LITAUEN

VILNIUS - Kyrkornas stad.

Bussen som jag tidigare hade klivit på i Lettlands huvudstad Riga rullade nu över gränsen och in i Litauen. Vår granne Litauen som så sent som fram till 1990 var stängt för omvärlden.
Bussen behövde inte stanna utan åkte bara förbi gränsstationen. Mitt mål var bussens slutdestination, Litauens huvudstad Vilnius.

Påven proklamerade Litauen som ett kungadöme år 1251 efter att hertig Mindaugas enat alla stammar i Litauen. Mindaugas kröntes till kung av Litauen 1253. 1573 ingår man en union med Polen och Vilnius förlorar sitt inflytande då Warszawa blir huvudstad i den nya unionen. Litauen införlivas med Ryssland 1795. Tyskland ockuperar landet under första världskriget och efter Rysslands nederlag utropar landet sin självständighet 1918. 1940 invaderades landet av Sovjetunionen och året därefter trängde tyska armén bort ryssarna och ockuperade i sin tur Litauen. Under den tyska ockupationen dödades omkring 200 000 litauer, av dessa var två tredjedelar judar. Den Sovjetiska Röda armén trängde åter in i landet 1944 och landet blev införlivat i Sovjetunionen 1945. Under den sovjetiske presidenten Michail Gorbatjovs styrande startade många och påtagliga politiska omvälvningar i Östeuropa och det uppstod självständighetsrörelser även i Baltikum och i Litauen. Den 11 mars 1990 utropade Litauen sin självständighet.
Sedan 2004 är Litauen medlem i både NATO och EU. På grund av ett fortsatt starkt beroende av Ryssland och en hög inflation är Litauen idag det fattigaste landet i Baltikum.

Litauens huvudstad Vilnius är med sina ca 550 000 invånare den största staden i Baltikum. 20 procent av stadens invånare är ryssar. Efter flera år av Sovjetstyre kan man lätt luras att staden är grå och trist men så är absolut inte fallet. Staden grundades 1323 av den litauiske storfursten Gediminas. I Vilnius finns över 40 kyrkor och överallt ser man kyrktorn och spiror.

Ägget är en symbol för stadens förnyelse.

Bussen rullade in på Vilnius bussterminal (Vilniaus autobusu stotyje) söder om Vilnius stadskärna. Bussresan från Riga tog tre och en halv timme. Bussterminalen låg bara några stenkast från centralstationen. Jag promenerade knappt en kilometer till hotell Conti på Raugyklos gatve (gatve = gata). Hotellet är fyrstjärnigt och jag valde det för dess centrala läge och för att det inte kostade mer än 400 kronor per natt inklusive frukostbuffé. Jag skulle inte få tillgång till rummet förrän om ytterligare några timmar. Jag lämnade kvar min ryggsäck i receptionen och gick ut på stan.
Området runt hotellet var riktigt nergånget och flera av husen i kvarteret var förfallna. Jag styrde stegen mot Vilnius Gamla stad som är en av de största bevarade medeltida gamla städer i norra Europa. Vilnius Gamla stad hamnade 1994 på UNESCO:s världskulturarvslista.
På vägen passerade jag Alla helgons kyrka (Visu Šventuju bažnyciaen), en av Vilnius över 40 kyrkor. Kyrkan byggdes mellan 1620 till 1630 i barockstil. Under tyskarnas ockupation av Litauen under andra världskriget fanns det en hemlig tunnel genom kloakerna som förband kyrkan med det judiska gettot. Genom tunneln smugglades proviant till invånarna i gettot.

Alla helgons kyrka (Visu Šventuju bažnyciaen) är
bara en av Vilnius över 40 kyrkor.

Jag kom fram till Gamla staden (Senamiestis) och hamnade framför den vackra barockkyrkan S:t Kasimirkyrkan (Šv. Kazimiero bažnycia) på Didžioji gatve. Denna rosa kyrka stod klar 1635 men brann ner till grunden 1655. Kyrkan återuppbyggdes men ytterligare två gånger brann den ner, 1707 och 1749. Kyrkan har under åren använts till mer än gudstjänster, Napoleons armé och den ryska Röda armén har exempelvis förvarat spannmål i kyrkan. 1961 förvandlade kommunisterna ironiskt nog kyrkan till ett ateistmuseum. 1988 återlämnades kyrkan till den romerskkatolska församlingen och efter stora renoveringar återinvigdes kyrkan 1991. Samma år upptäckte man en underjordisk krypta under altaret. I kryptan fann man femton gravar och vackra målningar och inskriptioner på väggarna. Jag klev in genom den stora mörkbruna träporten och kom in i den varsamt och noggrant renoverade kyrksalen. Interiören var ljus och altaret och ornamenten var dekorerade i guld. En skylt visade vägen ner till kryptan under altaret. Kryptan var inte särskilt imponerande utan jag vände efter en stund och gick tillbaka.

S:t Kasimirkyrkan (Šv. Kazimiero bažnycia)
från 1635 i rosa barockstil.

S:t Kasimirkyrkans vackert utsmyckade altarrum.

Jag kom fram till Rådhusplatsen (Rotušes aikšte) omgiven av vackra 1700-talshus i blått, gult och rosa. På rådhuset har det i århundraden hållits marknader, musikfestivaler och möten. Under julen pryds torget av en stor julgran med belysning och stjärna i toppen. Då USA:s dåvarande president George W. Bush besökte landet 2002 höll han ett tal på just Rådhusplatsen.
Rådhusplatsen domineras av den stora vita byggnaden i nyklassicistisk stil med sina sex pelare som utgör Vilnius rådhus. På platsen omnämns ett rådhus så tidigt som 1432. Flera byggnader på platsen har fått utgöra rådhus men de har förstörts i bränder och demolerats då utländska trupper intagit staden. Den nuvarande byggnaden härstammar från 1799.

Rådhusplatsen (Rotušes aikšte) i Vilnius Gamla stad.

I Rådhuset finns idag stadens turistinformation och jag klev in för att plocka åt mig en karta över staden. Jag fortsatte därefter nerför Didžioji gatve och passerade restauranger och butiker. Jag stannade till och fotograferade den ryskortodoxa kyrkan S:t Nikolaus (Šv. Mikalojaus cerkve). Kyrkan byggdes ursprungligen i gotisk stil i början på 1500-talet. Under det stora inflytandet från Ryssland byggde sedan kyrkan i rysk stil.
Kyrkan ska inte blandas ihop med den katolska S:t Nikolauskyrkan (Šv. Mikalojaus bažnycia), som är Vilnius äldsta kyrka.

S:t Nikolauskyrkan (Šv. Mikalojaus cerkve).

Didžioji gatve bytte namn till Pilies gatve (Slottsgatan) som är en av huvudgatorna genom Vilnius Gamla stad. Pilies gatve kantas av restauranger, butiker och souveniraffärer. Vid den lilla gröna parken längs gatan ligger det lilla torget K. (Konstantinas) Širvydas skveras där det såldes hantverk, tavlor med motiv från staden, stickade mössor och bärnstenssmycken.

Didžioji gatve.

Tavlor för försäljning på Slottsgatan
(Pilies gatve) i Gamla staden.

Bara några tiotals meter därifrån ligger Vilnius universitet (Vilniaus Universitetas) som upptar ett helt kvarter. Universitetet, som är det största i Litauen, grundades redan 1579. Universitetet stängdes av Ryssarna mellan åren 1832 och 1921 på grund av att de misstänkte att universitetet var en grogrund för anti-ryska tankar och åsikter (vilket det faktiskt var).

Jag besökte chokladbutiken och kaféet Pilies šokoladine på Pilies gatve. Jag köpte lite av deras egentillverkade choklad, tryfflar och praliner. Chokladen tillverkas av chokladfabriken AJ Šokoladas i grannstaden Trakai och det finns omkring femtio olika sorter i alla tänkbara smaker. Vad sägs om exempelvis chokladtryfflar med citron, blåbär, chili och blåmögelost (!)? Här finns även kakor, tårtor, kaffe och varm choklad att njuta av i deras trevliga kafédel. Chokladbutiken är långt ifrån billig men chokladen här håller världsklass och de små chokladaskarna som man kan köpa här är alltid uppskattade presenter att ge bort.
Jag åt fin choklad medan jag fortsatte min promenad fram till det stora Katedraltorget (Katedros aikšte) som ligger mellan Gamla staden och Vilnius paradgata Gedimino prospekt. Katedraltorget utmärks av den stora katedralen (domkyrkan) och dess vita 52 meter höga klocktorn. Katedralen byggdes 1419 på platsen för en tidigare kyrka från 1251. Katedralen har under årens lopp drabbats av eldsvådor, krig och annan åverkan och har allt eftersom återuppbyggts och förnyats. Sitt nuvarande utseende i fransk klassicism skapades mellan åren 1769 och 1820. Under sovjettiden tog de sovjetiska myndigheterna över katedralen och stängde den mellan åren 1950 och 1990. Många viktiga personer i Litauens historia finns begravda i kyrkan.
På katedraltorget står en staty av Gediminas, Litauens förste storfurste och enligt sägnen den som grundade Vilnius.

Katedralen med sitt 52 meter höga klocktorn på Katedraltorget (Katedros aikšte).

Om man tittar riktigt noga på marken mellan katedralen och klocktornet kan man se en stenplatta med inskriptionen ”STEBUKLAS” (men bara en bokstav för det första och det sista S:et, ”Stebuklas” betyder mirakel). Denna ”magiska sten” markerar var den Baltiska kedjan (The Baltic Way) började. Den baltiska kedjan var en manifestation som ägde rum samtidigt i Estland, Lettland och Litauen den 23 augusti 1989 för självständighet från Sovjetunionen. Man beräknar att nästan två miljoner människor höll varandra i händerna och bildade en mänsklig kedja som sträckte sig närmare 600 kilometer genom de tre baltiska sovjetrepublikerna.

Denna sten markerar början på den Baltiska
kedjan som hölls i augusti 1989.

Mittemot katedralens framsida börjar Vilnius paradgata Gedimino Prospekt (Gedimino Prospektas) kantad med butiker, hotell, restauranger, museer och offentliga byggnader. Gedimino Prospekt anlades 1836. Avenyn har haft olika namn under årens lopp och namnen har då återspeglar vilka som haft makten över staden. Några namn som avenyn har haft är bland annat ”Adolf Hitler Strasse”, ”Stalino prospektas” och ”Lenino prospektas”. Det nuvarande namnet känns betydligt trevligare…

Vilnius paradgata Gedimino Prospekt (Gedimino Prospektas).

Jag promenerade längs Gedimino Prospekt då jag hamnade i samtal med en äldre herre från Skottland. Han berättade att han varit i Litauen många gånger tidigare då han bland annat arbetat i landet. Vi hade sällskap fram till the Museum of Genocide Victims (Genocido Auku Muziejus), i folkmun vanligen kallat KGB Museet, mitt emot Lukiškestorget.
Jag betalade inträdet på blygsamma 6 litai (18 kronor). Museet har en utställning som visar den femtio år långa Sovjetiska ockupationen av Litauen. Dokument, bilder, rekvisita och utrustning som avlyssningsutrustning, uniformer och vapen vittnar om ockupationen och dess innebörd på den litauiska befolkningen.
Byggnaden som idag inhyser museet användes av den Sovjetiska underrättelsetjänsten KGB (Komitet gosudarstvennoy bezopasnosti) och dess föregångare NKVD (Narodnyj komissariat vnutrennich del) fram till 1991.
Det som museet är mest känt för är källarvåningen där det fanns förhörsrum, celler, tortyrrum och avrättningsrum. Dödscellerna och avrättningsrummen användes fram till 1963 och över tusen människor har avrättats här…
De som hamnade här var inte kriminella, skurkar eller tjuvar utan vanliga människor men med en annan politisk syn än de styrandes och en kärlek till sitt land. Det kunde ha varit du eller jag…
En del av museet handlar om de baltiska frihetskämparna som gick under namnet ”Skogsbröderna” (miško broliai). Denna motståndsrörelse med partisaner kämpade mot den sovjetiska ockupationen långt in på 1950-talet. Skogsbröderna bestod främst av soldater ur de ursprungliga baltiska staternas arméer men även frivilliga. Då Skogsbröderna var numerärt underlägsna den sovjetiska armén skedde striderna i form av gerillakrigföring som eldöverfall, bakhåll och sabotage. Namnet Skogsbröderna kommer från att de höll till i de täta skogarna där de byggt enkla men funktionella underjordiska bunkrar. Att Skogsbröderna kunde hålla ut så länge som de faktiskt gjorde berodde på det massiva stödet de hade och den hjälp de fick av lokalbefolkningen. Även flera länder i Väst stödde Skogsbröderna, dock i hemlighet. Sovjetmaktens svar på Skogsbrödernas motståndskamp var hård och brutal. De Skogsbröder och dess sympatisörer som tillfångatogs sköts och lämnades fullt synliga på exempelvis torg och marknadsplatser som avskräckande exempel. Andra skickades till arbetsläger för att aldrig återvända…
Museet ger en skrämmande och realistisk insyn hur det verkligen såg ut bakom järnridån, inte många mil eller årtionden från vårt öppna och demokratiska samhälle. Man värdesätter sitt liv och sin frihet på ett helt annat sätt efter man besökt detta museum… Detta är inget trevligt ställe men sevärt och intressant ur ett historiskt perspektiv.
Det kändes bra att komma upp ur källaren och ut på Gedimino Prospekt igen. När jag passerade museibyggnaden på vägen tillbaka upptäckte jag att fasaden var graverad med namn på några av alla de fångar som avrättats i byggnaden.

KGB museets fasad med namn på människor som avrättats i byggnaden.

Jag promenerade tillbaka längs Gedimino Prospekt till katedraltorget. Magen kurrade och det var längesedan jag åt. Jag fortsatte till Gamla staden och på gatan Pilies gatve slank jag in på restaurangen El Gaucho Sano. Jag tilldelades ett bord i denna argentinska grillrestaurang som var inredd med oxhudar på väggarna. Jag hoppade över de argentinska kötträtterna och stekarna och valde istället skaldjur. Parrillada de Mariscos bestående av grillade tigerräkor, små bläckfiskar (squid) och marinerad bläckfisk (octopussy) med ris, grönsaker och husets ”El Gauchosås”. Maten serverades på ett metallfat vilandes på en kolbädd. Till maten drack jag en flaska mineralvatten. Maten smakade riktigt bra men servicen kunde ha varit betydligt bättre då jag i stort sett var ensam i restaurangen. Notan slutade på 83 litai (ca 235 kronor) vilket är riktigt dyrt för att vara Litauen.

Efter lunchen gick jag upp mot Gediminas Torn (Gedimino pilis) som är det enda som återstår av Vilnius slott (Vilniaus aukštutines pilies) från 1409. Från tornet har man en fantastisk utsikt över Vilnius. Tyvärr var grinden upptill tornet stängd och låst när jag kom fram. Istället gick jag tillbaka mot Gamla staden.

Gediminas Torn (Gedimino pilis).

Jag satte mig på en parkbänk och bläddrade i min guidebok för att leta upp fler sevärdheter i staden.
Jag tog en taxi till Kalvarijumarknaden (Kalvariju turgus) på andra sidan floden Neris. Taxin kostade 20 litai utan taxameter (ca 57 kronor). När jag kom fram till Kalvarijumarknaden höll de flesta försäljningsstånden att slå ihop för dagen. Här kan man köpa kläder, närproducerad honung, grönsaker, medaljer och mössmärken från sovjettiden, fulsprit och fulcigaretter, kameror och krimskrams med texten ”CCCP” och slitna böcker för en struntsumma. Observera att marknaden vissa dagar stänger redan klockan 14:00. Jag gick några varv inne i marknadsområdet innan jag tog en taxi tillbaka till Katedraltorget. Taxin kostade 11 litai med taxameter (ca 30 kronor).

Från Katedraltorget gick jag tillbaka mot mitt hotell längs smågatorna i Gamla staden. Jag kom fram till Den heliga Treenighetens kyrka och Basilianerporten (Švc. Trejybes Graiku apeigu kataliku bažnycia). Den gula Basilianerporten byggdes 1761 i rokokostil efter ritningar av J. K. Glaubitz. Den knappt 18 meter höga porten leder till en innergård som domineras av Den heliga Treenighetens kyrka från 1514 i gotisk stil och en stor klosterbyggnad. På platsen fanns tidigare en träkyrka uppförd 1347.

Den 18 meter höga Basilianer-
porten från 1761.

Jag fortsatte längs gatan Aušros Vartu och kom fram till S:t Teresakyrkan (Šv. Tereses bažnycia). Den stora porten var öppen och när jag kikade in såg jag att det hölls en gudstjänst. Varje sittplats var upptagen och folk satt på golvet eller stod längs väggarna. Kyrkans insida var vackert dekorerad med mycket guld. S.t Teresakyrkan är byggd 1650 i tidig italiensk barockstil.

Gudstjänst i S:t Teresakyrkan
(Šv. Tereses bažnycia).

Bara några tiotal meter från S:t Teresakyrkan ligger Morgonrodnadens port (Aušros Vartai), en av stadens nio ursprungliga portar. Porten stod klar 1522 och var en del av försvarsmuren kring Vilnius. Från porten ledde vägen till grannstaden Medininkai och porten fick således namnet Medininkaiporten fram till 1671 då karmelitnunnor byggde ett kapell i porten. I kapellet förvaras den heliga målningen "Our Lady of the Gate of Dawn" (Aušros Vartu Dievo Motina) från 1600-talet. Målningen anses helig och pilgrimer vallfärdar till Morgonrodnadens port för att be framför tavlan. På målningen finns ett hål på Jungfru Marias högra ärm, detta orsakades av en svensk soldat som sköt på tavlan (!) efter att svenskarna intagit Vilnius 1702 under det stora nordiska kriget.

Morgonrodnadens port (Aušros Vartai) med den heliga
målningen "Our Lady of the Gate of Dawn".

Jag passerade genom Morgonrodnadens port och lämnade Gamla staden bakom mig. Precis framför porten på utsidan av Gamla staden stod några enkla bord varifrån det såldes honung, bröd, kakor, smycken och stickade mössor och vantar av några gamla gummor. Efter en stunds promenerande kom jag återigen fram till mitt hotell, Hotel Conti . Jag checkade in och tilldelades rum 422 längs upp. Jag tappade upp ett riktigt varmt bad och värmde mig. Efter det värmande badet gav jag mig ut på stan igen.

Utsikten från mitt hotellrumsfönster.

Det mörknade fort så här års och jag fick ändra inställningarna på mina kameror för att kompensera bristen på dagsljus. På min kvällspromenad passerade jag Presidentpalatset (Lietuvos Respublikos prezidentura) granne med det stora universitetsområdet. Det stora presidentpalatset har genom åren genomgått flera ombyggnationer och det nuvarande utseendet i kejsarstil härstammar från 1834. I palatset har bland andra Napoleon bott under hans fälttåg i Ryssland.

Presidentpalatset i Vilnius.

Jag passerade den vackra S:t Annas kyrka (Šv. Onos bažnycia) i rött tegel. S:t Annas kyrka är en romerskkatolsk kyrka byggd i tegelgotisk stil och byggdes mellan åren 1495 till 1500. Tidigare på samma plats fanns här en träkyrka. S:t Annas kyrkas prakt är vida berömd och enligt en skröna ska Napoleon, när denne första gången skådade kyrkan under det ryska fälttåget 1812, ha sagt att han önskade få kyrkan flyttad till Frankrike sten för sten.

S:t Annas kyrka (Šv. Onos bažnycia) anses vara
den absolut vackraste av Vilnius kyrkor.

Inte många meter från S:t Annas kyrka ligger kvarteret Užupis (Užupio) som jag nådde genom att gå över en bro som ledde över den smala floden Vilnia. Užupis är ett kvarter som förr var slitet och beboddes av fattiga. På senare år har kvarteret blomstrat och lockat hit konstnärer, studenter och förmögna personer. Užupis är bohemiskt och pittoreskt och har jämförts med Montmartre i Paris och Christiania i Köpenhamn (fast utan knarket). Užupis betyder ungefär “på andra sidan floden” på litauiska och refererar till floden Vilnia, vilket staden Vilnius fått sitt namn ifrån.

En av broarna som leder till konstnärskvarteret Užupis.

Den 1 april 1997 utropades republiken Užupis (Užupio Res Publika) med egen flagga, valuta, president, författning och en armé bestående av mellan tio och tjugo man. Då republiken inte är godkänd av något land är frågan om republiken Užupis är ett skämt eller om det är på allvar. Just utropandet av republiken den 1 april är nog inget sammanträffande.

Artiklarna i republiken Užupis författning lyder;

1. Envar har rätt att leva vid floden Vilnia och floden Vilnia har rätt att flyta förbi envar.
2. Envar är berättigad till varmvatten, värme på vintern och ett tak över huvudet.
3. Envar har rätten att dö, men det är inte en skyldighet.
4. Envar har rätt att göra misstag.
5. Envar har rätt till individualitet.
6. Envar har rätt till kärlek.
7. Envar har rätt att inte bli älskad, men det är inte ett krav.
8. Envar har rätt att vara framstående och berömd.
9. Envar har rätt att vara sysslolös.
10. Envar har rätt att älska och ta hand om en katt.
11. Envar har rätt att ta hand om en hund tills en av dem dör.
12. En hund har rätt att vara hund.
13. En katt är inte skyldig att älska sin herre, men den måste hjälpa honom i svåra tider.
14. Envar har rätt att ibland vara omedveten om dennes skyldigheter.
15. Envar har rätt att tvivla, men det är ingen skyldighet.
16. Envar har rätt att vara lycklig.
17. Envar har rätt att vara missnöjd.
18. Envar har rätt att tiga
19. Envar har rätt att vara troende.
20. Ingen har rätt att använda våld.
21. Envar har rätt att förverkliga sin obetydlighet och prakt.
22. Envar har rätt att ingripa i evigheten.
23. Envar har rätt att förstå.
24. Envar har rätt att inte förstå någonting.
25. Envar är berättigad till olika nationaliteter.
26. Envar har rätt att fira eller inte fira sin födelsedag.
27. Envar bör veta sitt namn.
28. Envar kan dela med sig av vad den äger.
29. Ingen kan dela med sig av vad den inte äger.
30. Envar har rätt att få bröder, systrar och föräldrar.
31. Envar har rätt till självständighet.
32. Envar är ansvarig för sin frihet.
33. Envar har rätt att gråta.
34. Envar har rätt att bli missförstådd.
35. Ingen har rätt att göra någon annan ansvarig.
36. Envar har rätt att vara individuell.
37. Envar har rätt att inte har rättigheter.
38. Envar har rätt att inte bli rädd.
39. Låt dig inte besegras.
40. Slå inte tillbaka.
41. Ge inte upp.

Öde gata i Užupis efter skymningen.

Jag promenerade runt längs de smala och folktomma gatorna i Užupis en stund innan jag gick tillbaka till Gamla staden för att leta upp en restaurang för att äta middag. Jag hamnade på den vackra Stikliu gatve och hamnade framför Hunters' restaurant Lokys (björn på litauiska), en medeltidsrestaurang inrymd i en källare från 1600-talet. Lokal var trevlig men synd att de envisades med att spela kassa hitlåtar från 1980-talet, passade verkligen inte in i den övriga medeltida känslan. Hit går man för att äta litauisk mat gjord efter gamla recept och deras kötträtter, främst viltkött, är deras starkaste kort.
Jag bläddrade i menyn och bestämde mig för bäverstuvning men plommon, svamp och potatismos. Till detta beställde jag in ett glas Finca Las Moras, Intis Merlos Malbec, ett argentinskt rödvin. Av ren nyfikenhet beställde jag in ett glas kumminkvass. Kvass är en dryck som görs på mörkt bröd som sedan fått jäsa. Smaken påminner om vörtbröd och svagdricka. Bäverstuvningen smakade som kalops och var ingen smaksensation då köttet inte smakade så mycket. Notan slutade på 48 litai (ca 135 kronor).

Efter maten gick jag vidare på Stikliu gatve och styrde stegen sedan västerut för att pricka av nästa sevärdhet på min lista. Jag frågade ett ungt par om vägen till Frank Zappastatyn som ska finnas i Vilnius. De sa att det var en bit att gå men att de skulle köra förbi statyn så jag fick skjuts i deras Volvo. Vi pratade en stund om resor, Sverige och Litauen och precis när det blev som trevligast var vi framme. Jag tackade för skjutsen och Volvon försvann med det trevliga paret som jag glömt namnet på. På adressen Kalinausko gatve 1, på en liten parkeringsplats står den fyra meter höga metallpelaren med bysten föreställandes Frank Zappa (1940-1993). Statyn restes 1995 och är gjord av skulptören Konstantinas Bogdanas som tidigare gjort byster av stora sovjetiska ledare. Det var bland annat krafter och konstnärer i Užupis som stod bakom uppförandet av den berömda statyn.

Frank Zappastatyn i Vilnius.

Jag fotograferade Frank Zappastatyn och tog en taxi tillbaka mot Gamla staden. Det var betydligt längre än det såg ut på kartan och taxi är billigt (så länge man kräver att taxametern ska vara påslagen). Jag klev ur taxin på Rådhusplatsen och passerade Rådhuset. Inrymt i Rådhuset finns en av Vilnius absoluta lyxrestauranger – DOMM. Jag hade tidigare läst om DOMM och att den som önskar äta här bör ha en välfylld plånbok och reserverat bord i förväg. Jag hade redan ätit middag men det fanns plats för åtminstone efterrätt. Jag hade inte bokat bord utan chansade på att det fanns plats. Jag ringde på ringklockan vid entrén och väntade på att bli insläppt. Efter en stund dök det upp en herre och släppte in mig. Jag förklarade att jag var ensam och om det fanns ett ledigt bord. Jag blev visad till ett ledigt bord i en av matsalarna. Jag såg bara fyra andra personer i hela restaurangen, november var tydligen ingen uteätarmånad i Vilnius. Lokalen var som en blandning av en hipp nattklubb, ett galleri och konstmuseum.

En av de smakfullt inredda matsalarna i restaurangen DOMM.

Jag fick in menyn och läste att en av maträtterna, ”La vie en rose” (tillägnad Edith Piaf) serverades tillsammans med en mp3-spelare som spelade just Edith Piaf när man åt.
Många maträtter är gastronomiska konstverk som är en fröjd både för ögat och för magen. Jag beställde in en förrätt bestående av ostron (två Belon och en Fine de Claire i mellanstorlek) serverade med citron samt en vinägrett gjord på vinäger och rödlök. Underlägget bestod av en svart skifferskiva, mycket smakfullt. Hit går man för att bli bortskämd! Ostronen var perfekta tillsammans med den enkla men goda vinägretten.
Efter ostronen slunkit ner beställde jag in en ostbricka bestående av fem olika ostar med små kex garnerade med hallon, nötter och sylt. Den trevlige kyparen förklarade ingående varje ostsort och dess tillbehör. Smakkombinationerna var fantastiska som chèvre (fransk getost) med hallon och grönmögelost med jordnötter. Till de goda ostarna drack jag ett glas rött italienskt vin, Rocca Passolo 2007.

Ostbricka à la restaurang DOMM.

Jag var egentligt någorlunda mätt och belåten men jag var så nöjd med lokalen, maten och uppassningen att jag helt enkelt kände mig tvungen att beställa in en efterrätt. Jag bad att få in en chokladkladdkaka serverad med en söt saffranssås, hallon och mynta. Kyparen ursäktade att efterrätten skulle dröja men det gjorde inget då jag beställde in ytterligare ett glas vin. Efterrätten var himmelsk och jag bara njöt av varje sked. Notan slutade på 81 litai (230 kronor) vilket var ett helt okej pris med tanke på att för den summan fick jag en förrätt, två efterrätter samt två glas vin.
DOMM hör till en av de absolut bästa restauranger jag besökt i världen. DOMM slog upp portarna 2008. Det återstår att se om Baltikums första Michelinstjärna tillfaller DOMM, men det är inte stjärnor som räknas utan upplevelsen av god och vällagad mat i en fantastisk miljö. Mitt besök på DOMM var en perfekt avslutning på min fullspäckade dag i Vilnius. Både mätt och fantastiskt belåten återvände jag till mitt hotell.

Chokladkladdkaka med saffranssås, hallon och mynta.

Jag vaknade av att mina rumsgrannar kom hem berusade och högljudda klockan 03.00. Mitt rum var lyhört men det fanns bot - öronproppar is the shit!
Jag gick ner till frukostbuffén innan jag packade. Jag checkade ut och begav mig mot Panorama Hotel varifrån flygbussen Kaunas Airport Express skulle avgå ifrån. Receptionisten på mitt hotell hade kollat upp tiden åt mig. När jag kom fram till flygbussen sa chauffören att bussen var fullsatt. Jag frågade när nästa tur skulle avgå och chauffören svarade 15:30, och mitt flyg skulle avgå 14:00! Smått panikslagen förklarade jag situationen och då det dök upp fler personer som ville med den lilla minibussen fick vi byta till en större buss så att alla fick plats. Ett tips är alltså att köpa biljett till flygbussen en eller två dagar innan så att man är garanterad en plats på bussen och att ditt namn kan prickas av i chaufförens passagerarlista.
En enkelbiljett från Vilnius till Kaunas International Airport kostade 35 litai (100 kronor).
Efter ungefär tjugo minuter passerade bussen en av Baltikums största utomhusmarknader, Gariunai market. Denna enorma marknad ligger i utkanten av Vilnius och är öppen från tidig morgon till efter lunch. Marknaden är dock stängd på måndagar. Här kan man köpa allt från bilstereoapparater och solglasögon till pälsmössor och militära nattkikare tillverkade under Sovjettiden. På marknaden gäller det att verkligen hålla koll på plånboken!
Bussresan tog en och en halv timme till flygplatsen Kaunas International Airport. Flygplatsen ligger 15 kilometer utanför Kaunas som är Litauens näst största stad.
Jag checkade in på Ryanairs flight FR2887 till Göteborg City Airport (Säve flygplats).

Vilnius var en pärla och jag önskade att jag hade ytterligare en heldag i denna trevliga huvudstad. På flyget hem till Sverige började planerna på nästa resa ta form i mitt huvud.

Utsmyckad husvägg i Gamla staden.

Litauens Nationaldramatiska teater (Lietuvos Nacionalinis Dramos Teatras).
De tre muserna representerar Drama, Tragedi och Komedi.

En källa till information.

 

Några praktiska tips:

Eluttag: I Litauen har man samma sorts vägguttag och spänning som i Sverige. Adapter behövs alltså inte.
Vatten: Kranvattnet bör undvikas att dricka men duger till att borsta tänderna i. Mineralvatten köps enklast och billigast i större mataffärer och kostar inte många kronor.
Valuta: Litas (Lt eller LTL). Mynt finns i valörerna 1 litas och 2 och 5 litai och i 1, 2, 5, 10, 20 och 50 centas. Sedlar finns i valörerna 10, 20, 50, 100, 200 och 500 litai.
Kollektivtrafik: I staden finns trådbussar för den som inte orkar gå. Då de flesta sevärdheter finns inom gångavstånd inom Gamla staden behöver man ett par bra promenadskor istället för pengar till bussen.
Taxi: Taxi i Vilnius är billigt. Kräv alltid att taxametern är påslagen annars är det bara att hoppa ur och ta nästa.
Sexhandel: I min gratisbroschyr över sevärdheter i Vilnius (som jag plockade på mig på turistinformationen) kunde jag räkna till inte mindre än tolv olika stripklubbar och ”erotiska kaféer” som det gjordes reklam för. Överallt reklam för ”Wild Girls”, ”Non-stop topless show”, ”erotic show” och ”private dance”. Sexhandeln i Vilnius sker mer eller mindre öppet och det känns sunkigt att det görs reklam för 24-timmars eskortservice under samma kapitel som ”Nattliv” i reseguiden...
Service: Ta det inte personligt men många försäljare och serveringspersonal kan uppfattas som otrevliga och arroganta. Du lär inte få många ”tack”, ”välkommen åter” eller ”varsågod”, det är bara så det fungerar i många öststatsländer. Som serviceanställd förväntas man göra det man är anställd för och inget mer.

Mat och dryck:

Cepelinai: Nationalrätten (potatisbullar fyllda med kött).
Bulviniai blynai: Pannkakor gjorda på potatis.
Baršciai: Rödbetssoppa som är omåttligt populärt i Östeuropa av någon konstig anledning…
Stakliskes: Honungslikör.
Gira (kvass): Kvass är en dryck som görs på mörkt bröd som sedan fått jäsa. Smaken påminner om vörtbröd och svagdricka.
Sula: En söt dryck som är gjord från björk- eller lönnlövssav

Viktiga telefonnummer:

Nödnummer (SOS): 112




Några nyttiga ord och fraser på litauiska;

Litauiska är inte besläktat med ryskan, som man lätt kan tro. Litauiskan är tillsammans med lettiska det äldsta indoeuropeiska språket som fortfarande talas och dess grammatik är snarlik sanskrit. Litauer och letter kan inte förstå varandras talade språk även om det skrivna är snarlikt. Litauiskan är komplex, förändras långsamt och undviker helst engelska ord.

Ja = taip
Nej = ne
Hej = labas
Hej då = viso gero
God morgon = Labas rytas
God kväll = Laba diena
Tack = aciu (uttalas atjoo).
Ursäkta/förlåt = Atsiprašau
Hur mycket kostar den här? = Kiek šitas kainuoja?
Var ligger toaletten? = Kur yra tualetas?
Var ligger apoteket? = Kur yra vaistine?
Hjälp! = Padekite!
Polis = policijai
Ring polisen! = Iškvieskite policija!
Lämna mig ifred! = Atstokite!
En öl, tack = Noreciau alaus
Ett glas rött vin = Taure raudono vyno
Ett glas vitt vin = Taure balto vyno
Notan tack = Atneškite saskaita
Vatten = vanduo
Mineralvatten = Mineralinis vanduo
Buss = autobuso
Taxi = taksi
Gata = Gatvé

Räkneord;

0 = nulis
1 = vienas
2 = du
3 = trys
4 = keturi
5 = penki
6 = šeši
7 = septyni
8 = aštuoni
9 = devyni
10 = dešimt
20 = dvidesimt
30 = trisdesimt
50 = penkiasdesimt
100 = simtas

Filmtips inför en resa till Litauen:

• Defiance/Motstånd (2008): Är inspelad i ett otillgängligt område i Litauen nära gränsen mot Vitryssland. Detta för att få mer autencitet då de verkliga händelserna skedde bara omkring 20 mil från inspelningsplatserna.
• Educazione siberiana/Siberian Education (2013): Denna film är baserad på den självbiografiska romanen med samma namn skriven av Nicolai Lilin.
  Filmen kretsar kring några kriminella personer i Transnistrien under Sovjettiden. Vi får följa barndomsvännerna Kolima (Arnas Fedaravicius) och Gagarin (Vilius Tumalavicius) under deras uppväxt. John Malkovich gör en minnesvärd roll som Granpa Kuzja och i en mindre roll ser vi Peter Stormare som tatueraren Ink.
  Siberian Education är till största delen inspelad i och omkring Vilnius. I en scen förekommer Vilnius Palace of Concerts and Sports (Sporto Rumai).
• Hannibal Rising (2007): Är bland annat inspelad i Litauen.
• Hundarna i Riga (1995): Kurt Wallander (Rolf Lassgård) passerar genom Vilnius och stannar till vid Hill of Crosses i Siauliai på sin resa till Riga.
• Kronjuvelerna (2011): Svensk film regisserad av Ella Lemhagen som bygger på Carina Dahls romaner ”Familjelyckan” och ”Det stora svenska vemodet”.
  Fragancia Fernandez (Alicia Vikander) blir anhållen för mordförsöket på direktörsonen Richard Persson (Bill Skarsgård). Under polisförhöret berättar Fragancia en fantastisk historia och vi får följa henne från hennes fattiga uppväxt till natten då Richard Persson utsätts för ett mordförsök.
  Filmen är inspelad i och omkring Vilnius. I filmen förekommer sportarenan Vilnius Palace of Concerts and Sports (Sporto Rumai) liksom gatan Literatu gatve i Vilnius gamla stad.
  Ett tips är att försöka se TV-versionen (fördelad på tre timslånga avsnitt) istället för den kraftigt nedkortade filmversionen. I filmversionen får man exempelvis inte reda på vad just "Kronjuvelerna" står för...
• Maria Larssons eviga ögonblick (2008): Denna svenska film, regisserad av Jan Troell, handlar om Maria Larsson (Maria Heiskanen) som i början av 1900-talet vinner en kamera. Med sju barn och en otrogen och alkoholiserad make (Mikael Persbrandt) kämpar hon för att hålla ihop familjen. Kameran glöms bort men när hon en dag plockar fram kameran för att pantsätta den träffar hon fotohandlaren Sebastian Pedersen (Jesper Christensen) och hennes liv tar en ny vändning.
  Filmens exteriörer är mestadels filmade i Vilnius.
• Redirected (2014): Fyra misslyckade rånare råkar hamna i Litauen istället för i Malaysia. Det är nu deras riktiga bekymmer börjar...
  Denna mycket bleka Snatch-kopia är stundtals riktigt underhållande. Dock är de stereotypa bilderna av Litauen som ett livsfarligt land bebott av kriminella direkt missvisande. Redirected utspelar sig till största delen i Litauen. Både huvudstaden Vilnius och Kaunas International Airport förekommer som inspelningsplats.
• Transsiberian (2008): Denna thriller handlar om det gifta paret Roy (Woody Harrelson) och Jessie (Emily Mortimer) som åker Transsibiriska järnvägen från Beijing till Moskva. Vid ett av tågets stopp upptäcker Jessie at Roy inte är med ombord...
  Filmen utspelar sig i Kina och Ryssland men vissa scener är inspelade i och omkring Vilnius.

Med reservation för förändringar som skett efter november 2010.