UNGERN

BUDAPEST - Juvelen vid Donau

Många personer sa att jag kunde glömma bort att resa nu när jag blivit pappa. Varför då? undrade jag.
Det borde vara enklare och smidigare att resa med barn idag än någonsin tidigare. Lågprisflyg, smidiga sulkys och framför allt Internet har underlättat för oss restokiga och äventyrssökande personer som blivit föräldrar. Visst är det en stor och omtumlande förändring att ha fått barn men det innebär inga omöjliga hinder, däremot krävs det givetvis mer förberedelser och packning än innan.
Jag planerade att åka iväg med min son Caspian, drygt 14 månader gammal, medan Caspians mamma jobbade och jag var pappaledig. Helt fantastiskt att man faktiskt kan få betalt för att få umgås med sitt barn!

Det fanns ett par kriterier som var tvungna att uppnås när jag bestämde resmål för mig och min son;
Det var tvunget att vara ett resmål inom Europa med inte alltför lång flygresa bort, det måste vara en storstad där det finns bra sjukvård inom räckhåll (att åka på gorillasafari i Uganda gick således bort…), det skulle finnas aktiviteter som även skulle locka Caspian och det måste vara promenadvänligt då jag skulle gå med barnvagn/sulky långa sträckor. Jag fastnade för Ungerns vackra huvudstad Budapest…

Floden Donau delar de båda stadsdelarna Buda och Pest.
Parlamentsbyggnaden (Országház) på Pestsidan.

Flygbiljetter bokades på Ungerns nationella flygbolag Malévs hemsida (www.malev.com). Flygbiljetter tur och retur för mig och Caspian kostade 2108 kronor inklusive alla skatter och avgifter. Caspians biljett kostade inte mer än drygt hundralappen då han var under två år vilket innebar en rabatt på 90 % av flygbiljettens pris.

Hotell för oss båda bokade jag på hemsidan www.hotels.com. Är man ute i riktigt god tid (två till tre månader) kan man på hotels.com ta del av olika specialerbjudanden som exempelvis upp till 20 % rabatt på hotellvistelsen eller bo tre nätter men bara behöva betala för två (något jag retligt missade med bara ett par dagar).
Vid sökandet efter hotell hade jag också ett par krav och fastnade för Danubius Hotel Gellért, ett 4-stjärnigt luxuöst hotell som ligger centralt på Budasidan. Hotel Gellért är ett av de absolut finaste hotellen i Budapest och jag ville bo flott och bra då man tillbringar mer tid på hotellet när man reser med barn. I direkt anslutning till hotellet ligger även ett av Budapest mest förnämsta badhus, Gellértbadet (Gellért fürdo/Gellért Thermal Bath) och både jag och Caspian älskar att bada. Hade jag rest på egen hand hade jag nöjt mig med något betydligt enklare hotell. Tre nätter i ett enklare dubbelrum kostade drygt 5000 kronor, då ingick en stor frukostbuffé och fritt tillträde till badhuset och dess spa-avdelning.

Det blev tisdagen den 23 september 2008 och vi skulle flyga från Landvetter till Budapest Ferihegy International Airport. Väl på Landvetter blev jag ombedd att checka in sulkyn och lägga den i en plastsäck för att skydda den under transporten. Den genomskinliga plastsäcken köpte jag i informationsdisken för 40 kronor och den gick även att använda till hemresan.

Detta var första gången Caspian flög och jag var en smula orolig hur han skulle reagera. Skulle han kunna sitta någotsånär stilla i två timmar, skulle han få besvär med lock för öronen vid start och landning? Frågorna var många men allt gick kanonbra! Planering och förberedelser är A och O… Sedan hade jag otrolig tur då vi hade en hel stolsrad till förfogande, tre platser istället för en som jag betalade för. Caspian bredde ut sig och sitt mellanmål och kröp fram och tillbaka på stolarna. Jag matade honom vid starten men han visade ingen tecken på obehag när lufttrycket ändrades i kabinen.
Caspian blev trött och lite gnällig men somnade efter en stund på två av sätena. Han sov under landningen och vaknade först när flygvärdinnan talade om att vi landat i Budapest och att det var +16ºC utanför flygplanet.

Caspian på väg till Budapest...

1873 slogs stadsdelarna Buda, Pest och Óbuda samman till vad som idag är Budapest. Den 286 mil långa floden Donau (Duna) flyter genom staden och delar den i två.
Budapestborna är stolta över sin flod och valsen ”An der schönen blauen Donau” (Donauwalzer), av Johann Strauss d.y. spelas flitigt i staden.
Flera broar över Donau sammanlänkar de två stadsdelarna Buda och Pest. På Budasidan ligger det historiska centrumet medan Pestsidan är mer modern.
Både hakkorset samt hammaren och skäran har brett ut sina mörka skuggor över staden men det märker man inte någonting av längre...

På flygplatsen köpte jag en tur- och returbiljett till Airport Shuttle (Minibusz újság) för 4990 forint (knappt 210 kronor), Caspian åkte gratis. Fördelen med minibussen Airport Shuttle är att den släpper av en precis utanför porten till hotellet och kostar en bråkdel av vad en taxi skulle ha kostat. Det är bara att säga vart man ska i kassan när man köper biljetten. Vi fick sitta och vänta i drygt en kvart innan vi fick kliva ombord på den vita minibussen. Glöm inte att återbekräfta hämtning och vilken tid de ska hämta upp dig, detta ska göras senast 24 timmar innan.
Det var bara vi två i minibussen med plats för elva passagerare. Det fanns ingen barnstol men jag spände fast Caspian i ett säte så gott det gick.

Flygplatsen Ferihegy ligger knappt två och en halv mil utanför Budapest centrum.
Budapests förorter passerades och jag slogs av hur slitna och grå många av husfasaderna var. Längs motorvägen vi åkte på stod stora reklamskyltar som gjorde reklam för allt från mobiltelefoner till tvättmedel.
Vid ett rödljus gick två äldre män omkring bland bilarna i kön och försökte sälja blommor. Jag tycker alltid att det är lika spännande att komma till en ny storstad. Det är de små olikheterna från hemma som gör hela skillnaden.
Efter drygt trettio minuter stannade minibussen framför den vackra fasaden till Hotel Gellért.

Danubius Hotel Gellért ****

Danubius Hotel Gellért är en magnifik byggnad belägen vid Donaus strandkant på Budasidan, nedanför Gellértberget (Gellért Hill) och bara ett stenkast från Frihetsbron (Szabadság hid).
Hotell Gellért är Budapest, om inte Ungerns, mest berömda lyxhotell. Den stora palatsliknande hotellbyggnaden i jugendstil öppnade 1918. Hotellet har 234 rum för gäster.

En piccolo dök upp och hjälpte mig med både sulkyn och min ryggsäck. Ryggsäcken placerades på en bagagevagn som piccolon körde fram till receptionen. Lobbyn var riktigt flott. Jag presenterade mig och visade upp min bokning som jag hade skrivit ut från Internet. Jag informerades vilka tider som det serverades frukost och öppettiderna till spat.
Ytterligare en piccolo dök upp och han visade oss till rum 105 som skulle bli vårt hem de kommande tre nätterna. Piccolon var mycket hjälpsam och trevlig utan att på något sätt vara fjäskig. Han fick en sedel i dricks och jag och Caspian hjälptes åt att packa upp.
På min hotellbokning stod det att vårt rum skulle ha utsikt mot en innergård men vi fick ett rum på hotellets framsida med utsikt över Donau och Pestsidan, inte illa!
Hotellrummet var möblerat med en stor dubbelsäng, en TV med 17 kanaler och ett kylskåp. Gratis trådlös Internetuppkoppling fanns att tillgå i hela hotellområdet för den som önskade. Badrummet hade både dusch och badkar.

Caspian springer i hotellkorridoren.

Det var dags att äta middag och jag skyndade mig ut för att lära känna området runt hotellet lite bättre. Precis utanför hotellet fanns en hållplats för både buss och spårvagn.
Drygt 100 meter från hotellet låg restaurangen Szeged Vendéglo Kft. på gatan Bartók Béla út 1. Restaurangen var specialiserad på ungerska maträtter.
De hade ingen barnmat på menyn men det gick bra iallafall, Caspian skulle ändå ha sin välling inom en timme.
Kyparen föreslog kattfisk i stark paprikasås och pasta. Jag beställde in en liten sallad samt bröd och ost till Caspian.
Maten smakade bra, fisken och paprikasåsen var precis lika mustig och matig som jag hade föreställt mig att ungersk mat skulle vara. Caspian var inte lika imponerad utan föredrog osten istället.
Ett band bestående av romska musiker underhöll middagsgästerna. Notan slutade på 4500 forint (ca 190 kronor).

Efter middagen letade jag upp en liten kvällsöppen speceriaffär. Jag köpte en 1,5 liters PET-flaska med mineralvatten för drygt fem kronor innan vi gick tillbaka till rummet.

Caspian skulle nattas och jag behövde varmvatten till hans välling. Ett kort telefonsamtal till room service och det var fixat! Caspian somnade nedbäddad i den stora sängen medan tur- och restaurangbåtarna sakta gled fram på floden Donau utanför. Jag läste in mig lite på Budapest och hotellet. Jag kikade in i minibaren och såg att en burk Red Bull kostade 50 kronor. Jag stängde dörren…
Jag kröp ner bredvid Caspian och tittade på det lilla underverket en lång stund innan jag själv somnade intill honom.

Lobbyn på Hotel Gellért.

Caspian vaknade först. Han sprang runt och drog ner kläder och mina anteckningar och viktiga papper på golvet innan han fastnade för fjärrkontrollen till TV:n. Det är svårt att barnsäkra och ställa saker utom räckhåll för ett barn i ett hotellrum.
Innan frukosten kikade vi in i badhuset och spat, hit måste vi absolut gå senare!

Frukostbuffén serverades i en vacker matsal med utsikt över Donau. En kypare dök upp med en barnstol till Caspian. Jag älskar frukostbufféer på hotell, när annars äter man som skandinav bacon, omelett, prinskorvar och flottiga wienerbröd till frukost?
Efter frukosten besökte jag hotellets ”business center”, där man kunde köpa dagstidningar, vykort och frimärken m.m. Jag köpte två dagskort för kollektivtrafiken. Ett One-day travel Card kostade 1550 forint (65 kronor).

Överallt görs det reklam för ”Budapest Card”, ett kort som gäller antingen två eller tre dagar (48 eller 72 timmar). Ett Budapest Card gäller för en vuxen samt ett barn under 14 år och ger bland annat gratis resor med kollektivtrafiken, gratis inträde till ett 60-tal museer och turistattraktioner och rabatter på allt från restaurangbesök till sightseeingturer och i affärer.
Ett tips är att helt enkelt strunta i att köpa ett Budapest Card och istället köpa ett Metro Pass (Touristajegy card) för det antal dagar man vill nyttja kollektivtrafiken. Inträdena på museerna och rabatten på restaurangerna är ändå inte värt priset för vad ett Budapest Card kostar. Budapest Card kostar för 48 timmar drygt 270 kronor och för 72 timmar 335 kronor. Det lönar sig bara om man planerar att besöka ett tiotal museer per dag och att åka tunnelbana och spårvagn halva dagen…

Vi styrde stegen nordväst längs med Donau (Duna). Vädret var gråmulet och det blåste kallt.
Efter drygt en och en halv kilometer kom vi fram till Kedjebron (Széchenyi - lánczhid), den praktfullaste av Budapests broar. Kedjebron byggdes 1839-49 och sträcker sig från Clark Ádámtorget på Budasidan till Rooseveltplatsen på Pestsidan. Bron sprängdes av tyskarna under andra världskriget men har sedan dess noggrant återuppbyggts. Kedjebron med slottet i bakgrunden är utan tvekan Budapests mest fotograferade bro.

Kedjebron (Széchenyi - lánczhid) över floden Donau.

Från Clark Ádámtorget går en bergbana upp till slottet. Bergbanan (Budavári Sikló) är från 1870, löper 95 meter i 48 graders lutning upp till Slottshöjden. Under andra världskriget förstördes bergbanan men återuppbyggdes så sent som 1986.
En tur och returbiljett kostade 1400 forint (knappt 60 kronor). Uppfarten tog drygt två minuter.

Väl uppe på Slottshöjden beskådade vi det mäktiga slottet Buda (Budai Vár). Slottet har erövrats och förstörts genom åren, senast under andra världskriget. Det nuvarande slottet byggdes efter ritningar från 1800-talet. På Slottshöjden har det funnits befästningar sedan 1000-talet. Nu rymmer slottet flera museer samt det ungerska nationalbiblioteket.
Från Slottshöjden har man en fantastisk utsikt över stadsdelen Pest på andra sidan Donau.

Slottet Buda på Slottshöjden.

Solen kikade fram bland de gråa molnen, till min stora förtjusning. Vi kom fram till den mäktiga Matthiasfontänen (Matyas Kut). Fontänen skapades mellan åren 1898 och 1904 av Alajos Stróbl. Fontänen föreställer kung Matthias tillsammans med ett jaktsällskap.
Utanför slottsområdet stod ett tiotal försäljningsbodar som sålde allt från hemslöjd till mössor. Jag fastnade för en bod som sålde bakverket erdélyi kürtöskalács (struva) gjord på en smet av vetemjöl, ägg, socker och grädde. Bakverket kom som en rulle och var doppad i chokladpulver. Erdélyi kürtöskalács härstammar från Transsylvanien, berättade mannen i försäljningsboden, och ville ha 600 forint (25 kronor) för en alldeles nygräddad. Bakverket visade sig vara otroligt mättande och jag fick slänga drygt hälften.

Promenaden fortsatte och Caspian tittade nyfiket på allt och alla som vi passerade. Vi gick längs med gatan Tárnok útca och jag fotograferade de vackra husfasaderna.
Efter en kort promenad kom vi fram till Trefaldighetstorget (Szentháromság tér) och den vackra Matthiaskyrkan (Mátyás-templom). Kyrkan fick sitt namn efter att kung Matthias I Corvinus (1443-1490) höll sina två bröllop här. De äldsta delarna av kyrkan sägs härstamma från år 1015 men de större och centrala delarna byggdes under senare delen av 1400-talet. Byggnaden är en blandning mellan flera stilar, främst gotisk och bysantinsk.
Tyvärr täcktes stora delar av byggnaden av stora presenningar och byggnadsställningar då kyrkan höll på att restaureras. Men det vackra taket med sina fantastiska mönster gick ändå att beskåda.

Matthiaskyrkan på Slottshöjden med sitt vackra tak.

På spottavstånd från Matthiaskyrkan ligger Fiskarbastionen (Halászbastya). Fiskarbastionen ser ut som ett sagoslott och namnet kommer från att det var fiskarna i Buda som hade till uppgift att försvara just denna del av staden. Från Fiskarbastionen har man en fantastisk utsikt över Pestsidan och den praktfulla parlamentsbyggnaden alldeles vid vattnet. Min kamera gick varm medan Caspian sov i sin vagn.

Fiskarbastionen (Halászbastya).

Utsikt...

Utanför Matthiaskyrkans torrlagda fontän stod en lång herre klädd i medeltida kläder och vid hans sida hade han en kungsörn. Mängder av turister flockades runt honom medan han försökte få någon att vilja bli fotograferad tillsammans med örnen. I vanliga fall tycker jag att sådant bara är fånigt men efter att ha småpratat med mannen en stund samlade jag mod till mig. Den tunga kungsörnshonan placerades på min utsträckta arm. Hon var tyngre än hon såg ut! En amerikan erbjöd sig att fotografera mig med min kamera. Mannen med örnen var trevlig och jag gav honom några hundra forinter extra som han kunde köpa något gott till örnen för. Han skrattade bara och sa; ”Ah! Snapspengar!”

Jag med en kungsörn på Slottshöjden.

Jag promenerade tillbaka längs Tárnok útca och gick in i en mataffär. På övervåningen fanns ett kafé och flera hyllmeter med vin- och spritflaskor. Jag hade fått rådet att köpa en eller ett par flaskor Tokajerviner när jag skulle åka till Ungern.
Tokajer (Tokaji) är de berömda ungerska dessertvinerna från distriktet Tokaj-Hegyalja. De två vanligaste sorterna är Szomorodny (torr) och den främsta av dem alla; Aszú (söt).
Tokaji Aszú finns i fyra olika klasser: tre, fyra, fem och sex så kallade "puttonyos". En puttonyos är ett mått på hur mycket ädelrötangripna druvor som tillsattes ett fat, ädelrötan gör vinet sött. Nu för tiden anger antalet puttonyos hur mycket restsocker som vinet innehåller. En flaska Tokaji Aszú med sex puttonyos är således den sötaste och finaste Aszún. Tokaji Aszú passar utmärkt till sötare desserter, sorbet eller mörk choklad.
Jag köpte en 500 cl flaska sex puttonyos Tokaji Aszú för ca 7400 forinter (310 kr). Jag hade tidigare sett samma flaska för över 460 kr i en annan butik. Det går att hitta Tokajerviner betydligt billigare om man bara tar sig tid att leta.

Ungerska säkerhetspolisen såg till att Caspian och jag kunde röra oss obehindrat på Slottshöjden.

Jag och Caspian tog bergbanan nerför Slottskullen och gick sedan över Kedjebron. Flera gånger vände jag mig om och fotograferade slottet som tornade upp sig på kullen. Väl på Pestsidan svängde vi vänster och styrde stegen längs Donau. Vi passerade den ungerska vetenskapsakademin (MTA - Magyar Tudományos Akadémia) och flera banklokaler och konsulat innan vi kom fram till den imponerande parlamentsbyggnaden.

Parlamentet (Országház) i Budapest är Ungerns största byggnad.

Parlamentet (Országház) är ett gigantiskt skrytbygge som byggdes mellan åren 1885 och 1904. Parlamentet är byggt i nygotisk stil och mycket lik The Palace of Westminster (Houses of Parliament) i London men är betydligt större. Parlamentsbyggnaden är 268 meter lång och kupolens höjd är 96 meter. Fasaden pryds av över 240 statyer och skulpturer. Parlamentet är Ungerns största byggnad med sina 691 rum.

Otroligt vacker byggnad, även i svartvitt...

Jag promenerade runt byggnaden och beskådade det vackra byggnadsverket en lång stund. Än hade jag ork kvar i benen och fortsatte till gatan Szt. István och Margaretabron (Margit hid) från 1876. Jag blickade ut mot Margaretaön (Margitsziget) mitt i Donau. Ön är knappt 3 kilometer lång och är ett populärt parkområde. All biltrafik på ön är förbjuden.

Jag fortsatte längs med Szt. István knappt en kilometer till det enorma shoppingkomplexet WestEnd City Center med över 400 affärer. WestEnd City Center var länge Europas största köpcenter. Här finner man förutom butiker även restauranger, biografer, kaféer och ett kasino.
Alldeles bredvid ligger Budapest Nyugati pályaudvar (Budapest Västra järnvägsstation).
Den som inte vill promenera kan ta sig hit med tunnelbana. Kliv av på stationen Nyugati pu. (Pályaudvar), linje M3 (blå).
På de stora glasdörrarna fanns skyltar som talade om att man inte fick cykla, åka inlines, åka skateboard, ha med sig hund, tigga, skräpa ner, ha med sig alkohol eller droger samt skjutvapen in i shoppingcentret. Vakter vid entrén såg till att detta efterföljdes.
Vi gick omkring en bra stund och tittade i de olika affärerna. Caspian tyckte att det var spännande med zooaffären som hade söta kaniner i sitt skyltfönster. Leksaksaffärerna var han inte lika imponerad av och jag såg att LEGO var dyrare här än hemma. Både jag och Caspian började bli sugna på lunch. Jag struntade i restaurangerna och snabbmatsställena i WestEnd City Center och ville istället hitta en restaurang utanför.

Järnvägsstationen Nyugati pályaudvar.

Vi passerade järnvägsstationen Nyugati pályaudvar och fortsatte ett par hundra meter.
Noa Grill House på Teréz körút 54 verkade lockande och vi klev in i den modernt inredda restaurangen. Det fanns gott om lediga platser och vi tilldelades ett bord vid baren. En barnstol trollades fram på ett ögonblick.
Jag fastnade för Rib Eye Steak (entrecôte) med chimichurrisås och stekt potatis. Till Caspian beställde jag in alla barns favoriträtt; Spaghetti Bolognese. En halv portion var inga problem att beställa in.
En servitris flörtade och skojade med Caspian under måltiden. Maten smakade utsökt och både jag och Caspian blev mätta och belåtna. Notan slutade på 5600 forint (ca 235 kronor).

Vi gick tillbaka till WestEnd City Center för mer shopping. Efter att ha gått omkring i nästan en timme på de tre våningarna med affärer slog jag mig ner i en skön skinnsoffa. Flera skinnsoffor var utspridda på olika platser i köpcentret för den som blev trött i fötterna. Jag tog fram min turistkarta över Budapest och försökte komma fram till vad vi skulle se och göra härnäst. Det slog mig att jag tidigare i morse inhandlat ett dagskort för tunnelbanan men ännu inte använt detta.
Inte långt från WestEnd City Center låg tunnelbanestationen Nyugati pu.

Shoppingkomplexet WestEnd City Center.

Budapest har tre olika tunnelbanelinjer; M1 (Millennium Underground, gul linje), M2 (East-West, röd linje) och M3 (North-South, blå linje). En fjärde tunnelbanelinje, M4, är under konstruktion.
Alla tunnelbanestationer har stora informationstavlor över tunnelbanenätet textade på tyska och engelska. Tunnelbanan trafikeras dagligen från 04.30 till 23.10 med några få undantag.
Budapest lokaltrafik heter BKV. Ett tips för de EU-medborgare som är pensionärer är att de reser helt gratis på BKV:s transportmedel!
Om man inte har dagskort kan man köpa enkelbiljetter på tunnelbanestationerna (i kiosker eller automater), tobaksaffärer eller tidningskiosker.
Biljetten ska stämplas vid grindarna innan man kliver ombord. Tjuvåk inte! Biljettkontrollanter finns i stort sett på alla stationer och böterna är dryga… Spara biljetten under hela resan. Många har åkt tunnelbana och slängt biljetten när de stigit av tåget på stationen. Men kontrollerna sker vid utgången av tunnelbanestationen, inte på tågen.
Jag hade hört många historier om de tuffa och otrevliga biljettkontrollanterna men jag uppfattade dem som hjälpsamma och trevliga de gånger jag rådfrågade dem om vägen.
Se bara till att du har giltig biljett…

Att åka tunnelbana i Budapest är enkelt, snabbt och smidigt. Tunnelbana är i särklass det mest effektiva transportmedlet i en storstad, snabbare än både buss och spårvagn. Enda nackdelen är att man inte ser något av stadsbilden men det får man se till att ta igen till fots eller på en spårvagn.

Vi tog M3 (Blå linje) till Kálvin tér. Därifrån var det inte många hundra meter till Centralmarknaden (Vásárcsarnok). Detta 10 000 kvadratmeter stora arkitektoniska mästerverk inrymmer saluhallarnas saluhall. Byggnaden är från 1898 och här kan man handla allt från salami, frukt, vin och paprika till gåslever och andra läckerheter.

Centralmarknaden (Vásárcsarnok) är saluhallarnas saluhall!

På andra våningen säljs främst souvenirer men här finns även ett par vinbarer, på markplan trängs försäljningsstånden och handelsbodarna och i källarplanet finns en större mataffär.
Jag köpte två bananer och ett paket blöjor (svindyrt) till Caspian och ett par vinflaskor åt mig själv. Jag köpte bland annat några flaskor Egri Bikavér (Tjurblod från Eger), vilket är Ungerns mest berömda rödvin. Vinet härstammar från vindistriktet Eger i norra Ungern. Namnet tjurblod härstammar från 1552 då Süleyman den store (Süleyman I) belägrade Eger. De ottomanska soldaterna mötte hårt motstånd och de antog att fienderna fått tjurblod utblandat i sitt vin för att göra dem oslagbara. Egri Bikavér är ett mycket prisvärt rödvin.

Förutom ungerska viner måste man också inhandla ungerska korvar. Jag fastande för två Gyulai Kolbász med mycket paprika för en struntsumma. Kolbász är ungerska för korv.

Paprika, till och med mer ungerskt än langos!

Jag älskar saluhallar och Centralmarknaden hör till en av mina absoluta favoriter. Det blev lite mer shopping innan vi styrde stegen tillbaka till hotellet. Saluhallen låg mittemot hotellet, på andra sidan floden. Vi passerade över Frihetsbron (Szabadság hid) som höll på att renoveras. Denna järnbro är från 1899 och är 331 meter lång.

Väl tillbaka på rummet vilade jag fötterna medan Caspian sprang runt och busade. Jag packade in mina nyinköpta vinflaskor i några av Caspians blöjor (inte de använda!). Perfekt emballage och stötskydd i ett och skulle en flaska gå sönder fick Liberoblöjan verkligen visa vad den gick för.

Vi bytte om till badbyxor och jag slängde på mig en av hotellets badrockar innan vi tog hissen ner till badhuset. Gellértbadet (Gellért fürdo) är Budapests mest berömda badhus och är från 1918. Totalt finns här tretton olika bassänger varav åtta är termalbassänger. Termalbassängerna får sitt mineralrika vatten från varma underjordiska källor under Gellértberget. Sedan 1200-talet har man känt till vattnets läkande egenskaper och på medeltiden fanns här ett sjukhus.
Som hotellgäst har man fri tillgång till badhuset, det var bara att visa upp sin rumsnyckel vid ingången. För icke-hotellgäster kostar ett besök runt 130 kronor per person.

Jag och Caspian klev in i den vackra byggnaden med mosaikklädda golv, väggar och tak. Även rummen med bassängerna var vackert dekorerade med pelare, kristallkronor och ornament i jugendstil. Vi klev ner i en bassäng med 36-gradigt vatten och Caspian tjöt av glädje, han älskar verkligen att bada. Vattnet gjorde gott och vi busade länge i bassängen. Den stora bassängen med glastak ovanför är den bassäng som ofta syns i reklambroschyrer och i resereportage från Budapest. Vattnet i bassängen är ganska kallt och lämpar sig mest för motionssim.

Gellértbadet (Gellért fürdo).

Termalbassängerna är åtskilda, män för sig och kvinnor för sig. När vi klev in förstod jag varför: många av männen hade inte mer än en lapp för skrevet. Här fanns två bassänger; en med 36-gradigt vatten och en med 38-gradigt vatten. Den sistnämnda var för varm, man blev bara slö. Tänk att bara två grader gör sådan skillnad...
Vi njöt av det sköna vattnet och plaskade en bra stund innan vi duschade av oss på rummet.

Senare på kvällen tog vi hissen ner till hotellets restaurang Gellért Sörözo & Brasserie för att äta middag. Jag ville äta något typiskt ungerskt och blev rekommenderad paprikakryddad biffstuvning (Borjúspaprikás) med spätzle (tysk pasta). Till Caspian beställde jag in en kycklingsoppa.
Kyparen frågade om jag önskade sallad till. Det visade sig att den enkla salladen kostade nästan lika mycket som min huvudrätt.
Kycklingsoppan var smaklös och det var inte mycket till kyckling utan mest buljong. Caspian bara skakade på huvudet när jag försökte mata honom. Jag fick beställa in bröd och ost istället.
Min biffstuvning var god men inget speciellt. Budapest har många bra och prisvärda restauranger, leta upp en av dem istället för att äta här är mitt råd.
Väl tillbaka på rummet igen slog klockan läggdags för Caspian och han somnade gott efter en flaska med välling.

Nästa morgon tittade jag ut genom det stora fönstret och blickade ut över ett regnigt Budapest. Jag hatar regn när jag reser! Det var bara att planera om dagens aktiviteter.

Utsikt från vårt hotellrum.

Efter frukosten hoppade vi på bussen 47-49 som gick precis utanför hotellet. Regnet såg inte ut att avta på ett bra tag. Ändhållplatsen var Deák ter och där klev vi av. Deák ter är även namnet på en tunnelbanestation och alla de tre tunnelbanelinjerna i staden sammanstrålar här. Vi gick ner i underjorden och hoppade på linjen M1 (Gul linje) mot Mexikói út. Tunnelbanelinje M1 (Millennium Underground Railway) är från 1896 och är den äldsta tunnelbanelinjen i Budapest och den näst äldsta i världen. Idag är tunnelbanelinjen uppsatt på UNESCO:s världskulturarvslista.

Stationsskylt på Millennium Underground Railway.

De små charmiga tunnelbanestationerna skilde sig markant från de större på linje M3. Här var väggarna klädda i vitt kakel och stationsnamnen var också skrivet på kaklet.
Vi klev av på stationen Széchenyi fürdo, mitt i stadsparken (Városliget).
Från tunnelbanestationen var det bara ett hundratal meter till Széchenyibadet (Széchenyi Gyógyfürdo).
Detta är Europas största termalbadhus och här finns sammanlagt femton bassänger, både inomhus och utomhus. Den stora palatsliknande byggnaden är från 1913.

Széchenyibadet (Széchenyi Gyógyfürdo) är populärt både bland ungrare och turister.

Det kostade 2800 forint (knappt 120 kronor) för mig och då fick jag en privat hytt att byta om i. Caspian gled in gratis. Handduk hade jag inte packat ner men det gick att hyra för 1600 forint, varav 1000 forint var en dispositionsavgift. Behåll kvittot.
En barsk dam visade oss till vår lilla hytt. Efter att vi bytt om fick jag ett snöre med en numrerad metallbricka på. Numret på brickan överensstämde inte med det på kabinen men den barska damen verkade ha koll.

Bad och schack visade sig vara en bra kombination.

Vi kom ut på den öppna innergården med sina termalbassänger omgärdade av de vackra gula fasaderna. Badhuset såg verkligen ut som ett kungligt palats.
Ångan från de heta bassängerna låg tät och vi klev ner i det 36-gradiga vattnet. Så otroligt skönt!
I bassängen satt ett par äldre herrar och spelade schack. Det såg verkligen avkopplande ut. Till min stora glädje slutade det att duggregna och solen tittade fram genom de betonggrå molnen. Caspian plaskade glatt och lekte med vattenstrålarna som kom från de små fontänerna längs bassängkanten. Vi prövade ett par andra bassänger innan vi duschade och bytte om.
Széchenyibadet är ett mycket populärt badhus och hit går både ungrare och turister. Personligen tycker jag att Széchenyibadet slår Gellértbadet med hästlängder, detta tack vare de uppvärmda utomhus-poolerna och den palatslika exteriören. Har man bara tid och möjlighet att besöka ett badhus i Budapest så rekommenderar jag det här.
Vid utgången fick jag tillbaka 400 forint då vi hade badat kortare tid än två timmar. Stannar man längre än två men kortare än tre timmar får man tillbaka 200 forint.

Széchenyibadet blev snabbt min favorit i Budapest.

Nytvagade och fräscha promenerade vi genom stadsparken fram till Hjältarnas torg (Hosök tere) för ett obligatoriskt fotostopp. Hjältarnas torg byggdes till världsutställningen 1896 men blev inte klart förrän år 1929. Torget pryds av det halvcirkelformade Millennium-monumentet som består av två sektioner som avbildar viktiga personer i den ungerska historien. På torget står även en 36 meter hög pelare som pryds av en staty av ärkeängeln Gabriel.

Hjältarnas torg (Hosök tere) är obligatoriskt att fotografera.

Inte långt från Hosök tere ligger tunnelbanestationen med samma namn. Biljettkontrollanterna vinkade glatt förbi oss när jag visade upp min biljett. Efter fem stationer var det dags att kliva av, stationen hette Bajcsy Zsilinszky út. Inte många meter från stationen ligger den vackra och kolossala Sankt Stefanbasilikan (Szent István-bazilika). Basilikan började byggas 1851 och blev inte klar förrän 1905, detta berodde på att kupolen rasade 1868 och man fick göra om allt från början igen…
Sankt Stefanbasilikan är med sina 96 meter alltså lika högt som Parlamentet och dessa två byggnaderna är idag de högsta i Budapest.
Jag beundrade det vackra byggnadsverket en lång stund och tog flera kort, och då hade jag ännu inte hunnit komma fram till framsidan.

Stefanbasilikan (Szent István-bazilika).

Jag och Caspian fortsatte vidare till torget Vörösmarty tér varifrån gå- och shoppinggatan Váci utca startar. Mitt på torget står en staty föreställande poeten Mihály Vörösmarty (1800-1855). Det var dags för lunch och jag hade blivit rekommenderad restaurangen Fatal på en tvärgata till shoppingstråket Váci utca (inte att förväxla med gatan Vaci út. som också finns markerat på turistkartorna över staden).
Váci utca är Budapest mest kända och populära shoppinggata och här trängs restauranger och märkesbutiker i de vackra husen.

Jag kom fram till restaurang Fatal. Jag fick bära ner sulkyn med Caspian i för den branta och långa trappan medan kyparen tittade på. När jag skulle beställa var kyparen inte det minsta tillmötesgående och visade inte någon större kunskap av service så jag beslutade mig för att bära tillbaka Caspian uppför trappan igen…
Synd, för menyn såg tilltalande ut och jag har hört mycket bra om denna restaurang. Restaurangen passar kanske bättre för den som reser utan barn, antar jag.

Vackra fasader kantar shoppingstråket Váci utca.

Caspian började bli riktigt hungrig, det kunde jag utläsa av hans gnäll. Det var bara att ta till ”plan B”. Lyckligtvis hade jag en lista på fler restauranger som jag blivit rekommenderad och en av dem låg inte många hundra meter bort.
Vi kom fram till Pampas Argentin Steakhouse på Vámház körút 6, ett stenkast från Centralmarknaden.

Vilken utmärkt service och vilket gott mottagande! Den professionelle kyparen höll upp dörren åt mig och Caspian och fixade sedan fram en barnstol. Lokalen var fräsch med terrakottafärgade väggar, träbord och sköna lädersoffor och läderstolar.
Som köttälskare som jag är (djur är ju som bekant till för att ätas), vattnades det i munnen när jag läste matsedeln. En 320 grams sirloin steak (ryggbiff) med vitlökspotatismos och chimichurrisås blev valet. Bara att välja sås tog sin lilla tid då det fanns tio olika såser att välja emellan; allt från klassiker som vitlökssås och bearnaisesås till tryffelsås och blåmögelostsås.
Nötköttet som serveras på Pampas Argentin Steakhouse kommer från rasen Aberdeen Angus (Angus cattle) och köttet direktimporteras från Pampas i Argentina.
Maten smakade fantastiskt och Caspian åt han också, särskilt av vitlökspotatismoset.
Notan slutade på knappt 6000 forint (250 kronor).

Efter avslutad måltid gjorde vi ytterligare ett besök på Centralmarknaden. Jag köpte bland annat en flaska Unicum som är en ungersk bitter. Unicum innehåller ett 40-tal örter och har sedan lagrats på ekfat. Smaken påminner om Fernet Branca eller som en betydligt bittrare Jägermeister. Det kommer att ta årtionden innan den flaskan tar slut, Unicum var verkligen ingen höjdare…

Högt i tak i saluhallen Vásárcsarnok.

Jag gjorde lite mer inköp innan vi gick tillbaka längs Váci utca. Vi kom än en gång fram till torget Vörösmarty tér. Här ligger Gerbeaud, Budapest absolut mest kända kafé och konditori. Gerbeaud öppnade redan 1858 och har funnits på torget sedan 1870.
Jag var hemskt sugen på att pröva deras berömda chokladtårta och egentillverkade praliner. Tyvärr var det fullt! En servitris försökte så gott hon kunde leta upp ett ledigt bord, men det var lönlöst. Efter fem minuter gick vi vidare. Uteserveringen var dock folktom och det berodde på att det började regna… Det får bli chokladtårta en annan gång istället.

Caspian, lätt att skämma bort...

Det var en dryg kilometers promenad till hotellet och jag styrde stegen dit. På rummet busade vi en lång stund. Jag och Caspian hoppade en stund i sängen, förbjudet hemma men på semestern får man tänja lite på reglerna.

Middagsplanerna hade jag redan ordnat med dagarna innan. Jag hade bett hotellreceptionen att boka bord åt oss båda på restaurang Gundel, Budapests lyxrestaurang no. 1. Bordsreservation, gärna ett par dagar i förväg, är ett krav.
Jag tog på Caspian en fin skjorta och själv slängde jag på mig en kavaj (detta är också ett krav på restaurang Gundel).

I receptionen gissade en kvinna att det skulle kosta runt 125 – 150 kronor med taxi till restaurangen. Hennes kollega sa att på grund av rusningstrafiken skulle det gå betydligt snabbare att ta tunnelbanan. Jag hade ju fortfarande mitt dagskort för tunnelbanan så valet var enkelt. Resan till Hjältarnas torg tog exakt 40 minuter. Från torget var det en kort promenad till restaurangen på Állatkerti út 2.
Restaurang Gündel ligger bara några hundratal meter från stadsparken Városliget med Széchenyibadet.

Jag och Caspian var bland de första middagsgästerna och togs emot av en ung kvinna. Jag uppgav mitt namn och tilldelades ett bord i den vackra salongen. En barnstol till Caspian ställdes fram och vår personlige servitör presenterade sig.
Menyn såg verkligen tilltalande ut och priserna var skyhöga. Jag hade hört varningar om restaurang Gundel att de serverade miniportioner för hutlösa priser, men maten skulle det inte vara något fel på.
Tillsammans med servitörens guidning fastnade jag för grillat ankbröst serverat med Tokajirussin och äpple. Till maten rekommenderades ett ungerskt rödvin, Villányi Cabernoir (Malatinszky Kúria) 2005.
Efterrätten var redan bestämd när jag reserverade bord här, den berömda Gundelpannkakan (Gundel Palacsinta) med valnötter, chokladsås, kanderad apelsin och en skvätt rom.

I matsalen gled servitörerna runt medan en orkester spelade. Caspian blev lite uttråkad och innan han började gnälla dök en servitör upp med kritor och papper. Proffsigt!
Det dröjde inte många sekunder förrän Caspian hade ritat på den fina duken men det var helt i sin ordning skrattade servitören.
Maten kom in på ett fat med lock (precis som på film) och smakade utsökt. Portionerna är dock ganska små och hit ska man inte gå om man är vrålhungrig. Notan slutade på 14200 forint (ca 600 kronor).

Gundel Étterem (Restaurang Gundel) är en av Ungerns finaste restauranger och är världsberömd för sin utsökta mat och förträffliga service. Restaurangen rekommenderas av Michelinguiden (Le Guide Michelin) men har ännu inte förtjänat någon stjärna.
Sedan får man fråga sig själv om det är värt att betala över 110 kronor för ett glas rött, 60 kronor för en flaska vatten och en huvudrätt för över 300 kronor (en av de billigare)…
Vid utgången fanns ett litet museum (nåja, ett litet rum), med fotografier på eminenta gäster och historik över restaurangen. Det såldes även souvenirer och delikatesser till den som önskar.
Jag och Caspian steg ut i den kyliga kvällsluften och promenerade över det vackert upplysta Hjältarnas torg.

Hjältarnas torg (Hosök tere) by night...

Tunnelbanan och bussen tog oss smidigt tillbaka till hotellet. När vi åkte buss över Kedjebron såg jag både slottet och Parlamentet som blänkte av alla starka strålkastare som belyste fasaderna, så vackert!
Besöket på restaurang Gundel blev en perfekt avslutning på kvällen. Caspian somnade och jag packade och förberedde inför morgondagens hemresa.

Vi vaknade upp till vår sista dag på denna resa. Ett par snabba dopp i de varma termalbassängerna i badhuset hanns med innan frukost.

Minibussen som skulle köra oss till flygplatsen dök punktligt upp (hotellet hade ringt och sagt när vi önskade hämtas). Incheckningen gick mycket smidigt och vid säkerhetskontrollen blev vi förbivinkade kön och jag och sulkyn blev noga visiterade. Sulkyn fick jag sedan ta med ända fram till flygplanet (den packades sedan in i bagageutrymmet av lastarna), mycket smidigt! Hemresan gick bra.

Att resa med barn gick över förväntan! Jag upptäckte hur annorlunda man blev bemött när man reste med ett barn. Överallt var det glada miner och personer som log och gullade med Caspian. På bussar och tunnelbanan var människor hjälpsamma. Givetvis får man planera och prioritera annorlunda när man reser med ett litet barn men man får så mycket tillbaka.
Vi får se vart pappa tar med Caspian nästa gång…

Kan vara tröttsamt att resa med pappa...

Klottersanering.

Världens minsta McDonald'srestaurang?

 

Några praktiska tips:

Eluttag: I Ungern har man samma sorts vägguttag och spänning som i Sverige. Adapter behövs alltså inte.
Offentliga toaletter: Finns på nästan alla tunnelbanestationer. Oftast är de bemannade av en toalettvakt som tar betalt (någonstans mellan 50 och 100 forint).
Nõk: Damer
Férfiak : Herrar
Vatten: Kranvattnet går bra att dricka men är starkt klorerat. Billigt mineralvatten finns att köpa överallt.
Valuta: Forint (Ft, HUF). Mynt kommer i valörerna 100, 50, 20, 10, 5, 2, och 1 forint.
Sedlarna kommer i valörerna 20 000, 10 000, 5000, 2000, 1000, 500 och 200 forint.
Kollektivtrafik: Budapest är en stad som det är lätt att ta sig runt i. Ett utbrett tunnelbanenät, bussar, spårvagnar och trådbussar trafikerar staden. Tunnelbanan och spårvagnarna är i trafik mellan 4.30 till 23.00.
Taxi: Taxibilarna i Budapest har en gul taxiskylt på taket och gula registreringsskyltar. Det blir nästan alltid billigare att be hotellet eller restaurangen ringa efter en taxi än att vinka in en på gatan.
Gulyás (Gulasch): Ungerns nationalrätt. Detta är Gulaschsoppa. Den paprikakryddade stuvningen som vi är vana vid i Sverige kallar ungrarna för pörkölt.
Langos: Friterad deg med vitlök, gräddfil och riven ost. Så jäkla gott!



Några nyttiga ord på ungerska;

Ja = igen
Nej = nem
Hej = Jó napot
Tack = köszönöm
Adjö = viszlát/viszontlátásra
Hur mycket kostar denna/detta? = Mennyibe kerül?
God morgon = Jó reggelt
Gid kväll = Jó délutánt
Ursäkta = bocyánat
Hjälp! = segitség!
Notan, tack = fizetek
Polis = rendörség
Läkare = orvos
Ring efter en ambulans! = Hívjon egy mentöt

Räkneord:

Noll = nulla
Ett = edj
Två = kettö
Tre = három
Fyra = négy
Fem = öt
Sex = hat
Sju = hét
Åtta = nyolc
Nio = kilenc
Tio = tiz
Tjugo = husz
Trettio = harminc
Femtio = ötven
Ett hundra = ezer

Viktiga telefonnummer:

SOS: 112
Polis: 107
Ambulans: 104
Brandkår: 105

Filmtips inför en resa till Budapest:

• A Good Day To Die Hard (2013): I den femte (!) Die Hard-filmen ser vi John McClane (Bruce Willis) åka till Moskva då han får reda på att hans son Jack (Jai Courtney) sitter häktad för mord. Ungerns huvudstad Budapest får i filmen föreställa Moskva. Flera av Moskvas landmärken är inklippta och syns i filmen men inga scener är inspelade i Moskva.
  I A Good Day To Die Hard förekommer exempelvis Budapests internationella flygplats Ferihegy, Hjältarnas torg (Hosök tere) där demonstranter ryker ihop med kravallpolis, Elisabetbron (Erzsébet híd) där den sexhjuliga pansarterrängbilen ses köra över bron under den vilda biljakten. Samma pansarterrängbil kraschar in i stort betongfundament på torget Kálvin tér.
  Biljakten fortsätter sedan längs floden Danube på Pestsidan. Den vackra parlamentsbyggnaden Országház, Frihetsbron (Szabadság hid) och lyxhotellet Gellert är några andra av Budapests sevärdheter som syns i filmen.
• Argo (2002): Ej att förväxla med den Oscarsvinnande amerikanska politiska thrillern från 2012 med och av Ben Affleck.
  Denna ungerska actionkomedi handlar om några klantiga tjuvar som skall stjäla en skatt från Budapests historiska museum. Filmens största behållning är de färgstarka karaktärerna, tyvärr försvinner flera av de bästa skämten på grund av svårigheten att översätta dem från ungerska... Argo är inspelad i Budapest och stadens kända landmärken som Parlamentsbyggnaden och Budapests historiska museum (Budapesti Történeti Muzeum) förekommer i filmen.
• The Boy in the Striped Pyjamas/Pojken i randig pyjamas (2008): Filmatiseringen av John Boynes novell är inspelad i och omkring Budapest. Filmen är fantastiskt bra men boken är ännu bättre.
• Citizen X (1995): Utspelar sig i dåvarande Sovjetunionen men är inspelad i Budapest med omnejd.
• The Debt (2010): Den amerikanska remaken av den israeliska filmen Ha-Hov från 2007. Tre unga israeliska Mossadagenter ska kidnappa krigsförbrytaren och läkaren Dieter Vogel (The Surgeon from Birkenau) för att ställa denne inför rätta i Israel. Budapest får föreställa Östberlin 1965.
• Evita (1996): Filmatiseringen av Andrew Lloyd Webbers musikal med samma namn med bland annat Madonna som Eva Peron och Antonio Banderas som Che Guevara. Utspelar sig i och är inspelad i Argentina men flera scener är även inspelade i Budapest som får föreställa Buenos Aires.
• Fehér isten/Revolten (2014): Denna ungerska film handlar om trettonåriga Lili (Zsófia Psotta) och hennes hund Hagen. Efter att Lilis pappa slängt ut Hagen på gatan hamnar Hagen på ett hundhem. Han lyckas fly tillsammans med över 250 andra hundar. Tillsammans gör hundarna uppror mot de människor som tryckt ner dem...
  Denna film är inspelad i Budapest och sammanlagt 274 hundar användes i filmen, vilket är världsrekord. I filmens inledning ser vi Lili cykla över Elisabethbron i Budapest. Lilis hund Hagen ses i en scen springa över Petöfibron över floden Donau. Saluhallen Vásárcsarnok förekommer i en scen. Filmens engelska titel är ”White God”.
• God afton, Herr Wallenberg - En Passionshistoria från verkligheten (1990): Filmen bygger på Raoul Wallenbergs (Stellan Skarsgård) sista veckor i Budapest. Raoul Wallenberg lyckades rädda hundratals ungerska judar undan döden genom att ge dem svenska skyddspass.
  Filmen är inspelad i Budapest och i en scen förekommer Kedjebron (Széchenyi - lánczhid).
• Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (2013): Filmatiseringen av Jonas Jonassons bok med samma namn. Filmen är regisserad av Felix Herngren och blev en enorm biosuccé. Efter ett långt och händelserikt liv hamnar Allan Karlsson (Robert Gustafsson) på ett ålderdomshem i Malmköping. Allan mår utmärkt trots sin ålder och tycker det är långtråkigt på boendet. På sin hundrade födelsedag klättrar han helt enkelt ut genom fönstret och flyr från sin tråkiga vardag. Detta är början på ett galet äventyr med kriminella gäng, en väska full med pengar och en elefant!
  I filmen får Budapest i Ungern föreställa USA och flera europeiska länder.
• I Spy (2002): Kelly Robinson (Eddie Murphy) bor på Hotel Gellért. Eddie Murphy och Owen Wilson besöker Gellért badhus, slottet Buda på Slottshöjden och åker bergbanan (Budavári Sikló). Kedjebron (Széchenyi - lánczhid) syns i några scener.
• Kontroll (2003): Denna ungerska film av Nimród Antal kretsar kring en grupp biljettkontrollanter i Budapests tunnelbana. Filmen har nått en viss kultstatus och innebar det internationella genombrottet för regissören Nimród Antal.
• Mission: Impossible – Ghost Protocol (2011): Den fjärde filmen om IMF-agenten Ethan Hunt (Tom Cruise). Filmen inleds med en snygg kameråkning över Budapest. Parlamentsbyggnaden (Országház) vid floden Donau syns liksom Stefanbasilikan (Szent István-bazilika) och järnvägsstationen Budapest-Nyugati pályaudvar där IMF-agenten Trevor Hanaway (Josh Holloway) blir jagad av bovar.
• Munich/München (2005): Denna spännande film är regisserad av Steven Spielberg och bygger på George Jonas bok ”Vengeance: the true story of an Israeli counter-terrorist team”. Den israeliska underrättelsetjänsten Mossad sätter samman en grupp agenter för att hämnas terroristorganisationen Svarta septembers mord på elva israeliska idrottsmän under OS i München 1972.  Filmen utspelar sig till stor del i Israel men är till större delen inspelad på Malta och i Budapest istället. Budapest får i filmen föreställa både London och Paris. Bland annat förekommer Marriott Budapest Hotel.
• Red Heat (1998): Kapten Ivan Danko (Arnold Schwarzenegger) går omkring halvnaken i termalbadhuset Rudas Bath (Rudas fürdo) i Budapest som får föreställa Moskva. Slagsmålsscenen i snön några sekunder senare är dock inspelad i Österrike.
• Sorstalanság/Mannen utan öde (2005): Denna film bygger på nobelpristagaren Imre Kertész självbiografi med samma namn. Den ungerske pojken György "Gyuri" Köves (Marcell Nagy) skickas till dödslägret Auschwitz men då han ljuger om sin ålder sänds han vidare till arbetslägret Buchenwald istället för gaskammrarna. Filmen följer Gyuris liv i arbetslägret men även hans plågsamma hemkomst till sina hemkvarter i Budapest efter krigsslutet.
• Spy Game (2001): Budapest för denna gång föreställa Östberlin.
• Tinker, Tailor, Soldier, Spy (2011): Den brittiske underrättelseagenten Jim Prideaux (Mark Strong) skjuts ner av ungerska agenter i Budapest. Filmen, baserad på boken med samma namn av John le Carré, är regisserad av Tomas Alfredson. Filmen bjuder på vackra vyer över floden Donau som delar staden Budapest samt parlamentsbyggnaden Országház. Även Fiskarbastionen (Halászbastya) på Slottshöjden förekommer i filmens inledning.
• Underworld (2004): I hundratals år har ett krig rasat mellan vampyrer och varulvar (Lykaner). Selene (Kate Beckinsale) är en vampyr som jagar lykaner. Trots att staden där handlingen utspelar sig i aldrig nämns är Underworld filmad i och omkring Budapest.
  Filmen har fått hela tre uppföljare; Underworld: Evolution (2006), Underworld: Rise of the Lycans (2009) och Underworld: Awakening (2012).
  
  
  Musikvideor som är inspelade i Budapest:
  
  Hjältarnas torg (Hösök Tere) förekommer i Michael Jacksons musikvideo till sången ”History”. Kedjebron och Budaslottet förekommer i musikvideon till Katy Perrys ”Firework”.
  Järnvägsstationen Nyugati förekommer i musikvideon till Gwen Stefanis ”Early Winter”.

   

 

Med reservation för förändringar som skett efter september 2008.