POLEN

Att besöka Polen i höstrusket stod inte högst upp på min önskelista på kommande resmål. Det som fick mig att till slut välja Polen som resmål var främst det fruktansvärda koncentrationslägret Auschwitz som jag länge velat besöka. Auschwitz är en förskräcklig plats att besöka men jag ville se ondskan med mina egna ögon...
Redan när jag hörde Ferenc Göndör själv berätta om sin fångenskap i Auschwitz i högstadiet och sedan läste hans bok ”A-6171 Ett judiskt levnadsöde” har jag velat besöka koncentrations- och förintelselägret Auschwitz.
Polen är givetvis mycket mer än koncentrationsläger, förintelse och krig, vilket jag snart skulle upptäcka, men tyvärr är detta en så stor del av landets historia att det inte går att blunda för...

Jag köpte flygbiljetterna till Warszawa på Flygvaruhusets hemsida (www.flygvaruhuset.se). Det var enkelt och smidigt att handla på deras hemsida. Biljetten från Landvetter till Warszawa (via Köpenhamn) tur och retur kostade 2434 kronor inklusive alla skatter och avgifter. Först hade jag planerat att flyga hem från Krakow, men då skulle biljetten bli många hundralappar dyrare och det var svårt att hitta plats på ett plan därifrån. Krakow ligger knappt tre timmars tågresa från Warszawa, så det skulle inte vara några större svårigheter att flyga hem från Warszawa istället.

Gumma i Warszawas Gamla stad.

Mitt i natten den 31 oktober var det dags att ta flygbussen ut till Landvetter. Jag reste ”biljettlöst” som det heter nuförtiden. Jag hade skrivit ut bokningsbekräftelsen med mitt bokningsnummer. Det var bara att knappa in bokningsnumret i speciella incheckningsmaskiner så skrevs mitt boardingcard samt bagagelapp ut. Som vanligt fick jag checka in min Berghausryggsäck i den speciella gaten för skrymmande bagage.
Trist väntan på att få gå ombord på SAS:s flight SK 1439 till Köpenhamn. Klockan 06.45 lyfte så planet mot Köpenhamn där jag skulle byta plan. På planet bjöds man på apelsinjuice och en skinksmörgås.
Väl i Köpenhamn hade jag drygt 30 minuter tills flight SK 751 mot Warszawa skulle lyfta. Planet till Warszawa var ett de Havilland Q400, ett tvåmotorigt propellerplan. Det kändes lite 1940-tal men flygresan gick fort.

Warszawa

Detta var andra gången i mitt liv som jag landade i Warszawa. Första gången var faktiskt i början på min allra första långresa då planet mellanlandade i Warszawa då jag var på väg till Israel 1996.
Förgäves stod jag vid bagagebandet och väntade på min Berghausryggsäck. Jag blev informerad att min ryggsäck blivit kvar i Köpenhamn. Jag fick beskriva hur ryggsäcken såg ut och sedan lämna mitt namn, mobilnummer och adress till mitt hostel i Warszawa.
Det var soligt men kallt i Warszawa denna måndagmorgon och jag var glad att hade tagit med mig min stora vinterjacka. Jag tog buss nr. 175 in till centrum. Biljetten kostade 2,40 zloty (sex kronor), och jag köpte biljetten i en tidningskiosk inne på flygplatsen.
Bussresan tog knappt 40 minuter och jag klev av vid universitetet. På Internet hade jag bokat rum på Hostel Helvetia i centrala Warszawa, bara två minuters promenad från Warszawas universitet. Ett enkelrum med WC i korridoren kostade 110 zloty (ca 270 kronor) inklusive frukost.
Fick rum nummer fyra och då jag inte hade någon packning att packa upp gick jag ut. Skulle gå till Gamla Staden men såg fel på kartan och gick åt helt fel håll. En gammal fältjägare som jag läser fel på en enkel turistkarta, pinsamt!

Boulevarden Nowy Swiat i Warszawa.

Jag promenerade längs med gatan Nowy Swiat som är en bred boulevard kantad med butiker och caféer. Efter ett par hundra meter byter gatan namn till Krakowskie Predmiescie. Jag passerade flera kyrkor bl.a. Kosciól Opieki sw. Józefa och Kosciól sw. Krzyza (Det heliga korsets kyrka). På denna gata ligger också ett av Warszawas lyxigaste hotell, det femstjärniga Bristol Hotel, och Radziwillpalace (presidentpalatset). Utanför presidentpalatset patrullerade poliser och annan säkerhetspersonal.

Jag kom så fram till Slottstorget (Plac Zamkowy) i Gamla Staden (Stare Miasto). På torget står en 30 meter hög pelare med en staty föreställande kung Sigismund III Vasa (han var även kung över Sverige åren 1592 - 99). Statyn och dess pelare är från 1644. Till höger om torget står det vackra tegelröda slottet (Zamek Królewski). Slottet, liksom i stort sett hela Gamla staden, stod 1944 i rykande ruiner efter nazisternas framfart. Återuppbyggnaden av slottet påbörjades så sent som 1971 och inte förrän 1984 stod det klart. Tyvärr var slottet stängt för besök på måndagar så jag fick nöja mig med att beundra byggnaden från utsidan.

Vackra takåsar i Warszawas Gamla stad. I bakgrunden skymtar slottet.

Jag fortsatte längre in i Gamla staden och hamnade på Marknadsplatsen (Rynek Starego Miasta). Torget är omgivet av vackert utsmyckade 1700-talshus i olika färger. Det är svårt att föreställa sig att husen är återuppbyggda så sent som på 1950-talet. Husen återuppfördes med hjälp av gamla ritningar och fotografier. Jag stod länge och beundrade de vackra husen med sina rundade portar och vackra pastellfärgade fasader. Husens nedervåningar rymmer nu exklusiva restauranger och kaféer.
På torget står en staty av Warszawas symbol, sjöjungfrun Syrena. Hon trängs med turister, konstnärer, försäljare och hästdroskor som för en näve zlotys kör ett varv runt Gamla staden.

Den vackra Marknadsplatsen (Rynek Starego Miasta).

Jag började bli hungrig och slank in på Pierrogeria, ett stenkast från Marknadsplatsen. Jag tänkte att när jag är i Polen måste jag äta typisk polsk mat. Jag beställde in barszcz (rödbetssoppa/borsjtj) för 3 zloty, och fem små piroger fyllda med korv, svamp, enbär och toppade med kummin för 16 zloty. Till det serverades en vitlöksås och äppeljuice. Notan slutade på drygt 26 zloty (ca 65 kronor). Hade restaurangen varit belägen längre från Marknadstorget hade notan gått på mindre än hälften.

Restaurang Pierrogeria i Gamla staden.

Jag gick runt ett bra tag i Gamla staden och fotograferade och tittade på vackra byggnader. Fortsatte vidare till den Nya staden (Nowe Miasto) som är den stadsdel som byggdes när den muromgärdade Gamla staden blev för liten på 1400-talet. Nya staden ligger knappt 200 meter från Marknadstorget och här finns flera kyrkor och vackra byggnader. Nu styrde jag tillbaka mot mitt hostel och gick till det fula torget Plac Pilsudskiego framför Ogród Saskiparken. Här finns ”den okände soldatens grav” (Grob Nieznanego Zolnierza), från 1925, för att hedra de polska soldater som stupat bland annat i första världskriget.
Här brinner en evig låga och här står alltid minst två vakter. Vaktavlösningen skall tydligen vara sevärd men den missade jag...
I Ogród Saskiparken satt jag en stund på en parkbänk mitt emot den stora fontänen och vilade mina fötter.

Jag gick tillbaka till mitt hostel men min ryggsäck hade ännu inte anlänt från flygplatsen. Plötsligt ringde min mobiltelefon och en kvinna meddelade att min ryggsäck hade kommit till flygplatsen men att jag hade lämnat fel adress till mitt hostel. Det hade jag inte men gatuadressen var inte samma som den gatuadress där ingången till hostelet fanns (bara för att röra till det ytterligare). Jag väntade på mitt rum en dryg halvtimme innan det knackade på min dörr. En ung man sade på knagglig engelska ”-Your bag, sir”. Jag tittade ner på den lilla rosasvarta sportbagen och tittade sedan upp på den unge mannen och förklarade att det där absolut inte var min militärgröna ryggsäck på 100 liter. Han hade tydligen läst fel på någon lapp och rusade ner till bilen utanför med mig hack i häl. I bagageluckan låg tack och lov min kära Berghausryggsäck, som jag bar upp på egen hand...
Jag hade planerat att besöka den judiska kyrkogården denna dag men solen var på väg ner och det höll på att bli för mörkt för att fotografera. Jag vilade en stund på rummet. Sedan gick jag tillbaka till Marknadstorget i Gamla staden. Om torget är vackert på dagen så är det obeskrivligt tjusigt på kvällen. Ett sådant torg skulle alla städer ha!

Jag klev in genom den svarta och tunga träporten till Restauracja U Fukiera precis vid Marknadstorget. Jag hade bokat bord ett par timmar tidigare. Jag fick hänga av mig min jacka innan jag blev visad till mitt bord. Restaurangen hade en mycket vacker inredning, vita dukar, levande ljus, kunniga kypare och dyr meny.
Jag hade svårt att bestämma mig men kyparen rekommenderade en förrätt bestående av ”trotters” med svamp. Jag hade ingen aning om vad det engelska ordet ”trotters” betydde men det vet jag nu. Det jag åt var en aladåb på kokta grisfötter. Nåja, såsen gjord på senap och vinäger var i alla fall fantastisk. Till huvudrätt valde jag karp med Karljohanssvamp för 47 zloty. Som tilltugg fick man bröd och ister med örter, kryddor och äppelbitar istället för smör.
Tyvärr var borden med utsikt över torget upptagna men jag var ändå nöjd. Jag beställde in vaniljglass till efterrätt för 22 zloty. Glassen bestod av fyra kulor vaniljglass vilandes på skivad apelsin och choklad- och kolasås, och den var toppad med florsocker och en mintkvist. Underbart gott! Notan för hela kalaset landade på 102 zloty (ca 250 kronor). U Fukiera skryter med att bland andra Englands Princess Ann, Yitzhak Rabin, Yoko Ono, Henry Kissinger och Claudia Schiffer besökt restaurangen.

Restauracja U Fukiera.

Mätt och belåten gick jag tillbaka till mitt hostel genom ett höstkallt Warszawa. Jag satt i hostelets kombinerade kök och TV-rum och planerade morgondagens aktiviteter innan jag kröp ner i min säng.

Nästa dag var det Allhelgona, en helgdag i Polen. Med facit i hand skulle jag gjort allt jag gjorde igår idag istället. Allt jag planerat att se och göra under dagen var stängt idag men var öppet igår. Nåja, det var bara att improvisera och se hur dagen slutar.

Jag gick upp runt 08.00 och åt frukost på hostelet. Jag checkade ut men fick förvara min Berghaussäck i receptionen medan jag gjorde stan.
Jag köpte ett så kallat Daily Pass för kollektivtrafiken i en av de gröna tidningskioskerna som finns vid de flesta buss- och spårvagnshållplatser. Ett Daily Pass gäller i 24 timmar (glöm inte att stämpla kortet) och kostar 7,20 zloty (knappt 18 kronor). Kände mig som ”Leloo” i filmen ”Det femte Elementet” som viftade med sitt Multi Pass...

Spårvagn i Warszawa.

Jag åkte spårvagn till den stora stadion Dziesieciolecia precis efter bron Most ks. Jósefa Poniatowskiego i stadsdelen Praga. Detta är den största stadion i Polen men den förföll 1983. Nu rymmer området i och runt stadion en av världens största utomhusmarknader, Jarmark Europa. Tyvärr var marknaden stängd och låst så det gick inte ens att komma in för att fotografera. Jag vände om och åkte spårvagn in mot centrum. Klev av framför Kultur- och vetenskapspalatset, som med sina 231 meter är Polens högsta byggnad, som uppfördes mellan åren 1952 och 1955 och har 43 våningar. Jag kom fram till den väldiga byggnaden och det såg öde ut på den öppna platsen framför ingången. Kände på en av de tunga trädörrarna och den var öppen. Jag klev in ett stort och dåligt upplyst rum. Ingen människa syntes till. Förstod att det var stängt och skulle precis gå därifrån då en säkerhetsvakt kom fram runt ett hörn. Han tittade förvånat på mig någon sekund och tilltalade mig sedan på polska. Jag frågade på engelska om det fanns någon möjlighet att åka upp till utsiktsplatsen på 30:e våningen. Vakten skakade bara på huvudet och svarade surt: ”-No! Closed!”
Skit också, det var strålande väder och jag hade kunnat se hela Warszawa där uppifrån... Det var bara att tänka ut nästa sevärdhet i staden, en som inte var stängd.

Jag bestämde mig för att besöka Lazienkiparken (Lazienki Królewskie), en park på nära 74 hektar, inte långt ifrån centrum. Ett hjälpsamt polskt par visade mig vilken buss som gick till Lazienkiparken. Tyvärr visade det sig att det var helt fel buss. Hamnade på ändhållplatsen och chauffören kunde ingen engelska. Jag åkte tillbaka till centrum och frågade allt från säkerhetsvakter till försäljare och de få som kunde engelska hade ingen aning om vilken buss som gick till Lazienkiparken.
Till slut fick jag hjälp av en polsk kvinna som sade vilken buss jag skulle ta och vilken hållplats jag skulle kliva av på. Tog buss nr. 180 och hoppade av utanför huvudingången till Lazienkiparken. Det kostar inget att besöka själva parken men utställningslokaler och museum tar ut en avgift på ett tiotal zlotys.

Lazienkiparken , Warszawas grönskande oas...

Lazienkiparken var Polens siste kung Stanislaw Augustus Poniatowskis sommarresidens och är nu en populär park för både Warszawabor och turister. Parken är en oas och en stark kontrast till Warszawas centrum med skyskrapor och kontorskomplex. Solen som lyste genom de gulnande löven på träden gjorde parken än vackrare. Ett par påfåglar promenerade ostört omkring och jag såg flera ekorrar som sprang runt i höstlöven. Kom fram till det vackra Palac na Wodzie (Palatset på vattnet) från 1795. Palatset var tidigare ett badhus men byggdes om till sommarresidens. Det ligger vackert omgivet av vatten på alla sidor och vackra statyer pryder utsidan och taken. I dammen på palatsets baksida kan man hyra trampbåtar på sommarhalvåret, och man kan mata fåglar och fiskarna i dammen.

Jag köpte en våffla med grädde och chokladsås för 5 zloty. Man kunde på flera platser i parken köpa en liten påse med hasselnötter att mata ekorrar med. Ekorrarna i parken är halvtama och äter ur handen på dig. Söta små rovdjur...

Palac na Wodzie (Palatset på vattnet) i Lazienkiparken.

Efter en kort promenad kom jag fram till det stora Chopinmonumentet. Kompositören Frédéric Chopin (hans polska namn var Fryderyk Franciszek) föddes utanför Warszawa 1810 och är Polens nationalhjälte.
Monumentet, som förstördes av nazisterna under andra världskriget, står återuppbyggd med Chopin sittande under ett träd som skall föreställande en pianospelande hand.

Tog bussen in mot Gamla staden efter mitt besök i Lazienkiparken men fortsatte sedan västerut. Hoppade av bussen framför Plac Krasinskich där monumentet Pomnik Bohaterów Powstania Warszawskiego (Monumentet över Warszawas uppror) står. Monumentet hedrar alla de som miste livet under upproret mot nazisterna som startade den 1:e augusti 1944. Under upproret som varade i 63 dagar dog ca 225 000 civila Warszawabor.
Vid monumentet stod två soldater på vakt. Flera människor tände medtagna ljus och lyktor som de ställde vid monumentet. Inte långt från Plac Krasinskich ligger Biblioteka Narodowa som är Polens national-bibliotek, uppfört 1747.

Buss nr. 180 (även kallad för “The Sightseeing Tour,” då den passerar flera olika sevärdheter i staden) tog mig vidare till Cmentarz Powazkowski (Powazkowskikyrkogården). Cmentarz Powazkowski är den största och äldsta kyrkogården i Warszawa.

Den vackra Powazkowskikyrkogården i Warszawa.

När jag kom fram var det tusentals människor utanför kyrkogårdens tegelmurar som skulle besöka sina släktingars gravar. Det var ju Allhelgona idag och det är en mycket stor högtidsdag i Polen. Försäljare sålde ljus, lyktor och gravdekorationer. Det var även fullt med poliser i svarta uniformer, neongula västar och fånigt långa batonger som skulle hålla ordning.
Kyrkogården var otroligt vacker med de smyckade gravarna, alla tända ljus och de gulnande löven på träden. Det var fullt med träd på kyrkogården vilket bara gjorde platsen vackrare.
Många av gravarna var rikt utsmyckade och vissa pryddes med fantastiska statyer. Jag upptäckte att kyrkogårdens yta var helt enormt stor. Det dröjde ett bra tag innan jag kom till en utgång.

Precis i anslutning till Cmentarz Powazkowski ligger Cmentarz Zydowski (Judiska kyrkogården). Denna kyrkogård är minst lika väl värd ett besök som Cmentarz Powazkowski.
Den judiska kyrkogården är full med gravstenar som stått i decennier utan att någon har skött om dem. Detta är en uppenbar påminnelse om att den judiska befolkningen i Warszawa i stort sett utplånades under andra världskriget. Fåtal av de begravdas släktingar finns kvar i livet och kan sköta om gravarna.
Många av gravstenarna har fallit omkull och andra döljs av träd, grenar och rötter. Det är en mycket speciell känsla att promenera omkring i en skog full med slitna och omkullfallna gravstenar. Det var nästan inga människor här till skillnad från de tusentals personer jag trängdes med på Cmentarz Powazkowski.

Cmentarz Zydowski (Judiska kyrkogården).

Jag tog mig tillbaka till mitt hostel och hade tänkt äta lunch på KFC (Kentucky Fried Chicken), som låg 70 meter därifrån, men det var stängt. Det fick bli kebab istället. Något jag snabbt lade märke på under mitt besök i Warszawa var att det vimlade av små gatukök som sålde kebab. Allt från små restauranger till små ”hål i väggen” och det var alltid kö till dessa ställen. Kebab i Polen visade sig vara både billigt och gott, 8 zlotys (20 kronor) för en stor kebab och dricka.

Jag hämtade min ryggsäck på hostelet för att sedan ta buss nr. 175 till centralstationen (Warszawa Centralna). Där köpte jag en enkelbiljett till Krakow för 93 zloty (ca 230 kronor).
Jag hade tur, tåget skulle gå om fem minuter från plattform fyra, tecknade kvinnan i biljettluckan. Kom fram till plattform fyra, och mycket riktigt, där stod tåget. Hann precis kliva på och när jag var halvvägs genom vagnen började tåget att rulla...
Jag hann med en hel del i Warszawa men det som lockade mest på resan var ändå Krakow och nu var jag på väg. På tåget bjöds man på kaffe, te, apelsinjuice eller vatten och en liten chokladbit. 2:a klass innebar ej fällbara säten. Utanför fönstret rullade Polen förbi. Tåget avgick 16.05 och 16.40 var det becksvart ute.

Krakow

Krakow var den första staden i Europa som uppfördes på UNESCO:s världsarvslista, inte helt utan anledning. Krakow är som ett museum som alltid är öppet, dygnet runt och det kostar inte ett öre i inträde...

Klockan 18.50 rullade tåget in på Krakows centralstation (Kraków Glówny). Jag var ganska trött och mitt primära mål var att hitta ett billigt och bra boende så nära Gamla staden som möjligt. Jag gick mot Gamla staden och klev in i receptionen på ett mindre hotell och frågade vad de skulle ha för ett enkelrum. Svaret blev 280 zloty, det är 695 kronor. Jag letade vidare.
Jag kom fram till det stora torget Rynek Glówny. Hörde trumpetspelet prick klockan 19.00 från S:ta Mariakyrkans (Bazylika Mariacka) torn. Från kyrkans högsta torn hörs varje hel timma en trumpetmelodi som slutar helt plötsligt. Melodin, Hejnal Mariacki, är en varningssignal som förr varnade för bränder och fiender som närmade sig staden. Enligt traditionen varnade en trumpetare år 1257 staden för en här tartarer som närmade sig. Trumpetaren spelade melodin men mitt i trumpetandet träffades han av en pil i halsen. Därför lever traditionen kvar att trumpetsignalen slutar tvärt. Sedan flera hundra år tillbaka spelas melodin, med sitt oväntade slut, fyra gånger varje hel timma, en gång i varje väderstreck.
I stort sett alla på torget stannade upp och lyssnade på melodin. Efter att trumpetaren var klar fortsatte jag mitt sökande efter boende. Kom fram till torgets sydvästra hörn och fortsatte in på gatan ul. Wislna där jag såg en gul skylt som gjorde reklam för ”Bed & Breakfast Pokoje Goscinne”. Jag frågade mig för om priserna och ett enkelrum med TV inklusive frukost kostade 85 zloty/natt (ca 210 kronor). Jag slog till, mer centralt var svårt att komma, mindre än 100 meter från Rynek Glówny.

Staty på torget Rynek Glówny.

Jag fick rum nummer 23. Två trappor upp, in genom en dörr som låses upp med ett passerkort sedan ytterligare en dörr vilken öppnades med en nyckel. I detta rum fanns WC och dusch. En smal trätrappa ledde upp till ytterligare två rum och en WC. Mitt rum var litet men mysigt med bjälkar i taket och ett stort lågt fönster. Jag packade upp medan jag kikade lite på polsk TV. Jag blev sugen på en bit mat och gick runt lite i Gamla staden. Fastnade för en restaurang med en stor riddarrustning på utsidan och varifrån det spelades musik. Trots att mina inbyggda turisfällevarningslampor började blinka rött klev jag in på restaurang Szlacheckie Jadlo belägen på ul. Slawkowska 32. Väggarna pryddes av musköter, svärd och vildsvinspälsar, allt för att ge en medeltida känsla. Medan jag bläddrade i menyn började två musiker spela klassisk musik på fiol och dragspel. När jag frågade kyparen vad som serverades tillsammans med mitt revbensspjäll svarade han;
”-Only meat!”.
Jösses, hört talas om kostcirkeln, gubbe?
Till skillnad från Sverige då man beställer in en köttbit kan man alltid räkna med att den kommer in tillsammans med potatis eller ris men inte i Polen. I menyn brukar det alltid finnas en sida där man kan välja vad man vill äta ihop med sin kött- eller fiskbit.
Jag beställde in revbensspjäll med honung för 39 zloty och pommes frites för 5 zloty. Ett glas svartvinbärsjuice frestade mig så det beställdes också in.
Revbensspjällen var perfekt grillade och köttet smälte i munnen. Polacker kan det där med att steka kött! Bevis nog att det inte måste vara svenskt kött för att det ska smaka bra. Notan slutade på precis 50 zloty (knappt 125 kronor).
Jag gick tillbaka mot mitt hostel och sneddade över torget. Utan att tänka på det stannade jag till och lyssnade på trumpetaren från S:ta Mariakyrkans torn. Lika fascinerande varje gång, varje hel timma, dygnet runt...

Nästa dag åt jag frukost i hostelets lilla matsalsdel. Jag gick sedan ut i den kalla Krakowmorgonen. Gick omkring i Gamla staden en bra stund. Fortsatte längs gatan ul. Grodzka och passerade den vackra kyrkan Kosciol sw. Piotra i Pawla (Petrus och Pauluskyrkan) från sent 1500-tal. Utanför står en rad av vackra och verklighetstrogna statyer föreställande de tolv apostlarna. Statyerna är otroligt välgjorda.
Jag kom fram till slutet av ul. Grodzka och tittade åt höger. Vilken imponerande syn! Det sagolikt pampiga slottet reste sig ståtligt upp från Wawelberget. Min kamera gick varm.

Det vackra slottet på Wawelberget i Krakow.

På Wawelberget har Polens kungar bott sedan 900-talet fram till 1596 då kung Sigismund Vasa flyttade till Warszawa. Slottet förföll då och blev en enorm ruin. Efter en långaktig och noggrann restaurering står nu slottet åter i all sin forna prakt. Slottet som står här idag är en fantastisk blandning av olika tidsepokers arkitektur, bl.a. romansk-, barock- och renässansarkitektur.
Jag gick uppför en brant gångväg och hamnade till slut på den stora borggården. För att få tillträde till slottets olika museer och till Wawelkatedralen krävs det biljetter. Jag köpte inträdesbiljett till De kungliga kamrarna för 12 zloty och till Skatt- och rustkammaren, också den biljetten kostade 12 zloty. På biljetten stod ett klockslag då jag fick tillträde till de olika museerna. Detta för att förhindra allt för många besökare samtidigt.

Kikade på min biljett och det var några minuter tills det var min tur att få kliva in i slottet. Passerade den imponerande Wawelkatedralen och fortsatte in till entrén till De kungliga kamrarna. Marmortrappor ledde upp till olika våningarna. Trappräcket var uthugget i marmorväggen, mycket vackert. Väggarna pryddes av detaljrika gobelänger. De olika rummen innehåller fantastiska möbler och konstverk. I The Tournament Room finns en väggmålning som sträcker sig runt hela rummet. Målningen som föreställer ett tornerspel är målad av Hans Dürer och Antoni of Wroclaw år 1534-35. I rummet står en fantastisk kakelugn från 1700-talet. I The Audience Hall pryds taket med trettio huvuden snidade i trä. De föreställer helt vanliga människor och inte adelsmän eller kungligheter som man först skulle kunna tro då man befinner sig i ett slott. Huvudena är gjorda runt år 1540 av Sebastian Tauerbach. Även här finns en fantastisk kakelugn.
I salen ”The Battle of Orsza Vestibule” finns bl.a. den enorma målningen “The Battle of Lepanto” målad 1632 av Tommaso Dolabella. I ”The Bird Room” finns tyvärr inte längre takmålningarna föreställande fåglar kvar (därav rummets namn). Nu pryds istället taket av vackra målningar föreställande änglar målade av Felicjan Szczesny Kowarski 1929. Sista rummet jag fick se under mitt besök i slottet var ”The Senator's Hall”. Hela rummet är fullt med heltäckande gobelänger.

Det var drygt trettio minuter tills jag fick tillträde till Skatt- och rustkammaren så jag satte mig på en parkbänk på borggården så länge. Skatt- och rustkammaren är precis vad det låter, full med guldskatter och rustningar och vapen. Här finns bl.a. sadlar, spiror, guldbägare och svärd. På markplan finns det fantastiska svärdet Szczerbiec, kröningssvärdet från 1200-talet. Szczerbiec är ett enormt stort svärd och otroligt vackert. Här finns också ett rum fullt med rustningar, musköter, flintlåspistoler, armborst och yxor. Jag såg även en flintlåspistol som fungerade som yxa och en annan flintlåspistol som slutade i en svärdsklinga.
I källarvåningen finns hillebarder i alla tänkbara storlekar samt kanoner. Allt från små söta kanoner man kan ha i trädgården till helt enorma kanonrör på flera hundra kilo från tidigt 1500-tal. Kanonrören från 1640-talet var vackrast med fina detaljer och mönster.

Wawelkatedralen.

Att besöka Wawelkatedralen kostar 10 zloty och man köper inträdesbiljetten i en kassa till vänster om katedralen. Biljetten ger förutom inträde till själva katedralen även tillträde till de underjordiska kryptorna och klocktornet.
Wawelkatedralen är från 1000-talet och under den tid Polens kungar bott i Wawelslottet har de både krönts och blivit begravda i katedralen.
I kyrkan finns en liten samling med ben som sägs härstamma från den påstådda Waweldraken som enligt legenden ska bo i en grotta under berget. Det har visat sig att benen är tusentals år gamla och tillhör för-historiska djur såsom mammut, noshörning och val.
Efter att ha klättrat en bra bit uppför smala trätrappor kom jag upp till klocktornet där den imponerande Zygmuntklockan hänger. Zygmuntklockan är gjuten år 1520 och väger fantastiska elva ton! Klockan är över två meter i diameter och det sägs att, de få gånger det rings i den, kan ljudet höras på över två mils avstånd.
Måste erkänna att jag var sugen att ringa i den enorma klockan men insåg att det skulle behövas några fler än jag för att få den 300 kilo tunga klockkläppen i svängning.
Från klocktornet har man en otrolig utsikt över Krakow. Jag gick nedför de branta och smala gamla trätrap-porna igen. Från katedralens högsta punkt var det nu dags att kliva ner i de djupa kryptorna.
I Wawelkatedralens kryptor ligger flera kungar och viktiga ämbetsmän begravda tillsammans med sina fruar och barn.

Gick ut i det vackra vädret, solen sken från en klarblå himmel men det var inte många plusgrader. Jag promenerade nerför Wawelberget och hamnade utanför Wawelgrottan, där det enligt legenden ska bo en eldsprutande drake. Och nog fick jag se en eldsprutande drake alltid. Utanför ingången till grottan står en staty av en drake och varannan minut ungefär sprutar den eld. Tyvärr är grottan stängd för besökare mellan november och maj.
Jag fortsatte min promenad i Krakow och gick halvvägs över bron Most Grunwaldski varifrån jag kunde fotografera Wawelberget med dess slott och katedral.

Gick längs med floden Wisla och såg en staty föreställande en hund omsluten av två människohänder. Detta var minnesmärket över hunden Dzok som troget stod och väntade i över ett år på sin husse som omkommit i en olycka i en rondell. I över ett års tid sågs hunden stå vid rondellen och vänta på sin husse som aldrig kom tillbaka. För denna lojalitet och tillgivenhet står nu detta minnesmärke över hunden Dzok.

Inte långt från Wawelberget ligger de forna judiska kvarteren, Kazimierz. I början av andra världskriget bodde ca 64 000 judar i Kazimierz, efter kriget bara några få tusen. Idag lever här knappt 200 judar kvar.
Kvarteren är ganska slitna men håller på att rustas upp allteftersom och området håller på att bli alltmer populärt. Många konstnärer har flyttat hit och många restauranger och caféer öppnar i området.
Jag klev in i en glassbutik och köpte underbart god glass, två kulor för 2,40 zloty. Glass är bland det godaste jag vet och jag försöker alltid pröva nya sorter och smaker när jag är på resande fot.
De slitna husfasaderna i Kazimierz var charmiga och det var mer liv och rörelse här än i Gamla staden. Jag klev in på Restauracja Galicja på ul. Starowislna 71. Jag beställde in en halv anka med äpple för 23 zloty och då jag ville ha stekt potatis till kostade detta 4 zloty. 
Mycket god kombination med kokta äpplen tillsammans med stekt anka. Notan slutade på 32 zloty (ca 80 kronor).
Något som jag lagt märke till då jag hunnit besöka ett par restauranger i Polen var att det sällan finns pappersservetter utan istället ett ställ med små tunna ark smörpapper. De små arken smörpapper har ingen som helst uppsugningsförmåga. Skulle du mot förmodan hitta en restaurang med pappersservetter så plocka på dig en bunt för nästa gång du ska äta finns det garanterat inte.

Polsk raggarbil med hemmagjorda eldsflammor...

Inte långt från restaurang Galicja ligger den gamla Remu'hsynagogan och dess kyrkogård med gravar från 1600-talet. Synagogan är från år 1533 och ligger på ul. Szeroka 40.
Inträdet var 5 zloty och man ombads att bära en judisk huvudbonad, en kalott (”kippa” på hebreiska). Gick runt ett tag på kyrkogården och tittade på de gamla gravstenarna. Jag fortsatte bort till den nya begravnings-platsen på ul. Miodowa. För att komma dit passerar man under en bro där järnvägen går. Kyrkogården är säkert en sevärdhet men jag hade den judiska kyrkogården i Warszawa i färskt minne så jag var inte så imponerad. Istället gick jag vidare mot Podgórzekvarteren på andra sidan floden Wisla. Jag passerade över den stålgrå bron Most marsz Pilsudskiego och hamnade så i Podgórze. Det var här som nazisterna tvingade Krakows judar att bo i ett getto bakom murar mellan åren 1941 och 1943. Jag tog lite kort på den vackra kyrkan Kosciól sw Józefa innan jag fortsatte min promenad upp till parken Park im. W. Bednarskiego som är belägen på en höjd. Fotograferade lite i parken men det höll på att mörkna så jag gick ner igen. Tog spårvagn nr. 8 tillbaka till Gamla staden. 

Tillbaka på mitt hostel såg jag att de anordnade dagsturer bl.a. till koncentrationslägret Auschwitz. Att besöka Auschwitz var en av de främsta anledningarna till att jag reste till Polen. Tyvärr kunde de på hostelet bara ordna dagsturen till Auschwitz om man var två personer och jag var ensam.
Jag gick istället till turistinformationen i det 70 meter höga Rådhustornet från 1200-talet. Tjejen bakom disken tipsade om en organiserad tur till Auschwitz med buss för 120 zloty (knappt 300 kronor). Jag visste att entrén till Auschwitz är gratis och jag undrade om man inte kunde komma undan billigare om man åkte buss på egen hand. Tjejen bakom disken förklarade att de flesta föredrar att åka med en organiserad tur men att det går hur smidigt som helst att åka på egen hand. Bussar avgår från Krakow flera gånger per dag. Jag fick en busstidtabell och gick tillbaka till mitt rum för att planera morgondagens egenhändigt komponerade dagstur till Auschwitz. Innan jag kom fram till mitt hostel var jag tvungen att rekognosera och se vilken spårvagn jag skulle ta nästa morgon.

När jag var färdig med mitt planerande inför morgondagens aktiviteter gick jag till Stora torget. Jag läste på flera av restaurangernas menyer och fastnade för Sioux Classic på Rynek Glówny 22. Det spelades amerikansk countryrock i högtalarna och en tjej i tight topp och kort kjol visade mig till mitt bord. Var rädd att jag hamnat på en polsk motsvarighet till amerikanska ”Hooters” men det visade sig vara barnvänligt och rumsrent. Allt var westerninspirerat med gevär på väggarna och inredningen gick helt i trä. Man satt på träbänkar som var klädda i skinnfällar.
Menyn var kul, alla rätterna hade speciella namn som exempelvis; ”Steak a la blunt arrow in the bison's rump” (det blev mitt val, vilket är biffstek och bakad potatis med blåmögelost), “Killed bison playing dice for his soul so that his flesh remains in one piece” och “Juicy Maniton cult chopped with a Tomahawk by Alan Pinkerton at high noon”. Drinkarna gick givetvis i samma mönster; “Tortured Frenchman captured by the Sioux” och “The Medicine Man's venom”.
Maten smakade utmärkt, särskilt de tjocka skivorna av bakad potatis fyllda med blåmögelost.
Köttbiten var täckt med grönpepparkorn och till maten fick man tre små skålar med olika såser, vitlökssåsen blev min favorit. Notan gick på blygsamma 26,90 zloty (drygt 65 kronor).
På väg tillbaka till mitt hostel hörde jag någon som spelade elgitarr. Jag hade börjat sakna min Fender Jazzmaster hemifrån och det här lät otroligt bra. Killen som spelade var Robert Pieculewicz, en musiker som bor i Krakow. Han gör sitt eget material och han spelar elgitarr fantastiskt bra. Jag köpte en av hans senaste skivor, ”Blue”, med tio instrumentala låtar. Skivan kostade 30 zloty. Jag stod kvar och lyssnade en stund. Killen är helt otrolig!
Jag köpte en flaska vatten och några paket kex inför morgondagen i den lilla matbutiken som låg belägen snett mittemot mitt hostel.

Det hade blivit onsdagen den 3 november 2005 och jag klev upp tidigt. Efter en varm dusch och frukost gick jag till spårvagnshållplatsen på ul. Karmelicka och tog spårvagn nr. 4. Jag visste att jag skulle kliva av på hållplatsen Cystersow och det var om sex hållplatser, jag hade kollat upp detta kvällen innan. Då de som bäst höll på att gräva upp alla gator runt centralstationen för att bygga en större och förbättrad tågstation och bussterminal var bussterminalen flyttad till Cystersow. P.g.a. ombyggnaden och flyttandet av bussterminalen är det inte säkert att de spårvagnsnummer och busslinjer jag anger här är korrekta så länge till. Om du planerar ett besök i Krakow råder jag dig till att det första du gör leta upp en karta över spårvagns- och bussnätet!

Jag klev av på hållplatsen Cystersow och ca 200 meter från spårvagnshållplatsen låg bussterminalen. Jag klev in i en barack där de sålde bussbiljetter. En enkelbiljett till staden Oswiecim (det polska namnet för det tyska ”Auschwitz”) kostade inte mer än 8 zloty (20 kronor). Bussresan skulle ta knappt en timme. Bussen körde runt ett tag i centrala Oswiecim och bli inte förskräckt när bussen kör rakt förbi skyltarna som hänvisar till museet Auschwitz. Bussen stannar ett par hundra meter från entrébyggnaden.

Själva entrén till Auschwitz är gratis men vill man ha en engelsktalande guide kostar detta 26 zloty (knappt 65 kronor) för 3,5 timmes guidning. Auschwitz museum besöks årligen av över en halv miljon människor och museet är sedan år 1979 med på UNESCO:s världsarvslista.
Det var mycket folk vid entrén, mest turistgrupper och skolklasser. Ljudvolymen var hög och det störde mig. Auschwitz är en av världens största gravplatser och då får man visa viss vördnad och respekt. Viska eller håll käften!

Den engelska guidningen började klockan 11.00. Det hela började med att man fick se en 15 minuter lång film från befrielsen av lägret Auschwitz. Filmmaterialet är från sovjetiska soldater som först kom fram till Auschwitz. Efter filmvisningen delades vi in i grupper med ungefär 30 personer i varje. Min guide hette Ilona och i samlad trupp gick vi mot ingången till lägret. Jag rös när jag passerade genom porten med den välkända texten ”Arbeit Macht Frei” (tyska för ”Arbete ger frihet”).

Ingången till Auschwitz med den ökända texten "ARBEIT MACHT FREI".

Innan Auschwitz blev ett nazistiskt koncentrationsläger var platsen en polsk militärförläggning. I takt med att allt fler polacker greps och sattes i fängelser och dessa blev överfulla bildades Auschwitz. De tomma kasernerna visade sig passa bra för nazisternas onda planer och dessutom hade Oswiecim utmärkta tågförbindelser med övriga Europa.
1940 öppnades lägret och fick namnet KL Auschwitz I (Konzentrationslager Auschwitz I). Det finns 28 tvåvåningskaserner, så kallade block, i området.
I de olika blocken visas nu olika skeden och bevis för utrotningen i lägret.
Det första blocket som vi besökte var block 4. I bottenvåningen finns en urna med en handfull aska från några ac de som mördades i lägret. Här finns även en miniatyrmodell över gaskammare och krematorium. Mitt starkaste minne från block 4 är de två ton (2000 kg!) kvinnohår som visas i en enorm glasmonter. Detta är hår taget från kvinnliga fångar, hår som skulle användas som stoppning i madrasser och i tillverkningen av grov väv. I en mindre glasmonter visades en väv tillverkad av människohår. När den sovjetiska Röda Armén befriade lägret i januari 1945 hittades här sju ton hår paketerat i säckar. Detta var säckar som inte hunnit sändas iväg. Ingen vet hur många säckar med människohår som skickades iväg från Auschwitz...

I block 5 visas konkreta bevis för massmördandet i form av resväskor, tusentals par skor, glasögon, proteser m.m. som tagits från de som dödades i gaskamrarna. Allt som fångarna hade med sig till lägret togs ifrån dem för att senare sorteras och magasineras. Många av de föremål och värdesaker som stals skickades till Tyskland men allt hann man inte skicka iväg innan lägret befriades.

Elstängsel i koncentrationslägret Auschwitz.

Vi fortsatte till block 6 där fångarnas liv i lägret visades. Nyanlända fångar kläddes av och fick alla sina ägodelar fråntagna. De fick sedan tunna randiga kläder. Deras hår rakades bort och deras namn togs ifrån dem, och istället tilldelades de ett nummer. Från 1943 tatuerades numret in i fångarnas underarmar då det inte fanns möjlighet att hinna fotografera och registrera alla fångar som anlände.
Fångarna märktes genom att trekanter av tyg syddes fast på deras fångkläder tillsammans med det tilldelade numret. Trekanterna hade olika färg beroende på anledningen till varför fången hölls i lägret. Politiska fångar hade röda trekanter, homosexuella hade rosa, zigenare och asociala hade svarta och Jehovas vittnen hade lila. Judiska fångar hade en gul trekant korsad med en trekant som visade arresteringsorsak, på så sätt bildade de två trekanterna en sexuddig stjärna.

De fångar som inte gasades ihjäl i gaskamrarna fick arbeta, vilket också visade sig vara ett effektivt mordvapen. I början användes fångarna för att bygga ut lägret med fler barracker men senare började de användas som slavarbetare i Tredje Rikets industrier. Många fångar dog av det hårda arbetet men även av svält då matransonerna var små och näringsfattiga, och av systematisk misshandel från fångvaktarna.
Här visades även bilder på barn som levt i lägret, vissa försvann i krematorierna och endast ett fåtal klarade sig.

I block 7 visades de primitiva bostadsförhållandena som fångarna levde under.

Block 10 gick vi inte in i, det räckte med vad guiden berättade om på utsidan. I denna byggnad utförde Dr. Carl Clauberg steriliseringsexperiment på judiska kvinnor. Detta för att finna en metod att utplåna det judiska folket. I samma byggnad utförde Dr. Josef Mengele sina sjuka och omänskliga experiment.
Dr. Mengeles grymhet hade inga gränser. Han experimenterade bl.a. med barn, främst tvillingar. Allt från att försöka ändra barns ögonfärg genom att injicera kemikalier i deras ögon till att amputera kroppsdelar och att se hur länge spädbarn överlevde utan mat och vatten. Alla medicinska ingrepp och ”experiment” skedde helt utan bedövning. De få barn som överlevde de sjuka experimenten skickades sedan till gaskamrarna... Dr. Mengele var i lägret även känd under namnet ”Dödsängeln”.

Vi fortsatte till block 11, även kallad för ”Dödsblocket”. Mellan block 10 och block 11 står ”Dödsmuren” där tusentals fångar blivit skjutna av SS-vakter. Framför muren brann ljus och där låg även blommor som besökare lämnat.
Block 11 var ett ”fängelse i fängelset”. Fångarna kunde straffas för precis allt; Att ha arbetat för långsamt, att ha plockat frukt eller bär, att uträttat sina behov under arbetet m.m.
Det var här i källaren som man i september 1941 gjorde de första försöken med massavrättning av människor med Zyklon B. Zyklon B (stavas även Cyklon B) är kristalliserad blåsyra i pelletsform. Enligt lägerkommendanten i Auschwitz, Rudolf Höss (inte att förväxla med en av Adolf Hitlers närmaste män, Rudolf Hess) behövdes det 57 kilo Zyklon B för att ta död på 1500 människor.

Dödsmuren där tusentals lägerfångar blivit ihjälskjutna.

Vi passerade galgen som användes för att hänga fångar. Lägerkommendant Rudolf Höss dömdes till döden. Den 16 april 1947 hängdes han på denna plats, ironiskt nog i det läger han förr var chef över.

Som avslutning på guidningen i Auschwitz kom vi fram till gaskamrarna och krematoriet.
I krematoriet (Krematorium I) fanns ursprungligen tre ugnar, vardera med två mufflar (fack).
Det kändes i hög grad overkligt och otrevligt att stå i en gaskammare där det faktiskt har gasats ihjäl tusentals människor...
Skorstenen på krematoriets tak är återuppbyggd efter kriget, likaså krematorieugnarna. Till återuppbyggnaden använde man originaldelar som exempelvis ugnsluckorna, som legat nedmonterade en lång tid.
Att museet i efterhand återuppbyggt krematorieugnarna har förnekare till Förintelsen och revisionister starkt tagit fasta på då de hävdar att allt bara är en efterkonstruktion. Men museet har inte ändrat eller förtigit fakta, däremot måste man förstärka och återuppbygga vissa delar som slitits genom åren. All rekonstruktion har givetvis skett genom användandet av kända fakta, bilder och bevarade ritningar.

Krematorium I i Auschwitz.

Många hävdar att det aldrig funnits några gaskammare som användes till att ta livet av människor i koncentrationslägren samt att antalet judiska dödsoffer var betydligt lägre än vad som brukar anges i dagens historieböcker. Dessa förnekare kallas för revisionister.
Det finns hur många bevis som helst för nazisternas judehat. Likaså finns bevis för deportationerna i form av anteckningar och böcker över järnvägstransporterna till lägren. Även bevis för plundringen av fångarnas ägodelar finns samt för likbränning i stor skala. Däremot finns inte lika starka bevis för gasningen i gaskamrarna. Nazisterna gjorde allt för att dölja dessa när sovjetiska Röda Armén närmade sig. Då bevisen för gaskamrarna främst baseras på vittnesmål från överlevande så tvekar varken nazister eller förnekare av Förintelsen att försöka framställa vittnesmålen som annat än lögn. Varför ödsla så mycket tid och kraft på att förneka fakta och försöka avslöja påstådda lögnare när man istället kan ta till sig det fruktansvärda i dessa vittnesmål och se till att något liknande aldrig någonsin kommer att ske igen?

I och med att flesta judar som anlände till lägret inte hann bli registrerade innan de fördes till gaskamrarna vet man inte det exakta antalet människor som mördades här. Historiker och forskare uppskattar dock antalet till 1,5 miljoner mördade människor i Auschwitz och Birkenau. 1,5 miljoner män, kvinnor och barn...
Och det är endast de som mördades här, det fanns flera arbets- och koncentrationsläger runt om i Europa. Man forskar vidare för att försöka precisera antalet dödsoffer i Auschwitz och Birkenau. 1990 skrevs dödssiffran ned från 4 miljoner till dagens 1,5 miljoner.

De judiska fångarna kom främst från Ungern och Polen men också från Slovakien, Frankrike, Tyskland, Belgien, Holland och de övriga ockuperade länderna i Europa.
En del kom så långt bortifrån som Grekland och Norge, transporterade i boskapsvagnar. Ibland kunde transportsträckan uppgå till 240 mil!
Det var inte bara judar som dödades i Auschwitz. Här dog också polacker, ryska krigsfångar, kommunister och homosexuella. Lägret blev också centrum för utrotningen av zigenare (romer).

1941 uppfördes ytterligare ett läger, denna gång i byn Brzezinka, tre km ifrån Auschwitz. Lägret i Brzezinka fick namnet KL Auschwitz II - Birkenau (Birkenau är det tyska namnet för Brzezinka).

Porten till Auschwitz II - Birkenau.

Min guidegrupp samt ytterligare några grupper fick åka buss till lägret Birkenau. När bussen närmade sig Birkenau kände jag igen järnvägsspåret som går rakt igenom det stora huvudvakttornet i rött tegel från bilder och böcker jag läst.
Av dem som överlevde den mödosamma tågtransporten hit gasades uppskattningsvis 75 % ihjäl omedelbart efter ankomsten. Barn, gravida kvinnor, sjuka och svaga samt åldringar sändes direkt till gaskamrarna. Resten trängdes ihop i baracker som ursprungligen hade använts som stall med plats för 52 hästar. Nu trängdes här hundratals fångar i varje barack.

Fångbarack i Auschwitz II - Birkenau.

Till skillnad från Auschwitz I, som till största delen var ett arbetsläger, så var Auschwitz II - Birkenau ett rent utrotningsläger. Det första som slog mig var lägrets enorma yta. Raden av elstängsel och rester av baracker tog aldrig slut. Hela lägerområdet är gigantiskt.

Elstängsel omgärdade hela lägerområdet.

I maj 1942 togs KL Auschwitz III (Monowitz) i bruk. Detta läger finns inte kvar idag och var ett rent arbetsläger. Men p.g.a. det hårda arbetet var dödssiffran bland slavarbetarna skyhög.

I Auschwitz II - Birkenau såg vi bl.a. fångbaracker, latriner och den stora avlastningsrampen. Det var här som de nyanlända fångarna delades upp, antingen till höger eller till vänster. Ena sidan fick bli slavarbetare tills döden kom som en befrielse, den andra sidan skickades direkt till gaskamrarna.
Bara ett fåtal av de ursprungligen 300 barackerna står kvar idag. Man kan fortfarande se resterna av barackernas skorstenar som står kvar i långa rader.

Auschwitz II - Birkenau.

I Auschwitz II – Birkenau fanns fyra krematorier (Krematorium II, III, IV och V). Krematorium nummer I stod i Auschwitz I. Krematorierna och gaskamrarna i Auschwitz II – Birkenau sprängdes av SS-soldater när fientliga styrkor närmade sig, allt för att undanröja spåren efter dessa kriminella och fasansfulla gärningar. Krematorium IV förstördes delvis under ett fånguppror den 7 oktober 1944. Fyra kvinnliga fångar lyckades smuggla med sig krut som de tillverkade primitiva bomber av. Fångarna dödade tre vakter och lyckas faktiskt förstöra krematoriet så pass att det inte kunde tas i bruk igen.

Jag missade bussen tillbaka till entrén till Auschwitzmuseet med 30 sekunder. Jag delade en taxi tillsammans med ett irländskt par för 15 zloty, överpris men det kändes som det kvittade.
Jag gick runt i Auschwitz I på egen hand och besökte de baracker och platser som guiden hoppade över. Jag var kvar till stängning och åt sedan två korvar med bröd i museets kafeteria.
Det var svårt att ta till sig alla grymheter och alla siffror på antal människor som mördades i lägren. Att det bara är 60 år sedan som den sovjetiska Röda Armén befriade fångarna i Auschwitz är också svårt att begripa... Namnet Auschwitz kommer för all framtid att förknippas med ondska, skräck och folkmord…

Jag hade tänkt hinna med att se Oswiecims gamla stad men tiden höll på att rinna iväg och solen var på väg ner. Jag tog bussen 16.20 tillbaka till Krakow. Bussen avgick från vägen utanför museets område.
Jag räknade ut att jag hade gjort av med runt 47 zloty (drygt 115 kronor) och hade jag rest genom en researrangör hade jag fått betala 120 zloty (knappt 300 kronor). De pengarna kunde jag lägga på något annat.

När jag klev av vid bussterminalen i Krakow fick jag frågan hur man enklast kunde ta sig till Rynek Glowny (Stora torget) av ett par från Dubai. Jag skulle ju dit så jag erbjöd mig att visa dem vägen. Vi köpte varsin spårvagnsbiljett i en kiosk och tog sedan spårvagn nr. 15 till Barbakan. Jag gav paret en snabb och improviserad guidning av Stora torget, S:t Mariakyrkan. Jag visade dem även vägen till Wawelberget då de hade planerat att besöka berget nästa dag. De var mycket nöjda och tacksamma för att jag visade dem runt. Vi skildes åt och jag begav mig till mitt rum.

Senare på kvällen gick jag till restaurangen Pod Aniolami (Under the Angels) på ul. Grodzka 35. Jag fick ett bord i källaren intill en stor vintunna. Inredningen gick i medeltidsstil med vita stenväggar och bord och stolar i kraftigt trä. Det var högt i tak och stora valv mellan varje rum. Jag fastnade för vildsvinsstek med tranbär. Allt kött stektes över öppen eld och som ved användes bara träbitar från bokträd.
Jag blev bjuden på nybakat bröd med vitlökssmör, mycket godare än ister som jag åt i Warszawa. Till maten beställde jag in ett stort glas svartvinbärsjuice. Min vildsvinsstek serverades med potatis i dill, bacon, tranbär och rödkål. Vildsvin med tranbär var en utsökt kombination. Till efterrätt beställde jag in äppelpaj med ägglikör och vispgrädde. Notan slutade på 74,30 zloty ( knappt 185 kronor).

Följande dag var en fredag och jag unnade mig en sovmorgon. Denna dag skulle jag besöka saltgruvan i Wieliczka. Jag tänkte titta in i S:ta Mariakyrkan (Bazylika Mariacka) men det hölls gudstjänst och man ombads att ej gå in.
Minibussen till Wieliczka gick från hållplatsen på motsatta sidan av postkontoret (Poczta Glówna) på ul. Starowislna. Bussresan kostade bara 2,50 zloty (6 kronor) och tog ca 40 minuter. Staden Wieliczka ligger ca 1,5 mil utanför Krakow och här har man utvunnit salt i stadens saltgruva i över 700 år. Salt var den största exportvaran i Polen under medeltiden och användes långt innan dess som betalningsmedel. Gruvan är drygt 325 meter djup och har nio våningar/nivåer.

Jag köpte en entrébiljett för 44 zloty (knappt 110 kronor) och ytterligare en biljett som gav mig tillstånd att fotografera inne i gruvan för 10 zloty. Vi var en grupp på runt 25 personer och vår guide hette Magda. Jag grubblade för mig själv varför alla guider hade hjälmar men vi i gruppen inte fick någon...
Guidningen började genom att man gick nerför sammanlagt 378 trappsteg ner till 64 meters djup.
Själva guidningen tog ca två timmar och vi gick ca tre kilometer i de underjordiska gångarna och hamnade på 135 meters djup. Det är alltid runt 14 grader i gruvan så ta med en jacka eller tjock tröja.
Många av gruvarbetarna var också skickliga skulptörer och deras konst syns på flera ställen. Det mest fantastiska är att alla statyer och konstverk är utskurna ur salt. Vi passerade flera underjordiska sjöar och modeller av maskiner som förr användes för saltbrytningen. Man hade t.o.m. hästar nere i gruvan som användes som arbetskraft i tunga maskiner och som fraktade salt. Olyckor och dödliga missöden skedde ofta i gruvan och man hälsade på varandra med frasen ”Szczesc Boze” som betyder ”Gud välsigne dig” på polska. Än idag hälsar guiderna på varandra med denna fras när de möts nere i gruvan...

Underjordisk sjö i saltgruvan Wieliczka.

Enligt legenden bor ett stort bergstroll i gruvan. Trollet har inget namn och man talar bara om trollet som ”Han”. Men att det bor ett troll i saltgruvan bör kanske tas med en nypa salt... (Förlåt, det var det sämsta skämt jag dragit på länge men jag kunde inte låta bli!).
Den mest imponerande salen i gruvan är S:t Kingas kapell. Här är allt gjort av salt, t.o.m. kristallkronorna är tillverkade av saltkristaller. Den praktfulla salen är 54 meter lång och 10 meter hög. Under guidningen får man endast tillgång till 30 av de 2148 kammare och rum som finns i gruvkomplexet.
I gruvan finns även ett spa där man kan tillbringa ett par timmar. Gruvans luft sägs ha en positiv inverkan på bl.a. astma och eksem.
Saltbrytningen upphörde 1996 men gruvan hålls öppen för besökare. 1978 blev saltgruvan i Wieliczka ett av de första tolv världsarven på UNESCO:s nyinstiftade världsarvslista.
Varje år besöks saltgruvan i Wieliczka av runt 900 000 personer.

S:t Kingas kapell i Wieliczkagruvan.

Det finns ett museum över gruvdriften men jag ville upp till ytan. Kön till hissarna skulle ta drygt en timma och så länge hade jag ingen lust att köa. Jag frågade min guide om det fanns någon annan väg upp men hon sa nej. Nödutgångar fanns givetvis men de fick bara användas i nödfall. Jag fördrev lite tid med att äta en bit schnitzel och pommes frites för 11 zloty nere på 136 meters djup. Märkte till min förvåning att jag hade utmärkt täckning på min mobiltelefon nere i gruvan.
Jag ställde mig i den långa hisskön som bl.a. bestod av ett femtiotal gapiga polska skolbarn och folk som trängde sig före. Till slut kom jag fram till gruvhissen som hade fyra våningar. I varje våningsplan pressades det in nio personer. Sedan började färden upp till ytan igen, i totalt mörker...

Från Wieliczka tog jag en minibuss till Krakows grannstad Nowa Huta. Minibussen kördes av en kedjerökande kvinna i femtioårsåldern. Resan tog drygt 40 minuter och kostade 2,50 zloty. Jag klev av på Plac. Centralny.
Nowa Huta (Nya stålverket) är en stad som började byggas 1949. Nowa Huta byggdes efter sovjetiska socialrealistiska ritningar och är en av två kommunistiska idealstäder som byggts, den andra staden är Magnitogorsk i Ryssland.
Tanken bakom Nowa Huta var att det skulle bli ett paradis för arbetarna som jobbade i det stora stålverket Sendzimir (Huta im. Sendzimira), tidigare med namnet Lenin Factory, i området som också gett staden dess namn. Under stålverkets storhetstid arbetade här runt 40 000 arbetare och de producerade årligen sju miljoner ton stål! Tyvärr bidrog detta till kraftiga luftföroreningar som främst drabbade Krakow och dess gamla stadsdelar.

Gråa och trista bostadshus i Nowa Huta.

Nowa Huta skulle bli ett enormt skrytbygge med breda avenyer, vackra parker och affärer och skolor placerade efter ett visst avstånd så skolbarnen inte behövde korsa några gator med mycket trafik. Staden blev aldrig något paradis. Någon kyrka byggdes aldrig i området och detta väckte ilska och irritation bland invånarna. Det skedde flera demonstrationer och strejker som i början hänsynslöst slogs ner. Nu bor här ca 200 000 personer och det finns idag flera kyrkor i staden.

Bostadshus i Nowa Huta.

Att promenera omkring i Nowa Huta och se de tråkiga grå bostadshusen och de breda gatorna är en stark kontrast mot Krakows Gamla stad med sina medeltida byggnader, vackra kyrkor och mysiga kaféer. Nowa Huta är ett praktexempel på Sovjetkommunistisk stadsplanering.
Solen envisades med att gå ner tidigt även idag så jag tog spårvagn nr. 5 tillbaka till Krakows vackra kvarter. Det var många hållplatser att passera innan jag kom fram.

Jag hade tagit så många kort med min digitalkamera att mitt minneskort började ta slut. Jag säkerhets-kopierade mitt fulla Compact Flash-kort på CD-skivor i fotobutiken tio meter från mitt hostel. Det kostade bara 12 zloty (ca 30 kronor) att få bilderna kopierade på två CD-skivor.  Jag köpte ytterligare ett Compact Flash-kort på 1 GB i en annan fotobutik så nu behövde jag inte oroa mig för fulla minneskort.

Jag fördrev lite tid på mitt rum med att skriva om dagens aktiviteter i min resedagbok och skickade några SMS till min flickvän.
Klockan närmade sig 20.30 och jag hade bokat bord tidigare på kvällen på Restauracja Wierzynek på Rynek Glówny 15. Restauracja Wierzynek är en av de finaste restaurangerna i hela Polen och den har funnits sedan 1364 (!). Jag blev välkomnad av en ung kvinna i medeltida klänning som visade mig uppför en trappa där en annan kvinna i samma tidstypiska klädsel tog emot mig. Jag fick ett eget fönsterbord med utsikt över Rynek Glówny.
Jag fick menyn av en professionell kypare och fastnade för stekt fasan med en sås gjord på fikon. Kyparen rekommenderade ett glas Ventisquero Cabernet Sauvignon 2002 D.O. Valle del Colchagua, ett chilenskt rödvin, till fasanen.
I rummet bredvid spelade en orkester iklädda medeltidskläder, vita höga strumpor och vita peruker, mycket stilfullt. Det var bara en massa fint folk i restaurangen, och så jag då.
Kyparen kom in med ett litet fat med lax- och broccolimousse och sa att det var en gåva från kocken. Smakade mycket gott. Sedan kom så min stekta fasan inburen under en silverkupol. Fasanen serverades med en underbar potatisgratäng och såsen med fikon var utsökt. Åt glass till efterrätt och var mycket nöjd och belåten när notan kom in. Hela kalaset slutade på 115 zloty (285 kronor).

Efter middagen gick jag en stor omväg runt Rynek Glówny och de smala gränderna som omger torget innan jag styrde stegen tillbaka till mitt rum. Jag såg fram emot morgondagens aktiviteter innan jag somnade gott...

Fortsättning på min reseskildring