SPANIEN

Barcelona - Europas hetaste storstad

Barcelona har de senaste åren blivit en av de mest populära storstäderna i Europa att semestra i. De många sevärdheterna tillsammans med bra restauranger, sol och sandstränder bara ett par hundra meter från stadskärnan bidrar till stadens popularitet. Både jag och Jessica var nyfikna på denna spanska storstad. I slutet av mars 2007 bokade jag en resa för oss båda till Barcelona.

Väderutsikt för Göteborg: 5 plusgrader och regn.
Väderutsikt för Barcelona: 16 plusgrader och sol.
Ibland är det väldigt enkelt att välja ett resmål.

Vy över vackra Barcelona.

Senast vi reste tillsammans var sommaren 2005 då vi förlovade oss på Malta. Nu var det dags för oss att resa tillsammans igen och den här gången hade Jessica en bebis i magen…
Vi kände att vi ville åka iväg på tu man hand innan bebisen skulle göra entré i våra liv.

Att resa som gravid är i regel helt okej så länge barnmorskan och läkaren inte har några invändningar. Det är upp till varje flygbolag att sätta sina egna regler vad gäller gravida ombord. Ryanair kräver läkarintyg efter 28:e graviditetsveckan. På detta intyg ska det klart framgå att graviditeten är normal samt ett beräknat förlossningsdatum. Ett intyg får man av sin barnmorska. Efter 36:e veckan får man som gravid inte åka med Ryanairs flyg. Även de olika försäkringsbolagen har sina egna regler vad som gäller gravida som flyger. Inte kul att behöva betala en nödlandning om man måste föda ombord. Detta framgår i regel klart och tydligt på respektive bolags hemsida men är man osäker bör man fråga.

Flygbiljetterna till Barcelona bokade jag enkelt på Ryanairs hemsida (www.ryanair.com). Flyg tur och retur från Göteborg City Airport (Säve) till Girona-Costa Brava Airport kostade 1516 kronor per person inklusive skatter och avgifter. När man flyger med ett så kallat lågprisflygbolag tillkommer det avgifter på precis allt. Exempelvis tillkom det 100 kronor då man betalade med kontokort (att betala kontant går inte) och för vårt bagage tillkom en avgift på 112 kronor per väska/ryggsäck. Nåväl, vi kom undan billigt ändå men man får vara beredd på att de första prisuppgifterna som kommer upp i bokningen snabbt ökar med flera hundralappar.

Hotell i Barcelona bokade jag också på Internet. På www.hostelworld.com bokade jag ett dubbelrum för tre nätter på Hotel Urquinaona i centrala Barcelona. Vi betalade 2788 kronor för tre hotellnätter inklusive en enklare frukost. En depositionsavgift drogs från mitt VISA-kort och den återstående summan skulle betalas när vi dök upp på hotellet.
I Barcelona finns mängder av hotell i alla prisklasser men då det fullkomligt kryllar av turister året runt gäller det att boka boende i mycket god tid innan avresan.

På påskaftonens kväll den 7 april 2007 blev Jessica och jag skjutsade till Göteborg City Airport. Snöblandat regn vräkte ner och övergick snart till hällregn. Termometern visade på två ynka plusgrader, Barcelona lockade än mer.
Incheckningen gick mycket snabbt och smidigt. Vi fick våra boardingcards och gick de få metrarna till säkerhetskontrollen.
Nu gällde nya regler angående handbagaget. Vätska (samt gelé och spray) som får tas med i handbagaget är begränsat till max 1 dl per behållare. Dessa behållare (flaskor, burkar och tuber) ska placeras och få plats i en genomskinlig 1-liters plastpåse. Påsen ska vara återförslutningsbar och stängd. Sådana påsar ska delas ut vid incheckningen.
Vad som avses med vätska inkluderar förutom självklarheter som drycker även krämer, geléer och blandningar av vätskor och fasta ämnen (exempelvis vissa maträtter). Reglerna gäller även innehåll i tuber, flaskor och tryckbehållare som till exempel parfym, tandkräm, raklödder, drycker, soppor och liknande med samma konsistens.
Detta betyder att man inte får ta med sig en egen vattenflaska hemifrån eller som köpts innan flygresan ombord. Däremot får man ta ombord en vattenflaska eller läsk som köpts efter säkerhetskontrollen. Försäljning av dryck och vätskor ombord är fortfarande tillåtet.
Dessa regler kan ändras med kort varsel och för att vara på den säkra sidan bör man kolla upp vad som gäller på både flygbolagets och luftfartsverkets hemsida.

En säkerhetsvakt plockade nitiskt ur en vattenflaska från handbagaget som tillhörde en kvinna framför oss i kön. Det var förvånansvärt många som inte visste om de nya reglerna angående vätska ombord men informationen om detta hade varit mycket knapphändig.

Jag köpte en halvliters Ramlösa för 20 kronor i baren som var belägen i vänthallen. Det blev dags att kliva ombord på Ryanairs flight 9384. Det var första gången jag reste med Ryanair och jag hade hört mycket negativt om bolaget men jag blev positivt överraskad. Tänker man bara på att ”man får det man betalar för” så är Ryaniar perfekt. Vi betalade för varsin sittplats i ett flygplan som skulle ta oss från Göteborg till Barcelona och det var vad vi fick, varken mer eller mindre.

Ryanairs flight 9384 på ett regnigt Göteborg City Airport.

När man reser med Ryaniar får man inga numrerade platser, stolsryggen går inte att luta tillbaka och det finns inga stolsfickor. Varken mat eller dryck ingår i biljettpriset men det sker ombordsförsäljning i form av smörgåsar, kaffe, godis, läsk och alkohol. Detta för att skära ner kostnaderna för flygbolaget. Ryanairs flotta består endast av flygplan av typen Boeing 737-800 med plats för 189 passagerare. Detta gör att piloter, mekaniker och annan personal bara behöver utbildas på en sorts flygplansmodell vilket håller nere kostnaderna, likaså blir det billigare med underhåll och reservdelar.

Flygresan tog tre timmar och klockan 23.40 landade vi på Girona Airport. Klockan i Barcelona visar samma tid som i Sverige. Girona-Costa Brava Airport ligger tio mil nordost om Barcelona och drygt en mil utanför staden Girona (Gerona).

Vi hämtade upp vårt bagage från bagagebandet och köpte sedan bussbiljetter till Barcelona. Det kostade 21 euro för en tur-och-returbiljett. Utanför var det fjorton plusgrader och vi hoppade ombord på en av bussarna som väntade utanför flygplatsterminalen. Vi åkte med bussbolaget Sagalés (Barcelona Bus) till bussterminalen Estació d'Autobusos Barcelona Nord i centrala Barcelona. Bussresan tog ungefär en timme.
Jag såg på min karta över centrala Barcelona att det inte var så långt till hotellet men jag hade blivit varnad för att promenera omkring i området mitt i natten. Klockan var närmare halv två på natten och jag hade ingen aning om åt vilket håll hotellet låg. Jag vinkade in en taxi och chauffören sa att han kunde köra oss för 15 euro. Jag vinkade in en annan taxi i stället och taxametern slutade på 5,55 euro den dryga kilometern till vårt hotell.
Det finns över 10 000 taxibilar i Barcelona och priserna är mycket förmånliga för att vara en storstad. Se till att taxametern är påslagen! Taxibilarna är svarta med gula dörrar, är de lediga lyser en grön lampa på taket.

Taxibil i Barcelona.

Hotel Urquinaona ligger på gatan Ronda de Sant Pere bara ett stenkast från Placa Urquinaona. Vi checkade in och tilldelades rum 304. Den lilla skrangliga hissen tog oss upp på tredje våningen. Rummet var mycket enkelt med dusch och WC. En dubbelsäng stod mitt i rummet och en enkelsäng i ena hörnet. En TV med 12 kanaler, en säkerhetsbox och en kyl fanns också. Städerskan hade slarvat med städningen, jag hittade flera svarta hårstrån i badrummet. Jag ville inte tänka på ifall de kom från någons armhåla, rygg eller skrev…
En flaska cava (spanskt vitt mousserande vin) låg i kylen som en välkomstpresent från hotellet. Då Jessica bar en bebis i magen packade vi ner flaskan till ett senare tillfälle. Klockan närmade sig 02.00 och vi gick och lade oss. Den höga musiken från nattklubben mittemot hotellet störde nattsömnen men vi hade som tur var packat ner öronproppar.

Hotel Urquinaona och restaurang Cullera de Boix.

Efter bara några timmars sömn gick vi upp, trötta och sega men mycket förväntansfulla och nyfikna på vad Barcelona hade att erbjuda. Frukost serverades i restaurang Cullera de Boix som låg granne med hotellet. Vi talade om att vi var gäster på hotellet och blev då serverade. Frukosten bestod av kaffe, apelsinjuice, vitt bröd med Serranoskinka och en croissant. En frukost som mättar i tio minuter…

Vi gick ut i det vackra vårvädret. Utgångspunkten för vår promenad var det stora torget Plaça de Catalunya (Plaza de Cataluña på spanska) bara fem minuters gångpromenad från hotellet. Detta stora torg är Barcelonas absoluta hjärta och här ligger den stora turistinformationen en trappa ner under själva torget. Från torget avgår sightseeingbussar, taxibilar och bussar, och här finns även en tunnelbanestation. En perfekt utgångspunkt med andra ord.

I Spanien talar majoriteten av befolkningen spanska (castellano) men i regionen Katalonien, där Barcelona ligger, talar man katalanska (catalan) som är det officiella språket. De båda språken är besläktade men är två helt olika språk. Många spanjorer som talar castellano har mycket svårt att förstå katalanska. Man blir lätt förvirrad då vissa kartor och guideböcker blandar de olika språken för att ange platser och gator. Ett namn på en plats i guideboken kan heta något helt annat på kartan. På alla skyltar är den första texten katalanska, sedan castellano. Så även om du behärskar spanska så får man många gånger ta till engelska i Barcelona…

Plaça de Catalunya pryds med vackra svarta statyer och flera fontäner. Runt torget står dyra hotell med betydligt fler stjärnor än vårt enkla hotell och det stora varuhuset El Corte Inglés med sin stora och fula fasad. Torget är även utgångspunkt för Barcelonas mest kända promenadstråk, La Rambla (Les Rambles).

Namnet kommer från det arabiska ordet rambla som betyder flodbädd. Boulevarden är anlagd ovanpå en tidigare flod. Den består av flera gator och pluralformen Les Rambles (Las Ramblas på spanska) är mer korrekt. Les Rambles består av de fem gatorna La Rambla de Canaletes, La Rambla dels Estudis, La Rambla de Sant Josep, La Rambla dels Caputxins och La Rambla de Santa Mònica. Les Rambles ligger i stadsdelen Barri Gòtic, Barcelonas gamla stad, och är ungefär 1200 meter lång.

Les Rambles är Barcelonas främsta promenadstråk.

Vi promenerade längs Les Rambles och passerade flera av de för boulevarden berömda performingartisterna i form av jonglörer, ”levande statyer” och personer utklädda i fantasifulla kreationer. Hit kommer alla turister och därmed också de skickliga ficktjuvarna som är berömda för sin fingerfärdighet. Överallt varnas det för ficktjuvar, och det är inte utan anledning, håll hårt i väskan och plånboken! Väskryckningar förekommer också. Förvara dina pengar och värdesaker i hotellets värdeskåp. Bär bara med dig så mycket pengar som du tror att du kommer att göra dig av med under dagen.
Ha aldrig ryggsäcken på ryggen utan ha den över bröstet eller på magen. Ficktjuvarna i Barcelona är riktiga proffs. De arbetar i grupp och vissa är kvinnor med barn eller unga flickor, så slappna inte av bara för att personen som stött till dig och ber om ursäkt inte ser ut som en typisk ”tjuv”.

Min mor var i Barcelona ett par veckor innan vår resa. Jag hade varnat henne för ficktjuvar och likaså hade hon blivit varnad genom researrangören. Vid ett obevakat ögonblick på en restaurang blev hon av med sin ryggsäck med plånbok, pass och mobiltelefon. Det mesta täcks av försäkringen men det är inte roligt att betala självrisk, spärra bankkort, fixa nytt pass och körkort. Min mor är en van resenär och var på sin vakt men ficktjuvarna och väskryckarna i Barcelona är världsberömda för sin skicklighet. Var försiktig och uppmärksam men glöm inte att njuta av semestern.

En ballongförsäljare passerade oss med ett 50-tal färgglada ballonger och längs boulevardens sidor stod försäljare. Vi tittade en stund på burarna med djur som var till försäljning - undulater, hönor, duvor, kaniner, hamstrar och marsvin.

Längs "Ramblan" säljs allt från blommor till kaniner.

Hela Les Rambles kantas av hus med vackra fasader och detaljrika balkonger. I husen trängs souvenirbutiker, caféer, klädbutiker och restauranger. Jag fastnade framför en av glassförsäljarnas skyltfönster och beundrade de vackert garnerade och färggranna glassorterna en lång stund . Vi beundrade konditoriet Escribas skyltfönster som var smyckat med påskkreationer, påskägg i choklad och fantastiska tårtor. Vi nöjde oss med att fönstershoppa längs med boulevarden och fortsatte promenera mot hamnen. Vi svängde av från La Rambla och hamnade på torget Plaça Reial. Detta vackra lilla torg pryds av en fontän, höga palmer och vackra lyktstolpar. Vi slog oss ned på kanten av fontänen och tittade på folkvimlet. Det var söndag förmiddag och på torget hölls en marknad där det såldes gamla mynt och frimärken. Mestadels äldre herrar gick runt bland försäljningsborden och kikade.

Det lilla vackra torget Plaça Reial ett stenkast från Les Rambles.

I de gula husen runt torget ligger flera bra restauranger och barer. Ett stort antal drogmissbrukare uppehöll sig på Plaça Reial men de gjorde lite väsen av sig. Poliser patrullerade på och omkring torget med jämna mellanrum.

La Rambla lockade igen och vi gick tillbaka ut på boulevarden. La Rambla slutar vid en rondell där den drygt 60 meter höga Columbusstatyn Monument a Colom står. Christofer Columbus heter Cristóbal Colón på spanska och Cristóbal Colom på katalanska.
Hissen upp till toppen kostade 2,30 euro per person. Den lilla hissen tar högst fyra personer åt gången och under högsäsong kan köerna ringla sig långa. Mannen som skötte hissen skojade med oss under den korta färden upp. Från toppen hade man en utmärkt utsikt över hamnområdet och staden Barcelona. Jag såg den världsberömda basilikan Temple Expiatori de la Sagrada Família på håll och de lövklädda träden som kantade La Rambla påminde uppifrån om en grön orm.

Vy över Les Rambles från toppen av Monument a Colom.

Efter att ha blickat ut över Barcelona och fotograferat en stund åkte vi ner med den lilla hissen igen. Jag såg på en skylt att temperaturen var +18 grader, perfekt vår- och glassväder. Vi gick förbi en loppmarknad nere vid hamnen men det fanns inget på borden jag ville ha.

Tidigt på morgonen och redan +18 grader bådar gott.

Hamnområdet Port Vell lockade och vi gick de femtio metrarna till vattnet. Härifrån kan man åka färja, så kallade golondrinas (svalor), runt hamnområdet.
Vi promenerade över den breda träbron Rambla del Mar till vi kom fram till den stora piren Moll d'Espanya och shoppingkomplexet Maremàgnum. Butikerna och restaurangerna i Maremàgnum har mycket generösa öppettider och har även söndagsöppet. Vi tittade runt i några av butikerna. Jag fastnade speciellt länge i en butik, Xocoa, som är rena himmelriket för en chokladälskare som mig. Jag köpte bland annat en flaska öl med chokladsmak, det lät för spännande för att låta bli. Den smakade dock precis lika avskyvärt som det låter…

Kameran går varm i Barcelona.

Solen lockade mer än att springa runt i butiker och vi gick tillbaka över bron Rambla del Mar och fortsatte österut. Vi promenerade vidare på den breda strandpromenaden Moll de la Fusta och passerade ett litet nöjesfält. Vi tittade en stund på alla de vackra vita segelbåtarna i småbåtshamnen Dàrsena del Comerc. Ett café på en båt med två soldäck var fylld av soldyrkande kaffeälskare. Passerade Museu d'Historia de Catalunya (Historiska museet). Vi slog oss ner på uteserveringen till restaurang Perú på Passeig de Joan de Borbó Comte de Barcelona med utsikt över marinan. Jag beställde in tapas, smårätter som är otroligt populära och karakteristiska för Spanien. På särskilda tapasbarer och restauranger finns flera olika smårätter som man äter till sitt vin eller sin öl. Är man flera personer beställer man in en rätt var och smakar sedan från varandras tallrikar. Att äta tapas är ett mycket gott, mättande och socialt nöje. Men se upp om du är ensam, det riskerar att bli betydligt dyrare än man först räknat med.

Några typiska tapasrätter:

Patatas bravas: Stekta eller friterade potatistärningar i tomatsås.
Calamares a la romana: Friterade bläckfiskringar.
Tortilla: Spansk omelett (vanligtvis med fyllning av potatis och lök).
Chorizo al vino: Chorizo kokt i vin.
Gambas: Räkor. Serveras oftast marinerad i vitlök, sagolikt gott!
Puntillitas: Stekta minibläckfiskar.
Jamón Serrano: Serranoskinkan är Spaniens stolthet.
Aceitunas: Oliver.
Pintxos: Baskiska tapas. Minismörgåsar med tillbehör som hålls ihop med tandpetare. När man ska betala räknar man bara antalet tandpetare, enkelt!

Tapasbar i Barcelona.

Jag beställde in tre smårätter medan Jessica beställde in jätteräkor vilket blivit lite av ett måste för henne när vi reser. Notan slutade på drygt 36 euro för oss båda.
På de flesta restaurangnotor tillkommer en serviceavgift på sju procent. Denna serviceavgift tillkommer även på hotellnotan.
I Barcelona kan man ibland stöta på begreppet Menú del Dia. Detta är en lunchmeny motsvarande våran ”dagens rätt” för runt tio euro. Menú del Dia mitt på dagen och sedan tapas på kvällen gör både magen och reskassan glad. Även finare restauranger kan ibland ha erbjudanden med en trerättersmeny för drygt hundra kronor.

Vi befann oss nu i stadsdelen La Barceloneta (Lilla Barcelona). Detta område byggdes om inför de olympiska spelen 1992 och närheten till sandstränderna lockar många besökare. På sandstranden Platja de la Barceloneta var det fullt med Barcelonabor och turister som njöt av vårsolen. Än var det för kallt i vattnet för att bada. Vi promenerade längs med strandpromenaden Passeig Marítim som kantades av höga palmer. Jag hade en tunn kortärmad skjorta på mig medan flera Barcelonabor fortfarande gick omkring i vinterjackor.

Soldyrkare på sandstranden Platja de la Barceloneta.

Passeig Marítim.

Vi kom fram till den fula och enorma fiskstatyn i koppar som syns på långt håll. Vi svängda av från Passeig Marítim och fortsatte tillbaka mot hotellet. Promenaden fortsatte längs den höga röda tegelmuren på den östra utsidan av Parc Zoológic (Barcelona Zoo). Efter drygt 500 meter tog muren slut och vi svängde av och hamnade utanför en av ingångarna till Parc de la Ciutadella. Parken lockade med sin lummiga grönska. Parc de la Ciutadella anlades inför världsutställningen 1888. Här finns en konstgjord sjö där man kan hyra roddbåtar, den vackra fontänen La Cascada, flera museer och Parlament de Catalunya (det katalanska parlamentet).

Fontänen La Cascada i Parc de la Ciutadella.

Helglediga Barcelonabor i Parc de la Ciutadella

Vi beundrade den stora fontänen La Cascada en bra stund och tog flera kort. I den konstgjorda sjön rodde personer i roddbåtar och på de gröna gräsmattorna hade folk picknick eller bara låg och solade. Efter att gått runt i Parc de la Ciutadella en stund gick vi över det breda parkstråket Passeig de Lluis Companys och fortsatte sedan under triumfbågen Arc de Triomf. Triumfbågen uppfördes 1888 och fungerade som entré till världsutställningen samma år.

Arc de Triomf från 1888.

Vi befann oss nu på början av gatan Ronda Sant Pere, samma gata som vårt hotell låg. Den breda och enkelriktade gatan var i stort sett helt tom undantaget någon enstaka flanör och en ensam buss i linjetrafik. Alla butikerna på gatan var stängda utom en OpenCor-butik, en spansk livsmedelsbutikskedja som kan liknas vid en exklusivare version av 7-Eleven. Vi gick in och köpte vattenflaskor och frukt.

Kranvattnet i Barcelona både luktar och smakar klor. Vi gjordes som Barcelonaborna och köpte vatten på flaska istället. En 1,5 liters flaska vatten kostade 40 cents (knappt 4 kronor). Förutom livsmedel såldes här även hemelektronik, bland annat Playstation 3 och DVD-filmer. Vi släpade upp våra varor på rummet och ställde in våra vattenflaskor i kylen. Vi vilade fötterna och låg i sängen och tittade på spansk TV. Alla amerikanska såporna och situationskomedierna var dubbade till spanska, mycket störande.

Senare på eftermiddagen gick vi ut igen. Denna gång promenerade vi till stadsdelen Barri Gòtic, Barcelonas äldsta delar. Området var tidigare en romersk by.
Det var fullt med folk på de trånga gränderna till skillnad från tidigare då hela staden verkade ha tagit siesta. Flera små butiker med fantastiskt sortiment frestade vår reskassa, det sägs att det finns över tusen butiker i området. Det dröjde inte länge förrän vi gick vilse i detta virrvarr av smala gränder.
Vi hamnade på torget Plaça de la Seu framför katedralen Santa Eulàlia (Cathedral La Seu). Denna katedral i gotisk stil började uppföras 1298 och stod klar 1460. Den vackra fasaden tillkom inte förrän sent 1800-tal. Tyvärr var hela framsidan av katedralen täckt av höga byggnadsställningar och skymdes av en lyftkran då man höll på att renovera den slitna fasaden. Jag ville gå in i katedralen men den långa kön utanför avskräckte. Istället vandrade vi vidare längs med muren som omger katedralen och kom fram till klostrets ingång som ligger på katedralens gårdsplan. Detta lilla kloster med sin vackra klostergård är en trevlig avstickare från de tränga gränderna i Barri Gòtic. Här växer små apelsinträd på den lilla öppna platsen. Tretton gäss lever på området och antalet symboliserar åldern på Barcelonas skyddshelgon Santa Eulàlia som dog martyrdöden tretton år gammal. Hennes kvarlevor finns begravda i katedralen.

Cathedral La Seu.

De mörka innerväggarna lystes upp av solens värmande strålar som trängde fram genom de öppna valven och gav ett dunkelt ljus. Längs väggarna finns små vackra rum med altare och vackra statyer.

En gås i klostrets innergård.

Vi gick ut igen och fortsatte längs med den smala gatan Carrer del Bisbe fram till torget Plaça de Sant Jaume. På denna öppna plats står två viktiga byggnader, Palau de la Generalitat och Casa de la Ciutat. Palau de la Generalitat på torgets norra sida (närmast katedralen Santa Eulàlia) är från 1359 och här sitter den katalanska regeringen. Ovanför porten finns en balkong med en staty över Sant Jordi (S:t Göran). Både den spanska och katalanska flaggan vajade på taket. På andra sidan torget står stadshuset Casa de la Ciutat (Ajuntament).
Efter bara några steg befann vi oss flera hundra år tillbaka i tiden. Vi stod mitt på det medeltida lilla torget Plaça del Rei (Kungliga torget) som fungerat som Palau Reials (kungliga palatsets) borggård. I Palau Reial tog kung Ferdinand och drottning Isabella emot Christofer Columbus (Cristóbal Colón) då han återvände från sin första resa till Nya världen år 1493.
Nutid igen. Nu klev vi ut på shoppinggatan Carrer Ferran med sina dyra butiker och restauranger. Det var fullt av folk och trängsel på gatan och vi sicksackade oss fram. Vi passerade förbi en restaurang med det lustiga namnet Vildsvin. Där inne serverades skaldjur och skandinaviska specialiteter. Vi gick förbi en försäljare som sålde churros (spanska ”våfflor”) som består av friterad vetedeg. Churros är mycket onyttigt men fruktansvärt gott med socker och kanel. Min personliga favorit är churros med Nutella.

För den som tröttnat på tapas och paella finns det alternativ...

Vi hamnade på Ramblan igen där vi svängde av för att ta oss en titt på Palau Güell. Denna byggnad uppförde Antoni Gaudí år 1885 åt sin bidragsgivare och gode vän Eusebi Güell. Hela fasaden var täckt av en byggnadsställning då man höll på att restaurera huset. Men vi kunde ändå urskilja de två portarna där gäster förr i tiden kunde åka häst och vagn in i byggnaden. I källarplan fanns stallplatser för hästarna medan gästerna blev mottagna på övervåningarna. Huset är stängt för besökare men utsidan är väl värt en titt, särskilt sevärda är de vackra skorstenarna.

Bebisen i Jessicas mage sparkade och ville ha mat. I alla fall skyllde Jessica på detta. Det var svårt att hitta någon restaurang som var öppen, de flesta skulle öppna först klockan 19.30. Vi passerade Santa Eulàliakatedralen och hamnade utanför restaurang El Café d'en Victor. Deras matsedel, som vi bläddrade i på utsidan, var till belåtenhet och vi klev in. Vi med flera nobbade uteserveringen då det började bli rejält kyligt.
Jag fastnade för paella med musslor, kyckling och räkor medan Jessica beställde in en kötträtt. Man kan inte åka till Spanien utan att pröva på paella, som vanligtvis innehåller skaldjur, kyckling och ris men det finns flera olika varianter. I stort sätt varje kock (och familj) har sitt egna recept. Min paella kom in på ett stort och hett stekkärl och smakade mycket gott. Notan slutade på runt 28,50 euro, inklusive 7 % skatt.

Paella är ett måste när man befinner sig i Spanien.

Efter middagen styrde vi stegen mot turistinformationen som ligger en trappa ner vid Plaça de Catalunya. Tillsammans med den mycket trevliga och serviceinriktade personalen planerade vi morgondagens aktiviteter.
Fortfarande mätt efter den goda paellan passerade vi ett café där de sålde glass. Glass orkar man alltid. Vi delade en bägare med sagolik tiramisu- och chokladglass.
Tillbaka på rummet tittade vi en stund på spansk TV innan vi kröp ner under täcket. Jag hade ena handen på Jessicas stora mage och kände bebisen sparka. Den ville väl ha mera glass…

Vi vaknade upp till en ny dag. Ingen hög musik från nattklubben i natt vilket gjorde att vi slapp sova med öronproppar. Vi åt frukost och jag såg att det regnade ute. Jag fullkomligt hatar regn när jag reser! Nåja, det finns bara tre saker att göra; Använda sitt medtagna paraply, bita ihop och hoppas att det snart slutar regna. Med var sitt paraply i högsta hugg gick vi ut i det gråa och trista regnvädret. Vi plaskade oss fram till Casa Calvet drygt 250 meter från vårt hotell. Casa Calvet är ännu en av flera byggnader Antoni Gaudí låtit uppföra i staden. Denna byggnad är den minst kända och mest anspråkslösa av Gauidís byggnader i Barcelona. Casa Calvet byggdes mellan åren 1898 – 1900.

Vi gick vidare i regnet tills vi kom fram till Plaça de Catalunya. Det slutade regna och små smala solstrålar kunde anas i det tjocka mörka molntäcket som fortfarande hängde över staden. Vi hade tidigare blivit tipsade om sightseeingbussarna Bus Turístic och sett dessa bussar åka kors och tvärs genom staden.Bus Turístic är ett utmärkt, billigt och smidigt sätt att se Barcelona. Bussarna åker en fast rutt med en turtäthet på mellan fem och tjugofem minuter beroende på säsong. Det finns tre olika linjer/rutter; Ruta Nord (röd linje), Ruta Sud (blå linje) och Ruta Fòrum (grön linje). Att åka en hel rundtur tar mellan en timme och 45 minuter till drygt två timmar förutom Ruta Fòrum som tar ungefär 45 minuter. Bussarna går mellan klockan 09.00 till 21.00 (20.00 under lågsäsong). Ruta Fòrum går endast under turistsäsongen (början av april till slutet av september).

En tur med sightseeingbussarna Bus Turístic är ett bra sätt att se Barcelona.

En endagsbiljett kostar 19 euro och gäller på alla tre linjerna. En tvådagarsbiljett kostar 23 euro. Biljetten köper man ombord, på turistbyrån eller från försäljningskiosken på Plaça de Catalunya. Med en biljett i handen kan man hoppa på och av precis som man vill på de olika hållplatserna. Räkna med långa köer och väntetider under högsäsong.
Vi köpte varsin endagsbiljett i en biljettlucka på Plaça de Catalunya. Förutom biljetten fick vi även varsin karta över rutterna och ett rabatthäfte. Med de olika kupongerna i häftet kan man få rabatt på allt från McDonald's och butiker till inträden och cykeluthyrning. Vi gick mot busshållplatsen men kön till bussarna var hur lång som helst. Då den första sevärdheten vi ville se var belägen vid nästa hållplats kändes det onödigt att stå i kö när vi lika kärna kunde promenera ett par hundra meter.

Vi gick norrut på den breda avenyn Passeig de Gràcia. Detta är Barcelonas främsta aveny och shoppinggata. Vackra hus, snarare palats, kantar gatan och dessa inrymmer lyxiga boutiquer, dyra restauranger och fina hotell. Denna stadsdel ovanför Plaça de Catalunya heter L'Eixample och tillkom på mitten av 1800-talet då staden behövde byggas ut.
På den motsatta sidan tronade två vackra fasader upp sig bakom grönskande träd. Den vänstra byggnaden (nr 41) är Casa Amatller med sin vackra trappstegsformade överdel på fasaden och den högra är Casa Batlló (nr 43) ritad av Antoni Gaudí. Mellan åren 1904 och 1906 utförde Antoni Gaudí renoveringsarbeten på uppdrag av José Batlló Casanova. Byggnadens fasad med sina annorlunda balkonger, rundade fönster och former och fantastiska mosaik är en absolut sevärdhet.
Utanför entrén ringlade en kö på hundratals människor. Både jag och Jessica ville gärna gå in i detta fantastiska hus men kön avskräckte oss och då vi hade flera sevärdheter på vår önskelista valde vi helt enkelt bort Casa Batlló.

Antoni Gaudís skapelse Casa Batlló.

Vi gick vidare knappt 500 meter tills vi kom fram till Casa Milà. Denna byggnad uppförde Gaudí mellan åren 1906 och 1910. Gaudí anlitades av familjen Milà att bygga ett hus som kunde överträffa Casa Batlló längre ner på gatan. Det stora bostadshuset har adressen Passeig de Gràcia Nr 92. När man står framför Casa Milà förstår man varifrån dess smeknamn La Pedrera (stenbrottet) kommer ifrån. Fasaden på det stora huset med lägenheter är av grå betong, den saknar plana ytor och påminner om ett stenbrott. Vi ställde oss längst bak i den långa kön. Solen tittade äntligen fram och de regnvåta trottoarerna torkade snabbt. Efter 50 minuters köande bakom fyra kedjerökande italienska turister kom vi fram till biljettluckan. Inträdesavgiften var åtta euro för vuxna men då vi hade en rabattkupong från Bus Turístic betalade vi 7,20 euro istället.

Kö utanför Casa Milà (La Pedrera).

En av innergårdarna på Casa Milà.

Vi kom in i ett av de två inre gårdsplanen som ger ljus till lägenheterna. Det delades ut elektroniska plastdosor med hörlurar för en audio tour man kunde gå på egen hand. Vi gick runt i en lägenhet med annorlunda planlösning och kul detaljer. Det finns inte två rum i hela huset som är identiska.
På vinden finns ett museum över Gaudís arbete. Jessica fastnade för några trästolar designade av Gaudí, de var inte bara vackra utan lär även vara mycket bekväma. Gaudí var expert på att förena skönhet med funktionalitet. Vi fortsatte rundvandringen i detta makalösa hus och hamnade på taket. Här har Gaudís fantasi och skaparglädje verkligen fått fritt spelrum vilket märks på skorstenarna i form av riddarhjälmar. Taket med sin stora terrass påminde mig om böljande sanddyner. Från taket har man en utmärkt utsikt över stora delar av staden. Jag såg basilikan La Sagrada Família på håll och kunde knappt bärga mig tills jag stod framför dess ingång.

Taket på Casa Milà (La Pedrera).

Vi ställde oss på hållplatsen Passeig de Gràcia – La Pedrera utanför Casa Milà och efter någon minut dök bussen upp. Vi visade upp våra biljetter för en kontrollant ombord och slog oss ner på ett ledigt säte. Bus Turístics bussar har två våningar varav den översta våningen inte har något tak. Sittplatserna på övervåningen blir fort fullsatta av förklarliga skäl. Vi klev av vid nästa hållplats som var Sagrada Família.

La Sagrada Família med sina otaliga lyftkranar.

Kön till ingången till basilikan var enormt lång och vi började båda bli hungriga. Vi hoppades på att kön kanske minskat efter vi ätit. Vi gick runt i kvarteren runt basilikan och slank in på Restaurante Babilonia som serverade specialiteter från Mellanöstern. Jessica beställde in hommus (kikärtsröra) med kebabkött och jag beställde in olika smårätter på ett fat. Notan gick på 28 euro för oss båda. Efter vår mättande lunch gick vi tillbaka till entrén till Sagrada Família (Den heliga familjen).

Till vår stora glädje hade nu kön minskat betydligt och efter knappt fem minuters köande kom vi fram till biljettluckan. Även här fick vi rabatt genom att använda oss av kupongerna ur rabatthäftet, sju euro istället för åtta.
Basilikan Sagrada Família (Temple Expiatori de la Sagrada Família) är själva symbolen för Barcelona i likhet med Eiffeltornet för Paris och Big Ben för London. Sagrada Família är Antoni Gaudís livsverk och började byggas 1882. Den djupt religiöse Gaudí övervakade bygget tills han avled efter en spårvagnsolycka 1926. Han ligger nu begravd i kyrkan.

Varje centimeter av basilikan är vackert dekorerad.

Överallt syns kristna symboler och allt har en betydelse och mening. Sammanlagt ska basilikan ha arton torn, alla av olika höjd och storlek beroende på dess innebörd. Ett torn för var och en av de tolv apostlarna (lärjungarna), fyra torn får symbolisera de fyra evangelisterna, ett torn för jungfru Maria och det största och ståtligaste av dem alla för Jesus.
Kyrkan är en fantastisk och imponerande skapelse men är inte på långa vägar färdigbyggd. Man räknar med att Sagrada Família ska stå klar någon gång mellan år 2035 och 2040!
La Sagrada Família är en otrolig skapelse redan som halvfärdig. Basilikan är magnifik på håll men det är när man kommer närmare som man först inser dess storslagenhet. Att få se alla detaljer, statyer och utsmyckningar är verkligen en upplevelse. Fascinerade av den vackra utsidan klev vi in i basilikan och blev närapå mållösa. Interiören med vackra gigantiska målade fönster, höga pelare och en sådan enorm rymd gjorde stort intryck på oss. La Sagrada Família hör tillsammans med Taj Mahal i Indien och slottet i Himeji i Japan till de vackraste byggnader jag sett. La Sagrada Família var den absoluta höjdpunkten på hela resan.

La Sagrada Família är Barcelonas främsta sevärdhet.

Vi hoppade ombord på sightseeingbussen igen, denna gång fick vi platserna längst fram på övervåningen. Från våra platser hade vi perfekt överblick över staden när vi gled fram längst gatorna. Våra kameror gick varma.

Nästa stopp på vår egenkomponerade sightseeing var Parc Güell norr om Barcelonas centrum. Parc Güell är ännu ett av Antoni Gaudís verk. Med sex hektar mark till sitt förfogande började Antoni Gaudí att skapa vad som skulle bli ett bostadsområde med hus i en fantastisk park. Marken hade köpts av Eusebi Güell som även bidrog ekonomiskt under projektets gång. Men visionen blev ett totalt fiasko och få personer ville betala de dyra huspriserna i parken. Avståndet från staden skrämde också bort många köpare.
Idag är Parc Güell ett populärt grönområde som lockar både turister och Barcelonabor. Från parken, som är byggd på en kulle, har man en fantastisk utsikt över staden nedanför.
Vi hoppade av på hållplatsen ”Park Güell” och fortsatte uppför en 350 meter lång och brant backe. Vägen kantades av flera souvenirbutiker, ett par caféer och någon enklare restaurang. Nu sken solen för fullt och vi stannade för att fotografera några apelsinträd vars frukter hängde ner över trottoaren. Jag vet inte vad straffet är för att palla apelsiner i Spanien så jag höll händerna i styr.
Vi klev in i parken (fritt inträde) genom entrén som utgörs av två hus som mest påminde om pepparkakshus, ett på var sida om en vacker järngrind.

"Pepparkakshus" i Parc Güell.

En stor trappa med en stor mosaikdrake som sprutar vatten leder upp till den stora välbesökta terrassen Gran Placa Circular. Den stora öppna avsatsen var tänkt att användas som torg. Gran Placa Circular är den mest besökta platsen i hela Parc Güell och härifrån har man en otrolig utsikt över Barcelona och Medelhavet i fjärran. Men minst lika vacker som utsikten är den långa bänken som slingrar sig runt platsen. Bänken är formad som en orm och består av fantastisk mosaik i klara färger.

Gran Placa Circular med sin mosaikbänk i Parc Güell.

Antoni Gaudí får ofta äran att stå bakom bänken på Gran Placa Circular men den vackra mosaiken står hans medarbetare Josep Maria Jujol (1879 - 1949) bakom. Gran Placa Circular vilar på sammanlagt 86 massiva pelare. I taket mellan pelarna finns flera mönster och detaljer i mosaik.
Den långa ”ormbänken” lockade och vi slog oss ner och njöt av det vackra vädret och utsikten en lång stund. Vi promenerade en kortare sträcka i Parc Güell innan vi gick tillbaka mot bussen igen.

Denna gång satte vi oss återigen på bussens övervåning och lät oss guidas. Vi följde den röda linjen från ”Park Güell” hela vägen till ”Francesc Macià-Diagonal”. Under turen passerade vi bland annat fotbollsstadion Camp Nou (Estadi del Futbol Club Barcelona) som tillhör fotbollsklubben FC Barcelona. Camp Nou är Europas största stadion (och den tionde största i världen) med plats för 98 787 åskådare. Kan jämföras med Ullevi i Göteborg som rymmer 43 000 besökare.
Förutom stadion finns här flera sporthallar, en hockeyrink och ett museum över FC Barcelona.

Bussen rullade vidare ut på den breda avenyn Avinguda Diagonal som skär rakt genom stadsdelen L'Eixample. Avinguda Diagonal är en av Barcelonas viktigaste avenyer och fungerar som både genomfartsled och shoppinggata. Flera dyra märkesbutiker och höga kontorsbyggnader kantar avenyn.

Moderna kontorsbyggnader längs Avinguda Diagonal.

Vi klev av på Plaça de Francesc Macià som är en bytespunkt för Bus Turístics Ruta Nord (röd linje) och Ruta Sud (blå linje).
Vi gick ett varv runt kvarteret och smet in på KFC, ett absolut måste när jag stöter på denna snabbmatskedja.
Vi bytte sedan till blå linje. Bussarna har ett färgat plakat i vindrutan som visar vilken rutt de åker. Bussen styrde söderut mot kullen Montjuïc. Efter fem hållplatser klev vi av vid Kataloniens nationella konstmuseum MNAC (Museu Nacional d'Art de Catalunya). Museet är inrymt i den ståtliga byggnaden Palau Nacional.

Palau Nacional som rymmer Museu Nacional d'Art de Catalunya.

Ett par breda trappor ledde upp mot Palau Nacional. Sedan fann vi en rulltrappa som var inträngd mellan stora buskar som var klippta i fyrkanter. Överallt syntes fontäner i alla tänkbara storlekar, men de var tyvärr avstängda. Fontänerna är en del av Font Màgica (Magiska fontänen), en installation med ljus och vattenkaskader från de otaliga fontänerna. Skådespelet från Font Màgica kan ses på helgkvällar under sommaren.

Vi gick ner till busshållplatsen igen. Efter bara någon minut dök bussen upp. Vi satt på övervåningen och tittade nyfiket på den olympiska stadion och tävlingsarenorna från 1992 då Barcelona anordnade sommar-OS. Vi hoppade av bussen vid hållplatsen framför Columbusstatyn nere vid Port Vell. Vi promenerade upp för La Rambla och shoppade lite krimskrams. Många guideböcker och vänner beskriver La Rambla som Barcelonas värsta turistfälla men jag gillar verkligen gatan.

La Rambla är trevligare än sitt rykte som Barcelonas värsta turistfälla.

Vi slog oss ner vid ett ledigt bord på ett kafé och jag beställde in ett glas Orxata för 2,50 euro. Detta är en dryck som innehåller mjölk från pressad jordmandel (Cyperus esculentus), vatten och socker. Orxata (horchata på kastilianska) serveras iskall och smaken påminde om en blandning av Sharonfrukt (kaki) och mandel.

Vi gick till hotellet där vi kopplade av på rummet. Vid 21.30-tiden gick vi ut igen. Vi hade blivit tipsade om en bra skaldjursrestaurang bara 250 meter från hotellet, Brasserie Flo Barcelona. Vi tittade en stund på räkorna, krabborna, humrarna, musslorna och ostronen som fanns till beskådande i en isfylld glasmonter på utsidan. Vi steg in i en vacker matsal och blev visade till ett ledigt bord av en kypare. Detta var en riktigt fin restaurang med linnedukar och silverbestick. Jag beställde in krabba och Jessica valde en kötträtt. Som tilltugg innan maten kom in beställde jag in pa amb tomàquet, vitt bröd med tomat och vitlök, lite salt och mycket olivolja. Mycket enkelt att göra men smakar fantastiskt gott. Maten kom in och smakade bra. Notan slutade på 38 euro för oss båda. Efterrätt köpte vi in en glassbar när vi gick en lång omväg tillbaka till vårt hotell.

Det hade blivit tisdagen 10 april och vår sista dag i Barcelona. Frukost intog vi i sedvanlig ordning i grannrestaurangen Cullera de Boix.
Vi packade vårt bagage och checkade ut. Vårt bagage fick vi förvara i ett rum bredvid receptionen tills vidare.

Utanför var det disigt och mulet men inget regn. Vi gick till turistinformationen på Plaça de Catalunya för att kolla upp busstiderna till flygplatsen i Girona. Biljett hade vi redan då jag tidigare hade köpt varsin tur- och returbiljett. Vi befann oss sedan gåendes på La Rambla igen. Vi svängde av efter några hundra meter och hamnade i saluhallen La Boqueria (Mercant de Sant Josep). Här säljs färska skaldjur, färgglada frukter, grönsaker direkt ur jorden, godis i regnbågens alla färger och lufttorkad skinka med ett kilopris som är betydligt högre än en Lamborghini Gallardos pris per kilo.

Saluhallen La Boqueria (Mercant de Sant Josep).

Inne i saluhallen var trängseln stor och vi armbågade oss fram bland gamla tanter och turister med sina kameror i högsta hugg. Vi passerade kryddbodar där man inte kunde gå förbi utan att börja nysa och glassmontern med glassmaker som lime, pitahaya (drakfrukt) och tiramisu.

Glass i stora lass. I Barcelona finns fantastiska glassmaker.

I köttsäljarens monter låg grisfötter och grisöron tillsammans med delar från grisen som jag inte vet var de kommer ifrån. Jessica fastnade för jordgubbar som var stora som svenska plommon. Vad jordgubbarna var dopade med ville vi inte veta men de blev ett bra mellanmål på flygresan hem.

Jessicas kamera går varm i saluhallen.

Jag hamnade framför en lång rad med lufttorkad skinka. Jámon Serrano kallas all lufttorkad och saltad skinka från Spanien medan Jámon Ibérico (Pata Negra) är skinka från grisrasen Ibérico. Jámon Ibérico delas in i tre olika kategorier där den finaste är de Bellota. Då är grisarna uppfödda på enbart ekollon och gräs och har fått röra sig fritt i de stora ekskogarna i Andalusien. Jag köpte ett smakprov av en Jamon Ibérico de Bellota Jabugo-skinka, en de Belottaklassad skinka från Jabugo i provinsen Huelva i Andalusien. Denna skinka anses som en av de finaste (och dyraste) i världen. Kilopriset var 145 euro (1370 kronor). En millimetertunn och 20 centimeter lång skinkskiva kostade 62 kronor. Dyrt men sagolikt gott, skinkan smälter i munnen. Ett par tunna skivor Jamon Ibérico och en flaska spanskt rödvin och man har en festmåltid…

Jamon Ibérico med ett
kilopris på 145 euro...

De små inomhusrestaurangerna i saluhallen serverar tapas och andra lättare maträtter som soppor och baguetter. För den som inte är äckelmagad finns kanderade skorpioner, myror och gräshoppor hos en av försäljarna. Stora kackerlackor i en konservburk fick mig att gå därifrån. Att de var avsedda att ätas ville jag inte ens tänka på.

Jag hade blivit tipsad om en godisbutik i Barcelona med mycket speciella karameller. Karamellbutiken Papabubble på Carrer Ample säljer färgglada sötsaker i fantastiska färger och smaker. Som besökare är man välkommen att både provsmaka och se på när karamellerna tillverkas. Det var verkligen intressant att se karamellkonstnärerna trolla med socker, vatten och färgämnen. Vi provsmakade flera olika sorters karameller och handlade sedan ett par karamellburkar. De snygga burkarna med karameller är utmärkta presenter att ge bort till nära och kära eller varför inte köpa en till sig själv.

Karameller från Papabubble i Barcelona.

Vi åt lunch på den mycket populära restaurangen Les Quinze Nits på Plaça Reial. Här är det ofta en lång kö utanför entrén. Vi var där tio minuter innan de öppnade och det var redan en kö på ett tjugotal personer. Vi fick ett bord på andra våningen med bra utsikt över Plaça Reial, och beställde in varsin kötträtt. Jessica valde nötkött och jag lamm. Maten smakade bra och portionerna var stora. Notan slutade på runt 22 euro för oss båda vilket kändes mycket prisvärt. Det är på Les Quinze Nits uteservering som Gina Carano och Antonio Banderas sitter i filmen Haywire från 2011.

Restaurang Les Quinze Nits på Plaça Reial.

Mätta och belåtna gick vi till hotellet och hämtade vårt bagage.

Från bussterminalen Estació d'Autobusos Barcelona Nord tog vi flygbussen till flygplatsen i Girona. Bussresan tog en timme och fem minuter. Vid incheckningsdisken gnällde de över att jag hade ett kilos övervikt . Jag lovade att skära ner på socker och röra mig mer. Skämt åsido, de syftade givetvis på min ryggsäck och jag hade två alternativ att välja mellan; Betala åtta euro per kilos övervikt eller lämna kön och omfördela bagaget till Jessicas resväska. Ryanair har en gräns på femton kilo per incheckat bagage, de flesta andra flygbolag har satt gränsen vid tjugo kilo. Efter att jag flyttat över lite av mitt bagage till Jessicas resväska fick vi till sist checka in. Flera personer stod runt omkring incheckningsdisken och omfördelade sitt bagage. Det är värt att tänka på bagagevikten om man åker till Barcelona för att shoppa loss.

Flygresan till Gothenburg City Airport tog tre timmar. Vi flög över ett vackert Göteborg och vi såg Ullevis höga strålkastartorn lysa upp planen. Det spelades tydligen fotbollsmatch. Ullevi såg verkligen litet ut från ovan och jag kunde inte låta bli att tänka på fotbollsstadion Camp Nou. En dag vill jag återvända till Barcelona och se FC Barcelona spela på hemmaplan…

Öde gata i ett regnigt Barcelona.

Vacker lyktstolpe på Plaça Reial.

Fönstergaller i Parc Güell.

En del lever i frihet, andra inte...

 

Några praktiska tips:

Eluttag: 220 volt och likadana uttag som i Sverige. Ingen adapter behövs packas med.
Offentliga toaletter: Det finns tyvärr få offentliga toaletter i Barcelona. Passa på när du är på restaurang, museum eller i större varuhus.
Rökning: Det röks precis överallt! Rökfria avdelningar finns men är mycket ovanliga.
Språk: Spanska (castellano) och katalanska (catalan). Få Barcelonabor och kypare talar engelska mer än de nödvändigaste fraserna. Man får lätt känslan av att alla kypare påminner om Manuel i ”Pang i bygget” (Fawlty Towers) - "I know nothing, I'm from Barcelona...
Alla utländska TV-program och biofilmer är dubbade till spanska.
Ficktjuvar: Överallt varnas det för Barcelonas värsta plåga - de otaliga ficktjuvarna. Dessa rövare är proffs och försörjer sig på detta. Iaktta särskilt stor vaksamhet i köer, på bussar, på museer och i folksamlingar (i synnerhet på och i området runt Ramblan). Många turister och besökare råkar tyvärr ut för ficktjuvar men den största majoriteten drabbas inte alls. Man ska inte behöva gå runt på helspänn och oroa sig utan njuta av sin vistelse, men sunt förnuft och vaksamhet skadar inte.

Filmtips inför en resa till Barcelona:

• Biutiful (2010): Denna film handlar om Uxbal (Javier Bardem) som är en småkriminell tvåbarnsfar i dagens Barcelona. Biutiful utspelar sig i och är inspelad i Barcelona. Las Ramblas syns när polisen jagar gatuförsäljarna som säljer piratkopior. Även Sagrada Familia med sina lyftkranar syns i en scen. Om Woody Allens film ”Vicky Cristina Barcelona” är en hyllning till staden så är Biutiful dess direkta motsats…
  Biutiful nominerades 2011 till två Oscarsstatyetter: bästa utländska film och bästa manliga huvudroll.
• Bourne Identity (2002): Actionthriller med Matt Damon i huvudrollen. Sagrada Familia och Columbusstatyn Monument a Colom i Barcelona syns i några scener när lönnmördaren The Professor (Clive Owen) får sitt uppdrag.
• The Gunman (2015): Denna actionfilm är baserad på boken ”The Prone Gunman” av Jean-Patrick Manchette.
  Sean Penn spelar den före detta legosoldaten Jim Terrier som åtta år tidigare utförde ett mord i Kongo. Nu har hans förflutna hunnit ikapp honom och Jim jagas av hans tidigare uppdragsgivare... Det vackra torget Plaça Reial i Barcelona förekommer då Jim Terrier promenerar över torget på väg till en restaurang.
• Haywire (2011): Mallory Kane (Gina Carano) är en hemlig agent som under ett uppdrag i Dublin luras av sin chef och uppdragsgivare. Mallory får använda alla sina färdigheter för att hämnas på dem som lurat henne. Storyn känns igen från mängder av andra filmer men här bjuds det på en tjej som verkligen kan slåss och actionscenerna är ingenting att klaga på.
  Mallory och Rodrigo (Antonio Banderas) sitter på restaurangen Les Quinze Nits på Plaça Reial i centrala Barcelona. Mallory jagar en av kidnapparna längs den berömda gågatan La Rambla och längs flera av Barcelonas smala gränder.
• Kuai can che/Wheels On Meal (1984): Actionkomedi med Jackie Chan som utspelar sig i Barcelona. Många kända landmärken i staden syns mellan biljakter och slagsmål.
• L'Auberge espagnole/Den spanska lägenheten (2002): Fransmannen Xavier (Romain Duris) åker till Barcelona för att plugga spanska ett år för att komplettera sin universitetsexamen. Han delar lägenhet med personer från olika delar av Europa och detta blir början på en lång vänskap... Filmen både utspelar sig i och är inspelad i Barcelona. Xavier passerar torget Plaça de Catalunya med sina många väskor. Xavier besöker Parc Güell och La Sagrada Família tillsammans med Anne-Sophie (Judith Godrèche). Andra scener i filmen visar bland annat gångbron Rambla del Mar nere vid hamnområdet Port Vell, det lilla vackra torget Plaça Reial, stadsdelen La Barceloneta med sandstranden Platja de la Barceloneta, tunnelbanestationen Urquinaona och linbanan Telefèric del Port. Den spanska lägenheten är första filmen i en trilogi, uppföljaren Förälskad, förvirrad (Les Poupées russes) hade premiär 2005 och den sista filmen Casse-tête chinois 2013.
• The Life of David Gale (2003): Professor David Gale (Kevin Spacey) är en motståndare till dödsstraff. Han blir åtalad för våldtäkt på en tidigare elev. Han blir dock frikänd då våldtäktsanklagelsen mot honom dras tillbaka men hans rykte är för alltid nedfläckat. David döms senare till döden för mordet på hans vän Constance Harraway (Laura Linney). Efter sex år i fängelse och med endast fyra dagar kvar innan David skall avrättas bestämmer han sig för att berätta sanningen för den kvinnliga journalisten Bitsey Bloom (Kate Winslet).
  I slutet av filmen förekommer Plaça Reial i Barcelona i en scen.
• Los Últimos Días/The Last Days (2013): Denna spanska thriller utspelar sig i Barcelona efter att jordens befolkning drabbats av en epidemi som dödar människor om de rör sig utomhus. Nu håller sig människor inomhus och kämpar för sin överlevnad. Vi följer Marc (Quim Gutiérrez) som efter sex veckors ofrivillig husarrest ger sig ut i spökstaden, som en gång var den livliga storstaden Barcelona, för att hitta sin flickvän Julia.
  The Last Days utspelar sig i Barcelona där filmen även är inspelad.
• The Machinist (2004): Kultfilmen med en nedbantad Christian Bale utspelar sig i USA men är inspelad i Barcelona.
• Todo sobre mi madre/Allt om min mamma (1999): Pedro Almodóvars film om Manuela (Cecilia Roth) vars son Esteban (Eloy Azorín) omkommer på sin 17-årsdag. Flera scener är inspelade i Barcelona.
• Vicky Cristina Barcelona (2008): Många är dem som bokat flygbiljetter till Barcelona efter att ha sett den här filmen. Bjuder på flera scener från Barcelona och dess främsta sevärdheter.

Några praktiska ord och fraser (katalanska inom parantes):

Ja = Si
Nej = No
Hej = Hola
Hej då/adjö = Adiós (adéu)
God morgon/dag = Buenos días
God dag/eftermiddag = Buenas tardes
God kväll/natt = Buenas noches
Hur är det? = ¿Qué tal?
Bra, tack! = Bien, gracias!
Ursäkta = Perdón (perdó)
Tack = Gracias (gràcies)
Varsågod = Por favor
Var är toaletten? = Dónde están los baños? (on és el bany?)
Skål = salud
Ring polisen! = Llame a la policia!
Ring efter en ambulans! = Llamar a una ambulancia!

Räkneord:

1 = uno
2 = dos
3 = tres
4 = cuatro
5 = cinco
6 = seis
7 = siete
8 = ocho
9 = nueve
10 = diez
20 = viente
30 = treinta
50 = cincuenta
100 = cien
200 = doscientos

 

Med reservation för förändringar som skett efter april 2007.