VARANASI

Efter sexton långa timmar var tåget framme i Varanasi, 78 mil sydöst om New Delhi, i provinsen Uttar Pradesh. Varanasi är en av de heligaste städerna i hela Indien och har ca en miljon invånare.
Jag lyckades komma av på rätt station, bara det är en bedrift. Jag checkade in på Safari Guest House, 120 rupies per natt (ca 35 kronor).
Rummet var litet men med en egen balkong, takfläkt och ett hål i golvet i badrummet.
Takfläkten var till liten glädje då det var strömavbrott flera timmar per natt. Man vaknade badandes i svett och vattnet i duschen var ljummet, varför åkte jag till Indien i augusti?!
Jag tittade på gatuteater nedanför mitt hotellrum men när de fick syn på mig och ville att jag skulle kasta ner pengar gick jag in och stängde balkongdörren (snåljåp!).

Varanasi har över 100 så kallade ”ghats”, breda pirer bygda som trappor som leder ner till floden Ganges. De flesta ghats är till för heliga bad i Ganges som utförs av pilgrimer. Det finns också ett fåtal ghats avsedda för kremering, så kallade ”burning ghats”.

En av Varanasis många "ghats".

Jag gick runt i omgivningen och hamnade på en kremering av en indisk kvinna. Det var en mycket morbid men ändå intressant upplevelse. De hade lindat in henne i vackra linnekläder med en duk över ansiktet. Sedan bar hennes släktingar kroppen och lade den ovanpå ett bål. Sedan tände man på. Det var en dyr kremering, veden är mycket dyrbar och de som inte har råd med ved får helt enkelt åka ut i floden Ganges och dumpa liket där.

Manikarnika Ghat.

Harishandra Ghat.

Det sägs att man kan ta foton på själva kremeringen, glöm det! Antingen blir du attackerad av de sörjande eller så begär de hundratals dollar för att du fotograferade. En annan sak, sådant gör man bara inte! Minnet etsades fast ändå, även utan sjuka kort.
Döden är alltid närvarande i Varanasi och hit kommer många gamla och sjuka för att dö.

Den heliga staden Varanasi vid floden Ganges.

Följande dag tog jag mig till Shivatemplet. Jag gick en bra bit i värmen men till slut var jag tvungen att ta en cykelrickshaw. Jag bytte plats med chauffören en stund men cykeln drog hela  tiden åt vänster så jag var nära att köra på folk. Den hade dåliga bromsar också så jag satte mig i sätet igen och lät chauffören ta över styret igen.
Templet var inget speciellt, det var mer intressant att titta på gatulivet utanför.

Shivatemplet i Varanasi.

I Varanasi sprang det omkring apor överallt. Det gällde att stänga fönster och balkongdörrar till hotellrummen annars så var risken stor att aporna tog sig in och tog vad de ville ha. De hinner förstöra en hel del på en timme.
Likaså var aporna framme när man satt och åt på restaurangerna så det gällde att ha koll på plånboken och kameraväskan.

På vägen tillbaka till mitt hotell mötte jag en cykelrickshaw med tre västerlänningar i. Jag tyckte att jag kände igen tjejen i mitten som en tjej jag gått i samma skola med i mellanstadiet. Jag tänkte att chansen är så liten att det måste ha varit någon som bara var lik henne. Jag kunde inte släppa detta och försökte intala mig själv att det var någon annan.
Ett par dagar senare när jag är på en marknad så ser jag de tre tjejerna som satt i cykelrickshawn välja ut några pärlor på en matta. Jag hör att de talar svenska och går fram till tjejen jag känner igen. Det var hon som jag gick i parallellklass med i mellanstadiet!  I en liten stad i Indien av alla ställen, världen är bra liten.

Marknad i Varanasi.

På kvällen åt jag kvällsmat på en restaurang med vilda apor i träden. Det blir fort mörkt men jag visste vägen tillbaka till hotellet och gatubelysningen lös upp bra. När jag precis ska gå tillbaka till hotellet blir det strömavbrott och jag hade glömt min Mag-Lite ficklampa på hotellrummet. Jag gick mot hotellet i mina sandaler och försökte se vilken gränd jag skulle in i. Då känner jag något varmt, tungt och fuktigt runt min ena sandal... koskit! Jag hade trampat mitt i en färsk koskit. Den värmde gott men jag var rädd att jag hade öppna småsår som kunde bli infekterade. Jag tömde min vattenflaska över foten och när jag kom tillbaka till hotellet så duschade jag av foten i duschen. Nästa kväll hade jag med mig min Mag-Lite ficklampa...

Holy cow!

Holy shit!

Dagen därpå köpte jag en tågbiljett tillbaka till Calcutta. Jag träffade en tysk, Holger, som också reste på egen hand. Vi gick ner till floden Ganges och bokade en morgontur på floden. Det lönade sig att gå ihop några stycken och fråga runt bland båtägarna. Turerna är tidigt på morgonen så det gäller att ställa väckarklockan.

Båt på Ganges heliga och bruna vatten...

Soluppgång över Ganges.

De flesta pilgrimer som tvättar sig i floden ogillar att man tar kort men sköter man det snyggt så ska det inte vara några problem.
Att fotografera en kremering däremot är oetiskt och kan ställa till rejäla problem för dig.

Pilgrimer i den heliga floden Ganges.

Ganges är riktigt skitig. Den är brun av slam och jord. Askan och resterna av kremeringarna (men inte skelettet) slängs i floden tillsammans med avloppsvatten och sopor. Hördes tala om en korkad turist som skulle spela macho och drack några klunkar ur floden. Hans mage och matsmältningfunktioner blev helt förstörda och han fick ligga länge på sjukhus. När han till slut kom hem kunde han bara få i sig vätska, soppor och puré. Vet inte om det bara är en myt men man får sig helt klart en tankeställare.

Tvagning i den heliga floden Ganges, Varanasi.

Tågresan tillbaka till Calcutta var lika jobbig som ditresan. Det blev något fel på tåget halvvägs till Calcutta och vi blev stillastående ett par timmar. Jag kom att tänka på uttrycket jag hörde av en indisk man några dagar tidigare; "India is great, but always late".

- India is great, but always late...

Jag hade med mig två kameror på den här resan. De kan fånga det mesta, men jag önskar att jag även kunde fånga alla dofter, smaker, ljud, intryck och känslor.
Jag sov en natt i Calcutta sedan flög jag hem till Sverige igen.

Under tiden i Indien gick jag ner åtta kilo på grund av magsjuka och jag fortsatte gå ner ytterligare fyra kilo när jag kommit hem. Den som vill gå ner i vikt rekommenderar jag att åka till Indien...

Trots magsjuka, olidlig hetta och påstridiga försäljare så älskar jag Indien. Många länder luktar speciellt, Indien stinker… Men på något konstigt sätt gillar jag stanken och det skitiga.
En nackdel när jag var sjuk var att jag inte hade någon som backade upp mig eller "skyddade" mig från försäljare. Om jag skulle återvända till Indien i framtiden så skulle jag inte resa dit ensam igen...
Indien är fantastiskt och annorlunda och i stort sätt alla pratar bra engelska men att resa hit utan noggrann research är dumdristigt. Detta gäller främst den som planerar att besöka Kashmir.

Och jag som tyckte att "GB Glace" lät fånigt...

- Ah, gethuvud som är så gott...

Boeing 707.

Papperskorg.

Synd att det var stängt...

 

Indisk mat och kryddor:

Naan (Nan): Detta är det tunna goda brödet som man blir serverad överallt. Bakas i en tandooriugn.
Chai: Indiskt te. Smaksatt med mjölk, socker och kardemumma. Himmelskt gott... och billigt!

Ung försäljare av chai, sött indiskt te.

Lassi: Denna yoghurtdryck finns i två versioner; den söta som serveras i försäljningsställen på gatan eller som törstsläckare och den salta som serveras främst på restauranger tillsammans med maten.
Tandoori; Detta är ingen maträtt utan en lerugn där maten tillagas och som har gett vissa maträtter sitt namn, t.ex. tandoorikyckling.
Curry: Felaktigt tror många att curry är en krydda men det är i själva verket en kryddblandning. Curry består av främst gurkmeja (vilket ger den gula färgen), svartpeppar, koriander, lagerblad, citronmeliss och kummin. Det finns otaliga varianter på curry…
Masala chai: Indisk te med kryddor (bland annat kardemumma), mjölk och socker.
Mukhwas (Mouth freshner): Innehåller bland annat anis, färgglada kulor av socker, fröer från gurka och fänkål samt pepparmyntolja. Serveras på de flesta restauranger för att fräscha upp munnen efter måltiden. Sägs även hjälpa till med matsmältningen.

Lemonad kostar inte många kronor.

Sockerrörssaft är en god törstsläckare.

Filmtips inför en resa till Indien:

• The Bucket List/Nu eller aldrig (2007): Carter Chambers (Morgan Freeman) och Edward Cole (Jack Nicholson) besöker bland annat Taj Mahal.
• City of Joy/Glädjens stad (2002): Läkaren Max Lowe (Patrick Swayze) åker till Indien för att finna själslig ro efter att en av hans patienter dött. Den fattige bonden Hazari Pal (Om Puri) åker till Calcutta för att söka ett bättre liv. Med sig har han sin fru och sina tre barn. De anländer med tåg till Calcutta och kliver av på Howrah Station. Howrah Bridge över Hooghly River syns i flera scener. Max och Hazaris vägar möts i Calcuttas slum och fram växer en stark vänskap.
• The Experiment (2010): 26 män deltar i ett experiment där några av dem får föreställa fångvaktare och de övriga fångar. Snart går allt överstyr… Adrien Brody och Forest Whitaker är några av skådespelarna i denna thriller med verklighetsbakgrund. Filmen är en remake av den tyska filmen "Das Experiment" från 2001 som i sin tur bygger på de verkliga händelserna som skedde vid Stanford University 1971 (det så kallade Stanfordexperimentet). Några scener spelades in i den heliga staden Varanasi i Indien.
• Gandhi (1982): Ben Kingsley porträtterar Mahatma Gandhi som med sin icke-våldsfilosofi ledde revolten mot det brittiska styret. Filmen belönades med sammanlagt åtta oscarstatyetter.
• Outsourced (2006): Todd Anderson (Josh Hamilton) arbetar på ett callcenter i Seattle, USA. Todd får i uppdrag att starta upp ett nytt callcenter, denna gång i Bombay, Indien. Todds vistelse i Indien innebär flera kulturkrockar och han får bland annat vänja sig vid att bli kallad ”Mr. Toad”...
  Filmen resulterade i en TV-serie med samma namn som började sändas 2010. TV-serien sändes bara en säsong (sammanlagt 22 avsnitt).
• Slumdog Millionaire (2008): Jamal Malik (Dev Patel) ställer upp i den indiska versionen av ”Vem vill bli miljonär?”. Då han är uppväxt i slummen och inte har någon utbildning blir han anklagad för fusk då han lyckas svara rätt på alla frågor. Jamal grips av polisen och utsätts för tortyr för att erkänna att han fuskar. Filmen visar händelser ur Jamals liv som förklarar varför han vet de rätta svaren.
  Slumdog Millionaire var nominerad till hela tio Oscarstatyetter och kammade hem otroliga åtta stycken vid 2009 års Oscarsgala, bland annat i de främsta kategorierna Bästa film och Bästa regi.
• The Waiting City (2009): Det australiensiska paret Ben (Joel Edgerton) och Fiona (Radha Mitchell) reser till Calcutta för att adoptera en liten indisk flicka. Den indiska byråkratin sätter käppar i hjulet för Ben och Fiona och de får vänta länge innan de får träffa den lilla flickan vilket tär på deras äktenskap…
  The Waiting City är inspelad i Calcutta och flera av stadens landmärken förekommer, bland annat Houwra Bridge och Sealdah Station.
  
  

 

Med reservation för förändringar som skett efter augusti 1998.