokain och heroin. Lätta droger är inte lagliga, de är tolererade, som en invånare förklarade saken...
På Amsterdams coffeshops kan man köpa sin cannabis och röka den på plats eller äta den utblandat i bakverk, s.k. ”Hash brownies”.
Varje coffeeshop har en ”meny” (jo, det är sant) där man kan se vad de har att sälja och vad det kostar. De får max sälja 5 gram/kund och dag och åldersgränsen är 18 år. De får inte heller ha ett lager på mer än 500 gram cannabis och kontrollen är hård. Nej, det är inte oregano i påsarna!
Du får röka dina marijuanacigaretter inne på kaféet eller på dess uteservering om det finns. Det är inte populärt att röka marijuana på gatan trots att detta förekommer. S.k. drogturister är inte populära bland Amsterdamborna och dessa ses röka sina droger på gator och i parker, en del av dem är svenskar.
Den vanligaste marijuanan (weed) som säljs i Amsterdam är s.k. Nederwiet, som odlas lokalt i växthus. Nederwiet innehåller i vissa fall upp till dubbelt så mycket THC än den importerade/insmugglade marijuanan.
Detta gör att smugglingen från Amsterdam och Nederländerna är hög samt att många som prövar blir mer påverkade än de planerat/trott. Ännu ett skäl att låta bli!
När halten THC är så hög kan man fråga sig var gränsen bör dras mellan ”lätta” och ”tunga” droger.

Coffeeshop i Amsterdam. Det säljs inte mycket kaffe på dessa kaféer...

Förutom att det verkar finnas minst ett coffeeshop på varje gata och i varje gathörn i centrala Amsterdam finns här också så kallade ”Smartshops”. Dessa säljer inte cannabis utan allt annat som rör drogkulturen, exempelvis pipor, cigarettpapper, t-shirts med fyndiga tryck som ” I Was In Amsterdam And Got Stoned” eller ”Good Girls Go To Heaven, Bad Girls Go To Amsterdam”.
Däremot säljs här hallucinogena svampar (Magic mushrooms eller ”Shrooms”). Dessa är lagliga i Amsterdam men det är ändå på sin plats med en varning. Ett rus varar i flera timmar och det finns de som under ruset hoppat från balkonger eller försökt stoppa framrusande spårvagnar. Låt bli!

Smartshop i Amsterdam.

Jag är helt emot knark men skriver utförligt om detta därför att så mycket kretsar kring droger i just Amsterdam. 

Jag hade promenerat en bra stund när jag klev på en spårvagn som tog mig över floden Amstel. Jag hoppade därefter av och gick mot mitt hotell. Passerade det femstjärniga lyxhotellet Amstel InterContinental Hotel som ligger vackert vid floden Amstel.
Hotellet har bl.a. 55 rum och 24 sviter, en uppvärmd inomhuspool och en fantastiskt vackert utsmyckad lobby. Hotellrestaurangen La Rive, som har en stjärna i Guide Michelin, är belägen i hotellet.

Det femstjärniga Amstel InterContinental Hotel.

Jag var nöjd med min första dag i Amsterdam och såg fram emot morgondagen.

Det blev äntligen morgon och jag gick ner till hotellmatsalen. Jag högg in i den framdukade holländska frukostbuffén. En kul detalj var att på bordet stod en kartong med chokladströssel. Precis sådant strössel vi i Sverige har på mjukglass men av bilden på kartongen att döma var strösslet avsett att ha på smörgåsen.
Jag kom fram till att strössel passar bäst till mjukglass.

I min väska hade jag packat ner kamera, filmrullar och guidebok och var redo för dagens aktiviteter. Jag började med att ta spårvagnen till Dam Square för att sedan promenera ett par hundra meter till Anne Frank Huis (Anne Franks hus) på Prinsengracht 263.
Den judiska flickan Anne Frank har blivit världskänd genom sin dagbok som hon skrev under de två år hon och hennes familj höll sig gömda undan nazisterna. Dagboken hör till en av världens mest kända böcker och har översatts till över 67 olika språk.

Staty över Anne Frank (1929-1945).

Sammanlagt höll sig åtta personer gömda i några hemliga rum i huset på Prinsengracht. Huset rymde Anne Franks far Ottos firma men också ett annex där de åtta höll sig gömda från 9 juli 1942 till 4 augusti 1944 då de blev förrådda och skickades till koncentrationsläger. Anne dog i Bergen-Belsen i mars 1945, femton år gammal. Än i dag är det oklart vem som förrådde dem...
Den ende som överlevde var Otto Frank, Annes far. Han publicerade Annes anteckningar och det hon skrev i sina dagböcker och 1947 kom så ”Anne Franks dagbok”, som lästs av miljontals läsare jorden runt.

Kön utanför entrén till Anne Frank sträckte sig ett femtiotal meter men det tog inte mer än fem minuter innan jag kom fram till kassan. Jag betalade inträdet på 7.50 Euro och klev in i denna historiska plats.
Det kändes olustigt och overkligt att tänka sig att åtta personer gömde sig i över två år på denna plats med vetskapen om att de vid upptäckt skulle skickas mot en säker död.

Jag rös när jag klev in genom ingången till gömstället som var gömt bakom en bokhylla.
Allt kändes igen från boken jag läste när jag gick i mellanstadiet. Bokhyllan fanns kvar liksom alla idolbilder som Anne hade tapetserat sitt kala rum med.

Anne Frank Huis på Prinsengracht 263.

Förutom det hemliga annexet visas också Anne Franks olika dagböcker och anteckningar (allt i original). Ett rum är fyllt med olika utgåvor av boken, på respektive språk. Man blir imponerad av hur många olika översättningar det finns. All fotografering är förbjuden.
Här finns även en bokhandel där man kan köpa ett eget exemplar. Har du inte redan läst boken så gör det. Den ger en skrämmande och tragisk inblick om vad som faktiskt hände under andra världskriget, ett livsöde bland över sex miljoner andra...

Efter mitt besök i Anne Frank Huis promenerade jag en stund i solskenet. Satte mig på en parkbänk alldeles vid en smal kanal och kikade i min guidebok och sneglade på min karta över Amsterdam. Jag befann mig nu i konstnärskvarteren i stadsdelen Jordaan. Tog en hel del kort på 1600- och 1700-tals arkitekturen och de vackra kanalerna.
Amsterdam har 165 kanaler (fler än Venedig!) och 1281 broar och man tröttnar aldrig på att promenera i denna vackra stad.

Cyklar på en bro som leder över en av Amsterdams 165 kanaler.

Jag kom fram till området utanför centralstationen där jag köpte en holländsk specialitet från en försäljningsvagn; sill i korvbröd (!). Serveras med rå lök och inlagd gurka. Det är godare än det låter men 3 Euro var i dyraste laget.

Gick österut och såg på håll en märklig byggnad. Det visade sig vara ”upplevelsemuseet” NEMO science & technology centre. Den enorma byggnaden är formad som fören på en båt, mycket imponerande. Byggnaden är konstruerad av den italienske arkitekten Renzo Piano. NEMO stod klart 1997.

NEMO science & technology centre.

Jag kom fram till entrén och klev in. Då NEMO främst riktar sig till barn och ungdomar mellan fyra och sexton år var jag bara intresserad av att komma till toppen av byggnaden.
Inträdet till NEMO var 11 Euro men om man bara ville besöka takterrassen kostade det 2 Euro.
Jag tog hissen upp och betalade 2 Euro. I biljettpriset ingick en liten läsk.
På takterrassen fanns ett café och folk som låg och solade i solstolar medan barnen lekte och badade i en liten vattendamm.
Takterrassen är enorm och härifrån har man en perfekt utsikt över skeppsmuseet (Nederlands Scheepvaartmuseum), skeppskopian av 700-tonsfartyget Amsterdam och hamnområdet Oosterdok på motsatta sidan.

Jag drack min läsk och njöt av det soliga vädret innan jag tog mig ner till marknivån igen. Hamnade på huvudgatan Damrak där jag köpte typisk holländsk snabbmat; pommes frites med majonnäs (fett men gott!) för 1.60 Euro.
Jag håller med John Travoltas rollfigur Vincent Vega i filmen Pulp Fiction angående holländska pommes frites med majonnäs; ”They fucking drown 'em in that shit”.

Värdetransport med pommes frites.

Ett måste när man är i Amsterdam, förutom att äta majonnäsdränkta pommes frites, är att åka på en guidad båttur på kanalerna. Det finns flera olika företag som anordnar med båtturer; en del är specialiserade på kvällsturer med kärleksteman, andra fungerar som restaurangbåtar men de allra flesta guidar turister på de smala kanalerna.
Jag köpte en biljett för en timmes båttur för 6 Euro i Rederij Plas biljettlucka. Båtarna avgår vid pirarna alldeles bredvid Damrak.
Precis när jag skulle kliva på dök det upp en ung kille med en kamera och tog kort på mig halvvägs ner i båten. Efter båtturen kunde jag få köpa fotografiet (som jag för övrigt blundade på) för 2.50 Euro...
Jag satte mig längst bak där ena fönstret var öppet så jag slapp fotografera genom glaset (det blir sällan bra bilder då). Vi fick ingen egen guide på vår båt utan en monoton högtalarröst talade om vad som passerades på holländska, tyska, engelska och franska.

Att åka kanalbåt är ett måste i Amsterdam!

Båten styrde ut från piren och under en timma såg jag småkanaler och de större kanalerna Amstel och Singel och som avslutning passerades hamnområdet.
Båtturen gav mig inte så mycket som jag hade trott. Jag rekommenderar att man åker på sightseeing på kanalerna bland det första man gör som ny besökare i Amsterdam. Då får man lite uppfattning var de olika kvarteren och sevärdheterna ligger och kan bestämma sig för vad som är mest intressant och värt att titta närmare på.

Efter båtturen tog jag mig till Albert Cuyp-marknaden på gatan med samma namn. Detta är en av de största utomhusmarknaderna i Europa och de över 300 försäljningsstånden sträcker sig på båda sidorna längs med hela gatan, flera hundra meter. Här säljs i stort sätt allt; Färsk fisk och skaldjur, Goudaostar i alla tänkbara storlekar, mer eller mindre snygga kläder i skiftande kvalité, verktyg, klockor, solglasögon m.m.

Albert Cuyp-marknaden är en av Europas största utomhusmarknader.

Tyvärr så började säljarna packa ihop för dagen när klockan närmade sig 16.30. Jag hann i alla fall med att gå fram och tillbaka innan allt var nerpackat och stängt.
Många butiker och färgglada hus längs med gatan och flera av butikerna hade egna bord med varor till försäljning.
Albert Cuyp-marknaden ligger i kvarteret ”De Pijp” och här handlar främst Amsterdamborna men en och annan turist och resenär syns här också.
Och som alltid i Amsterdam; Var uppmärksam på ficktjuvar!

Jag åkte spårvagn in till centrum igen. Kom fram till en vacker byggnad belägen bakom slottet. Det var varuhuset Magna Plaza, tidigare Amsterdams huvudpostkontor.
Den vackra byggnaden är från 1899 men restaurerades och byggdes om till varuhus 1992.
Nu finns här över 40 butiker och även om man inte är sugen på shopping så är i alla fall den vackra interiören värt ett besök.

Magna Plaza är Amsterdams främsta varuhus.

Ta med kontanter när du ska till Amsterdam. Många affärer och restauranger vägrar att handskas med kreditkort medan en del tar ut en häftig avgift. Överallt såg jag skyltar som upplyste om att butiken eller restaurangen ifråga inte tog emot kontokort.

Promenerade upp längs Damrak och såg det stora parkeringshuset avsett för cyklar bredvid centralstationen. Här finns plats för tusentals cyklar. En fråga som automatiskt dyker upp i ens huvud är hur man sedan ska hitta ”sin” cykel igen...

Parkeringshus för enbart cyklar.

Vänta nu, var det här jag ställde den eller?

Som förstagångsbesökare i Amsterdam observerar man alla cyklar (fiets på holländska) överallt.
Det finns speciella cykelbanor men cyklar finns överallt ändå: på trottoarer, fastlåsta vid varje staket, bro eller hus. Var uppmärksam för de dyker ljudlöst upp bakom dig.
Alla verkar cykla i Amsterdam och det lär finnas minst lika många cyklar som invånare (ca 740 000st).
Amsterdam är perfekt för cyklister då staden inte har några höga kullar men många enkelriktade och smala gator som gör att det krångligt att ta sig fram med bil.
Det vanligaste brottet i Amsterdam är cykelstöld och det är inte ovanligt att se en cykel med två lås som vart och ett kostar mer än cykeln.
Man kan hyra en cykel för runt åtta Euro/dygn och det finns flera cykeluthyrare i centrum. Glöm inte att låsa fast cykeln i en lyktstolpe, ett staket, räcke eller liknande, med två lås! Risken är annars stor att cykeln är stulen när du kommer tillbaka två minuter senare.

I Amsterdam finns allt från cyklar med tre (!) barnstolar till blommiga hippiecyklar.

Jag hade nu gått i en halv evighet och magen kurrade ljudligt. Jag började att leta efter en restaurang med en spännande meny.
När man är i Amsterdam ska man äta indonesiskt. Indonesien var en holländsk koloni fram till 1945 och i Amsterdam finns några av de bästa indonesiska restaurangerna i världen. Jag blev tipsad om restaurangen Kantjil & de Tijger på Spuistraat 291-293.
Det var fullt med folk och jag fick vänta en stund innan en kypare dök upp och visade mig till ett ledigt bord. Det fanns mycket gott att välja mellan och jag fastnade för Sate Udang (grillspett med räkor) och Bami Goreng (stekta äggnudlar med kött, räkor, vitlök och grönsaker). Att se vad maten kostade var inte så lätt då priserna endast stod på sidan med holländsk text i menyn men efter lite översättande från servitrisen gick allt bra. Boka bord om du inte vill vänta. Notan slutade på 13.80 Euro.
Åkte spårvagn tillbaka till mitt hotell och vilade mina fötter som var trötta efter att ha promenerat i timmar.

Jag frågade mannen i hotellreceptionen om han kunde tipsa om vad man kunde hitta på sent en kväll i Amsterdam. Han föreslog ett besök i Red Light District (prostitutionskvarteret) men trots att jag reste ensam lockades jag inte av Amsterdams glädjeflickor.
Han berättade att hela området var upplyst på kvällen och att det verkligen var sevärt och lockade mycket folk. Jag beslöt mig för att ändå ge kvarteret en chans.

Amsterdams Red Light District (RLD) är världsberömt för sina sexklubbar, porrbutiker och prostituerade som står i skyltfönster. Men här finns även ett tjugotal billiga hotell samt mängder av barer, restauranger och bostadshus. Namnet Red Light District kommer från att man förr i tiden hade en röd lykta utanför ingången till alla bordeller i området.
Mitt på dagen märker man inte så mycket av könshandeln men på kvällen lyses kvarteren upp med gräsliga neonskyltar och röda glödlampor.

Jag hamnade längs kanalen Oudezijds Voorburgwal och var således i The Red Light District, även känt som De Wallen.
Här trängdes japanska turister och grabbgäng i knappa trettioårsåldern med barnfamiljer (!), knark-langare och boende i området. Jag passerade sexbutikernas skyltfönster med mängder av sexleksaker som jag inte ens i mina snuskigaste fantasier kunde komma på vad man skulle använda till.

Skyltfönster i Amsterdams Red Light District.

Mycket charmigare än så här blir det inte
i Amsterdams Red Light District...

Så kom jag då fram till de berömda upplysta skyltfönstren där de prostituerade tjejerna (hoertjes) satt halvnakna och hårdsminkade. De kommer från hela världen och hyr sitt lilla bås, betalar skatt, har egen fackförening och går på regelbundna hälsokontroller.
I Holland är prostitution laglig så länge den inte sker på gatan, därför finns de små båsen.
Flickorna log och försökte vinka in varje man som passerade, tre gånger såg jag olika män kliva in i ett bås och sekunden senare drogs draperiet för. Här finns varken romantik eller erotik, bara porr.

Göm kameran eller lämna den på hotellrummet. Ta aldrig kort på tjejerna! På glasfönstren sitter stora klistermärken med en överstruken kamera. Att ändå ta kort på tjejerna är bara dumt och du kan råka riktigt illa ut. Trots att det är förbjudet med hallickar så finns de (du ser inte dem men de ser garanterat dig) och du vill inte få kameran eller ditt ansikte sönderslaget eller hamna i kanalen för att du tog ett kort eller två. Det är inget zoo du är på så visa respekt!

En otrevlig stämning rådde i hela området och jag passerade mängder av fulla och drogpåverkade personer. Knarklangare av afrikanskt ursprung stod i klungor i varje gathörn och på varje bro.
De blängde surt när jag passerade och jag ignorerade dem när de väste fram sitt "cocaine" och "pssst"...
Jag förstod mig inte på tjusningen med Red Light District med dess neon, marijuanadoft och otrevliga, nästan fientliga stämning. Vill man besöka Red Light District föreslår jag att man gör det på dagtid.

Jag slank in på en bar och drack en iskall Heineken. Fem Euro för en halvliter, nåja, jag skulle bara köpa en flaska. Samtalade en stund med två irländare vid bardisken som ville bjuda mig på en flaska till. Efter en trevlig pratstund åkte jag tillbaka till mitt hotell.

Följande morgon begav jag mig till Heinekenbryggeriet på Stadhouderskade, tre minuters gångväg från mitt hotell. På långt håll såg jag de guldfärgade bokstäverna ”HEINEKEN BROUWERY” (bokstäverna är faktiskt täckta av bladguld).

Heinekenbryggeriet.

Bryggeriet är en enorm byggnad från 1867 och här bryggdes öl fram till 1988 då bryggeriet i Zoeterwoude tog över. Nu bryggs ingen öl här längre utan istället fungerar byggnaden som museum, the Heineken Experience.
Inträdet var 10 Euro och är man under 18 år måste man ha målsman med sig.
I inträdet ingick tre glas öl (eller läsk) och en liten present vilket visade sig vara ett ölglas i en plåtburk.

Jag fick en broschyr och började så ”turen”. Här kan man läsa om grundaren Gerard Adriaan Heineken, att Heineken är Europas största bryggeri och att Heineken säljs i över 170 länder.
I museets stall såg jag de stora Shirehästarna (största hästrasen i världen) som förr drog de tunga ölkärrorna. Här visas också de enorma kopparkärlen innan man kommer fram till den första baren.

Det roligaste på hela museet var ”the Bottle Ride”, en stor bioduk där man själv fick uppleva hur det är att vara en ölflaska på löpande bandet. Sedan fanns det andra attraktioner där man bl.a. satt som kusk och sedan på en stor bioduk fick följa med ut på Amsterdams gator allt medan ”förarsitsen” åkte hit och dit. Kändes faktiskt ganska löjligt.
Här finns två barer där man kan svalka sig med öl eller läsk och som avslutning en svindyr souvenirshop med allt från pennor och CD-ställ till paraplyer, allt givetvis med Heinekenloggor.
Ett besök på the Heineken Experience rekommenderar jag bara till riktiga ölfantaster.

Jag gick vidare till Albert Cuypmarknaden som jag besökt tidigare men då precis innan stängning. Nu var det fullt med folk och jag ägnade en timme åt shopping. Lämnade mina nyinköpta varor på hotellrummet och åkte spårvagn in mot centrum. Steg av vid Leidseplein och fortsatte till blomstermarknaden där jag köpte tulpanlökar, jag fastnade för de svarta och blåa tulpanerna.

På motsatta sidan om blomstermarknaden ligger ”Torture Museum” (Tortyrmuseet). Inträdet var 5 Euro och jag klev in i mörkret. Svag belysning, massor med tortyrredskap och utförliga beskrivningar för varje redskap hjälpte inte, det kändes inte så spännande. Det var ändå intressant att läsa om de olika tortyrredskapen men de flesta som visas här är inte original utan replikor. Det sista jag såg innan jag klev ut i solljuset var en giljotin. 5 Euro var okej att betala i inträde men detta museum kändes inte värt att resa genom halva stan för att besöka utan var kul då jag ändå var i närheten.

Satt en bra stund vid en av kanalerna och försökte komma på vad jag skulle hitta på härnäst. Kom inte på något annat än att jag var rejält hungrig. Det visade sig att många restauranger var stängda mellan 14 och 18 och jag som var vrålhungrig. Snabbmat och McDonald's kom inte på fråga!
Såg till min stora glädje att en italiensk restaurang, Saturnino, på Reguliersdwarsstraat var öppen.
Reguliersdwarsstraat hör till en av de populäraste gatorna i Amsterdam för den som suktar efter Amsterdams nattliv. Här vimlar det av gaybarer, nattklubbar och restauranger.
Jag beställde in grillade jätteräkor för 20.60 Euro av den otroligt vänlige kyparen. Maten smakade bra och den trevlige kyparen kom fram flera gånger för att försäkra sig om att allt var till belåtenhet. Servicen var fantastisk!
Efter maten gick jag runt och bara njöt av att vara utomlands. Jag funderade på vilken annan europeisk storstad jag skulle ta och besöka nästa gång.

Världens största julkalender?

Jag hoppade på en spårvagn som passerade och hoppade av utanför Artis Zoo, och då det är från 1838 hör detta till ett av Europas äldsta zoo. Jag kom fram en timma innan de stängde och 11 Euro i inträde var det inte värt då jag inte skulle hinna se så mycket, sa den ärlige mannen i biljettluckan.

Istället gick jag till Waterlooplein där Amsterdams ”Stopera” (stadshus och opera i samma hus) från 1986 ligger. Alldeles bredvid ligger den välbesökta loppmarknaden. Här kan du hitta allt från fräcka kläder, skrot och musikinstrument till skivor och skräp. Vissa försäljare verkar sälja ut precis allt de hittat på vinden. Ficktjuvar trivs givetvis också här så var vaksam!

Jag gick tillbaka till mitt hotell. Skickade några e-mail och ringde hem. De har samma spänning och eluttag i Nederländerna som hemma så jag kunde ladda min mobiltelefon på rummet. Blev hungrig och gick ut på kvällen. Hamnade på Leidseplein och det var fullt med folk på uteserveringarna och de trånga gatorna. Vädret var perfekt och jag styrde stegen mot den mexikanska restaurangen Chicano's på Lange Leidsedwarstraat. Man fick äta hur mycket revbensspjäll man orkade (Spare-ribs unlimited) för 14.75 Euro. Hade fått smak för revbensspjäll redan första dagen i Amsterdam. Det var samma koncept här som på restaurangen jag ätit tidigare och det visade sig också vara samma ägare. Huvudsaken var att det var samma goda gröna vitlökssås!

Fönsterputsare i Amsterdam.

Efter maten hamnade jag mitt i folkvimlet runt Leidseplein och restaurang- och bargatorna. Amsterdam är i själva verket två helt olika städer, en lugn och familjevänlig stad på dagen och en stökigare och mer onykter stad på natten.

På vägen hem till mitt hotell gick jag på lugna, nästan folktomma gator. Bostadshusen har sina fönster så lågt att man helt enkelt såg rakt in i folks vardagsrum. Inga gardiner fanns för att förhindra insyn. Tvärtom, det var som om folk ville bevisa att de inte hade något att dölja utan istället visa upp sina fint inredda och möblerade hus. Mycket intressant att tjuvkika in i människors hem.

Leidsestraat i centrala Amsterdam.

Det hade hunnit bli torsdag och min sista dag i Amsterdam. Efter frukosten gick jag till Dam Square, via Leidseplein. Vädret var mulet och det började spöregna. Jag sökte skydd för regnet i varuhuset De Bijenkorf, ett svindyrt varuhus utan charm. Köpte en försenad födelsedagspresent åt min mor.

Gick tillbaka i duggregnet till mitt hotell och checkade ut. Köpte en biljett till flygbussen i receptionen och jag skulle bli hämtad kvart över elva. Bussen dök upp exakt i utsatt tid och styrde mot Schiphols flygplats. Jag lämnade ett regnigt Amsterdam bakom mig men mitt bestående minne av staden är att solen sken hela tiden...

Husbåtar på floden Singel.

Jag checkade in och gick bort mot gaten. Planet var försenat en timma innan KLM:s flight KL1157 med destination Landvetter lyfte. På planet hem började jag planera nästa resa...

Några nyttiga ord och fraser på holländska;

Hej! = hallo!
God morgon = goede morgen
God kväll = goede avond
Ja = ja
Nej = nee
Tack = Dank U wel
Ring polisen! = Bel de politie!
Ring efter en ambulans! = Bel een ziekenwagen!

Räkneord:

0 = nul
1 = een
2 = twee
3 = drie
4 = vier
5 = vijf
6 = zes
7 = zeven
8 = acht
9 = negen
10 = tien
20 = twintig
30 = dertig
50 = vijftig
100 = honderd

Filmtips inför en resa till Amsterdam:

• Deuce Bigalow: European Gigolo (2005): Rob Schneider spelar den manlige gigolon Deuce Bigalow i en av de sämsta filmer som någonsin gjorts. Bortser man från alla pubertala och efter ett tag väldigt tjatiga snopp- och tuttskämt bjuder denna film på mängder av scener från Amsterdam.
• Diamonds Are Forever/Diamantfeber (1971): I denna sjunde Bond-film får agent James Bond (Sean Connery) i uppdrag att infiltrera en grupp diamantsmugglare vilket för honom till Amsterdam. Stadens välkända Magere Brug förekommer i en scen i filmen.
• The Fault In Our Stars/Förr eller senare exploderar jag (2014): Denna gripande kärlekshistoria är baserat på John Greens bok med samma namn.
  Hazel Grace Lancaster (Shailene Woodley) är en 17-årig tjej med lungcancer. För att kunna andas släpar hon alltid med sig en syrgastub. När Hazel Grace besöker en stödgrupp för andra ungdomar med cancer träffar hon Augustus ”Gus” Waters (Ansel Elgort). Mötet med Gus är början på en oförglömlig kärlekshistoria.
  En del av handlingen i filmen utspelar sig i Amsterdam. Hazel Grace och Gus utforskar staden genom att åka båt på kanalerna och promenera längs Amsterdams vackra gator.
  Restaurangen Oranjee där Hazel Grace och Gus äter en romantisk middag existerar tyvärr inte i verkligheten utan förekommer endast i boken och i filmen. 
  Anne Frank-huset (Anne Frankhuis) i Amsterdam förekommer också i filmen. Dock fick inte filmteamet tillstånd att filma inne i museet så interiörerna är uppbyggda i en studio.
  I en av filmens scener ber författaren Van Houten (William Dafoe) sin assistent Lidewij att spela låten ”Bomfalleralla” av svenska duon Afasi & Filthy.
• Kidnapping Mr. Heineken (2015): Detta kriminaldrama regisserat av Daniel Alfredsson är baserat på den verkliga kidnappningen av öl-magnaten Alfred "Freddy" Heineken i Amsterdam 1983. I rollen som Freddy Heineken ser vi Anthony Hopkins och två av kidnapparna spelas av Sam Worthington och Jim Sturgess.
  Filmen utspelar sig i Amsterdam där den även är inspelad.
• Oorlogswinter/Winter in Wartime (2008): Spännande film som utspelar sig i Nederländerna under andra världskriget. Den unge pojken Michiel (Martijn Lakemeier) hjälper en brittisk pilot att hålla sig undan tyskarna.
  Denna film blev en enorm succé på bio i Nederländerna och Belgien.
• Sooldat van Oranje/På blodig mark (1977): Nederländsk krigsfilm av Paul Verhoeven med Rutger Hauer och Jeroen Krabbe i huvudrollerna. Filmen bygger på Erik Hazelhoff Roelfzemas självbiografiska roman och kretsar kring sex välbärgade studenter under andra världskriget. När de tyska pansarvagnarna rullar in i landet och Holland ockuperas 1940 beslutar de sig för att gå med i motståndsrörelsen. Ledmotivet av Rogier van Otterloo är en klassiker och man kommer på sig själv med att nynna melodin långt efter man sett filmen.
  Flera scener är inspelade i Amsterdam.
• Zwartboek/Black Book (2006): Nederländsk dramathriller regisserad av Paul Verhoeven. Filmen handlar om den nederländska judinnan Rachel Stein (Carice van Houten) som gömmer sig undan nazisterna under andra världskriget. Efter att hela hennes familj utplånats av SS-soldater blir hon spion åt motståndsrörelsen. Denna film bjuder på spänning, action och ett fantastiskt skådespel från Carice van Houten och jag kan verkligen rekommendera denna film.
  Zwartboek utspelar sig i och är till största delen inspelad i Nederländerna.

 

Med reservation för förändringar som skett efter augusti 2004.