LETTLAND

RIGA - En gång Sveriges största stad.

Återigen befann jag mig i utrikeshallen på Landvetters flygplats med min Berghausryggsäck. Denna gång var mitt mål Lettlands huvudstad Riga för att sedan resa vidare till Litauens huvudstad Vilnius.
Jag checkade in på Air Baltics flight BT122 och passerade genom säkerhetskontrollen utan ett pip från varken metalldetektorn eller säkerhetspersonalen. Flygplanet som skulle ta mig till Riga var ett litet Fokker 50, ett tvåmotorigt propellerplan.

Lettland (Latvija) är en republik i Baltikum. Lettland gränsar till Östersjön i väst, Estland i norr, till Ryssland i öst och till Litauen och Vitryssland i söder. Genom åren har området styrts av främmande makt - tyskar, polacker, svenskar och ryssar. Sverige erövrade Svenska Livland (vilket motsvarar ungefär hälften av dagens Estland och norra Lettland) år 1621 efter det andra polska kriget (1600 - 1629). Formell rätt över området fick Sverige först 1629 efter stilleståndet i Altmark mellan Sverige och Polen. Sverige hade makten fram till 1710 då Riga föll och intogs av den ryske tsaren Peter den Stores trupper efter en åtta månaders lång belägring. Sverige och Ryssland slöt fred 1721 i Nystad i nuvarande Finland (Freden i Nystad) vilket innebar slutet för det stora nordiska kriget (1700-1721). Ryssland tog därmed över makten över Livland.
Under första världskriget intog tyska trupper Livland 1915 men efter Tysklands nederlag delades Livland upp i de nya staterna Estland och Lettland 1918. Den 18 november 1918 utropade sig Lettland självständigt från Ryssland och fick sin frihet den 11 augusti 1920. Riga blev huvudstad i Lettland 1921. Under andra världskriget införlivades landet med Sovjetunionen år 1940. 1941 intog tyska trupper Lettland fram till 1944 då ryssarna tog tillbaka Lettland och gjorde landet till en del av Sovjetunionen. Den 21 augusti 1991 utropade Lettland på nytt sin självständighet, vilken erkändes av Sovjetunionen den 6 september 1991. Lettland är medlem i EU sedan den 1 maj 2004.

Vy över ett höstdisigt och regngrått Riga.

Det var mörkt när planet landade på Riga International Airport (IATA-kod: RIX). Jag plockade upp min ryggsäck från bagagebandet och tog mig mot busshållplatsen mittemot ankomsthallen. Buss nummer 22 stod redan vid hållplatsen och jag hann ombord efter en kort språngmarsch. Jag bad om en enkelbiljett in till centrum på engelska men chauffören svarade något på lettiska och pekade in i bussen samtidigt som han stängde dörrarna och körde iväg. Enligt informationen på flygplatsens hemsida, bussbolagets hemsida och min resguide skulle det gå bra att köpa biljett av föraren men jag såg bara att det gick att använda förbetalda busskort. Det kändes något olustigt att behöva tjuvåka men efter ungefär tjugo minuter klev jag av vid Centralmarknaden (Centraltirgus). Därifrån var det inte många hundra meter till mitt hotell Cirkus på gatan Merkela iela. Jag togs emot av en gammal trevlig gumma som visade mig till mitt enkelrum. Jag hade bokat rummet på Internet hemifrån (www.hotels.com) och betalade 28 lati (386 kronor) för två nätter inklusive en enklare frukost. Hotellet ligger inne på en mörk innergård och består av tio rum. Mitt rum var enkelt med en liten TV och ett badrum med WC och dusch och det fanns även gratis wifi att tillgå. Rummet var dammigt på sina ställen och jag hittade flera hårstrån i badrummet. Jag slängde på mig min kamera och gav mig ut för att utforska Riga till fots.

Hotel Cirkus på Merkela iela 8.

Riga grundades år 1201 av biskop Albert och stadens gamla historiska centrum är av UNESCO utsett till världskulturarv. Riga är Lettlands huvudstad och den största staden i Baltikum. Då området tillhörde Sverige på 1600-talet var Riga Sveriges största stad. Arvet efter Sovjettiden gör sig påmint då det bor fler ryssar än letter i staden. Runt 40 procent av landets befolkning är rysktalande men alla gatuskyltar är endast skrivna på lettiska.

Jag promenerade de knappt 500 metrarna till Gamla staden (Vecriga) med sina vackra byggnader. Gamla staden är i det närmaste bilfri (endast boende och varuleveranser har tillåtelse att köra i Vecriga). Vad jag inte hade en aning om när jag beställde flygbiljetter till Riga var att just idag den 18 november var Lettlands självständighetsdag. En ytterligare positiv överraskning var att det hölls en stor ljusfestival i staden, ”Staro Riga” (= ungefär Strålande Riga). Överallt gjordes reklam för ”Festival of Light” med mängder av ljussättningar och installationer över hela Gamla staden. Det var mängder av människor i alla åldrar ute på gatorna och det var en trevlig stämning i den kalla höstluften.

Maza Gilde (Lilla gillet) i Gamla staden.

Jag åt middag på grillrestaurangen Steiku Haoss på Audeju iela (Denna restaurangkedja finns på ytterligare två adresser i Riga). Jag tilldelades ett ledigt bord på övervåningen med utsikt över gatan nedanför som var full med folk. Jag beställde en 300 grams peppar- och vitlöksmarinerad ryggbiff serverad med tomat, lök och fetaost för 10.40 lati (ca 145 kronor). Önskar man något till som exempelvis potatis, ris eller sallad får man beställa detta. Stekt potatis med champinjoner kostade exempelvis 3.50 lati (48 kronor). Till detta drack jag mineralvatten och ett glas rödvin från Sicilien för 4.80 lati. Jag beställde även in ett litet shotsglas med Rigas ökända örtlikör Riga Black Balzam (Rigas Melnais balzams) som jag hade hört mycket om.
Maten smakade bra och köttet var perfekt tillagat men jag kommer inte att köpa med mig en flaska Black Balzam hem. Notan slutade på över 350 kronor vilket var ett rejält överpris men jag blev mätt. Det finns garanterat både bättre och billigare restauranger i Riga.

Jag promenerade runt bland folkvimlet och fick berättat för mig att klockan 21.00 skulle det vara ett stort fyrverkeri och då skulle man gå ner till floden Daugava för bäst utsikt. Jag kom fram till torget Ratslaukums (Rådhustorget) och hamnade framför en av Rigas vackraste byggnader, Svarthuvudenas hus (Melngalvju nams). Svarthuvudena var ett gille som bestod av ogifta köpmän och deras vilda fester och tillställningar var vida berömda. Namnet svarthuvud kommer antingen från deras skyddshelgon Mauritius som var svart eller från de svarta kalotter som medlemmarna bar på sina huvuden. Bygganden härstammar från 1300-talet men förstördes under andra världskriget. Bygganden med sin otroligt vackra fasad återuppbyggdes mellan åren 1995 till 1999.
Det finns även ett Svarthuvudenas hus i Tallinn men det är beläget i en betydligt enklare byggnad.
Jag fotograferade den upplysta fasaden i holländsk renässansstil och trängdes med andra personer som också beundrade byggnaden.

Svarthuvudenas hus på Rådhustorget i Rigas Gamla stad.

Jag styrde sedan stegen ner mot den breda floden Daugava. Det duggregnade och den bistra Baltiska höstkylan trängde sig på.
Den breda avenyn 11. Novembra Krastmala var avstängd för biltrafik och var nu full med människor på väg till flodkanten för att se fyrverkeriet. Lettiska poliser i svarta uniformer med neongula reflexvästar med texten ”POLICIJA” stod runt sina polisbilar (Volvo S60 och BMW 320i) i var och varannan gatukorsning.
Jag blev bjuden på vodka av några letter som stod bredvid mig och väntade på att fyrverkeriet skulle börja. Vodkaflaskan gick runt några varv och värmde för en stund. Några minuter efter 21.00 steg så de första fyrverkeripjäserna mot den grå himlen, det var disigt men vackert ändå. Fyrverkerierna speglade sig på den mörka ytan på floden Daugava.

Fyrverkerier över floden Daugava.

Efter fyrverkeriet sade jag adjö till letterna med vodkaflaskan och gick sakta tillbaka mot mitt hotell. Jag tog medvetet en lång omväg genom flera gator och gränder i Gamla staden och tittade på byggnader och människor. Jag handlade lite mineralvatten och proviant i matbutiken Rimi i det stora köpcentret Origo bredvid centralstationen. En 1,5 liters vattenflaska kostade 0,29 lats (fyra kronor).

Godiset i Lettland var annorlunda men gott.

Jag vaknade till en ny dag och var ute på Rigas gator långt innan solens första strålar smekte hustaken. Regnet låg hela tiden i luften och det var kyligt men jag behövde inte mössa. Jag promenerade de få hundra metrarna till Centralmarknaden (Centraltirgus). Marknaden är inrymd i fem gigantiska hangarer. Dessa hangarer byggdes under första världskriget av tyska ockupationsstyrkor för att inrymma zeppelinare. Efter kriget monterades hangarerna ner och fraktades till Riga och byggdes upp på sin nuvarande plats 1930. Hangarerna är uppdelade i olika marknader och här finns exempelvis en köttmarknad, en fruktmarknad och en fiskmarknad som säljer kaviar och så färsk fisk att den bokstavligen sprattlar. Utanför hangarerna finns försäljningsstånd som säljer blomsterkransar, piratkopierade DVD-filmer, kläder, leksaker och mängder av andra saker. Många guideböcker och turistbroschyrer varnar för mycket ficktjuvar på marknadsområdet så jag gör det samma.

Centralmarknaden (Centraltirgus) med sina hangarer.

Den första hangaren jag besökte var köttmarknaden och jag passerade försäljningsdiskarna där det hängde hela grisar. Det visade sig att de flesta försäljare inte var särskilt förtjusta i att bli fotograferade så sköt fotograferandet snyggt. Jag köpte frukost som bestod av några kryddstarka korvar som var löjligt billiga, en bit hårdost, kex och lite frukt. Jag gillar verkligen att besöka marknader när jag reser och handla där invånarna i staden handlar och inte endast besöka souvenirbutiker och svindyra turistbutiker.

Köttmarknaden i en av de gigantiska hangarerna.

Frukt- och grönsaksmarknaden.

Granatäpplen för 32 kronor kilot.

Jag steg ut från den sista hangaren och åt min frukost medan jag långsamt promenerade genom regnet. Jag hamnade i det lilla parkområdet Bastejkalns med den lilla kanalen Pilsetas kanals och de vackra broarna. Bastejkalns delar Gamla stan med de nyare och centrala delarna av Riga. På en av gångbroarna hängde mängder av hänglås i räcket, så kallade kärlekslås (Love padlocks på engelska). Detta är troligtvis en gammal kinesisk tradition som går ut på att förälskade par låser fast ett hänglås med sina namn eller initialer på ett brofäste och sedan slänger nyckeln i vattnet. Detta gör man som ett tecken på evig kärlek. Traditionen med kärlekslås har spridits sig till många delar av världen och vissa broräcken utomlands är helt eller delvis täckta med hänglås.

Kärlekslås på en bro i Bastejkalnsparken.

Jag kom fram till det 42 meter höga Frihetsmonumentet (Brivibas piemineklis) som restes 1935 för att hedra de soldater som dog i det lettiska frihetskriget 1918 - 1920. Längst upp på Frihetsmonumentet står en kvinnlig staty föreställande Moder Lettland med uppsträckta armar som håller i tre guldstjärnor. Stjärnorna symboliserar de tre historiska områdena Vidzeme, Kurzeme och Latgale. På monumentets bas finns inskriptionen ”Tevzemei un Brivibai” (För fäderneslandet och frihet). Nedanför Frihetsmonumentet läggs varje morgon färska blommor.

Frihetsmonumentet i Riga är 42 meter högt.

Inte långt ifrån Frihetsmonumentet står en av stadens populäraste mötesplatser, den så kallade Laimaklockan (Laimas pulkstenis). Klockan är från 1924 och 1936 blev klockan prydd med varumärket Laima som är Lettlands största och mest kända chokladtillverkare.

Laimaklockan från 1924.

Återigen befann jag mig i Gamla staden och hamnade framför det tjocka tornet i grå sten och rött tegel som fått namnet Kruttornet (Pulver tornis) då man förvarade krut i tornet. Den ursprungliga byggnaden var från 1330 men förstördes nästan helt av svenska styrkor när de intog Riga 1621. I mitten av 1600-talet återuppbyggde man tornet och då med två och en halv meter tjocka murar.

Kruttornet (Pulver tornis).

Inte många hundra meter från Kruttornet ligger Svenskporten (Zviedru varti) från 1698. Porten har fått sitt namn efter att den byggdes av svenskarna som då styrde Riga. Längs muren går den smala och pittoreska Trokšnu iela (ungefär ”Bullergränd”).

Svenskporten (Zviedru varti) från 1698.

Den smala gränden Trokšnu iela.

Jag promenerade på de våta och hala kullerstenarna i duggregnet och kom fram till Domtorget (Doma laukums). Sammanlagt sju gator leder fram till Domtorget som helt domineras av den enorma Domkyrkan (Rigas Doms) i tegel. Domkyrkan är stadens främsta landmärke och är hela 187 meter lång och 43 meter bred. Väggarna är på sina ställen två meter tjocka. Den första byggstenen lades redan år 1211 på uppdrag av biskopen Albert av Riga. Domkyrkan är byggd i gotisk- och barock stil och är den största medeltida kyrkobyggnaden i hela Baltikum.

Sju gator i Gamla staden leder till det stora Domtorget (Doma laukums).

Jag tog skydd för regnet i den gigantiska domkyrkan och betalade inträdet på två lats (ca 28 kronor). Den främsta sevärdheten i kyrkan är den stora kyrkorgeln med sina smått fantastiska 6768 pipor! Orgeln invigdes 1884 och tog sammanlagt två år att bygga.

Domkyrkan (Rigas Doms) från år 1211 är Rigas främsta landmärke.

Kyrkorgeln med sina 6768 pipor.

Nästa sevärdhet på min lista var S:t Peterskyrkan (Rigas Sveta Petera baznica) inte långt från Rådhustorget. Kyrkan omnämns för första gången redan år 1209 och byggdes ut på 1400-talet. Jag betalde tre lati (knappt 42 kronor) för att ta hissen upp i det 123 meter höga kyrktornet. Hissen upp gick en gång var tionde minut och sköttes av en äldre kvinna som tryckte på hissknapparna. Tyvärr var vädret regnigt och grått och jag såg inte mer än ett par hundra meter av den förmodade fantastiska utsikten. Hit upp måste man om vädret tillåter.

Något grådisig utsikt från S:t Peterskyrkans 123 meter höga utkikstorn.

Utanför S:t Peterskyrkan står en staty föreställande fyra djur som står på varandras ryggar. Detta är en staty föreställande djuren från sagan ”Stadsmusikanterna från Bremen” av bröderna Grimm. Statyn består av en åsna på vars rygg det står en hund, på hundens rygg står en katt och på kattens rygg står en tupp. Statyn är en gåva från den tyska staden Bremen. Att klappa åsnans mule ska tydligen ge tur.

Nere på gatuplan igen sökte jag efter inomhusaktiviteter då duggregnet nu hade övergått till hällregn. Jag gick till köpcentret Galerija Centrs. Byggnaden har inrymt ett köpcentrum sedan 1938 och genomgick en omfattande ombyggnad och renovering 2006.
I Galerija Centrs finns 140 butiker och caféer i fyra våningar. Det är på taket till gallerian som slutscenerna utspelar sig i filmen ”Hundarna från Riga” från 1995. Jag tröttnade fort på att titta i butiker men dröjde mig kvar då det fortfarande regnade ute.

Galerija Centrs i Vecriga.

Inte långt från Galerija Centrs och granne med centralmarknaden ligger bussterminalen (Rigas Starptautiska autoosta) där jag köpte en bussbiljett till grannlandet Litauen. Jag planerade att göra ett stopp i staden Šiauliai (uttalas scho-li) i Litauen och därifrån göra en avstickare till The Hill of Crosses (Kryžiu kalnas). Tyvärr passade inte busstiderna med mina planer och jag skulle inte hinna med både The Hill of Crosses och huvudstaden Vilnius. Jag var tvungen att planera om och istället fick jag koncentrera mig helt på Vilnius. En enkelbiljett till Vilnius kostade 11.20 lati (155 kronor).

Jag återvände till Gamla stan och befann mig efter en stund på Livutorget (Livu laukums) som är omgivet av vackra hus. Jag klev in i restaurangen Zila govs (Den blå kon) i en vacker medeltida byggnad på Meistaru iela. Mitt bord hade utsikt över torget och servicen var trevlig. Jag beställde in en välsmakande lunch bestående av en grillad Angusbiff med potatismos med örter och dill. Till detta drack jag ett glas franskt rödvin av märket Château Lamothe-Vincent (Merlot och Cabernet) 2007. Maten kom in på en het järnplatta tillsammans med grönsaker. En så enkel rätt som potatismos smakade fantastiskt då kocken inte hade snålat på vare sig smör eller örter. Notan slutade på lite mer än 28 lati (ca 385 kronor).

Restaurang Zila govs (Den blå kon) på Livutorget.

Också på Livutorget hittar man ett stort senapsgult hus som i folkmun kallas för Katthuset (Kaku nams). Huset, från 1909, är byggt i medeltida arkitektur med inslag av jugend. Namnet ”Katthuset” kommer från de två kattskulpturer som återfinns på hustaket. Förr pekade katterna med sina ändor mot byggnaden mitt emot som då inrymde Rigas köpmannagille som sedan bara kom att kallas för Stora gillet (Liela Gilde). Enligt sägnen så var ägaren till Katthuset en förmögen köpman som vägrades medlemskap i Det stora gillet och som hämnd vände han katternas rumpor mot huset. Oavsett om historien är sann eller inte så är Katthuset berömt och ett mycket fotograferat objekt i Rigas Gamla stad.

"Katthuset" (Kaku nams) på Livutorget i Rigas Gamla stad.

Jag gick vidare längs de kullerstensbelagda gatorna och gränderna och prickade av och fotograferade sevärdheter. Jag hamnade längs med Rozena iela som är den smalaste gränden i hela Riga innan jag fortsatte till Rigas slott (Rigas pils). Slottet grundades 1330 vid floden Daugavas strand. Slottet byggdes om mellan åren 1497 och 1515. När svenskarna intagit Riga byggdes slottet ut 1641. Idag är slottet officiellt presidentpalats men presidenten bor inte här.

Regnet såg långt ifrån ut att avta och jag började bli rejält trött i fötterna efter allt promenerande. Vad passar då inte bättre än att gå på bio? Jag gick till Forum Cinemas som med sina tolv biosalonger med sammanlagt 2294 sittplatser är Lettlands största biokomplex. Biofilmerna visas på originalspråk och med lettisk och rysk text, däremot har de flesta lettiska namn. Karate Kid heter ”Karatekutt” och The Expendables heter ”Palgasõdurid” i Lettland.
Jag köpte en biljett till den amerikanska komedin Due Date (Paspet laika på lettiska) med Robert Downey Jr. och Zach Galifianakis för knappt 40 kronor. Alltid trevligt att fördriva en och en halv timme med en film, särskilt då biobiljetten kostar mindre än hälften mot i Sverige.
Det regnade fortfarande när jag kom ut. Jag kom fram till centralstationen (Centrala Stacija) och fotograferade julskyltningen när en otrevlig säkerhetsvakt bryskt sade åt mig att sluta fotografera.

Centralstationen (Centrala Stacija) i centrala Riga.

Jag shoppade en dryg timme i köpcentret Origo som låg precis bredvid centralstationen innan jag gick tillbaka till mitt hotellrum. Jag vilade fötterna och tog en varm dusch innan jag gick ut på stan igen.

Det 43 meter höga klocktornet.

Jag befann mig återigen i den vackra Gamla staden och passerade sevärdhet efter sevärdhet. Mina två kameror gick varma. Middag intog jag på den mysiga restaurangen Kiploku Krogs på Maza Pils iela. Jag blev visad till ett ledigt bord i den nästan fulla lokalen. Denna restaurang kan jag rekommendera för alla vitlöksälskare då i stort sätt alla maträtter innehåller vitlök, även desserterna! Här serveras även öl med rostade vitlöksklyftor för den som känner sig sugen på det...

Restaurang Kiploku Krogs i Rigas Gamla stan.

Själv beställde jag in hjortsadel i rödvin- och tranbärssås med vitlökspotatis och ett glas av husets röda vin (utan vitlök faktiskt). Till efterrätt blev det glass med honung, vitlök och mynta. Notan slutade på 14 lati (195 kronor). Efter maten ställde servitrisen fram en liten lerkruka med färska persiljeknippen för att jag skulle kunna neutralisera den värsta vitlökslukten.
Ett halvt stenkast från restaurangen ligger de tre stenhusen som kallas för Tris brali (De tre bröderna). Det vita stenhuset, nr 17, är från 1400-talet är det äldsta huset i Riga. Det gula huset, nr 19, är från 1646 och det gröna, nr 21, är från mitten av 1800-talet.

Tris brali (De tre bröderna) hör till
stadens äldsta bostadshus.

Jag promenerade runt någon dryg timme och tittade på de olika utställningarna och installationerna som utgjorde ljusfestivalen "Staro Riga" innan jag gick tillbaka till mitt hotell.

Jag vaknade av larmet på min mobiltelefon. En stund senare knackade det svagt på dörren och den trevliga gumman serverade mig en bricka med ett glas apelsinjuice, en skål med yoghurt och en varm pirog. Det var mörkt och kallt när jag kom ut på gatan. Det var inte mer än en tio minuters promenad till bussterminalen som låg mittemot Centralmarknaden med sina gigantiska hangarer.

Rigas bussterminal.

Jag visade min bussbiljett för busschauffören och klev ombord bussen som skulle ta mig till grannlandet Litauen och dess huvudstad Vilnius. På bussen spelades en video med vattenfall, stränder och fåglar till stämningsfull musik. Efter en kort reklamfilm om hur bra bussbolaget var (och som spelades upp på flera olika språk) visades sedan musikvideor från 1980- och 90-talet. Jag valde att försöka sova istället. Bussen närmade sig gränsen till Litauen…

Bar i Lettland heter "bärs", lätt att komma ihåg!

Även stjärnor säljer sig...

Pannkakor heter faktiskt så i Lettland...

En resa tillbaka till medeltiden.

Öde gata i Riga.

Svarthuvudenas hus i ett regnigt Riga.

Några praktiska tips:

Eluttag: I Lettland har man samma sorts vägguttag och spänning som i Sverige. Adapter behövs alltså inte.
Vatten: Kranvattnet bör undvikas att dricka men duger till att borsta tänderna i. Mineralvatten köps enklast och billigast i större mataffärer och kostar inte mer än en fem kronor för en och en halv liter.
Valuta: Lats (Ls eller LVL). Mynt finns i valörerna 1 lats och 2 lati och i 1, 2, 5, 10, 20 och 50 santimu. Sedlar finns i valörerna 5, 10, 20, 50, 100 och 500 lati. Se upp! I Lettland är valutan lats, i grannlandet Litauen är den lits. En lits är värd en bråkdel av en lat, bli inte lurad när du får växel tillbaka!
Kollektivtrafik: I staden finns både spårvagnar och bussar för den som inte orkar gå. Då de flesta sevärdheter finns inom gångavstånd inom Gamla staden behöver man ett par bra promenadskor istället för pengar till bussen.
Taxi: Taxichaufförerna i Riga har dåligt ryckte för att de gärna saltar notan. Kräv alltid att taxametern är påslagen annars är det bara att hoppa ur och ta nästa. Det blir nästan alltid billigast att be hotellet eller resturangen att ringa efter en taxi än att vinka in en taxibil på gatan.
Bars: Bar heter ”bärs” på lettiska, lätt att komma ihåg!
Bärnsten: Säljs överallt i Riga som smycken, konst eller prydnad.
Vackra damer: Även i Riga används det gamla tricket att en ung och vacker tjej kommer fram och överöser dig med komplimanger och sedan vill bli bjuden på en drink i en närbelägen bar. Notan slutar sedan på närmare tusenlappen och vägrar du betala hotas du med stryk eller ännu värre av barens muskulösa dörrvakter. Du har blivit varnad...

Mat och dryck:

Melnais Balzam (Black Balsam): Bitter likör gjord på 24 olika örter.
Laima: Lettlands egna chokladmärke.
Kumminost: Lettisk specialitet.
Piroger: Ett arv efter det ryska köket. Fyllda degknyten med kött.
Vatten: Bäst att köpa på flaska.
Champagne: Rysk och lettisk ”champagne” kan man få för några tior per flaska. Finsmakare kommer att bli besvikna men kan vara en trevlig present att ge bort.

Viktiga telefonnummer:

Nödnummer (SOS): 112

Några nyttiga ord och fraser på lettiska;

Hej! = sveiki!
Hej då = Uz redzešanos
God morgon = labrit
God dag = labdien
Ja = ja
Nej = ne
Tack = paldies
Varsågod = ludzu
Ursäkta = Piedodiet
Hur mycket kostar denna? = Cik tas maksa?
Hur står det till? = Ka tev klajas?
Tack, bara bra = Paldies, man klajas labi
Lämna mig ifred! = Lieciet mani miera!
Hjälp! = Paliga!
Ring polisen! = Izsauciet policiju!
Ring efter en ambulans! = Zvaniet atrajai palidzibai!
Skål! = Prieka!
Öl = Alu (plural alus).
Ett glas rött vin = Glazi sarkanvina
Ett glas vitt vin = Glazi baltvina
Mineralvatten = Mineraludeni

Räkneord;

0 = nulle
1 = viens
2 = divi
3 = tris
4 = cetri
5 = pieci
6 = seši
7 = septini
8 = astoni
9 = devini
10 = desmit
20 = divedesmit
30 = tridesmit
100 = viens simts

Filmtips inför en resa till Lettland:

• Agent Vinod (2012): Denna indiska B-actionfilm handlar om agenten Vinod (Saif Ali Khan) som är på jakt efter en terrorist med en bärbar atombomb. Jakten tar Vinod från Indien till Ryssland, Marocko, Lettland och Pakistan. Agent Vinod är en indisk Bollywoodfilm vilket märks i de återkommande sångnumren. Trots att agent Vinod mest påminner om en dålig kopia av James Bond är filmen trots allt underhållande men lyckas tyvärr inte hålla uppe intresset i de två och en halv timme som filmen varar.
  I filmen förekommer Bastejkalnsparken i centrala Riga där FN-kommissionären blir mördad, Riga International Airport där Vinod anländer till Riga, lyxhotellet Hotel Riga vars fasad förstörs i en explosion, biljakten med Vinod och Iram (Kareena Kapoor) i en gul Chevrolet Camaro går genom centrala Riga, Vinod oskadliggör MC-killarna framför Domkyrkan (Rigas Doms) på Domtorget (Doma laukums) och Vinod och Iram åker motorcykel över Vanšubron (Vanšu tilts) över floden Daugava.
• Hundarna i Riga (1995): En trött Kurt Wallander (Rolf Lassgård) irrar runt i Riga. Rolf Lassgård och Björn Kjellman promenerar igenom Svenskporten. Wallander besöker även Centraltirgusmarknaden. På taket till Galerija Centrs (tidigare Universalveikals) sker den avslutande skottväxlingen mellan polisens insatsstyrka och skurkarna.

Svenskporten i Riga.

• Rigas Sargi/Frihetens hjälte (2007): Denna film skildrar händelserna efter första världskriget då letterna lyckades försvara Riga mot en attackerande styrka ledda av en tysk general. Filmen både utspelar sig i och är filmad i och omkring Riga.
  

 

Med reservation för förändringar som skett efter november 2010.