MALTA - Öriket med 7000 år av spännande historia

Det som främst fick mig att välja Malta som resmål är dess rika historia och praktfulla och intressanta byggnader. På Malta finns lämningar från alltifrån stenåldersmänniskor till romare och korsriddare.
Denna resa gjorde jag tillsammans med min flickvän Jessica. Av en underlig anledning har vi hamnat på öar då vi rest tillsammans (tidigare har vi rest ihop till Island och Madeira).

Jag beställde biljetterna för oss båda på STS Solresors hemsida. Vi hade åkt med dem året innan till Madeira och det hade fungerat smidigt och utan några anmärkningar.

Bostadshus i Maltas huvudstad Valletta.

Tidigt på morgonen lördagen den 11 juni 2005 tog vi flygbussen till Landvetter från centrala Göteborg.
Efter incheckningen och säkerhetskontrollen, som alltid går smidigt på Landvetter, klev vi ombord på SAS:s flight SK 7663 till Malta.
Vi flög med en McDonnell Douglas MD-82 och satt längst bak, precis bredvid en av jetmotorerna. Ljudet från jetmotorn tjöt i öronen en bra stund efter landningen trots att jag hade medtagna öronproppar och Jessica skruvade upp volymen på sin mp3-spelare.  Det var tur att jag hade packat ner egna öronproppar för det fanns inga att tillgå på planet.

Flygtiden var beräknad till tre timmar och femton minuter och vi landade på Malta Luqa International Airport på utsatt tid. Det är samma tid på Malta som i Sverige.
Vi hämtade upp vårt incheckade bagage och passerade passkontrollen på ett par sekunder, passpolisen slängde bara en hastig blick i våra pass och vinkade sedan förbi oss.

Det var strålande fint väder och det kändes underbart att vara på resande fot igen...
Vi hoppade ombord på vår transferbuss som skulle köra oss till vårt hotell. Vi satte oss längst fram i bussen och tittade nyfiket ut genom fönstren. Det tog en stund att vänja sig vid att det är vänstertrafik på Malta.

Att åka med de gamla slitna bussarna på Malta är en upplevelse.

Hotellet vi skulle bo på hette Sunny Coast Resort Club och är ett fyrstjärnigt lägenhetshotell beläget i den lilla orten Qawra på Maltas norra kust. Qawra ligger vackert beläget i Salinabukten ett par hundra meter ifrån den betydligt större orten Bugibba. Det är svårt att veta var den ena staden slutar och det andra börjar då de båda städerna vuxit samman.
Vi checkade in på vårt hotell men kunde inte få tillträde till rummet förrän klockan 16.00, vilket betydde en väntan på två och en halv timme. Inte mycket att göra åt, vi lämnade in våra resväskor i receptionen och gick ut på stan för att lära känna Qawra och dess omedelbara närhet lite närmare.
Flyg- och bussresan hade gjort oss rejält hungriga och vi åt en sen lunch på Sun & Surf Beach Club som har en stor uteservering med utsikt över Salinabukten. Vi åt varsin hamburgare med pommes frites för Lm 2,25 (Maltesiska Lira) vilket var knappt 50 kronor. Nu har Malta övergått till att använda Euro men när denna resa gjordes användes den tidigare valutan Lira.

Sunny Coast Resort Club i Qawra, Malta.

Vi hann med en kort promenad i Qawra innan vi gick tillbaka till vårt hotell. Vi fick så äntligen nyckeln till lägenhet nummer 511. Lägenheten hade ett vardagsrum och ett sovrum och var utrustad med pentry, air condition, satellit-TV med sjutton kanaler, telefon, badkar och en balkong med en underbar havsutsikt. Eluttagen är av brittisk typ, så ta med en adapter.
Det visade sig senare att kackerlackor också trivdes i lägenheten men vi såg bara två stycken under hela veckan. En av de små snyltgästerna gick en grym död till mötes (jag spolade ner den i WC:n) medan den andra tyvärr hann undan...

Från vår balkong hade vi en vacker utsikt över Salina Bay.

Vi packade upp vår packning och klev ut på balkongen och njöt av solen, värmen och utsikten över havet.
Att få lite mer lokalkännedom lockade och vi gick längs med strandpromenaden. Vi passerade flera restauranger, barer och souveniraffärer och efter en promenad på knappt en kilometer var vi i Bugibba.
Något vi lade märke till var de smala trottoarerna överallt. Det var svårt att gå två personer sida vid sida och mötte man någon så uppstod en tyst tvekamp om vem som skulle kliva ut i vägen...

Bugibba Square.

Alla gat- och ortsnamn är mycket speciella på Malta, liksom språket. Maltesiska består till ca 70 % av arabiska influenser och de övriga 30 % består av influenser från exempelvis italienska och engelska. Att höra malteser prata maltesiska sinsemellan är en upplevelse.

Vi handlade lite mat och dryck att fylla vårt kylskåp med. Vi planerade att äta våra frukostar på rummet i lugn och ro men äta lunch och middag på restaurang. Vattnet i kranarna smakar inget vidare så vi köpte vattenflaskor under hela vår vistelse. Köp stora femlitersdunkar i affären och fyll på i mindre flaskor allt eftersom, det blir betydligt billigare än att köpa enlitersflaskor hela tiden. Flaskorna är märkta med texten ”still water” (utan kolsyra) eller ”sparkling water” (om vattnet är kolsyrat).

På vägen tillbaka till vårt hotell blev vi påminda om att de har vänstertrafik på Malta. Givetvis kollade jag åt ”fel” håll när jag skulle gå över gatan men blev snabbt påmind.
Ett överlevnadstips: Titta noga åt båda hållen (och flera gånger) innan du går över gatan! På Malta kör de som galningar och många struntar i enkla regler som stopplikt och att blinka.

Det råder vänstertrafik på Malta.

Senare på kvällen gick vi ut för att äta middag. Det började mörkna och vi satte oss på uteserveringen på the Plum Tree Bar & Restaurant på gatan Triq l-Imhar.
Jag beställde in Maltas nationalrätt, och nej det är inte ris à la Malta, utan Stuffat Tal-Fenek, kanin, som serveras i en djup skål med potatis, grönsaker och vinsås. Priset för rätten var Lm 3,95 (ca 85 kronor).
En parantes: Namnet ”ris à la Malta” kommer från att på franska kallas mat som tillagas med apelsin eller apelsinskal för ”à la Malte”. Les Maltaises är apelsiner från just Malta och därför heter det just ”ris à la Malta”.
Till kaninen drack jag den inhemska (och jättehemska) läskedrycken Kinnie. Malteserna verkar otroligt stolta över sin läskedryck som introducerades redan 1952 och innehåller bland annat apelsinsaft och arton olika örter. Det kan inte hjälpas, Kinnie blev ingen favorit för oss. Kinnie är bittert med en smak av nejlika.
För den nyfikne så finns faktiskt Kinnie på Systembolaget, tolv kronor för en 33cl flaska. Kinnie är alkolholfritt.
Efter vår måltid gick vi hemåt under en stjärnklar natthimmel och svalkades av en ljum medelhavsvind.

Maltas nationaldryck är den bittra läskedrycken Kinnie.

Morgonen därpå åt vi frukost inne i lägenheten. Solen utanför stekte och gjorde det fysiskt omöjligt att sitta på balkongen. Ska inte klaga, det var ju sol och värme som lockade.

Vi hade planerat dagen med att göra ett besök i fiskebyn Marsaxlokk på Maltas östkust. Vi gick till bussterminalen i Bugibba, en promenad på ett par minuter. Bussresan till Marsaxlokk kostade 50 cents per person, enkel väg. Att åka buss på Malta är en upplevelse och ett äventyr i sig. De flesta bussarna är från 1950- och 60-talet och många busschaufförer kör som galningar. De gamla bussarna vårdas ömt och är personligt utsmyckade med allt från krucifix till banderoller med favoritfotbollslaget. Det finns givetvis modernare bussar men de är inte lika exotiska. Tjuvåk inte, kontrollanter kliver på lite då och då och böterna ligger på runt 25 lira (550 kronor). Bussresan tog ca 50 minuter och vi åkte via städerna Mosta och Tarxien.

Marsaxlokk

Marsaxlokk har Maltas största fiskeflotta och överallt i den stora viken, Marsaxlokk Bay, ligger färggranna fiskebåtar. Fiskebåtarna, luzzu, kännetecknas av att de är målade i färggranna färger och har ett öga på var sida om fören. Osiris öga ska skydda mot onda andar och andra faror ute på havet.

Vacker vy över Marsaxlokks hamn.

Jessica i Marsaxlokk, Malta.

Varje söndagsmorgon och förmiddag hålls en stor marknad nere i hamnområdet. Raden av försäljningsstånd sträckte sig flera hundra meter och det var stundtals svårt att ta sig fram för all trängsel.
Här såldes exempelvis kläder, leksaker, smycken, mat och godis men det som lockade mest var fiskmarknaden.
Kikade bland annat på bläckfiskar, räkor, krabbor, små hajar, svärdfisk och muränor. Vi handlade lite småsaker från försäljarna.
Vädret var strålande och vi gick runt en stund i Marsaxlokks hamn. Såg hur fiskare rensade sina nät och de gamla damerna som sålde sina egenhändigt gjorda spetsdukar.

Fiskare i Marsaxlokk.

Vi hamnade på torget framför den vackra kyrkan med sin röda kupol. Marsaxlokk sägs ha de bästa fisk- och skaldjursrestaurangerna på hela Malta. Vi var inte hungriga på vare sig fisk eller skaldjur utan mer sugna på att se mer av Malta. Huvudstaden Valletta lockade och vi tog bussen dit. Bussresan tog knappt en halvtimme och kostade bara 20 cents (knappt 4,50 kronor).

Fiskmarknaden i Marsaxlokk.

Piercad haj på fiskmarknaden.

Svärdfisk.

Valletta

Huvudstaden Valletta byggdes som en enorm försvarsanläggning 1566, efter att Johanniterriddarna (korsriddarna) besegrat en stor turkisk här. Som tack för att riddarna stoppat turkarna skickades stora summor pengar från europeisk adel och uppbyggnaden av Valletta påbörjades. Valletta blev den största försvarsanläggningen i världen på denna tid, staden är ca 1 x 1,5 km stor. Staden uppkallades efter den tidigare stormästaren Jean de la Valette. Valletta omger Grand Harbour, som hör till en av Europas bästa naturhamnar. Den muromgärdade huvudstaden är en imponerande och mäktig syn och överallt blir man påmind om Johanniterriddarnas lämningar. 1980 utsågs Valletta till ett världskulturarv av UNESCO.

Små täckta balkonger är typiskt för just Valletta.

Bussen stannade på den stora bussterminalen precis framför Vallettas stadsport, Valletta City Gate. Mitt på bussterminalens yta, som mer kan liknas vid en gigantisk cirkulationsplats, står den mäktiga Tritonfontänen från 1959.

Tritonfontänen framför Valletta City Gate.

Vi passerade genom stadsporten där hennatatuerare, försäljare och timeshare-försäljare trängdes med ett fåtal turister. Just timeshare-försäljarna såg oss som ett lätt byte då vi kom gående hand i hand. En tjej frågade oss på engelska om vi vill svara på ett par frågor och fylla i en enkät. Vi avböjde vänligt men bestämt.
Timeshare-försäljarna säljer andelar i lägenheter (time sharing) och detta är säkert kanonbra för den som är intresserad av denna boendeform men risken är att den som inte är påläst och uppmärksam kan bli lurad, ordentligt!
Har du inget som helst intresse att lägga hundratusentals kronor på en andelslägenhet så håll dig undan från försäljarna. Dessa ”lurar” med sig kunder genom falska löften om att man vunnit ett pris (alltifrån en flaska vin eller kontanter till videokameror eller flygbiljetter). Du övertalas av professionella säljare och varken du eller ditt ressällskap lämnas ensamma så ni kan tala ihop er i enrum. Ett övertalningssamtal kan ta flera timmar och tusentals ovetande turister och resenärer drabbas årligen, se till att inte bli en av dem!

Huvudgatan Republic Street i Valletta.

Alldeles innanför muren till vänster ligger resterna av den kungliga operan. Den bombades sönder och samman 1942 och man har aldrig låtit återuppföra den igen.

Vi fortsatte längs med huvudgatan Republic Street. Efter ett par hundra meter längs med Republic Street kom vi fram till det lilla torget Republic Square. Torget är uppfört framför en vacker byggnad som nu är Maltas nationalbibliotek. Mitt på torget står en staty över drottning Victoria och runt statyn finns uteserveringar för hundratals gäster.

Alldeles bredvid Republic Square ligger Stormästarpalatset (Grand Master's Palace), en byggnad med en otroligt lång fasad (vilket gör den svår att fotografera utan ett avancerat vidvinkelobjektiv).
I Stormästarpalatset arbetade och bodde förr stormästaren av Johanniterriddarna men nu håller presidenten och parlamentet till i byggnaden.
När det inte hålls möten i palatset är vissa delar öppna för besökare, men så var givetvis inte fallet när vi var där. Vi fick snällt beskåda byggnaden från utsidan.
Palatset stod klart 1574 men de långa gröna inglasade balkongerna som sträcker sig längs med fasadens hörn tillkom inte förrän på 1700-talet. Palatset rymmer mängder av målningar och vackra möbler. I rustkammaren kan man beundra korsriddarnas rustningar, vapen och sköldar.
Bland Vallettaborna är palatset mest känt under namnet il-Palazz, som betyder just ”Palatset”.

Stormästarpalatset i Valletta.

Från Republic Street mellan Republic Square och Grand Master's Palace svängde vi av och kom efter en stund fram till parkterrassen Upper Barrakka Gardens (Il-Barrakka ta' Fuq). Härifrån har man en otrolig utsikt över Grand Harbour. Mitt i parken står ett minnesmärke över Sir Alexander Bll som fördrev fransmännen från Malta år 1800. Vi njöt av utsikten och fotograferade en stund innan vi gick ner längs den befästa muren mot vattnet.

Upper Barrakka Gardens bjuder på fantastisk utsikt över Malta.

Jag fotograferar på Upper Barrakka Gardens.

Längs vägen kom vi fram till ”the Malta Experience” vilket är ett bildspel som visar Maltas historia, från 7000 år tillbaka i tiden till nutid. Bildspelet visas en gång varje hel timme mellan 11.00 - 16.00 på vardagar och mellan 11.00 - 13.00 på helgdagar. Hela showen tar 45 minuter. Föreställningen är översatt till 12 olika språk, däribland svenska.
Klockan var ett par minuter i ett och vi köpte varsin biljett till föreställningen. Biljetten kostade Lm 3,25 per person (ca 70 kronor). Vi satte oss i den luftkonditionerade salongen och tog på oss hörlurarna som tillhörde sätet.
Man lärde sig en hel del om Maltas rika historia genom bildspelet. För den som läst på mycket om Malta innan besöket är bildspelet inget att rekommendera då varje del i historien är ganska kortfattad.
När föreställningen var slut gick vi till den enorma fästningen S:t Elmo. Fästningen började byggas år 1552 för att kunna försvara hamnen. Under den turkiska belägringen 1565 förstördes fästningen men återuppbyggdes och förstärktes genom åren. Fästningen användes i strid så sent som under andra världskriget.
Anläggningen är gigantisk och ett verkligt imponerande byggnadsverk. Idag håller Maltas polisskola till i fästningen och den är bara öppen för allmänheten på helgerna.

I direkt anslutning till S:t Elmo ligger Nationella krigsmuseet (National War Museum) där man bland annat kan se en utställning om de tidigare belägringarna av Malta och om de hårda striderna under andra världskriget. I museet finns även ett av de sammanlagt tre (!) flygplan som användes under andra världskriget och som utgjorde hela Maltas flygvapen.

Valletta är rejält backigt på sina ställen.

Våra magar gjorde oss uppmärksamma på att det var dags för lunch, en sen sådan. Restaurangerna och caféerna på Republic Square såg inbjudande ut och vi valde ett av borden under de stora parasollerna på Eddie's Cafe Regina. Vi hade perfekt utsikt över Republic Street och på alla människor som gick förbi.
Menyn såg inbjudande ut och jag valde lampuki (guldmakrill) som är en specialitet på Malta med pommes frites och sallad för Lm 4 (de skrev priserna i menyn som 400 cents, så bli inte lurad). Jessica beställde entrecôte för Lm 3,30. Duvorna som spatserade på och runt borden var riktigt påträngande och brydde sig inte nämnvärt då man viftade (och i något fall sparkade) mot dem. En duva pickade parmesanost direkt ur en serveringsskål. Det var kul att se den ojämna kampen mellan duvorna och de alltmer förbannade och frustrerade kyparna.
Vår mat kom in efter ett bra tag. Fisken var okej men inte mer och Jessicas köttbit var sådär, helt utan finess.

Uteserveringar på Republic Square i Valletta.

Vi tog buss nr. 49 tillbaka till Bugibba för endast 23 cent. Det lustiga var att det kostade mer än det dubbla till Valletta från Bugibba än tvärt om.
Tillbaka i Bugibba vilade vi på hotellrummet och kikade på bilderna som jag tagit med min digitalkamera.
Tyvärr mulnade det på och blev lite kyligt annars hade vi tänkt sola och bada. Istället promenerade vi omkring i de närmaste kvarteren. Gick ner till dammarna i slutet av Salinabukten där man förr utvann salt.
Vi passerade flera små garage vid vattnet som fungerade som sommarstugor. De var inredda med stolar, bord och i vissa fall med sängar, TV och kylskåp. Utanför några av ”garagen” satt folk och grillade.

Bostadshus i Bugibba.

Vi gick en bra stund innan vi slank in på restaurangen Luzzu på huvudgatan (Coast Road), bara två stenkast från vårt lägenhetshotell. Vi fick ett bord för två på terrassen med fantastisk utsikt över Medelhavet. Det var svalt men skönt i luften med en lätt bris som blåste in från havet...
Jag beställde in svärdfisk för Lm 4,75. Givetvis med det obligatoriska tillbehöret pommes frites. Hade annars smakat utmärkt med ris men på Malta verkar man få pommes frites till precis all mat.
Jessica beställde in en pizza för Lm 3,60. Vi lade märke till att Restaurant Luzzu hade speciella maträtter för glutenallergiker och laktosintoleranta. Till exempel finns glutenfri pizza, bröd och milkshake gjord på sojamjölk på menyn.

Restaurant Luzzu blev en personlig favorit.

Maten smakade utmärkt. Granne med Luzzu låg en annan restaurang där det spelades musik på uteserveringen. En man i en guldfärgad (!) kavaj spelade gamla godingar och sjöng med i refrängerna för den, gissar jag, äldre publiken. Det var rent ut sagt fruktansvärt att både se och höra guldgossen...
Tillbaka på vårt rum stod vi på balkongen och tittade på fyrverkerier i fjärran. Fyrverkerierna kom från grannbyarna som hade fest, så kallad festas. Festas har hållits på Malta sedan 1500-talet och byarna pryds med blommor och flaggor och sedan går processioner genom byn för att hylla lokala helgon. Festas hålls på helgerna under sommarmånaderna och som avslutning har man ett stort fyrverkeri. Byarna tävlar om vem som har det största fyrverkeriet. En trevlig avslutning på en trevlig kväll.

Glassförsäljare i skymningen.

Det blev måndag och planen var att ta oss till den forna huvudstaden Mdina. Vi tog buss nr. 86 från bussterminalen i Bugibba till Mdina, bussbiljetten kostade 50 cent. Bussen stannade precis utanför Mdinas stadsmur.

Mdina och Rabat

Mdina var huvudstad på Malta fram till 1530 då Johanniterriddarna kom till ön. Mdina (arabiska för muromgärdad stad) ligger på en platå, 200 meter över havet, varifrån man i stort sett kan se över hela ön. År 1693 skadades staden svårt i en jordbävning och det var först på 1720-talet man började bygga upp den igen. Staden kallas också för ”den tysta staden” eftersom det endast är de som bor innanför murarna som har rätt att köra bil där. I Mdina bor ca 900 personer.

Mdinas stadsport. I den torrlagda vallgraven växer citrusträd.

Staden är omgiven av tjocka murar och i den torrlagda vallgraven växer citronträd. Vi passerade genom den vackra stadsporten från 1724 och kom in i den gamla staden. Alla hus är byggda av gul sandsten vilka ser ut att ändra färg beroende på hur solen står på himlen.
Det var närmare +27°C i skuggan så vi höll oss där. De smala gränderna gav viss svalka i hettan. Gränderna svänger efter ett par meter, detta för att ge ett skydd mot fiendens pilar så att dessa inte kan flyga så långt. Vi gick upp på en del av försvarsmuren varifrån man hade en fantastisk utsikt över ön.

På vår upptäcksfärd i Mdina stötte vi på kvinnor i maltesiska folkdräkter som delade ut broschyrer till de olika attraktionerna och museerna i staden. Mdina är en liten stad men här finns flera museer och sevärdheter. Det finns även ett Mdina Experience här men vi var nöjda med det som fanns i Valletta.

Vi slank in på Caffe Medina på huvudgatan Villegaignon Street för att äta glass. Alldeles i närheten ligger torget S:t Paul Piazza med den praktfulla S:t Pauluskatedralen. Katedralen sägs vara uppförd på den plats där aposteln Paulus (S:t Paul) omvände den romerska guvernören på ön, Publius, till kristendomen. Detta ska ha skett år 60 e.Kr.

Den vackra Pauluskatedralen på S:t Paul Piazza i Mdina.

Tyvärr var katedralen stängd och skulle inte öppna förrän klockan 14.00 igen. För att få tiden att gå gick vi till utställningen ”the Mdina Dungeons” precis innanför stadsmuren. Vi betalade inträdet på Lm 1,60/person och klev ner i de gamla fängelsehålorna. Detta är absolut inget för småbarn! Här visar naturtrogna dockor hur det en gång såg ut i de tidigare fängelsehålorna. Här visas halshuggningar, lemlästade och blodiga lik, tortyr och skelett på ett (relativt) verklighetstroget sätt, allt ackompanjerat av ruggiga ljudeffekter.
Det kändes kusligt att faktiskt befinna sig på samma plats där dessa hemskheter faktiskt en gång skett. Det var skönt att komma ut i friheten igen.

Klockan närmade sig det magiska klockslaget 14.00 då S:t Pauluskatedralen skulle öppna sina portar för besökare. Katedralen är uppförd ovanpå en tidigare kyrka från 300-talet men dagens kyrka byggdes mellan åren 1697 och 1702, efter den stora jordbävningen år 1693. Bygget skedde under den maltesiske arkitekten Lorenzo Gafas (1638-1703) ledning.
Katedralen är otroligt vackert utsmyckad och den imponerande kupolen och är ett bestående minne från vårt besök i katedralen. Tyvärr fick man inte fotografera inne i kyrkan, inte ens utan blixt.

Vi lämnade Mdina bakom oss och gick till Mdinas förort Rabat. Rabat börjar precis utanför Mdinas stadsmur. Vissa av stadens lyktstolpar var smyckade med fina sköldar och andra var formade som granna blombuketter, mycket vackert.

Lyktstolpe i Rabat.

Efter en promenad på knappt fem minuter stod vi så framför S:t Pauluskyrkan (inte att förväxla med S:t Paulus katedralen i Mdina) från 1691.

Under kyrkan ligger en grotta där det sägs att aposteln Paulus levde i tre månader. Paulus var romersk fånge men kunde röra sig relativt fritt och grottan fungerade mer som bostad än som fängelse. I grottan står nu en staty över aposteln. Förre påven Johannes Paulus II besökte grottan 1990.

Det var fri entré till både Pauluskyrkan och grottan. Det var skönt att komma ner i den svala grottan då solen utanför stekte. Den lilla grottan var inte så imponerande men ytterligare en ”kul att ha sett”-sevärdhet i raden.

Vi åt lunch på restaurang Grotto Tavern precis vid torget framför Pauluskyrkan. Vi klev ner för en brant trappa och hamnade i en stor källare som utgjorde matsalen. Salen hade stora valv och var dekorerad med rustningar, sköldar, hjälmar, svärd och vackra tavlor hängde på väggarna. I högtalarna spelades fransk musik.
Restaurangägarens två charmiga barn sprang runt i lokalen och bjöd på fantastiska leenden.

Grotto Tavern var specialiserade på det maltesiska och franska köket. På menyn fanns exempelvis sniglar, grodlår och kanin.
Jag beställde in ox- och kängurustek med pommes frites och grönsaker för Lm 6,95. Jag hade ätit känguru tidigare men för Jessica var detta första gången. Jessica bad att få blåmusslor kokade i vitt vin, vitlök och citron för Lm 3,95. Maten smakade bra och vi satt kvar en bra stund och planerade vad vi skulle se och göra härnäst. Vi bestämde oss för att se mer av staden Mosta som vi passerat några gånger med buss.

Mosta

Från bussterminalen i Rabat tog vi buss de få kilometrarna till Mosta. Stadens största sevärdhet är kyrkan Santa Maria Assunta (Mosta Dome) som invigdes 1871. Kyrkans kupol är 51 meter hög och mäter 45 meter i diameter, detta gör den till den fjärde största kupolen i Europa. Murarna är imponerande sex meter tjocka.

Santa Maria Assunta (Mosta Dome) i Mosta.

Under andra världskriget (den 9 april 1942) föll en tysk bomb rakt genom kupolen, utan att brisera. Nu finns en kopia av den 200 kg tunga bomben att beskåda i sakristian.

Det kostade inget att besöka kyrkan och fotografering var tillåtet. Kyrkans interiör går i vitt, turkos och guld. Att stå under den enorma kupolen och titta upp gav en nästan svindel, så otroligt liten man kände sig.

Kupolen mäter 45 meter i diameter!

Vi fick vänta en halv evighet på bussen tillbaks till Bugibba. Flera bussar passerade på de drygt 50 minuter vi väntade men ingen som gick till Bugibba.
Det var blåsigt och mulet när vi kom fram till Bugibba. Nu var det skönt att bara slappa på rummet efter en varm dag med många steg längs dammiga gator.

Vi gick ut vid 21-tiden för en sen matbit. Båda fastnade vi för Smallts Pub & Grill på Triq il-Maskli, ett halvt stenkast från det stora hotellet Santana. Malta har infört totalt rökförbud på restauranger och barer. På uteserveringar är det dock fortfarande tillåtet att röka.
Vi beställde in varsin tallrik med King Prawns (jätteräkor) med pommes frites (vad annars?) och sallad för Lm 6,90/person. Sex stora jätteräkor som smakade utsökt var det som fick avsluta vår afton...

Följande morgon begav jag mig ut på egen hand, Jessica valda att stanna på rummet och ta det lugnt. Har man semester behöver man inte flänga runt varenda dag och ta kort på precis allting... eller?
Jag tog bussen till S:t Julians och klev av vid Spinola Bay. Här ligger traditionella luzzubåtar sida vid sida med modernare motorbåtar. I S:t Julians är det mer liv och rörelse på nätterna än i Bugibba och här finns också betydligt större hotellkomplex. Jag följde sedan hamnpromenaden bort mot Sliema.

Spinola Bay i S:t Julians.

Det var en trevlig promenad och jag passerade Balluta Square med den vackra fontänen och den fantastiskt tjusiga Balluta Building. Jag fortsatte sedan förbi en lång strand och kom slutligen fram till Sliema efter drygt 30 minuter.
Härifrån har man en otrolig utsikt över vattnet med Valletta i bakgrunden. Den mest klassiska bilden av Valletta är just från Sliema där man ser Marsamxett Harbour och Karmelitkyrkan från 1573 med sin vackra kupol resa sig över staden. Tornet bredvid kupolen tillhör S:t Paul's anglikanska katedral.

Den mest klassiska bilden av Valletta, tagen från hamnen i Sliema.

Jag hade tänkt att åka färja från Sliema till Valletta men färjorna var inställda då det blåste alldeles för mycket. Det fick bli att ta bussen till Valletta istället.

Hamnpromenaden till Sliema kantat med dyra hotell och lägenheter.

Denna gång ignorerade timeshare-försäljarna mig när jag passerade genom stadsporten, antagligen för att jag var ensam. Istället siktade de in sig på alla par de såg, jäkla parasiter!
Jag promenerade längs med Republic Street som till skillnad från i söndags nu var full av folk. Jag lunchade på 282 Coffee Garden på Republic Street. Beställde in en Pizza Mare med mozzarella, musslor, räkor, tonfisk och bläckfisk för Lm 2,75 och ett stort glas färskpressad apelsinjuice för Lm 1,25.

Valletta.

Efter lunchen svängde jag av från Republic Street in på S:t John Street och stod strax framför en av Vallettas främsta sevärdheter, Co-Cathedral of S:t John (Johanneskatedralen). Den ursprungliga katedralen ligger i Mdina, som är den forna huvudstaden, och när denna katedral uppfördes fick den likvärdig betydelse och kallas därför för ”Co-Cathedral”.
Co-Cathedral of S:t John uppfördes mellan åren 1573 och 1578. Av Maltas alla 365 (!) kyrkor sägs Co-Cathedral of S:t John vara den absolut mest praktfulla.
Kyrkan ritades av den maltesiske arkitekten Gerolamo Cassar. De vackra målningarna stod den italienske konstnären Mattia Preti för. Från utsidan ser katedralen inte så märkvärdig ut men dess interiör är helt fantastiskt utsmyckad.

Co-Cathedral of S:t John i Valletta.

Själva porten på framsidan var stängd, istället blev man hänvisad till sidoingången från Republic Street. Inträdet var en maltesisk lira och då fick man även tillträde till museet med skatter och galleriet med vackra och dyrbara tavlor.
Jag tittade en stund på utställningsföremålen i guld och silver i glasmontrar. En ljusstake var dekorerad med röd korall, otroligt fin.
Kom så in i själva kyrkan. Fantastiska takmålningar och golvet täcks av vackra marmorplattor över riddarnas gravar därunder. Det finns 350 gravar under kyrkans golv. Stenväggarna pryds av vackra mönster som ser ut att vara snidade i trä men det är faktiskt sten. De runda fönstren släpper in solljuset på ett otroligt effektivt sätt som får guldfärgen att glittra. Överallt är guld.
Jag gick runt en bra stund och lade märke till alla små detaljer som änglar och dödskallar i marmor som prydde väggarna.

I anslutning till katedralen ligger ett museum med den mest kända målningen på hela Malta, Caravaggios ”Beheading of Saint John the Baptist” (Johannes Döparens halshuggning). Den italienske konstnären Caravaggio (1571 - 1610) målade den imponerande tavlan år 1608. Oljemålningen mäter hela 361 x 520 cm. Ett besök i Co-Cathedral of S:t John är ett av Vallettas absoluta ”måsten”.

Caravaggios ”Beheading of Saint John the Baptist”.

Jag fortsatte sedan min rundvandring i Valletta. Jag gick uppför en lång och brant gata med trappsteg och kom upp till Upper Barrakka Gardens. Detta var korsriddarnas privata park och den anlades 1661 av den italienske korsriddaren Flaminio Balbiano.
Härifrån har men en fantastisk utsikt över Grand Harbour och de tre städerna Vittoriosa, Cospicua och Senglea.

Fort Saint Angelo i Birgu.

Panorama över Grand Harbour.

Tempelriddarna utsåg staden Birgu (som senare fick namnet Vittoriosa) som deras bas när de kom till Malta 1530. I hamnen tvärs över Grand Harbour ligger det stora varvet och nedanför trädgården ligger stora fiskebåtar i väntan på att ge sig ut i gryningen.
Upper Barrakka Gardens är en mycket populär oas för både malteser och turister som vallfärdar hit för att njuta av den vackra utsikten.
Jag promenerade runt i den vackra staden en lång stund och gick vilse med flit...

Auberge de Castille i Valletta.

Gata i Valletta.

Jag tog bussen tillbaka till Bugibba för bara 23 cent och lämnade Valletta bakom mig. Mötte Jessica på restaurang Luzzu där hon satt och åt lunch. Vi hämtade våra badkläder på hotellrummet och gick sedan till hotellets ”Leisure Centre”. Poolområdet låg precis mittemot vårt hotells entré och där fanns till exempel havsbad, utomhus- och inomhuspool, bar, tennisplan, squashbana och gym. Vi solade och badade en lång stund. Det var precis lagom varmt klockan 18.00.

Hotellets poolområde.

Senare på kvällen gick vi ut tillsammans. Solen höll på att gå ner och vi gick ner till Salinabukten. De sista solstrålarna glittrade över de små vågorna som slog in mot stranden. Det enda som hördes var kluckandet från några fiskebåtar längre bort och ljudet av vågorna mot stenarna på stranden. Vi steg ner i vattnet och bytte ringar, vi var helt ensamma med bara ögon för varandra... Jaha, då var man förlovad då...

Hon sa ja!

Lyckliga och nyförlovade åt vi kvällsmat på Jessicas favoritställe, restaurang Luzzu.

Följande dag tog vi buss nr. 48 till Cirkewwa för 50 cent per person. Bussen passerade Mellieha Bay som sägs vara Maltas absolut bästa badstrand. Stranden var proppfull av soldyrkare och här finns mängder av aktiviteter för den äventyrslystne, vad sägs om paragliding efter båt, åka jet ski eller bananbåt.
Det tog ca 40 minuter med bussen från Bugibba till Cirkewwa.

Från Cirkewwa avgår färjorna som tar en till grannön Gozo och detta var vårt mål för dagen.
Båtbiljetten kostade två lira per person. Det görs ingen kontroll av biljetten på ditresan, däremot på hemresan så spara biljetten under din vistelse på Gozo.
Färjan var en kombinerad bil- och passagerarfärja med cafeteria och soldäck. Vi satte oss på soldäcket i fören och njöt av den korta överfarten. Vi lämnade Cirkewwa bakom oss och såg färjeläget i staden Mgarr på Gozo. Vi passerade den lilla ön Comino och dess största sevärdhet, the Blue Lagoon. Vi bestämde oss omedelbart att dit skulle vi åka en av de kommande dagarna, det såg så fantastiskt vackert ut.

Gozo

Snart började hamnstaden Mgarr komma närmare. På en kulle ovanför staden ligger det mäktiga fortet Chambray från 1749 och kyrkan Our Lady of Lourdes från 1888.

Färjeläget i hamnstaden Mgarr på Gozo.

Efter knappt 30 minuters båtfärd steg vi i land på Maltas systerö Gozo. Så fort vi klev i land blev vi omsvärmade av taxichaufförer. De var oerhört envisa och påstridiga och jag blev förvånad eftersom jag hade hört hur lugnt och stilla det skulle vara på Gozo. Jag har stött på liknande blodsugare i andra delar av världen och visste av erfarenhet att om vi bara ignorerade dem så skulle de lämna oss i fred. Det visade sig att jag hade fel.
En envis taxichaufför följde efter oss och ville köra oss till Gozos största stad Victoria till ett ockerpris. Vi ville hinna ”landa” först och jag förklarade att vi inte var intresserade. Först efter att han stoppat oss tredje gången förstod han att jag menade allvar och inte under några som helst omständigheter skulle sätta mig i hans taxi. Han försvann med en rivstart och en grinig kommentar.

Kyrkan i Ghajnsielem på Gozo.

Vi gick runt lite i Mgarr men det var inte så märkvärdigt. Vi satte oss och väntade på bussen till Victoria men det kom ingen på en bra stund. Vi bestämde oss för att ta en taxi istället. Skulle den envise taxichauffören som körde för Hin Håle Taxi AB dyka upp igen så skulle han få betala för att få köra oss!
Efter en stund dök det upp en taxi med en trevlig chaufför som körde oss till Victoria. Det var otroligt skönt med en luftkonditionerad taxi i värmen. Vi passerade den enorma kyrkan”Church of St John the Baptist” i byn Xewkija. Denna ofantliga kyrka byggdes mellan åren 1951 och 1971 och rymmer över 3000 personer, nästan hela byn. Detta är ett av världens största skrytbyggen. Kyrkans kupol är den tredje största i världen, den är 75 meter hög och har en diameter på hela 28 meter.

Fortsättning på min reseskildring