FOLKREPUBLIKEN KINA

Beijing (Peking)

Kina är ett land som lockat och fascinerat mig ända sedan jag var liten grabb. Kina, så spännande och annorlunda med sina miljarder invånare, den kinesiska muren och kung fu-tränade munkar.

Jag landade i huvudstaden Beijing den 18 mars 1997. Det första jag gjorde på Beijing Capital International Airport var att växla till mig kinesisk valuta, renminbi. Den kinesiska valutan renminbi betyder ordagrant ”folkets valuta” och grundenheten är yuan (CPY). Jag var tvungen att fylla i flera blanketter och skriva under papper innan jag fick mina pengar. Byråkratin i Kina är mycket speciell.

-Welcome to the People's Republic of China.

Kina är världens tredje största land efter Ryssland och Kanada. Med en befolkning på över 1,25 miljarder är Kina det land i världen som har flest invånare.
Beijing (förr Peking) grundades år 1267 av mongoler. Beijing (Norra huvudstaden) har varit huvudstad sedan 1949 då kommunisterna tog makten i Kina. Beijing är Kinas näst största stad, efter Shanghai.
Beijings absoluta centrum är Den förbjudna staden (kejsarpalatset). Runt denna sträcker sig flera så kallade ringvägar. Först kommer den andra ringvägen (det saknas faktiskt en första), sedan den tredje och den fjärde. De så kallade ringvägarna är inte ringformade utan mer kvadratiska. Ringvägarna ger en besökare skaplig vägledning men då det är stora avstånd mellan ringvägarna är det fortfarande lätt att gå vilse. Skaffa en karta och namnet och adressen till ditt hotell på kinesiska.

Trafikerad gata i centrala Beijing.

Jag tog mig ut ur flygplatsbyggnaden och gick mot busshållplatsen. En buss tog mig till de centrala delarna av Beijing för en struntsumma. På bussen samtalade jag med en kinesisk tjej i min egen ålder. Hon arbetade på flygplatsen och var på väg hem. Hon undrade om hon fick ställa en personlig fråga och jag blev givetvis nyfiken. Kinesiskan frågade vad jag hade för religion, för hon hade ingen religion. Hon var, liksom de flesta kineser, ateist. Det var mycket intressant att tala med kineser, de få som kunde engelska vill säga.
Från centrum tog jag en taxi till Jing Hua Hotel på Nansanhuan Xilu (Tredje ringvägens södra sträcka). Jag hade blivit tipsad om detta hotell tidigare. Jing Hua Hotel bestod av en vit fyravåningsbyggnad med billiga sovsalar (dormitories) i källaren. Jing Hua Hotel är ett mycket populärt tillhåll för backpackers då det är ett av de absolut billigaste hotellen i hela Beijing.

För motsvarande 27 svenska kronor fick jag en sängplats i ett av rummen nere i källaren. Jag fick betala en liten dispositionsavgift (det gäller att spara alla kvitton) som jag skulle få tillbaka vid utcheckningen.
Hotellbyggnaden var en stor byggarbetsplats och jag fick gå emellan byggnadsarbetare när jag skulle ner till källaren. Som tur var hördes inte borrandet och renoveringsarbetet ner till mitt rum i källaren. Rummet hade tre sängar och ett litet fönster ut mot marknivån. Toalett och dusch fanns längst bort i korridoren och delades med de andra rummen. Det fanns både WC och kinesiska toaletter (hål i golvet).
Hotellets standard var helt okej, det går inte att ha så höga krav när man betalar mindre än 30 kronor för en natt. Många medelklasshotell (både två- och trestjärniga) kostar flera hundra kronor per natt i Beijing, så det lönar sig att kolla runt. Det finns givetvis mer centralt boende men då busshållplatsen inte låg många hundra meter från hotellet och bussbiljetten inte kostade många kronor var jag nöjd.
Jag delade rum med en amerikansk kille som sökte jobb i Beijing och en tjej från Hongkong. Jag slängde upp min ryggsäck på den enda lediga sängen i rummet och gick sedan ut för att se mer av Beijing. Det var så otroligt spännande att bara promenera runt planlöst i området.

På de gråa och trista trottoarerna utanför hotellet trängdes fotgängare med försäljare. På trottoarerna såldes allt från fisk till tavlor. Jag passerade en försäljare som sålde cykelsadlar och en annan som hade mängder av ringklockor till försäljning. Det bor över en miljard kineser i Kina och jag misstänkte att alla ägde en cykel. Överallt såg man cyklister och cykelparkeringar med tusentals cyklar.

Cykelsadelförsäljare.

Det dröjde inte länge förrän jag insåg att det inte var dimma som inneslöt hela staden i ett grått dis utan luftföroreningar. Många kineser eldar fortfarande med kol och industrierna i staden spyr dagligen ut mängder av smutsiga utsläpp. Jag kunde inte låta bli att tänka vad som händer den dagen då en kvarts miljard kineser inte vill cykla längre utan hellre vill köra bil istället… Skrämmande tanke.

I Beijing cyklar man vart man än ska...

Det var en omställning att komma från 30-gradig värme i Thailand till knappt tio plusgrader i Beijing. Min medtagna collegetröja hjälpte inget vidare utan jag var tvungen att köpa en jacka. På en marknad fann jag en jacka som passade för knappt 80 kronor. Jackan har jag faktiskt kvar som minne, storleken är XXXXXL! Jo, det är faktiskt sant!

XXXXXL! Jackan jag köpte i Beijing...

Med min nya jacka fortsatte jag min spännande promenad längs kilometerlånga boulevarder och små smala gränder som tog slut efter några meter.

De många matstånden lockade mig och jag köpte crêpes (shaobing) av en gatuförsäljare. Jag såg hur mycket de personerna som stod före mig i kön betalade och jag plockade fram lika mycket i mynt. När det var min tur upptäckte jag att jag fick betala betydligt mer än de tidigare kunderna. När jag påpekade detta så skrattade försäljaren bara och lät mig till sist betala samma pris som de övriga. Det visade sig att så var det överallt i Beijing. Ett pris för kineser och ett "turistpris", vilket kan vara upptill tio gånger mer än vad en kines får betala, för västerlänningar.

En liten kinesisk pojke i en av Beijings hutonger.

Överallt möttes jag av nyfikna blickar och det förvånade mig då det rör sig mycket turister och västerlänningar i Beijing. Det var mycket få personer jag mötte som kunde någon engelska. Även personalen i hotellets reception kunde inte mer än ett par ord engelska men jag kom långt med teckenspråk, minspel, tålamod och ett glatt humör. Jag hade fått ett visitkort med namnet på hotellet (både på engelska och kinesiska) och en detaljerad karta ifall jag skulle gå vilse. Ifall jag skulle gå bort mig i storstaden var det bara att sätta sig i närmaste taxi och visa taxichauffören visitkortet.
En bra karta över staden är ett måste, det är lätt att gå vilse. En annan sak som är viktig att nämna är att avstånden i Beijing ser betydligt kortare ut på kartan än de är i verkligheten. Räkna med att transporter till fots eller med kollektivtrafiken tar betydligt längre tid än man först kan tro.

Äldre kinesiska herrar spelar mahjong på en trottoar i Beijing.

Nästa dag skyndade jag mig ut för att se alla sevärdheter jag ville se. Jag gick till busshållplatsen inte långt ifrån hotellet. Jag upptäckte att varken hänsyn eller kösystem existerar i Kina. När bussen körde in till hållplatsen och stannade rusade folk fram och välde in, vilt armbågandes och knuffandes. Om det var en gammal gumma, gravid kvinna eller sjuk person som ville med spelade ingen roll, det knuffades ändå. Väluppfostrad som jag är lät jag givetvis folk gå före mig men när de bakom började tränga sig före ledsnade jag på att vara artig. Det var riktigt kul att tränga sig fram när man var betydligt större än de andra på bussen. Jag lärde mina kinesiska medpassagerare att "störst går först"! Jag var kanske ingen vidare bra representant för Sverige men jag såg verkligen till att ta seden dit jag kom.
Bussbiljetten kostade bara någon krona de drygt fem kilometrarna till Tiananmen Square (Himmelska fridens torg). Bussen åkte norrut via Beijings huvudgata som efter halva vägen byter namn från Yongdingmen Dajie (Yongdingmennei) i söder till Qianmen Dajie (Tianqiaonan) i norr. Jag klev av på en hållplats längs Qianmen Dajie och fortsatte till fots.

Jag kom fram till en utomhusmarknad där det såldes kläder. En kvinnlig försäljare lockade kunder genom att ropa genom en megafon. Tillfälligt hörselskadad gick jag vidare mot Tiananmen Square.

Jag passerade den stora gråa porten Zhengyangmen (Arrow Tower) med sina över 90 fönster varifrån bågskyttar skulle försvara staden. Den 38 meter höga byggnaden ser mer ut som en fästning än en port.

Zhengyangmen (Arrow Tower).

Efter ytterligare 100 meter kom jag fram till Tiananmen Square och den över 40 meter höga porten Qianmen som en gång i tiden var ingången till den forna kejserliga staden. Nu är de gamla stadsmurarna borta sedan länge och Qianmen står ensam kvar. Porten uppfördes redan på tidigt 1400-tal men den nuvarande byggnaden är byggd 1914.

Tiananmen Square (Himmelska fridens torg) i centrala Beijing.

Tiananmen Square (Himmelska fridens torg) är världens största torg och mäter fantastiska 880 x 500 meter (= 440 000m²!). Det har funnits ett torg här sedan 1417 men den nuvarande omfattningen tillkom inte förrän 1952.
Platsen är tyvärr mest känd för massakern den 4 juni 1989 då armén sattes in mot demonstranter som krävde ökad demokrati och frihet i Kina. Hundratals, kanske tusentals personer dog på torget och på gatorna runt omkring. Dödssiffran har aldrig offentliggjorts från kinesiska myndigheter...
Jag mindes tydligt TV-bilderna på den okände mannen som viftandes med sina matkassar stoppar en rad stridsvagnar. Nu patrullerar både uniformerade och civilklädda poliser torget och slår ner alla försök till demonstrationer eller ordningsstörning.
På det enorma torget lekte barn, och några vuxna, med flygande drakar. Det var en mäktig känsla att långsamt promenera över denna väldiga och historiska plats. Jag blev verkligen imponerad av detta enorma torg.
På Tiananmen Square står Mao Zedong Mausoleum. Jag brydde mig inte om att titta på glasmontern som innehåller det balsamerade liket av forne kinesiske ledaren Mao Zedong, stavas även Mao Tse-tung (1893 – 1976) utan fortsatte över torget.

Mao Zedong Mausoleum.

Mitt på torget står Monument of the People's Heroes, en hög pelare med reliefer som beskriver viktiga händelser i Kinas historia. Står man mitt på Tiananmen Square med näsan pekandes åt norr har man på vänster sida Great Hall of the People där den Nationella folkkongressen håller möte i hörsalen med 10 000 stolar (!) och på höger sida står den 300 meter långa byggnaden som inrymmer både the Museum of Chinese History och the Museum of Chinese Revolution.

Great Hall of the People.

Efter att ha promenerat över torget som aldrig verkade ta slut kom jag fram till porten Tiananmen (Himmelska fridens port) som gett torget dess namn. Himmelska fridens port är ingången till den yttre kejserliga staden, området mellan Förbjudna staden och staden Beijing utanför murarna. Jag passerade genom den klarröda Tiananmenporten med det världsberömda porträttet av Mao ovanför ingången.

Tiananmen (Himmelska fridens port).

Efter ett par hundra meter kom jag fram till Meridianporten (Wumen) som är den största porten och huvudingången till Förbjudna staden. Meridianporten har fem valv varav den mittersta var reserverad för kejsaren.
Inom Förbjudna staden är kejsarpalatset beläget och området kallas idag oftast för bara palatsmuseet (Palace Museum). Förbjudna staden (Zi Jin Cheng) har fått sitt namn från att det var endast kejsaren, drottningen, konkubinerna och eunuckerna som hade tillträde till de innersta delarna av staden. Förbjudna staden och kejsarpalatset skyddas av en sex meter djup vallgrav och tio meter höga murar runt om. Vanligt folk hade inte tillträde innanför murarna.
Förbjudna staden med palatsområdet stod klart 1422 och var Kinas regeringssäte under Ming- och Qingdynastierna.

Meridianporten (Wumen) är ingången till
Den förbjudna staden.

Inträdet till Förbjudna staden var 55 yuan för utländska besökare men bara knappt 10 för kineser. Det verkade som att man resonerade att har du råd att åka ända till Kina, då har du också råd att spendera dina pengar här. Har dom aldrig hört talas om budgetresenärer? Jag betalade mina 55 yuan och passerade genom den purpurröda Meridianporten och klev in i Förbjudna staden.

Jag hamnade på en enorm innergård där en kanal rann genom. Det är den gyllene kanalen (Inner Golden Stream) och över denna leder fem vita och vackert utsmyckade marmorbroar (Inner Golden Bridges). På innergårdens bortre ände tronar Den yttersta harmonins port (Taihemen) upp sig. Den yttersta harmonins port vaktas av två bronslejon på varje sida. Lejon ansågs som heliga djur och kunde jaga bort onda andar.

Bortanför Den yttersta harmonins port reser sig tre praktfulla salar byggda på en terrass i tre nivåer av marmor. Den tre salarna är Den högsta harmonins sal (Taihedian), Den mellersta harmonins sal (Zhonghedian) och Salen för harmonins beskydd (Baohedian).

Den högsta harmonins sal (Taihedian) i Förbjudna staden.

Taihedian är den viktigaste och största byggnaden i Förbjudna staden. Hela träbyggnaden, den största i hela Kina, är 60 meter lång, 35 meter hög och taket hålls upp av 24 pelare. Taihedian uppfördes för första gången 1406 men den nuvarande byggnaden är från 1695. Byggnaden hålls ihop med träplugg istället för spik. I Taihedian står den vackert dekorerade kejserliga tronen. Det var i Taihedian som kejsaren på sin tron höll i viktiga ceremonier och förkunnade viktiga beslut.

Den kejserliga tronen i Taihedian.

Bakom Taihedian står de mindre byggnaderna Den mellersta harmonins sal (Zonghedian) och Salen för harmonins bevarande (Baohedian).
Jag passerade den vackra marmorterrassen och kom fram till ytterligare en port, Himmelska renhetens port (Qianqingmen). Bakom denna port ligger den inre borggården och Himmelska renhetens palats (Qianqinggong). Palatset tjänade som bostad för kejsaren under Ming- och tidig Qingdynasti.
Bakom Himmelska renhetens palats ligger Den kejserliga trädgården (Imperial Garden) med vackra lusthus och promenadstigar.

Filmen "Den siste kejsaren" från 1987 är till stora delar inspelad i Förbjudna staden men ger inte platsen rättvisa. Det är helt fantastiskt att gå omkring innanför murarna och utforska alla skrymslen och vrår. Jag tyckte att Himmelska fridens torg var enormt, Förbjudna staden är betydligt större och mäter hela 960 x 750 meter! Inom det 720 000 kvadratmeter stora området finns 800 byggnader med 8600 rum. Ta god tid på dig, det finns mycket att upptäcka och se innanför de tjocka murarna. 1987 sattes Förbjudna staden upp på UNESCO:s världsarvslista.
Hur många timmar jag spenderade i Den förbjudna staden minns jag inte men det var åtskilliga. Det gick åt många filmrullar innan jag lämnade Förbjudna staden bakom mig genom den norra porten Shenwumen (Den heliga krigarens port).

Felstavad skylt i Den förbjudna staden.

Ett femtiotal meter norr om Shenwumen ligger Jingshanparken (Jingshan Gongyuan). Jag fördrev lite tid i parken och knallade upp för en hög kulle. Kullen består av jord och grus som kommer från de djupa vallgravarna runt Förbjudna staden. Allt fraktades dit för hand och med hästar.
Från kullen hade man bra utsikt över Förbjudna staden men trädkronorna störde utsikten och det var svårt att ta bra bilder.
Jag tänkte klättra upp på en byggnadsställning som stod uppställd mot Wanchungting (Eviga vårens paviljong) för att kunna ta bättre bilder över Förbjudna staden. Jag blev genast stoppad av två byggnadsarbetare när jag försökte ta mig upp på byggnadsställningen. Men efter att ha viftat med min falska journalist- och fotograflegitimation (inköpt i Bangkok för 30 kronor) blev jag insläppt. Från toppen av byggnadsställningen hade jag perfekt utsikt över hela Förbjudna staden.
Några turister försökte ta sig upp på samma byggnadsställning som jag utan att komma en centimeter förbi byggnadsarbetarna. Man kommer långt i Kina med ett kort med en massa stämplar på…

Jag gick tillbaka till Himmelska fridens torg via Förbjudna staden. Jag slapp betala ytterligare inträde då jag förklarade för kvinnan i biljettluckan att jag tidigare löst inträde. Efter en stund gav hon med sig. Jag tänkte att det var smidigare och trevligare att promenera innanför murarna än utanför.

Jag kom fram till Tiananmen Square och fördrev lite tid i området runtomkring. När solen gick ner åkte jag tillbaka till hotellet.

I hotellobbyn hängde en reklamaffisch från en researrangör som anordnade dagsutflykter till den kinesiska muren. Jag kommer tyvärr inte ihåg priset på utflykten men minns att det var mycket prisvärt. Jag bokade dagsturen i receptionen till följande dag. En minibuss skulle hämta upp mig utanför hotellet på morgonen.
På hotellområdet låg en liten restaurang och pub med mycket god och prisvärd mat. Det var fullt med öldrickande backpackers. Kinesisk mat skiljer sig rejält från den ”kinamat” som finns i Sverige, glöm ”fyra små rätter” och friterade räkor med sötsur sås. Lär dig att äta med pinnar innan du kommer till Beijing. Det är inte alltid det finns kniv och gaffel, även på finare restauranger är pinnar det enda som erbjuds.
Jag tyckte att servitrisen serverade i ett rasande tempo innan jag upptäckte att det var två identiska tvillingsystrar som skötte serveringen i restaurangen. Jag fick menyn och under tiden jag försökte bestämma mig för vad jag skulle ät kom en servitris ut med en maträtt på en stekhet metallplatta varifrån det rök och fräste till bordet bredvid. En sån ville jag också ha, tänkte jag och frågade servitrisen vad det var för något. Svaret blev att det var stekt sjögurka (Sea cucumber). Jag hade för mig att sjögurka var en havsväxt men vet nu att det är ett havsdjur. Sjögurkor är slemmiga varelser som ser ut som bajskorvar som lever på havsbotten. Och en sådan åt jag. Det smakade faktiskt helt okej, med tanke på vad det såg ut som. Om du är äckelmagad är det bra att veta vad det är du stoppar i dig.
I Beijing serveras bland annat hund, groda, orm och sköldpadda. I Sverige äter vi häst, surströmming, kräftor och grisfötter…
Efter middagen gick jag tillbaka till mitt rum i källaren och pratade en stund med mina rumskamrater.

Kycklingfoster på spett är en delikatess i Kina.

Tidigt på morgonen följande dag blev jag upphämtad i en minibuss utanför hotellentrén. Resan gick till den kinesiska muren i Simatai, cirka tolv mil nordost om Beijing. Simatai är en av de minst restaurerade sektionerna av muren och det är i stort sätt bara backpackers som hittar hit. Charterturisterna trängs istället med försäljare i Badaling. I Badaling är muren så restaurerad att det ser ut som den uppfördes förra veckan, om man nu kan se den bland alla turister…
Jag följde nyfiket det kinesiska landskapet utanför bussfönstret. Efter några mil passerade vi en otäck olycka där det låg en blodig kropp på körbanan. Vi passerade långsamt förbi olycksplatsen och kroppen låg fullt synlig, utan att någon gjorde några upplivningsförsök eller försökte dölja kroppen (om nu personen var död). Minibussen fortsatte sedan i full fart mot Simatai, jag kontrollerade mitt säkerhetsbälte både en och två gånger under färden.
Efter ungefär tre timmar var vi framme i Simatai, jag kunde se den fantastiska muren från bussfönstret.

Den kinesiska muren (The Great Wall) är en serie av flera murar och dessa har en total längd på cirka 6 400 kilometer. Muren började byggas omkring år 200 f.Kr. och utökades och förstärktes fram till 1500-talet.
Muren är i genomsnitt åtta meter hög och har vakttorn utplacerade med jämna mellanrum. Den kinesiska muren är tillsammans med pyramiderna i Egypten jordens mest kända byggnadsverk. Det påstås helt felaktigt att muren kan ses från månen med blotta ögat, men detta är en seglivad myt.
Den kinesiska muren är det största byggnadsprojekt som människan någonsin har utfört.

För att komma upp till muren fick jag och de övriga från minibussen promenera längs en kilometerlång brant grusväg. Nedanför grusvägen ligger en stor vattenreservoar. Efter den ganska jobbiga uppförsbacken tog jag så mina första steg på den kinesiska muren, något som jag länge drömt om att få göra. Utsikten var helt otrolig och muren påminde om en drakrygg som ringlade sig över de omgivande kullarna. Tjock dimma täckte stora delar av omgivningen och det var svårt att få några bra bilder.
Jag besökte Den kinesiska muren i mars och då är det torrt och bergen var kala med ingen eller mycket lite vegetation. För den som besöker muren under sommaren kommer att få en mäktig upplevelse att se muren omgiven av det grönskande landskapet.
Vissa sektioner av muren bestod av branta trappor, ibland var lutningen närmare 70 grader!

Muren i Simatai har vissa delar som är fallfärdiga och rent av livsfarliga att besöka. Innan de farliga och riskfyllda sektionerna finns varningsskyltar men jag tyckte det var spännande att fortsätta en bra bit till på muren. Muren blev bara smalare och smalare och tillslut bestod den mer av en smal stig. Efter ett tag hade jag sluttningar och stup som sträckte sig femhundra meter ner längs sidorna. Jag vände tillbaka, det kändes säkrare. Det var en fantastisk upplevelse att vandra längs detta enorma byggnadsverk och historiska monument.
I vakttornen som var placerade med strategiska mellanrum var det tyvärr fullt med klotter från tidigare besökare.

"Pu tai Ch'ang Ch'eng, fei hao han".
(Den som inte varit på Den kinesiska muren kan inte anses som hjälte).

Gammal man som sålde vykort på muren.

En äldre kinesisk herre med flera tjocka lager kläder mot de kalla vindarna sålde vykort. Jag satte mig ner vid hans sida och kände hur bra jag mådde. Det närmade sig slutet på min långa resa och jag befann mig nu på den kinesiska muren. Det var svårt att smälta denna härliga tanke. När jag satt där djupt försjunken i mina tankar lättade dimman och solen tittade fram. Jag tog ytterligare en rulle med film innan jag gick tillbaka ner från muren.
I en enkel kiosk såldes nudlar, kex och godis. Jag köpte ett paket med nudlar och några kex innan det var dags att åka tillbaka till Beijing.

Äntligen fick jag se Den kinesiska muren. Ett värdigt avslut på min långa resa.

Dagen därpå åt jag frukost bestående av grillspett från en gatuförsäljare. Jag åkte buss till sommarpalatset, kostade knappt en krona de 15 kilometrarna från centrala Beijing. Smidigaste sättet att ta sig till Sommarpalatset är med taxi. Taxichaufförerna i Beijing är ökända för att försöka blåsa turister. Beställ alltid taxi genom hotellet och fråga i receptionen vad som är en skälig summa för den sträcka du ska åka. Kom överens om priset med taxichauffören innan du sätter dig i taxin.
Sommarpalatset (Yiheyuan) kallas även för nya sommarpalatset då det ursprungliga palatset förstördes 1860 under det andra opiumkriget. Det nuvarande sommarpalatset domineras av den konstgjorda Kunmingsjön och den 60 meter höga höjden Det långa livets kulle.
Inom Sommarpalatsets område finns flera fina kinesiska byggnader och anlagda planteringar.

Pavilion of Precious Clouds.

Jag betalade inträdet som låg en bra bit över vad kineserna fick betala. Tog mig upp på Det långa livets kulle och tittade ut över sjön och dess omgivningar. Jag promenerade längs med sjön och tittade på de kinesiska paren som trampade runt i trampbåtar i sjön.

Kunmingsjön med Det långa livets kulle i bakgrunden.

Jag gick några hundra meter i den täckta Långa korridoren (Chang Lang). Den över 700 meter Långa korridorens inre takbjälkar är täckta med målningar och motiv från gamla kinesiska sägner och sagor. Varje målning är unik och otroligt detaljrik och välgjord.

Den 700 meter Chang Lang (Långa korridoren) i Sommarpalatset.

I en del av sjön ligger en 36 meter lång båt, helt i marmor. Då den av naturliga orsaker inte flyter står den där som ett vacker om än onödigt konstverk. Jag fortsatte min promenad i Sommarpalatset och passerade över den vita marmorbron Sjutton valvens bro (Shiqi Kong Qiao). Bron är dekorerad med små vackra lejonstatyer längs med broräcket.

De sjutton valvens bro är byggd helt i marmor.

Från bron blickade jag ut över Kunmingsjön och de vackra byggnaderna på Det långa livets kulle.

Utsikt över Kunmingsjön i Sommarpalatset.

Jag åkte buss tillbaka in till centrala Beijing och promenerade runt ett par timmar. Jag kunde gå runt i timmar i Beijing och bara titta på folk. Rättare sagt var det de som tittade på mig. Jag var långt ifrån den ende turisten i staden men många kineser såg på mig som jag var den förste västerlänning de sett.
Vid denna tidpunkt i mitt unga liv hade jag ett örhänge (vilket jag definitivt växt ifrån nu) och det hände vid ett tillfälle att två kinesiska gamlingar kom fram till mig och stirrade, skrattade och pillade på mitt örhänge. Jag tyckte det var kul till en början men när det sedan kom femton personer till som stirrade och skrattade var det inte lika kul längre…

Jag hamnade på bakgator och arbetarkvarter, bostadsområden och marknadsplatser. Det var kul att bara gå omkring utan någon plan och se vart man hamnade. När jag blev hungrig åt jag på någon billig restaurang eller köpte grillspett eller crêpes av någon gatuförsäljare.
Ett spett med kanderade granatäpplen kostade knappt två kronor (och då betalade jag säkert turistpris) och en påse med grillade kastanjer kostade inte många kronor.

Jag med ett spett kanderade granatäpplen.

Att promenera omkring planlöst i de smala gränderna i Beijings hutonger (typiska äldre kinesiska bostadsområden) var spännande. Allt fler hutonger rivs för att ge plats åt mer moderna bostadshus och höghus men än finns flera hutonger kvar där man kan följa vardagslivet på nära håll. De gråa husväggarna och smala gränderna såg alla likadana ut och det dröjde inte länge förrän jag förvirrat mig långt in i denna labyrint. Efter en bra stund hittade jag tillslut ut igen.

På en gata jag kom fram till var det fullt med små affärer och försäljningsstånd och alla sålde knappar. Det fanns knappar i alla storlekar och färger. Jag behövde inga knappar men tyckte det var kul med en hel gata med bara knappar. Konkurrensen bland de stackars knappförsäljarna måste ha varit stenhård.
Det var intressant att se vad som fanns till försäljning i Beijing, många sålde varor precis på trottoarerna. Jag såg en ringklocksförsäljare och en cykelsadelförsäljare som stod vid en cykelbana där tusentals cyklister passerade. Om man ville bli klippt var det bara att sätta sig i frisörens stol som han hade stående på trottoaren. Det är utomhus, på de gråa skitiga trottoarerna som livet utspelar sig i Beijing…

Hutong i centrala Beijing.

Efter ett snabbt stopp på mitt hotellrum för att lämna av kameran och mina nytagna fotorullar gick jag ut igen för att få mig en bit mat. En maträtt som man bara är tvungen att pröva när man är i Beijing är den berömda Pekingankan (Peking Duck).
Jag gick österut och kom fram till en restaurang som jag tidigare hade blivit rekommenderad och som serverade Pekinganka.
Jag blev visad till ett ledigt bord i den stora restaurangen som var full med besökare. Jag var den ende västerlänningen och satt i mina jeans och väl ingångna militärkängor bland uppklädda kinesiska par i kostym och klänning.
Menyn som jag fick var skriven på engelska och kyparen talade hjälplig engelska. Jag beställde en Pekinganka men kyparen föreslog att jag skulle nöja mig med en halv. Och en halv anka var vad jag fick! Det var som om kocken kört en anka genom en bandsåg och jag serverades ena halvan. Huvudet, näbben och halsen, allt var med. Kyparen kom utrullandes med den halva ankan på en liten vagn och började skära tunna skivor åt mig. Till de tunna köttskivorna serverades crêpes och hoisinsås (gjord på jästa sojabönor). Det var riktigt gott och notan gick på knappt 80 kronor. Rekommenderas varmt!
Att ha besökt Beijing utan att äta Pekinganka är som att ha varit i Kina och inte ha sett den Kinesiska muren...
Efter middagen gick jag tillbaka till hotellet i det kalla vädret.

Vaknade upp till en ny dag. Jag åkte buss till Tiananmen Square och gick runt i butiker och varuhus i närheten av torget.
Jag gick in i en stor inomhusmarknad med bara kineser. De tittade bara nyfiket på mig men ingen kom fram och tjatade eller tyckte att jag skulle handla av just honom (vilket hade skett i exempelvis Egypten, Marocko och Indien) vilket gjorde att jag stannade kvar längre och handlade från flera försäljare.

Jag började bli hungrig och slank in på en McDonald's-restaurang precis väster om den imponerande Zhengyangmenporten. Att gå på McDonald's i Kina var en upplevelse. Det var kliniskt rent precis överallt och hela restaurangen var proppfull av matgäster. Köerna var långa och det fanns inget ledigt bord någonstans. En kinesisk familj bjöd mig till sitt bord och gjorde snabbt en plats ledig. Jag slog mig ner och samtalade en stund med mannen i familjen.

Söder om Tiananmen Square, i hutongerna i området sydost om Qianmen (Front Gate), ligger en sevärdhet som få turister känner till - Underground City. Detta ansågs länge vara en myt för få utlänningar visste om platsen och det är svårt att hitta till. Underground City (Dixia Cheng) är just vad namnet antyder, en underjordisk stad. Den började byggas på slutet av 1960-talet mot skydd från Sovjetunionen. Upptill 300 000 Beijingbor kunde leva i upptill fyra månader i staden. Här fanns bland annat skolor, sjukhus, restauranger och frisörsalonger. Nu finns inte mycket kvar förutom stora salar och vidsträckta tunnlar som är tre till fyra meter breda. Det finns affärer och även hotell här nere. Hela det underjordiska komplexet täcker en yta på ca 85 km²! Det finns omkring 90 ingångar ner i staden, vilka är gömda i affärerna i området.

En ensam och enkel skylt pekade ut en av ingångarna ner till Underground City. Jag kom in i en liten butik och bakom kassan ledde en brant stege ner till underjorden. Jag betalade inträdet på några yen och hamnade i en bred och lång korridor.
Det är konstant omkring +18ºC i det underjordiska komplexet och jag mötte få andra besökare. Jag blev imponerad av att allt är utgrävt för hand och hur stort det var. Jag passerade genom en souvenirbutik innan jag kom upp till marknivån igen. Underground City i Beijing är klart värt ett besök, men som sagt, det är dåligt skyltat och svårt att hitta dit.

Jag promenerade runt i staden några timmar innan jag återvände till hotellet. Jag pratade med mina rumskamrater om dagens händelser innan jag lade mig.

Följande dag var en söndag och jag gick till fots till den stora parken Tiantan söder om Förbjudna staden. Den mest kända byggnaden i den över 260 hektar stora parken är templet Qiniandian (Hallen för bön om goda skördar) som byggdes mellan åren 1406 och 1420.

Det 38 meter höga Qiniandian-templet.

Templet är 38 meter hög och består av tre cirkelrunda sektioner. Det mest imponerande med träbyggnaden är att den är uppförd utan en endaste spik.

Qiniandian i Tiantanparken.

Kejsaren i det gamla Kina ansågs vara himmelens son och varje år kom han hit för att lämna offergåvor och be till gudarna om en god skörd.
Jag betalade den obligatoriska turistbiljetten till parken och klev in genom den västra porten. Det finns fyra större portar till parken, en i varje vädersträck. Jag kom fram till den mäktiga Qiniandian och fotograferade en stund. Det var mycket folk i parken och många familjer.
I en del av parken låg ett litet nöjesfält med karuseller och en fiskdamm med levande guldfiskar (!). Lyckades man få upp en fisk fick man ta med sig den hem i en plastpåse.
Jag promenerade runt i den stora parken en stund och tittade på folk och de vackra omgivningarna. Jag gick ut samma väg som jag kom, via den västra porten.

Alldeles norr om västra porten till Tiantanparken ligger Beijings naturhistoriska museum (Ziran Bowuguan). Museet ligger längs med huvudgatan Yongdingmen Dajie och består av en enorm ljusgrå byggnad. Jag betalade inträdet på ungefär tio kronor.
Museet hade bland annat flera kompletta dinosaurieskelett och ett skelett av en mammut till beskådning.

Mammutskelett i Beijings naturhistoriska museum.

Jag kom fram till avdelningen om människans utveckling där de hade en riktig människokropp i en glasmonter. På ena halvan av kroppen var huden borttagen så att man kunde se inälvorna och skelettet (ansiktet var täckt med en svart huva).
I glasburkar låg olika kroppsdelar att titta på, bland annat en penis med testiklar och sädesledare. Det gäller att inte vara känslig om man besöker denna utställning på museet. Förutom dissekerade lik och kroppsdelar så finns det givetvis en hel del djur och växter att titta på…

Dinosaurieskelett.

Jag gick tillbaka mot hotellet. När jag gick längs med gatan Yongdingmen Dajie såg jag hur det vällde ut svart rök från ett hus. Alla kineserna på gatan tittade rakt fram men jag som besökare tittade nyfiket runt omkring och var den enda som såg röken. Jag påskyndade några förbipasserandes uppmärksamhet och pekade på röken. Jag såg ingen telefonkiosk och visste varken numret till brandkåren eller adressen där det brann så det enda jag kunde göra var att slå larm till folk på gatan.

Det brinner!

När jag och flera personer runt omkring mig tittade upp mot det brinnande huset såg vi personer som tagit sin tillflykt till taket. Brandkåren kom efter bara någon minut och jag följde nyfiket släckningsarbetet.

Människor söker skydd undan branden...

Jag återvände till mitt hotellrum och vilade fötterna. Senare på kvällen gick jag ut för att äta middag.

Följande morgon unnande jag mig en rejäl sovmorgon. Det hade redan hunnit bli måndagen den 24 mars och detta var min näst sista dag på min långa resa. Jag gick västerut ett par hundra meter från hotellet. Där ligger varuhuset Asia Supermarket där jag köpte lite souvenirer och presenter till min familj. Jag köpte en trälåda med vackra ätpinnar, kinesiskt vin och en burk med grönt te. Bredvid varuhuset ligger en McDonald's-restaurang som var fullproppad med besökare, oavsett tid på dygnet. En Big Mac smakar likadant i Beijing som hemma i Sverige…

Jag vet inte vad skylten betyder men det är tydligen förbjudet...

Resten av dagen gick jag runt och tittade på folk, unnade mig god mat och bara njöt av att vara på resande fot. Först nu kände jag att hemlängtan gjorde sig påmind och jag såg fram emot hemresan nästa dag.

Tidigt på morgonen tisdagen den 25 mars 1997 tog jag bussen till flygplatsen. Jag flög från Beijing till Köpenhamn non-stop och från Köpenhamn vidare till Landvetter, Göteborg. Det kändes bra att vara på väg hem efter flera månader på resande fot. Med mig hade jag minnen för livet, varav några jag delat med mig av här. Vad jag inte visste var att jag skulle snart ut och resa igen...

Filmtips inför en resa till Beijing:

• Karate Kid (2010): Dre Parker (Jaden Smith) besöker bland annat Förbjudna staden, åker till Guilin och tränar Kung Fu tillsammans med sin mästare Mr. Han (Jackie Chan) på Kinesiska muren.
• The Last Emperor/Den siste kejsaren (1987): Den första långfilm som fick tillstånd att filma inne i Den Förbjudna staden. Vann nio Oscarstatyetter, bland annat för bästa film.
• Red Corner/Röd makt (1997): Richard Gere befann sig aldrig i Beijing utan det mesta är filmat i en studio i Los Angeles. Några gatuscener från Beijing är faktiskt inspelade i smyg då filmmakarna inte fick tillstånd att filma i staden.
• Shanghai Noon (2000): Chon Wang (Jackie Chan) är en av kejsarens vakter i Förbjudna staden i Beijing. När prinsessan Pei-Pei (Lucy Liu) kidnappas och förs till USA beslutar Chon Wang sig för att rädda henne. I USA träffar han på banditen Roy O'Bannon (Owen Wilson) och tillsammans ger det omaka paret sig ut i vilda västern för att rädda Pei-Pei. Inledningen är filmad i Förbjudna staden i Beijing, Kina.
  
  

Några nyttiga ord och fraser på kinesiska;

Hej! = ni hao
Hej då = zaijian
God morgon = zao an
God kväll = wan shang hao
Tack = xie xie
Ursäkta = duibuqi
Ja = shi
Nej = bu shi/wu
Hjälp = jiu ming
Jag är sjuk = Wo sheng bing la
Ring en läkare = Jiao yi sheng
Ring polisen = Jiao jing cha

Räkneord:

0 = ling
1 = yi
2 = er
3 = san
4 = si
5 = wu
6 = liu
7 = qi
8 = ba
9= jiu
10= shi
11 = shi yi
12 = shi er
13 = shi san
14 = shi si
15 = shi wu
20 = er shi
30 = san shi
50 = wu shi
100 = bai

Med reservation för förändringar som skett efter mars 1997.