INDONESIEN

BALI - Världens vackraste ö

Planet från Singapore landade på Ngurah Rai International Airport (Denpasar International Airport), Bali mitt i natten den 10 februari 1997. Jag, Raffe och Jenny (vilka jag träffade i Singapore) delade en taxi till orten Kuta. Jag upptäckte att det var vänstertrafik på Bali då jag försökte att sätta mig på förarplatsen. Efter en spydig kommentar från taxichauffören gick jag runt bilen och satte mig på passagerarsätet, på taxibilens vänstra sida...

Få resmål är så varierande som den gröna paradisön Bali. Här finns ett hektiskt och bra partyliv i Kuta men samtidigt flera lugna områden för vila, medititation och avslappning. Bali bjuder på sevärdheter som tempel och risterrasser liksom naturskön djungel och aktiva vulkaner. Bali har något för alla och är verkligen ett fantastiskt resmål!

- Welcome to Bali!

Det ösregnade precis hela tiden. Jenny hade ordnat med hotell hemifrån så jag och Raffe började vårt sökande efter ett ledigt rum. I Indonesien heter ett enkelt vandrarhem eller hotell ”losmen”. Alla billiga hotell var fulla och regnet fullkomligt vräkte ner. All min packning blev genomblöt.
Efter någon dryg timmes letande hittade vi slutligen ett ställe som hade ett ledigt rum. Vi försökte att hänga upp våra saker på tork så gott vi kunde. Jag var så besviken. I alla resebroschyrer och på fotografier från Bali så sken solen och nu bara ösregnade det. Jag somnade och hoppades att vädret skulle bli bättre...

Dagen efter skyfallet...

Dagen därpå sken solen men alla gator och vägar var översvämmade. Jag inhandlade en regnrock av en gatuförsäljare, men den kom aldrig till användning under resten av resan. Raffe och jag bytte vandrarhem till Beneyasa I Beach Inn på Jalan Benesari, en tvärgata till Poppies Gang II. Vi betalade knappt 15 000 rupier/natt (cirka 45 kronor) för ett dubbelrum och då ingick frukost bestående av rostat bröd, te och bananpannkakor. Rummet var spartanskt - två sängar, en fläkt i taket, WC och dusch.

Vårt vandrarhem Beneyasa I Beach Inn i Kuta Beach.

Raffe och jag mötte upp med Jenny igen på hennes hotell. Vi blev riktigt avundsjuka på hennes fina dubbelrum.
Jag behövde köpa lite kläder så vi gick alla tre och tittade i affärer. Längs med huvudgatan, Jalan Legian, ligger affärerna tätt. Det finns även större shoppingcentra i Kuta men de små affärerna är roligare, och billigare. Glöm inte att pruta! På gatan Poppies Gang II fann jag flera bra restauranger, bland annat Nana's Swedish Restaurant, som serverade köttbullar och chokladbollar (!). Jag provade endast deras asiatiska mat och underbara milkshakes.

Flera av restaurangerna i Kuta har storbilds-TV och visar film för gästerna. Film på Laser Disc var det som gällde när jag var där. Att det är mycket folk på en restaurang i Bali behöver inte betyda att maten är bra utan att de visar de allra senaste Hollywoodfilmerna. Bredvid menyn står oftast vilken film som visas och när den börjar. Jag åt oftast middag på en restaurang och åt efterrätten på en annan, beroende på vilka filmer som visades.
Det går att köpa mycket pirattillverkade märkeskläder och kopior av PC-spel och CD-skivor i Kuta. Oftast fungerar sakerna bra, men kräv att få provlyssna på t.ex. en CD-skiva eller provspela ett spel.

Efter vår shoppingtur begav vi oss ner till stranden. Kuta Beach är en lång och vacker sandstrand som ibland benämns Surfer's Paradise bland surfare. Tyvärr är vattnet fullt med skräp men betydligt renare stränder finns bara några kilometer längre bort. Jag är ingen surfare men överallt vid stranden och inne i Kuta syns de. Det säljs surfarkläder och surfingbrädor överallt i Kuta. Om du är sugen på att surfa, kontrollera brädan noga. Ibland hyrs slitna och tidigare reparerade brädor ut till nybörjare. Skulle du göra åverkan eller förstöra surfbrädan får du betala en massa rupiees, fast den var i dåligt skick från början. Några av uthyrarna är seriösa och förklarar att du inte behöver stå för eventuella skador, men långt ifrån alla. Skulle du vara osäker, fråga någon av de "professionella" surfarna på Kuta Beach vilka uthyrare man kan lita på.

Jag på Kuta Beach, Bali.

Det var underbart att sola och bada. Försäljare kom fram till oss och försökte sälja allt från smycken till färsk frukt och kall läsk och öl. Jag köpte färsk ananas som försäljerskan skar till i ett vackert mönster. Glöm ananas på burk, det här något helt annan! Jenny fick helkroppsmassage på stranden för en struntsumma. Sammanlagt fem balinesiska kvinnor knådade henne i drygt en halvtimme.
När jag och Raffe låg och solade kom det fram en äldre man och ville sälja ett schackbräde i snidat trä. Han ville ha 100 dollar för det, amerikanska dollar. Visst, det var ett mycket vackert schackspel men vi var inte intresserade. Och det är bara dumt att släpa runt på skrymmande souvenirer när man är en backpacker. Den gamle mannen gav sig inte. Efter att prutat och dividerat i nästan en timme var priset fastslaget; 80 000 rupier (ca 250 kronor) och att mannen bjöd oss på varsin iskall öl. Det fanns plats för schackbrädet i min ryggsäck och det är verkligen en vacker souvenir från Bali.

Jag gick runt i Kuta på egen hand ett par timmar. Jag passerade en kul skylt på gatan Poppies Gang II som visade vägen till ”Svenska Hörnan” och ”Blues the Bastard”. Min nyfikenhet väcktes med en gång och efter tjugo meter kom jag fram till en liten butik. Där inne pryddes väggarna av svenska flaggor, vikingahjälmar, löpsedlar från Aftonbladet och älg t-shirts...

Dom har jävla snus... ibland...

Den bakfulle affärsinnehavaren låg på en soffa i butiken. Han tittade upp på mig och sa på klingande svenska; "Tjena, tjena! Svensk eller?". Han presenterade sig som Blues och visade stolt upp sin butik. Blues sålde främst skinnkläder men ibland fanns ”jävla snus” till försäljning, som han uttryckte det. Blues hade aldrig varit i Sverige men hade lärt sig av svenska resenärer som han träffat på Bali. Han kunde fler svenska svärord än mig... Jag fick bläddra i någon månadsgammal Aftonbladet som någon vänlig själ skänkt bort. Trots att Blues var fulare i munnen än Eddie Meduza var han ändå riktigt trevlig och en kul person.

"Svenska hörnan", Kuta Beach.

Följande dag tillbringade jag mest på Kuta Beach. Jag hade inte haft så mycket till sol och badsemester på resan innan så det var riktigt skönt att befinna sig på Kuta Beach. Jag åt lunch på en restaurang inte långt från min losmen Beneyasa. Jag beställde in satay (saté) vilket är små korta träkolsgrillade grillspett med ris och varm jordnötssås. Detta var första gången som jag åt jordnötssås och jag blev helt lyrisk av denna fantastiska smakupplevelse. Det var definitivt inte den sista gången jag beställde satay under min vistelse på Bali. Maten på Bali är underbar.

Jag spenderade några timmar i butikerna på huvudgatan Jalan Legian och de två tvärgatorna Poppies Gang och Poppies Gang II. Middag intog jag på en restaurang som visade film på storbilds-TV. Jag såg ett tiotal filmer på bara ett par dagar i Kuta, samma filmer som gick på bio i kalla Sverige. Jenny och jag gick ut och festade senare på kvällen. Vi fastnade för Bounty Club på Jalan Legian. Bounty Club är en nattklubb med formen som ett segelfartyg. Festen är på övre däck...
Det var fullpackat med turister, främst australiensare. Ölen kostade inte många kronor och vi festade långt in på småtimmarna. Jag bjöds på en Gudam Garang, en indonesisk cigarett med smak av nejlika (!). Smakade precis lika vidrigt som det låter.

På väg tillbaka till våra respektive hotell passerade vi flera prostituerade. Några av dem var transsexuella och dessa går under öknamnet "sucky-sucky girls". De stod längs vägen och ropade "jiggy-jig! jiggy-jig!" (indonesiskt slang för sex).
Det finns tyvärr mycket prostitution på Bali, särskilt i Kuta. Man behöver inte gå många meter i Kuta förrän någon kommer fram och erbjuder tjejer, taxi eller droger. Detta är något som återfinns på alla större turistorter och är inget speciellt för just Bali. Ett "nej, tack" brukar räcka. Om inte så ignorera personen ifråga, efter några meter brukar de ge upp och söka upp någon annan att störa. Droger som marijuana och "magic mushrooms" (hallucinogena svampar) och annat onyttigt är tyvärr mycket vanligt bland flera backpackers. Tråkigt, för det förstör bara den totala upplevelsen av Bali som en fantastisk paradisö. Det är den, så fort man kommer bort från Kuta Beach.

Dagen därpå träffade vi några svenskar som Raffe lärt känna.
Vi kom överens om att hyra en minibuss i två dagar. En kille från Argentina, Paulo, följde också med. Vi var sammanlagt sju personer i minibussen. Minibussen var en Toyota Kijang, vilket betyder hjort på indonesiska.

Jenny, Paulo, Raffe, Magnus, Håkan och Jenny i Ubud.

Att hyra bil visade sig vara ett alldeles utmärkt sätt att se Bali. Vi styrde norrut mot Ubud som är Balis kulturella centrum. Ubud är mest känt för sitt fantastiska träsnide och konst. Ubud kan kännas som en riktig turistfälla men är ändå väl värt ett besök.

I Ubud finns fantastiska träskulpturer.

Efter ett kort stopp i Ubud och några besök i butiker med fantastiska träsniderier fortsatte vi till grannbyn Bedulu. Den största sevärdheten i närheten av Bedulu är Goa Gajah (Elefantgrottan). Goa Gajah uppfördes på 1300-talet för den hinduiske elefantguden Ganeshas ära. Vi betalade ett par rupies i inträde och gick in i den mörka och svala grottan. Insidan var inget märkvärdig men utsmyckningarna på grottans utsida var imponerande.

Elefantgrottan Goa Gajah.

Vi passerade flera risodlingar byggda i terrasser omgivna med gröna palmer och tjock djungel. Det var verkligen värt att ta sig ut på landsbygden och komma bort från det hetsiga livet i Kuta.

Risodlingsterrasser i Tegallalang, Bali.

Minibussen fortsatte till ett av Balis över 20 000 tempel. I själva verket finns det hundratusentals tempel på ön då varje familj har sitt egna lilla tempel på tomten. Helst ska man vara klädd i långbyxor och långärmad tröja när man besöker ett tempel, men det räckte med att vi la några rupier i en bössa vid ingången och tog på oss sidensjalar som vi knöt runt midjan. Sjalarna fick vi låna av några munkar på utsidan av templet. Hinduismen präglar hela samhället på ön och som besökare på Bali lägger man snart märke till detta.

Ett av flera tusentals tempel på Bali.

Varje morgon ställs palmblad eller små korgar ut med färggranna blommor, lite ris och ibland en liten köttbit ut på trottoaren eller gatan utanför boningshusen/affärerna. Detta skall blidka de onda andarna så att de håller sig lugna. Små tempel med offergåvor kan man se i de flesta trädgårdar. Tron på andar och naturkrafter är väldigt stor på Bali. Invånarna på Bali har sin egen hinduiska tro (men mycket av andetron lever kvar på landsbygden) medan övriga Indonesien främst är muslimskt. Omkring 90 procent av Balis invånare är hinduer.

Utanför centrala Ubud, i Padangtegal, ligger "Monkey Forest" där vi gjorde ett besök. Vi betalade några rupier i inträde. Man kunde även inhandla jordnötter och bananer vid entrén, gör det! Aporna kan bli mycket aggressiva om man inte matar dem.

De är bortskämda små rackare och räknar kallt med att få mat av besökare. Aporna är av släktet makaker och det finns uppskattningsvis 150 stycken i skogen. De är mycket gulliga men glöm inte bort att det är vilda djur.

Monkey Forest, Ubud.

Bli inte rädd om de hoppar upp på ryggen eller axlarna. Ha inga lösa föremål framme, håll hårt i glasögon, kameror och plånböcker. En del apor kan få upp blixtlåset på en ryggsäck på nolltid och de knycker allt som är löst. Skulle en apa ta något från dig, ignorera apan och efter en stund tröttnar den och lämnar tillbaka/släpper det den tagit.

Jag matar en liten apa i Monkey Forest.

Jenny matade några apor när en av dem plötsligt snodde åt sig hela påsen med jordnötter. Reflexmässigt drog hon tillbaka påsen ur apans händer. Apan visade tänderna, slog mot Jenny och hann även bita henne i överarmen! Det blev ett litet sår, gjorde säkerligen mycket ont men det som vi var mest oroade över var inflammationsrisken. Några av skogsvakterna hade en illaluktande salva som de strök över såret. Hoppas att hon kommer överleva...
Vi promenerade runt i Monkey Forest och tittade på aporna ett tag. De blev märkbart irriterade när jordnötterna tog slut. Vi fortsatte en bit utanför skogen och upptäckte en oanständig staty i gräset. Den låg en bit utanför skogen men det var värt en omväg för att se den...

Fruktbarhetsgud?

Något som vi hade blivit tipsade om att absolut inte få missa på Bali var Kecak dance (apdansen). Denna traditionella dans utförs av vackert utsmyckade kvinnliga dansare ackompanjerade av en manskör som sitter i en stor cirkel.

Kören under Kercak Dance-uppvisningen.

Uppträdandet avslutades med elddans då män sprang igenom ett brinnande bål på marken. Detta är en av de mest sevärda av alla de olika traditionella danserna på Bali.

Fire Dance på Bali.

Efter dansuppvisningen styrde vi tillbaka till Kuta igen. Vi lämnade tillbaka Toyotan till uthyraren. Vi hade hyrt den i två dagar men den stod säkrare där än utanför vårt hostel. Kvällen avslutades på en restaurang och jag njöt av både den goda maten och det trevliga sällskapet. Vi var verkligen ett gott gäng.

Följande morgon klev vi upp tidigt för att hinna se vulkanerna i norr och sagolika sandstränder. Vi hämtade ut minibussen från biluthyraren igen och gav oss iväg. Det är inga enorma avstånd på Bali, men på grund av trafiksituationen och undermåliga vägar så tar det tid att ta sig någonstans. Ha detta i åtanke och försök att komma iväg så tidigt som möjligt. De kör som galningar på Bali och struntar helt i trafikreglerna. Många är heller inte rädda för trafikolyckor för de tror att deras själ återföds. Det var ingen idé att förklara att min själ inte hade lust att återfödas än på några år...

Jenny och en balinesisk flicka tar skydd för regnet.

Vi stannade till i en liten by och tog skydd för ett kraftigt regnoväder som var över på mindre än en kvart. Efter några timmars bilfärd kom vi så fram till vulkanen Gunung Batur. Vulkanen hade sina senaste utbrott 1917 och 1923. Gunung Batur har en höjd av 1 717 meter över havet och hela landskapet runt omkring är täckt av vulkaniska stenar och stelnad lava. Man kan bestiga berget, men det var det ingen av oss som hade lust med. Vid sidan om Gunung Batur ligger Lake Batur, en stor insjö med bra restauranger i närheten.

Vulkanen Gunung Batur på Bali.

Inte långt från Gunung Batur ligger samhället Tirtha (Toyah Bungkah) med varma undervattenskällor. För en liten summa kan man hoppa i en swimmingpool (av betong!). Väldigt mycket skräp när jag var där, förhoppningsvis är det renare nu. Det varma vattnet stiger upp ur naturliga sprickor i bottnen och är verkligen kokhett. Vi badade en stund i de varma källorna och åt sedan lunch i restaurang i området. Vädret var molnigt och enstaka störtregnskurar dränkte oss. Regnskurarna varade bara ett par minuter och slutade lika plötsligt som de startade.

Vy över Lake Batur, Bali.

Vi åkte vidare till Padangbai på Balis östkust. Vi åt mat vid stranden, badade och snorklade. Vattnet var mycket klarare och stranden mycket renare än den i Kuta. Solen sken och inget regnväder så långt jag kunde se.
Efter att solat och badat ett par timmar styrde vi hemåt mot Kuta igen. Paulo körde som en biltjuv och stereon spelade Cypress Hill...

Nu har vi kört fel igen...

Vid en korsning stannade vi för rött ljus. Kartläsaren Magnus sa att vi skulle ta till höger, men ändrade sig precis när vi var mitt i korsningen och ropade "vänster"! Detta gjorde att Paulo fick minibussen att ta ett skutt och dö, mitt i korsningen. Han fick igång motorn igen men hade inte på något lyse och när han började köra igen så var det rött ljus för oss. Detta sågs av en polisman som tecknar åt oss att köra åt sidan. Polismannen frågar efter körkort. Paulo visar sitt argentinska körkort som tydligen inte gällde på Bali. Polismannen påpekar detta och då säger Magnus, som var kartläsare, att han har ett internationellt körkort. Polismannen ber Paulo och Magnus kliva ut och följa med till polisstationen. Vi som är kvar i bussen blir lite nervösa. Undrar hur mycket vi får i böter?
Efter en kvart kommer Paulo och Magnus tillbaka med ett stort leende. De berättade att när de kom till polisstationen sa polismannen att de hade brutit mot en hel del lagar;
inget giltigt körkort, kört mot rött ljus och inget lyse på bilen. De skulle få träffa en advokat men då frågade Paulo vad polismannen skulle göra efter jobbet och om han gillade öl. Polismannen tyckte att för 5 000 rupier (drygt 16:-) så kunde han glömma vad som hade hänt! Vi frågade Paulo om vi skulle samla ihop till böterna men han bara skrattade.
Att bryta mot trafikregler eller muta polismän är verkligen inget jag rekommenderar att göra, men den här gången gick det vägen...

Kollektivtrafiken på Bali.

Toyotan återlämnades i Kuta. Vi betalade 125 kronor per person för två dygns hyra. Bensinen gick på ytterligare någon tia per person. Att hyra bil är verkligen något jag kan rekommendera. Se bara till att ha ett giltigt körkort (internationellt), lös en trafik- och skadeförsäkring hos biluthyraren (något vi struntade i men vi hade tur) och var förberedd på vänstertrafiken och att de kör som galningar på Bali.

Senare på kvällen festade vi loss på Sari Club, Bounty Club och de andra större nattklubbarna i Kuta. Det firades Valentine's Day (Alla hjärtans dag) med specialerbjudanden i baren, som om det inte var billigt nog…
Efter att nattklubbarna slog igen fortsatte vi festandet nere på Kuta Beach. Vi satt i sanden och tittade på soluppgången innan vi gick tillbaka till vårt hostel. Gick och lade mig klockan 08.00 på morgonen…

Sov till halv sex på kvällen. Åt en kombinerad frukost och middag på en restaurang och tittade på film under måltiden. Efter maten letade jag upp de andra och så var festandet i gång igen. Jag tog det lugnt och gick hem tidigare än de andra. På vägen tillbaka till mitt hostel fick jag sällskap av två svenska tjejer. De bodde åt mitt håll så jag följde dem till deras hotell. På vägen dit passerade vi två prostituerade kvinnor. Kvinnorna frågade: -”Wanna have som fun, ha?”. De två svenska tjejerna krokade tag i mina armar, skakade på huvudet och sa att jag var med dom. De två prostituerade kvinnorna ropade efter mig; -"Lucky boy! Two girls, ha? Same time, ha? Lucky boy!". Jag gick och lade mig, ensam...

Jag träffade på flera transvestiter som kom fram och försökte ta mig i skrevet. Hade blivit varnad för detta av ett par australiensare tidigare så jag visste vad det var frågan om. Medan transvestiten klämmer en i skrevet med ena handen letar den andra handen efter din plånbok. Backa undan och gå därifrån!

Jag vaknade upp till en ny dag. Det var söndag och det hade blivit dags för mig att åka vidare till Sydney i Australien. Det var några timmar kvar tills planet skulle gå. Jag checkade ut och sade farväl till Raffe, Jenny, Paulo och de andra.

Risfält och palmer finns överallt på Bali.

På flygplatsen checkade jag in och ställde mig sedan i kön till gaten. Då upptäckte jag att flygnumret inte stämde för fem öre! Jag lämnade kön och rusade ut i terminalen där ljustavlan med alla avgångar fanns. Där stod det att mitt plan stod i andra änden av terminalen och "last call" skylten blinkade intensivt! Jag har nog aldrig sprungit så fort i hela mitt liv. Jag tänkte att vilken jäkla nybörjargrej, stå i fel gate! Sådana pinsamheter ska bara inte få hända. Man hinner tänka mycket när man springer för att hinna med ett plan... Jag hann med planet men jag var den siste som klev ombord. När planet äntligen lyfte kändes det underbart, jag skulle till Australien, landet "down under"...

Kuta kändes ganska påfrestande efter bara några dagar. Detta är australiensarnas motsvarighet till svenskarnas Magaluf eller Aiya Napa. Det var kul att röja på olika nattklubbar, festa loss för en struntsumma och dansa halva natten lång.
Men den som endast stannar i Kuta har inte varit på Bali. Kuta är inte Bali!
Däremot är Bali en av de absolut vackraste platserna på jorden...

Risodlingsterrasser i Tegallalang, Bali.

Omringade av försäljare i Ubud.

Jag i den balinesiska regnskogen.

Lake Batur.

Alltid nära till djungeln...

Bostadshus utanför Ubud.

 

Mat och dryck:

Nasi goreng: Räkor och kött med stekt ris. Oftast väldigt kryddstarkt.
Mie goreng: I stort sätt samma rätt som nasi goreng men här har riset bytts ut mot äggnudlar. Bland det billigaste man kan äta på Bali men smakar fantastiskt.
Opor ayam: Kycklingfilébitar kokta i kokosmjölk.
Sambal: Denna chilipasta finns i flera olika varianter och serveras ofta i Indonesien. Bland den vanligaste varianten hör sambal ulek (oelek).
Kopiko: Dessa små karameller med kaffesmak tillverkas i Indonesien och är beroendeframkallande. Karamellerna finns även med cappuccinosmak. Finns att hitta i välsorterade matbutiker i Sverige som saluför utländska matvaror samt i vissa internetbutiker.

Några nyttiga ord och fraser på indonesiska:

Hej = hai (halo)
God morgon = selamat pagi
God kväll = selamat malam
Hej då = selamat tinggal
Ja = ya
Nej = tidak
Tack = terima kasih
Ursäkta = maaf/permisi
Var ligger...? = Di mana...?
Vad kostar den? = Berapa harganya?
Toalett = kamar kecil
Höger = kanan
Vänster = kiri
Rakt fram = lurus

Räkneord:

1 = satu
2 = dua
3 = tiga
4 = empat
5 = lima
6 = enam
7 = tujuh
8 = delapan
9 = sembilan
10 = sepuluh
20 = dua puluh
50 = lima puluh
100 = seratus

 

Filmtips inför en resa till Bali:

• Eat Pray Love/Lyckan, kärleken och meningen med livet (2010): Elizabeth Gilbert (Julia Roberts) är nyskild och ger sig ut på en resa runt jorden som tar henne till Italien, Indien och slutligen Bali. Tuva Novotny förekommer i en biroll. Filmen är en reklamfilm för paradisön Bali.
• The Fall (2006): Denna film, som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än vad den fått, kretsar kring den femåriga flickan Alexandria (Catinca Untaru) som hamnat på sjukhus efter att hon brutit armen. I en av sjuksalarna träffar hon stuntmannen Roy (Lee Pace) som börjar berätta en fantastisk saga för Alexandria. Snart är både Roy och Alexandria en del av berättelsen… Filmen är regisserad av Tarsem Singh och filmen är inspelad i arton olika länder. Några scener i denna fantastiska film är inspelade i och utanför Ubud på Bali.

Med reservation för förändringar som skett efter februari 1997.

 

"Den 12 oktober 2002 detonerade tre bomber på Bali varav den största alldeles utanför nattklubben
Sari Club i Kuta Beach. 202 personer dödades, varav sex av offren var svenska medborgare.
Sari Club och ett flertal andra byggnader i Kuta Beach totalförstördes. Bomberna skapade
samtidigt djupa sår i den balinesiska turistnäringen då många resenärer inte vågade sig
till Bali på flera månader efteråt. Detta blev ett skrämmande bevis på att
terrorismen även kunde slå till i paradiset…".

/ Daniel Werner