ESTLAND

TALLINN – Annorlunda men igenkännande

Estlands vackra huvudstad Tallinn lockade. Tallinn är ett av våra närmaste äventyr.
Jag tog flygbussen ut till Landvetters flygplats från ett trist, grått och regnigt Göteborg. Flygbolaget som jag skulle resa med var City Airlines. På planet bjöds jag på en sandwich som smakade tio gånger bättre än paninin jag köpte för en halv förmögenhet på flygplatsen.
Flygresan tog bara en timme och en kvart från Göteborg. Från flygplansfönstret såg jag Tallinn från ovan, Domberget och Gamla Stan var enkelt att urskilja från den övriga bebyggelsen.
Vädret i Tallinn var strålande, +19°C och solsken.

Vy över takåsarna i Tallinns Gamla Stad.

Estland, så avlägset men ändå så nära. Huvudstaden Tallinn ligger bara 40 mil från Stockholm. Prisläget är betydligt lägre än i Sverige vilket gör att spabehandlingar och shopping står högt på många besökares att-göra-listor.
Estland har styrts av danskar, tyskar och mellan åren 1558 och 1721 av svenskar. Ryssarna övertog landet 1721 och styrde landet fram till 1918. Estland utropade sig självständigt under första världskriget men under andra världskriget intogs landet av först ryssarna och sedan tyskarna. 1944 återerövrade Sovjetunionen landet och Estland förblev en Sovjetrepublik fram till Sovjetunionens fall 1991. Den 20 augusti 1991 utropar Estland sin självständighet. Sedan 2004 är Estland ett av EU:s medlemsländer.
Estland har efter sin självständighet genomgått stora och många gånger omvälvande förvandlingar.
Idag har ca 25 % av befolkningen ryska som modersmål. Fortfarande finns spänningar mellan ester och ryssar. Många ester ser det ryska språket som en påminnelse som förtryck och de ryssar som inte kan estniska ses som andra klassens medborgare.

Tallinn är en kombination av de estniska orden Taani och linn och betyder ”danskborgen”. Tallinn är norra Europas äldsta huvudstad och omnämns redan år 1154 på den arabiske kartritaren Al-Idrisis kartor.
Man tar sig lätt fram till fots i staden. Avstånden är korta mellan sevärdheterna, annars finns buss, trådbussar och taxi. Tallinn är säkert men undvik att gå omkring ensam och berusad på kvällar/nattetid. Då är risken stor att man råkar illa ut (det samma gäller även i Sverige).

Från flygplatsen Ülemiste Lennujaam hoppade jag på buss nummer 2 som avgår var 20:e minut alldeles till höger om utgången från ankomstterminalen. En enkelbiljett kostade 20 EEK (knappt 15 kronor) av föraren. Det blir några kronor billigare om man köper bussbiljetten i en kiosk.
Under bussresan slog det mig hur mycket Tallinn påminde om en svensk stad men samtidigt så olik. Jag passerade bland annat företag och skyltar som Nordea, OnOff och Swedbank men olikheterna från Sverige var ändå många. Bussresan in till centrum tog inte mer än drygt tio minuter och efter ytterligare några minuter var jag framme vid mitt hotell City Hotel Portus.

City Hotel Portus i Tallinns hamn.

City Hotel Portus låg alldeles vid Tallink och Silja Lines D-terminal vid Tallinns hamn och på kort promenadavstånd till Gamla Stan. Precis utanför entrén finns busshållplats och även en taxificka. Hotellet är av enklare standard, har 107 rum och trådlös Internetuppkoppling i hela byggnaden. Hotellet ligger centralt och är billigt, precis vad jag var ute efter.
Jag checkade in och fick rum 427. Jag slängde in min ryggsäck och skyndade mig ut, Tallinns gamla stad lockade…
Hotellpriserna är som högst (dock relativt låga med svenska mått mätt) innanför Gamla stans murar. Det går att spara in flera hundralappar om man bara letar sig ett fåtal hundra meter utanför murarna.

Ringmuren runt Tallinns Gamla Stad.

Jag promenerade i rask takt mot Gamla Stan längs hamnen. Längs hamnkanten satt två gubbar och metade men deras fiskelycka verkade inte ha infunnit sig. Halvvägs till Gamla Stan passerade jag en butik som sålde sprit och skräp. På utsidan trängdes försäljare som från sina bord sålde allt från glasserviser, kläder och väskor till kikare, knivar och tårgasspray.

Stadsmuren som sträcker sig runt Gamla Stan (Vanalinn) närmade sig och jag snabbade på stegen. Idag finns 26 av de ursprungligen 46 försvarstornet kvar. Den två kilometer långa muren började uppföras redan på 1300-talet och förstärktes under århundraden som gick. Under 1500-talet var detta en av de starkaste försvarsanläggningarna i Europa.
Jag passerade Estoniamonumentet alldeles utanför det bastanta vakttornet Tjocka Margareta (Paks Margareeta). M/S Estonia, fartyget med samma namn som landet, förliste den 28 september 1994. Förlisningen av Estonia är den värsta fartygskatastrofen i Europa sedan andra världskriget. 852 människor omkom, endast 137 personer räddades...

Minnesmonument över färjan M/S Estonia som tog
med sig 852 människor ner i djupet...

När jag passerade genom Stora strandporten (Suur Rannavärav) klev jag in i en annan värld. Gamla Stan är ett världsarv och hör till en av de mest välbevarade medeltida städerna i Europa. Gamla Stan är mycket kompakt och här finns mängder med sevärdheter, restauranger och butiker på en liten yta. Tallinn blandar friskt medeltida hus med hypermoderna butiker, sitt i en restaurang från 1500-talet samtidigt som du surfar trådlöst på din dator…

Nytt möter gammalt i Gamla Stan.

Gamla Stan påminner om en större version av Visby, som också är en Hansastad. Lägg märke till att var och varannan butik eller affär har en metallskylt ovanför entrén. Bagaren har exempelvis en kringla, skoaffären har naturligtvis ett par skor och så vidare. Detta är ett system som lever kvar sedan medeltiden då få av stadens invånare var läskunniga, skulle man till skräddaren gick man således till huset som pryddes med en skylt föreställandes en sax. Glöm inte att titta upp när du promenerar runt i Gamla Stan. Överallt finns saker att upptäcka, en vacker målning på en husvägg, en vackert utsmyckad balkong, färgglada husfasader med snickarglädje eller ett torn, en vacker dörrpost och så vidare. Min kamera gick varm.

Jag gick längs med gatan Pikk och svängde av till parallellgatan Lai och stod framför Sankt Olavs kyrka (Oleviste Kiriku) med sitt imponerande kyrktorn. Kyrkan har fått sitt namn efter den norske kungen Olav II den helige (år 995 – 1030).

Sankt Olavs kyrka (Oleviste Kiriku) med
sitt 124 meter höga kyrktorn.

Kyrkan anlades under 1100-talet och under 1500-talet byggdes ett 159 meter högt kyrktorn. Mellan åren 1549 och 1625 var detta världens högsta byggnad tills tornet blev träffat av blixten och förstördes. Det nuvarande kyrktornet och kyrkspira når en höjd av 124 meter. Mellan åren 1944 och 1991 använde sovjetiska KGB kyrkspiran som både radiomast och för avlyssning.
Jag steg in i den vita kyrkobyggnaden. Det är gratis att besöka kyrkan men vill man upp till utkiksplattformen 60 meter upp i kyrktornet får man betala en avgift på 30 kroon (EEK), knappt 22 svenska kronor. Enligt min broschyr var det 156 trappsteg upp till utkiksplattformen men jag fick det till 154. Jag orkade inte springa upp en gång till bara för att kontrollräkna…
Väl uppe fick man valuta för mödan med de branta trapporna, utsikten över Tallinn var enastående. Härifrån fick jag en utmärkt överblick över Gamla Stan och såg hamnen, Domberget och stadsdelarna utanför ringmuren.

Domberget (Toompea).

Nere på gatunivå igen trampade jag vidare på den ojämna gatstenen på gatan Pikk. Jag stannade till framför en grön trädörr som var vackert utsmyckad med guldfärgade blommor. Detta är Brödraskapet Svarthuvudenas hus (Mustpeade maja). Svarthuvudena bestod av ogifta handelsmän och namnet kommer från deras skyddshelgon, den svarte Sankt Maurice, som även pryder deras vapen. Huset är inte öppet för allmänheten men det är helt i sin ordning att betrakta och fotografera om inte Estlands så åtminstone Tallinns mest fotograferade dörr. Dörren är från år 1640 och adressen är Pikk 26, precis bredvid den svenska ambassaden.

Tallinns mest fotograferade dörr...

Ett par stenkast därifrån står den vackra och imponerande Helgeandskyrkan (Püha Vaimu kirik) från 1300-talet. Kyrkans mest kända konstskatt är altarskåpet från 1483 utfört av den berömde målaren och skulptören Bernt Notke. På kyrkans fasad finns det vackra uret från 1600-talet.

Jag gick vidare och kom fram till Gamla Stans hjärta, Rådhusplatsen (Raekoja plats). Det stora torget härstammar från 1400-talet och förr hölls här offentliga avrättningar. Nu för tiden lockar restaurangerna med sina uteserveringar och en utomhusmarknad från morgon till kväll.

Rådhusplatsen med inbjudande uteserveringar.

Vackra medeltida hus med pastellfärgade fasader kantar torget och mitt på torget tronar det mäktiga rådhuset från 1400-talet upp sig. Rådhuset uppfördes mellan åren 1402 och 1404 och fick sitt nuvarande utseende men redan 1322 omnämndes ett rådhus på denna plats. Längs upp i tornets spira finns en vindflöjel föreställande Tallinns symbol – Gamle Toomas. Enligt legenden visade sig en fattig bågskytt vara en mycket skicklig bågskytt. Trots att han var fattig blev han en medlem i stadsvakten och utmärkte sig i flera strider. Den åldrande Toomas påminde om rådhusets vindflöjel som sedan fick hans namn.

Ett folktomt Rådhustorg i arla morgonstund...

Lägg märke till stuprören som är utformade som gröna drakhuvuden och som är riktade rakt ut från fasaden. Även här kan man ta sig upp i tornet för 30 kroon men utsikten är långt ifrån lika imponerande som från Sankt Olavs kyrka.

Vy över Rådhusplatsen (Raekoja plats) från rådhusets torn.

Jag gick runt och tittade på vad som såldes på den medeltidinspirerande marknaden. Det var främst handgjorda saker som snidade saker i trä, kläder, smycken, broderier och läderattiraljer.
Jag styrde sedan stegen upp för några branta stentrappor mot Domberget (Toompea), den högre delen av Gamla Stan. Här ligger bland annat parlamentet, slottet, domkyrkan och Alexander Nevskijkatedralen.

Den ståtliga Alexander Nevskijkatedralen (Aleksander Nevski katedraal) i rostrött och vitt med sina svarta lökkupoler tronade upp sig när jag kom upp på krönet. Denna rysk-ortodoxa katedral stod klar år 1900 då Estland var en del av det ryska stormaktsväldet. Alexander Nevskijkatedralen uppfördes alldeles framför slottet vilket sågs som en nagel i ögat på esterna.

Alexander Nevskijkatedralen (Aleksander Nevski katedraal) på Domberget.

Slottet uppfördes under 1200- och 1300-talet på kullen som senare skulle få namnet Domberget. Det estniska parlamentet är idag inrymt i slottsbyggnaden. På 1300-talet restes det 46 meter höga vakttornet Lange Hermann varifrån Estlands flagga, en trikolor i färgerna blått, svart och vitt, vajar. Lange Hermann är en viktig nationalsymbol och vid varje soluppgång hissas flagga medan nationalsången spelas.

Vakttornet Lange Hermann och den rosa slottsbyggnaden.

Jag promenerade runt uppe på Domberget en bra stund och gick i cirklar runt de mest kända sevärdheterna. Hamnade framför den stora vita domkyrkan (Toomkirik). Den ursprungliga träkyrkan omnämns första gången redan år 1233. År 1243 påbörjade man uppförandet av en ny kyrka, denna gång byggd i sten.

På vägen tillbaka ner från Domberget passerade jag vakttornet Kiek in de Kök. Detta tjocka torn hörde till det mest kraftfulla tornet i norra Europa under 1500-talet. Kanontornet uppfördes under slutet av 1400-talet och har en diameter på sjutton meter och har en höjd på 38 meter. Tornets murar är fyra meter tjocka! Tornets namn betyder ”kika in i köket” och kommer från att vakterna i det höga tornet kunde se rakt in i de närbelägna husens kök. Idag inrymmer tornet en utställning över Tallinns militärhistoria.

Middag åt jag på restaurang Olde Hansa på Vana Turg 1. Denna restaurang hör till en av de mest kända i hela Tallinn och besöks främst av utländska turister.
Jag klev in i en matsal med dunkel belysning, serveringspersonal i medeltida kläder, träbänkar och vackra väggmålningar på väggarna. På en liten avsats ovanför baren satt tre unga flickar och spelade flöjt och trumma. Jag blev tilldelad ett bord i massivt trä med ett ensamt levande stearinljus och kyparen sa ”Here are the weapons” när han gav mig mina bestick. Att jag fick en meny på svenska gjorde att turistfällevarningsklockorna började klämta men vad som erbjöds i matväg tystnade allt vad klockor och varningstecken hette. Här serveras exempelvis lamm, vildsvin och björn (!). Jag var både nyfiken och sugen på björnkött och beställde in en bit marinerat björnkött som serverades med kokta kakor gjorda på dinkel (spelt). Till detta drack jag ett italienskt rödvin, Campolieti Ripasso Valpolicella som kyparen rekommenderade.
Björnköttet var spännande men inte värt priset på 650 kroon (ca 470 kronor) och hela kalaset gick på 820 kroon (590 kronor).
Olde Hansa är för all del en stor turistfälla och ligger i de övre prisklasserna men jag rekommenderar ändå ett besök här.

Om man blir sugen på vildsvin eller björnkött är det hit man ska gå...

Jag gick vilse i de smala gränderna med flit. Det började duggregna och jag promenerade längst nästan folktomma gator. Regnet tilltog och jag sökte skydd i köpcentret Norde Centrum som var öppet till 23. Jag handlade lite proviant att ha på hotellrummet i en stor mataffär. När jag passerade hyllorna med öl, vin och sprit fick jag provsmaka två viner av en försäljare. Jag hamnade framför chokladhyllorna istället. Estlands mest kända choklad är det inhemska märket Kalev, ett måste att handla hem.Jag satt och surfade och skrev lite på min dator på hotellrummet innan jag gick till sängs.

Innan klockan hann slå sex klev jag upp. Det var tur att jag hade packat ner öronproppar för det var mycket liv och oljud från hamnen hela natten. Även från hotellkorridoren hördes oväsen sent på natten.
Jag gick längs nästintill folktomma gator till Gamla Stan. Staden började sakta vakna. Jag älskar att se en ny stad vakna till liv…

Folktom och öde gränd i Tallinns Gamla Stad.

Jag passerade den stora byggnaden med igenmurade källarfönster på Pikk 59. Denna byggnad var den ryska säkerhetstjänsten KGB:s högkvarter under sovjettidens ockupation. Ingen vet hur många ester som blev torterade och mördade i husets källare...
Idag används byggnaden av den estniska polisen.

En gång KGB:s högkvarter...

Vädret var grått och mulet och jag bestämde mig för att ta spårvagnen ut till förorten Kopli som jag hade hört skulle vara en enorm kontrast mot Gamla Stan.

Att åka spårvagn i Tallinn är smidigt. En enkelbiljett för en vuxen kostar 20 kroon (14,50 kronor) hos föraren, annars 13 kroon om man förköper biljett i en tidningskiosk. Glöm inte att stämpla biljetten! Böterna ligger på 600 kroon (ca 430 kronor) för den som inte kan uppvisa giltig biljett. De flesta bussar och spårvagnar har elektroniska stämpelmaskiner men det förekommer en äldre variant som är manuell. Stick ner biljetten på ovansidan av maskinen och dra det gröna handtaget emot dig, på så sätt stämplas biljetten.
Jag åkte spårvagn nummer 1 hela vägen till ändhållplatsen. Motsatsen mot Gamla Stans färgglada och vackra hus var påtaglig, slitna grå, och nedgångna hus och fabrikslokaler. Gick runt en stund i området innan jag hoppade på spårvagnen tillbaka.

Ett billigt och bra sätt att se sig om i en ny stad är att hoppa ombord en spårvagn eller buss och åka till ändhållplatsen. Ser man något intressant på vägen är det bara att hoppa av.

Jag hoppade av i utkanten av Gamla Stan och åt frukost på Hesburger, en finländsk hamburgerkedja. En meny med hamburgare, pommes frites och milkshake kostade 58 kroon (40 kronor), betydligt billigare än på McDonald's hemma. Efter den goda men inte alltför hälsosamma frukosten forsatte jag upp för Tallinns shoppinggata nummer 1, Viru. Jag passerade genom den mysiga gränden Katarinagången (Katariina käik) med sina tegeltäckta valv.

Katarinagången (Katariina käik).

Jag kom fram till Rådhustorget som nu började fyllas med försäljare och nyvakna turister.
Ett besök på Rådhusapoteket (Raeapteek) är ett måste. Världens äldsta, ännu fungerande apotek omnämns redan 1422, kanske är det ännu äldre än så. Förvänta dig inte grodögon och torkade fladdermusvingar utan här säljs moderna mediciner. Jag köpte ett lerkrus med deras berömda kryddade vin för 250 kroon. Smaken påminde om en blandning av Fernet Branca och glögg. Absolut inte värt 180 kronor!

Rådhusapoteket (Raeapteek) är
världens äldsta apotek.

Gick återigen vilse med flit och hamnade utanför Chocolaterie Café på Vene 6. Kaféet ligger inne på gården. Jag klev in genom den lilla dörren och det var som att kliva rätt in i någons vardagsrum. Jag beställde en kopp med varm choklad med gorgonzola (!), grappa och kanelstång för 70 kroon (ca 50 kronor). Smaken av gorgonzolan kunde svagt anas och det smakade faktiskt helt okej. Men jag funderar fortfarande på hur man kommer på en sådan kombination…
Lokalen var fantastiskt mysig och Edith Piaf på svag volym i bakgrunden. Härifrån får dom släpa ut mig!

Jag njuter av varm choklad med gorgonzola på Chocolaterie Café.

Jag gick runt ytterligare någon timme på de kullerstensbelagda gatorna i Gamla Stan och tittade i antikaffärer och små trevliga butiker. Jag hamnade utanför Kalev Chocolate Museum & Café på Pikk 16.
Kalev är Estlands främsta och största tillverkare av choklad och är ett av landets mest kända varumärken. Här säljs marsipan och vackra presentaskar. Chokladkakorna är dock de samma som säljs i matbutikerna och där är de också billigare.

Jag styrde stegen tillbaka till hotellet för att planera resten av dagen. En nervös och aningen skum man kom fram till mig och tilltalade mig på estniska. När jag frågade om han talade engelska nickade han och visade upp några kartor med blåa piller och väste ”Viagra”. Självklart, men kom tillbaka när jag fyllt 75!
Väl tillbaka på hotellrummet surfade jag en stund och funderade på vad jag skulle göra härnäst. Bestämde mig för att bege mig till grannstaden Paldiski, fyra och en halv mil utanför Tallinn.
Det var i Paldiski som stora delar av TV-filmen ”Torsk på Tallinn” utspelade sig och till viss del spelades in. Det var också här som Lilja bodde i Lukas Moodysson film ”Lilja 4-ever”.

Centralstationen var nedgången och området runtomkring slitet. En loppmarknad, Jaama Turg, låg alldeles i närheten. Jag tittade runt ett tag men ledsnade fort. Jag köpte några kryddstarka korvar och färska jordgubbar att ha som matsäck på tågresan.

Marknaden Jaama Turg.

Två pratglada herrar jag träffade på tågstationen.

En enkelbiljett till Paldiski kostade 25 kroon (18 kronor) och resan tog 70 minuter. Biljett köper man på tåget av konduktören.
Punktligt gav sig så tåget av mot sin slutstation. Det var intressant att se hur det såg ut utanför Tallinn. Vissa tågstationer bestod inte av mer än en betongplattform mitt ute i ingenstans. Tåget var långt ifrån ett expresståg då det stannade på sammanlagt tjugo stationer innan det var framme vid slutstationen Paldiski. I Paldiski gick jag runt bland de nedgångna och trista bostadshusen och fotograferade.

Welcome to Paldiski...

Bostadshus i Paldiski.

Paldiski är en liten hamnstad drygt fyra mil sydväst om Tallinn. Under 1960-talet byggdes en ubåtsbas av Sovjetunionen och här utbildades även rysk atomubåtspersonal. Paldiski förvandlades till ett stängt militärområde och civilbefolkningen fick flytta. Ryssarna lämnade basen så sent som 1994 och demonterade de två kärnreaktorerna som fanns på basen. Flera platser i hamnen och i den före detta militärbasen är kontaminerade av radioaktivitet.
Paldiski håller på att avbefolkas och hela staden ger ett sorgset och dystert intryck.

I Paldiski såg jag mest tråkiga sovjetinspirerade bostadskomplex och en och annan liten mataffär. Jag handlade lite choklad i en matbutik och promenerade fram längs gatan Rae. Lunch åt jag på Valge Laev Hotel & Restaurang på Rae 32. Fläskkarré med potatis och svamp garnerade med röda vinbär och ett glas juice kostade inte mer än 95 kroon (knappt 70 kronor).

Valge Laev Hotel & Restaurang i Paldiski.

Inte alla har flyttat härifrån...

Jag svängde runt hörnet från restaurangen in på gatan Pakri och efter knappt hundra meter stod jag framför byggnaden som föreställde hotellet ”Paldiski Palace” i filmen Torsk på Tallinn!
Byggnaden var fullklottrad, nedgången och ingen fönsterruta var hel. Ren jäkla tur att jag sprang på den för jag hade varken någon karta eller adress. Jag tog givetvis mängder av foton av denna heliga plats… Adressen för den som vill hit är Pakri 5.

"Paldiski Palace" från filmen "Torsk på Tallinn"...

Jag promenerade runt i duggregnet och passerade bostadshus efter bostadshus. Tillbaka till tågstation satte jag mig och väntade på Vana Vedur kafé och restaurang i direkt anslutning till plattformen.
Från tågfönstret såg jag en skylt där det stod ”Radiation Detection System”…

Raka spåret tillbaka till Tallinn.

Det började regna så fort jag klev av tåget tillbaka i Tallinn. Jag promenerade in till Gamla Stan.
Det började regna allt mer. Jag småsprang till Rådhustorget och gjorde ett besök på Balthasar Küüslaugurestoran (vitlöksrestaurang). Jag togs emot i en stor entré och visades till mitt bord med utsikt över Helgeandskyrkan. Inredningen var smakfull och passade in i den medeltida byggnaden. Jag kan rekommendera ett besök enbart för lokalens skull.

Vitlöksrestaurangen Balthasar i Gamla Stan hör
till en av mina absoluta favoritrestauranger.

Jag beställde i oxfilé (Tenderloin) toppad med gåslever i en grädd- och konjakssås samt tryffel- och potatisgratäng för 292 kroon (210 kronor). Restaurangen har en mycket imponerande vinlista och jag blev rekommenderad ett glas Albert Bichot, Vin de Pays d'Oc, Merlot 2005. Maten och vinet var en utsökt kombination. Till efterrätt beställde jag in vitlöksglass (!) med choklad- och passionsfruktsås för 79 kroon, det lät för konstigt för att låta bli. Efterrätten smakade helt fantastiskt! Jag avnjöt denna festmåltid medan regnet fullkomligt vräkte ner och åskan fick mig att hoppa till några gånger. Notan för hela kalaset slutade på 526 kroon (380 kronor). Här kommer jag äta igen nästa gång jag besöker Tallinn!
Jag gick ut i ösregnet. I vanliga fall hatar jag regn när jag reser men just nu spelade det ingen roll. Jag var helnöjd med dagen och den utsökta måltiden fast jag var dyblöt när jag kom tillbaka till hotellet.

Det hade blivit söndagen den 14 juni 2009 och jag vaknade av fönsterputsaren som kikade in genom fönstret på fjärde våningen.
Jag checkade ut och gick till Lindalines terminal bortanför den stora och grå konserthallen.

Lindalines terminal i grå betong.

Jag åt en enkel frukost i det enkla kaféet i terminalbyggnaden. Vid bordet bredvid satt ett gäng finska tanter och drack bubbelvin i plastglas. Merparten av passagerarna var finländare som var på väg hem efter att ha handlat alkohol, jag har nog aldrig sett så mycket spritkartonger och ölflak i hela mitt liv…
Jag klev ombord på katamaranen ”Merilin” som skulle ta mig över Finska viken till Finlands huvudstad Helsingfors…

Några praktiska tips:

Eluttag: I Estland har man samma sorts vägguttag och spänning som i Sverige. Adapter behövs alltså inte.
Valuta: Kroon (EEK). Mynt kommer i valörerna 1 och 5 Kroon och 5, 10, 25 och 50 senti. Sedlarna kommer i valörerna 1, 2, 5, 10, 25, 50, 100 och 500 EEK.Köptips: Bärnsten (Östersjöns guld) säljs överallt i Gamla Stan.
Nära: Flygresan tar bara en timme och en kvart från Göteborg och knappt en timme från Stockholm. Det är mindre än 38 mil mellan Stockholm och Tallinn fågelvägen (att jämföra med Göteborg – Stockholm vilket är 49 mil) och drygt 8,5 mil mellan Tallinn och Helsingfors.
Alkohol: Är billigt och man kan se färjepassagerarna som hamstrar sprit och öl nere vid hamnen.
Vana Tallinn: En rombaserad estnisk örtlikör med inslag av citron och vanilj. Den tillverkas sedan 1960 av en av Estlands äldsta spritfabrikörer, AS Liviko, grundat av preussaren Friedrich Rappuhn 1898.
Tillsammans med Viru Valge Vodka är Vana Tallinn företagets mest kända varumärke. Namnet Vana Tallinn betyder "gamla Tallinn".
Choklad: Pröva det inhemska chokladmärket Kalev. Deras vita choklad med blåbär är en personlig favorit.
A. Le Coq: Inhemsk ölsort som säljs på varje bar och restaurang i Estland.
Saku: Bästsäljaren bland ölsorterna i Estland och exporteras över stora delar av världen. Ses kånkas i stora lådor av finländare på väg till färjan tillbaka till Helsingfors.


Filmtips inför en resa till Estland:

• Lilja 4-ever (2002): Lilja (Oksana Akinsjina) är en 16-årig flicka i en fattig del i det forna Sovjetunionen. Lilja och hennes vän Volodja (Artiom Bogucharskij) drömmer om ett bättre liv. En dag får Lilja möjligheten till ett nytt liv i Sverige. Det är då mardrömmen börjar för Lilja…
  Lilja 4-ever är en mycket viktig film som handlar om trafficking. Filmen är bland annat inspelad i staden Paldiski i Estland.
• Tallinn Pimeduses/City Unplugged (1993): Filmen utspelar sig alldeles efter Estlands självständighet 1991. Estlands guldreserv, som lyckades smugglas ut och gömmas i Paris innan den Sovjetiska invasionen under andra världskriget, har nu återförts till landet. Några gangsters har tänkt att stjäla guldet genom att släcka ner hela Tallinn. Till sin hjälp har de elektrikern Toivo (Ivo Uukkivi). Medan Toivo stänger ner strömmen över hela Tallinn föder hans fru Maria (Milena Gulbe) deras son flera veckor för tidigt. Enda chansen för deras son att överleva är genom att placera honom i en kuvös men det finns ingen ström i hela staden...
  Filmen både utspelar sig och är filmad i Tallinn. I filmen förekommer det drygt 310 meter höga TV-tornet Tallinna teletorn och dess restaurang på observationsdäcket, ringmuren runt gamla stan med vakttornet Tjocka Margareta (Paks Margareeta) och St. Nikolais ortodoxa kyrka (ej att förväxla med den större St. Nikolaikyrkan). Nationalbiblioteket Eesti Rahvusraamatukogu får föreställa Estlands nationalbanks huvudbyggnad.
• Torsk på Tallinn – en liten film om ensamhet (1999): TV-filmen av Killinggänget som blivit en kultklassiker. Filmen är bland annat inspelad i hamnstaden Paldiski, ett par mil utanför Tallinn, Estland.

Några nyttiga ord på estländska;

Hej = tere
Hej då = nägemist/tsau
God morgon = Tere hommikust
Tack = tänan/aitäh
Ursäkta/förlåt = vabandage!
Ja = jah
Nej = ei
Lämna mig ifred! = Jätke mind rahule!
Hjälp = appi
Polis = Politsei
Ring polisen! = Kutsuge politsei!

Med reservation för förändringar som skett efter juni 2009.