Dagen därpå skulle jag åka till staden Zakopane i söder. Jag åkte spårvagn till den provisoriska bussterminalen vid Cystersow och därifrån buss till Zakopane. Bussresan tog två timmar och tio minuter och kostade 13 zloty (32 kronor) enkel väg med bussbolaget Szwagropol.

Zakopane

Zakopane ligger vid foten av de höga Tatrabergen, den högsta delen av bergskedjan Karpaterna. Zakopane är den högst belägna staden i Polen då den ligger på 838 meters höjd över havet. Staden har ca 30 000 fasta invånare men besöks årligen av runt två miljoner turister. Jag gick omkring en stund i Zakopane, och fast det var lågsäsong var det mycket turister i rörelse. Jag kom fram till den stora gågatan Krupówski med affärer, restauranger och kaféer. Det märktes med en gång att jag befann sig i en skid- och vandringsort när jag såg affärernas utbud: skidor, snowboards, vandringskängor, ryggsäckar m.m.

De mäktiga Tatrabergen i Zakopane.

Jag fortsatte mot linbanestationen där ”linbanetåget” skulle ta mig till toppen av berget Gubalówka. Framför linbanestationen fanns försäljningsbodar där det såldes pälsar, honung, korv m.m. Överallt såldes små vita och gula cylinderformade ostar vilket jag först trodde var bakverk. Osten, oscypek, är en rökt fårost som främst görs och säljs av bergsbefolkningen Gorale. Inför Polens EU-inträde den 1 maj 2004 var det länge ovisst om den handgjorda fårosten oscypek skulle få säljas då den inte uppfyllde EU:s hygienkrav. Polackerna slogs för sin ost liksom vi svenskar för ett par år sedan slogs för att få behålla vårt snus. Byråkraterna i EU gick till slut på att godkänna oscypek. Du blir erbjuden små smakprov så fort du passerar försäljningsbodarna. Hur smakar då den rökta fårosten? -Ungefär som gummi...

Rökt fårost, oscypek, är en specialitet från Zakopane.

Förutom rökt fårost såldes här också söta hundvalpar för runt 500 zloty styck, blev riktigt frestad att köpa hem en valp.
Det kostade 14 zloty (35 kronor) att åka linbanetåg upp till Gubalówka. Spara biljetten annars får du betala för nerfarten också!
Gubalówka ligger på 1123 meters höjd över havet. Härifrån har man en fantastisk utsikt över Zakopane och de snöklädda bergstopparna.
Nedanför utsiktsplatsen låg en lång bana i metall där man kunde åka bob. Det kostade 4 zloty (10 kronor) att åka nerför den 900 meter långa banan i Gubalówka Gravity Toboggan Run.
Man satt på en liten bob med ett handtag i mitten som fungerade som broms. Det var hur kul som helst att susa fram i de skarpa kurvorna med den vackra utsikten som kuliss. Jag var bara tvungen att åka en gång till!

Gubalówka Gravity Toboggan Run i Zakopane.

Jag åt nygrillat grillspett på en terrass med utsikt över de vackra Tatrabergen. Det märktes att det var mitt i mellan sommar- och vinterinvasionen av turister då flera affärer och restauranger var stängda. Jag åkte linbanetåget ner igen och gick längs med shoppinggatan Krupówski. Ville upp till det 1987 meter höga berget Kasprowy Wierch. Insåg att det var en bra bit att gå till linbanestationen så jag vinkade in en taxi som körde mig för 12 zloty (30 kronor).
Den 4181 meter långa linbanan upp till toppen kostade 19 zloty (en tur och returbiljett kostade 29 zloty). Jag planerade att vandra ner från toppen vilket skulle ta mellan två och tre timmar.
Linbanan är uppdelad i två sektioner och de två sektionerna tar runt 20 minuter att avverka.
Det var en fantastisk känsla att sväva fram i höjd med trädtopparna och sakta närma sig det höga berget. Väl uppe på toppen blåste det rejält och var riktigt kallt. Härifrån har man en fantastik utsikt över bergen och inte långt härifrån går gränsen till Slovakien.

Linbanan upp till Kasprowy Wierch.

Jag insåg att jag inte skulle uppskatta att gå ner i det kraftiga blåsvädret och bestämde mig för att det fick bli linbana ner igen. Jag köpte en returbiljett för 15 zloty.
Det stod flera minibussar och väntade på dem som klev ur linbanan. En tur in till centrala Zakopane kostade bara 2,50 zloty. Jag åt lunch på KFC (Kentucky Fried Chicken) innan jag tog bussen tillbaka till Krakow.

Väl tillbaka i Krakow igen fördrev jag lite tid på rummet med att titta på polsk TV, kul att se polska versionen av ”Vem vill bli miljonär?” och någon dokusåpa där man inte fattade ett dugg av vad det handlade om.
Kvällsmaten intog jag på Restauracja Szabla i Szklanka belägen på ul. Poselska 22. Restaurangen är specialiserad på ungerska och polska rätter. Jag beställde in grillat gåsben med bönor och dumplings (deg-knyten). Restaurangen var enkelt och modernt inredd och i ett hörn brann en brasa i öppna spisen. Maten var till belåtenhet och notan slutade på 39 zloty (knappt 95 kronor). Liksom föregående kväll promenerade jag runt i Gamla stadens gränder en lång stund innan jag gick och lade mig.

Det hade redan hunnit bli söndag och jag kostade på mig några timmars sovmorgon. Idag skulle jag försöka hinna se lite mer av Krakows Gamla stad och se lite av det gamla nazistiska arbetslägret Plaszów. Gick till turistinformationen på torget där jag fick hjälp av den trevliga och hjälpsamma tjejen som tidigare hade hjälp mig att ta mig till Auschwitz.
Tog sedan buss nr. 179 från Plac. Matejki mittemot Barbakan. Jag skulle hoppa av på hållplatsen “Bonarka” men räknade fel på antal hållplatser och råkade passera hållplatsen. Hoppade av på hållplatsen efter istället. Det var bara bra för det visade sig vara mycket närmare Plaszów därifrån.
Jag passerade ett byggvaruhus och en trafikerad väg innan jag befann mig i det som för 60 år sedan var det fruktade arbetslägret Plaszów. Idag finns inget kvar som kan vittna om platsens forna roll som arbets- och dödsläger. Allt är igenvuxet och alla baracker och stängsel är sedan länge borta. Ett stort monument för att hedra de som dog av det hårda arbetet och de som mördades är det enda som står kvar på denna ödsliga plats.
Det var här som nazisterna lät uppföra ett arbetsläger 1942. Lägerkommendant (Untersturmführer) var Amon Goeth (stavas även Göth). Plaszów har en stor roll i filmen Schindler's List från 1993.
Det dröjde inte länge förrän lägret förvandlades till ett dödsläger med summariska avrättningar, många utförda av Amon Goeth själv. I filmen Schindler's List ser man i en scen hur Amon Goeth (spelad av Ralph Fiennes) skjuter fångar med ett gevär med kikarsikte från sin balkong. I själva verket skedde detta från en kulle då lägerkommendant Amon Goeths hus låg nedanför lägret, skymt bakom en kulle.

Jag åkte med samma busslinje tillbaka in till Krakow igen. Jag hoppade av vid bron Most Grunwaldzki och fortsatte hela vägen genom Kazimierz och hamnade till sist i stadsdelen Podgórze. Jag besökte Oscar Schindler's gamla fabrik ”Deutsche Emalienwaren Fabrik” (Schindler kallade den för ”Emalia”) på ul. Lipova 4. Det fanns inga skyltar som visade vägen så jag fick gå efter turistkartan. Gatan Lipova är en liten gatstump i ett område med många fabriker och företag. Jag kände genast igen fabrikens fasad från filmen Schindler's List. Nu är fabriken stängd och låst men det finns planer att en dag öppna ett museum i de gamla fabrikslokalerna. 
Det var här som Oscar Schindler lät judiska slavarbetare jobba i hans emaljfabrik. Senare tillverkades kokkärl, ammunition och annan materiel som den tyska armén behövde. De judiska arbetarna var slavar men de undgick trakasserier och hade bättre villkor i fabriken än i lägret Plaszów där de var internerade.

Oscar Schindler's fabrik på ul. Lipova 4.

Jag promenerade tillbaka till Gamla staden och köpte en tågbiljett till Warszawa för nästkommande dag för 86 zloty (knappt 215 kronor). Beställde lunch på Restauracja Cechowa på ul. Jagielloviska 11 i Gamla staden. Det blev biffstek med pommes frites för 35 zloty.
Detta var min sista dag i Krakow så jag gick runt ett bra tag i Gamla staden. På torget Rynek Glówny stod flera gatuartister, mimare och ”levande statyer”.
Jag besökte S:ta Mariakyrkan (Bazylika Mariacka) som nu var öppen för besökare. Det kostade 4 zloty att gå in och ytterligare 5 zloty om man ville fotografera.
Det har stått en kyrka på denna plats sedan år 1222. Den nuvarande kyrkan är uppförd ovanpå den tidigare kyrkans grund och uppfördes mellan åren 1287 och 1320. Den största sevärdheten i kyrkan är det enorma altaret i trä gjort av skulptören Veit Stoss. Det tog honom 12 år att färdigställa altaret, från år 1477 till 1489. Altaret är tolv meter högt och elva meter brett och föreställer händelser i jungfru Marias liv.

S:ta Mariakyrkan (Bazylika Mariacka).

Jag visste inte hur många mil jag hade gått under veckan men mina kängor började säga ifrån så det skulle bli till att köpa nya när jag kom hem. Jag packade och förberedde för morgondagens hemfärd. Jag handlade lite reskost att ha på tåget då jag inte skulle hinna äta frukost på hotellet.

Min avskedsmiddag i Krakow åt jag på Sioux Classic. Jag hade besökt restaurangen tidigare och var då mycket nöjd med maten. Jag beställde in Big ribs (revbensspjäll) och sallad med fetaost och ett stort glas svartvinbärsjuice. Som vanligt var här mycket folk. Till maten fick jag en brödbit som skulle föreställa en sheriffstjärna men den påminde mer om en blek sjöstjärna. Maten smakade utmärkt och som avslutning åt jag glass. Notan slutade på drygt 45 zloty. Mätt och belåten gick jag tillbaka mot mitt hostel. Jag var nöjd med min resa hittills då jag har hunnit se och göra allt jag velat och planerat. Det återstod ett par sevärdheter kvar i Warszawa men de skulle jag hinna med i morgon innan planet lyfte. Jag sade god natt till Krakow och somnade gott...

Vaknade av larmet från min mobiltelefon. Jag missbedömde avståndet till centralstationen, trodde det var närmre, och fick springa de sista 300 metrarna med min tunga ryggsäck och tjocka vinterjacka. Tåget avgick prick 06.00 och jag klev på 05.59. Så satt man där andfådd och svettig i en kupé för sex personer. Efter att konduktören klippt sönder min fina biljett blev jag serverad juice och en liten chokladbit. Tåget var framme i Warszawa 08.45.

Jag lämnade in min stora ryggsäck i effektförvaringen på centralstationen. Det kostar olika beroende på hur stor väska/ryggsäck man har och hur länge den ska vara inlämnad. Min 100 liters ryggsäck ville de ha 12 zloty för.
Jag köpte ett 24-timmars kort för kollektivtrafiken för 7,20 zloty i en kiosk på centralstationen. Vädret var verkligen deprimerande, grått med irriterande duggregn.
Jag hoppade på en spårvagn, för idag skulle jag göra ett nytt försök att besöka stadion Dziesieciolecia med dess stora marknad, som var stängd senast. Det var fullt med försäljare utanför den stora sportstadion. Här såldes allt från parfymer, pälsar, fiskespön och bilder på Stalin till kaststjärnor, tårgas i små sprayburkar och rysk kaviar. Många av försäljarna var afrikaner och vietnameser. Jag fotograferade lite men två sura säkerhetsvakter satte bryskt händerna för mitt kameraobjektiv och väste; ”-No photo!”. Ingen idé att argumentera med polska säkerhetsvakter.
Överallt i Polen såg jag poliser och säkerhetsvakter. Poliser har ofta helsvart insatsuniform och neongula västar med texten ”POLICJA” på. Sedan finns det flera privata säkerhetsbolag med egna vakter och de har annorlunda uniformer och patrullbilar. Poliserna kan oftast engelska men med säkerhetsvakternas språk-kunskaper är det lite si och så med.

Sportstadion Dziesieciolecia med sin utomhusmarknad Jarmark Europa.

Det är bäst att besöka marknaden tidigt på en lördag eller söndag då det är mest försäljare och besökare. Nu var det ganska folktomt och vissa försäljare blängde surt på mig och min kamera. Jag stoppade ner kameran i väskan men de blev inte så mycket gladare för det.
Besökte en allmän toalett och dessa kostar alltid pengar att använda, en toalettvakt sitter på utsidan och tar betalt alltifrån 0,5 zloty till 2 zloty. En annan detalj som är bra att känna till är att på damernas toalettdörr finns oftast en cirkel eller texten ”dla pan” och på herrarnas en triangel eller texten ”dla panow”.

Regnet tilltog och jag tog min tillflykt till Gamla staden. Mitt planerade besök på slottet blev abrupt inställt då det var stängt för besökare på måndagar, suck!
Nåja, Gamla staden är vacker även i regn så jag promenerade runt ett bra tag under mitt paraply.
Jag hamnade framför den stora S:t Johanneskatedralen ( Ketedra sw. Jana) i rött tegel. Kyrkan sägs vara den äldsta av Warszawas kyrkor och är från 1300-talet. Under andra världskriget blev byggnaden totalförstörd men återuppbyggdes. Kyrkans interiör är sparsamt inredd med vita kala väggar. I källaren ligger flera statsmän begravda och vill man se deras gravar får man betala ett par zloty. Jag gick vidare i regnet.

Apelsinjuicen och den lilla chokladbiten som jag fick på tåget mättade inget vidare. Jag åt en tidig lunch på en restaurang med det fantasifulla namnet ”Seafood Restaurant” utanför Gamla staden. Jag beställde in en skaldjurstallrik med musslor, bläckfisk och olika sorters fisk i en tomatsås tillsammans med stekt potatis. Notan slutade på 62 zloty (ca 155 kronor). Efter maten tog jag bussen in till centrum och klev in i det enorma Kultur- och vetenskapspalatset (Palac Kultury i Nauki) som är polens högsta byggnad med sina 231 meter. Det kostade 15 zloty att åka hiss upp till utsiktspunkten på 30:e våningen. En utställning om polsk filmhistoria (-gäsp!) ingick i biljettpriset. Hissen upp till 30:e våningen tog inte många sekunder. Tyvärr låg dimman tät så man såg inte så mycket av den förmodat vackra utsikten härifrån.
Kultur- och vetenskapspalatset tog 1175 dagar att bygga och stod klart den 22 juli 1955.

Det 231 meter höga Kultur- och vetenskapspalatset.

Mittemot Kultur- och vetenskapspalatsets ingång ligger det stora varuhuset Domy Towarowe Centrum. Jag gick över den breda gatan Marszalkowska och det är viktigt att man väntar på grön gubbe när man är i Polen. Att gå mot röd gubbe ger böter! Bli därför inte förvånad om det står tjugo personer och väntar på att gå över gatan fast det inte finns en bil på flera hundra meter.
Jag kikade lite i de olika butikerna och de andra varuhusen på samma gata. Priserna är generellt högre i varuhusen men jämfört med Sverige så var det mesta ganska billigt.
Jag hade några timmar att slå ihjäl innan mitt plan tillbaka till Sverige skulle lyfta. Jag började bli uttråkad för första gången den här veckan. Jag åt en liten Shoarma (kebab) med pommes frites för 14,90 zloty på Sphinx Restauracje på hörnet av Marszalkowska och Swietokrzyska.
Det regnade betydligt mer nu och jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på innan jag skulle åka ut till flygplatsen. Det blev buss nr. 175 till flygplatsen. Hemresan gick smidigt med ett snabbt byte av plan i Köpenhamn. Landade sent på kvällen på Landvetter och tog mig med flygbussen in till Göteborg. På spår-vagnen hem började jag redan tänka på vad som skulle bli mitt nästa resmål...

 

Några nyttiga ord och fraser på polska;

Hej! = Czesc!
God morgon = dzien dobry
God kväll = Dobry wieczor
Ursäkta = Przepraszam
Ja = tak
Nej = nie
Tack = dziekuje
Ring polisen! = Dzwon na policije!
Ring efter en ambulans! = Wezwijcie karetke!

Räkneord:

0 = zero
1 = jeden
2 = dwa
3 = trzy
4 = cztery
5 = piec
6 = szesc
7 = siedem
8 = osiem
9 = dziewiec
10 = dziesiec
20 = dwadziescia
30 = trzydziesci
50 = piedziesat
100 = sto

Filmtips inför en resa till Polen:

• Jönssonligans största kupp (1995): Jönssonligan klantar till det, denna gång i Warszawa. Poniatowskibron (Most Poniatowskiego) och Kultur- och vetenskapspalatset (Palac Kultury i Nauki) syns i filmen
• Katyn/Massakern i Katyn (2007): Polen invaderades av tyska trupper på order av Hitler den 1 september 1939. Två veckor senare angrep Sovjetunionen från öst. Polen föll efter bara några dygn utan något större motstånd. Omkring 14 700 polska officerare som tagits som krigsfångar av de Sovjetiska styrkorna avrättades. Orden om avrättningarna hade kommit direkt från Stalin men tystades ner. När massgravarna avslöjades skyllde Sovjet allt på tyskarna. Först när järnridån raserat och det kalla kriget var över avslöjades sanningen att det var Sovjetunionen som låg bakom massakern i Katyn.
  Filmen är regisserad av Andrzej Wajda, vars far var en av dem som mördades av Sovjetiska soldater i Katyn.
• Miasto 44/Warsaw 44 (2014): Denna polska krigsfilm utspelar sig under det blodiga Warszawaupproret 1944. Den polska motståndsrörelsen försökte befria staden från den tyska ockupationsmakten. Upproret slutade med att tyskarna jämnade staden med marken och över 200 000 civila polacker dödades och 700 000 tvingades på flykt. Vi följer motståndsmannen Stefan Zawadzki (Józef Pawlowski) och hans kamrater när de strider mot den överlägsna tyska armén i Warszawas rykande ruiner.
  Denna mycket sevärda film har även släppts med titeln ”City 44”.
• The Pianist/Pianisten (2002): Wladyslaw Szpilman (Adrian Brody) försöker överleva i Warzsawas ghetto under andra världskriget.
• Popiól i diament/Aska och diamanter (1958): Maciek Chelmicki (Zbigniew Cybulski) är en medlem i motståndsrörelsen som ska mörda en kommunistledare under andra världskrigets sista dagar.
• Saul Fia/Sauls son (2015): Den ungerske fången Saul (Géza Röhrig) tvingas arbeta på koncentrationslägret Auschwitz i Polen under andra världskriget. En dag finner Saul kroppen efter en ung judisk pojke och blir fast besluten att rädda kroppen från att brännas. Saul gömmer kroppen och försöker hitta en rabbin som kan ordna med en hemlig begravning i dödslägret.
  Filmen utspelar sig i och omkring koncentrationslägret Auschwitz i Polen men är inspelad i Ungern.
  Fantastiskt skådespeleri av främst huvudrollsinnehavaren Géza Röhrig och filmat med långa kameratagningar och närbilder så att det känns som att man är närvarande i varje scen. Sauls son vann en Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film 2016.
• Schindler's List (1993): Steven Spielbergs mästerverk.
• Seksmisja/Uppdrag sex (1984): Denna polska kultfilm handlar om Max (Jerzy Stuhr) och Albert (Olgierd Lukaszewicz) som år 1991 deltar i ett experiment kring hibernation (vinterdvala). Istället för att vakna upp efter tre år som planerat vaknar de upp år 2044. Människorna lever i underjorden efter ett kärnvapenkrig och alla män har dött på grund av en särskild typ av strålning. Världen styrs nu av kvinnor i ett feministiskt samhälle... Denna science fiction-komedi blev en stor succé i hemlandet Polen. Några scener är inspelade i saltgruvan i Wieliczka utanför Krakow i Polen.
• Triumph of the Spirit/Viljans seger (1989): Faktiskt inspelad i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau i Oswiecim (Auschwitz på tyska) i Polen. Filmen är baserad på verkliga händelser.

 

Med reservation för förändringar som skett efter november 2005.