MONACO

Monaco är världens näst minsta självständiga stat till ytan (efter Vatikanstaten i Rom). Landet är inte större än 1,95 km² (halva Central Park i New York) och har styrts sedan medeltiden av ätten Grimaldi.
Monaco är indelat i fyra stadsdelar; Huvudstaden Monaco-Ville ligger på en 60 meter hög kulle där palatset ligger. La Condamine sträcker sig kring den stora järnvägsstationen, Monte Carlo i norr med sitt världsberömda kasino och området Fontvieille i söder.
Monaco har inget eget försvar men vid ett krigstillstånd kommer Frankrike att försvara landet. Poliser däremot ser man överallt. Patrullerandes till fots, i bilar, på motorcyklar eller i båtar nere vid hamnen.

Tåget rullade fram genom långa tunnlar genom bergen. Det var otroligt vackert landskap där tåget for fram. Christina och jag passerade små byar och hela tiden såg man det azurblå havet. Tågresan från Golfe Juan - Vallauris i Frankrike till Monaco tog exakt en timme.
Man märkte när man rullade in i Monaco. Tåget stannade i en enorm underjordisk tågstation. Det var otroligt rent och snyggt, inget skräp eller klotter någonstans. Christina och jag tog oss snabbt ut ur stationen. Vädret var strålande och Monaco var verkligen spännande. Det var som man hade tagit en stor stad och pressat ihop den till en hög.
Allt var så enormt kompakt och hus låg huller om buller. Under en viadukt låg en gammal kyrka, höghus och kontorskomplex blandades med gamla vackra hus i pastellfärger. Ett organiserat kaos i stads-planeringen.

Det lilla furstendömet Monaco.

Precis när vi kom ut ur tågstationen såg jag en turistinformation. Jag gick in och fick en gratiskarta över Monaco.
Vi fortsatte uppåt längs med hamnen. Passerade en souvenirshop där jag köpte en tygflagga att sy fast på min ryggsäck. Monacos flagga är av en tillfällighet helt identisk med Indonesiens flagga.
Jag och Christina tog en hiss upp till kasinoområdet. Allt var så modernt. Snabba hissar och rulltrappor ledde överallt. Det är helt omöjligt att gå vilse i Monaco, dels på grund av den begränsade ytan men också för att det är skyltat precis överallt.

Lyxbåtar i Monaco's småbåtshamn.

Vi kom så fram till det världsberömda kasinot i Monte Carlo. Vi gick runt i dess trädgård och beundrade den vackert utsmyckade baksidan av kasinot. Man kan bara gissa sig till vilka astronomiska summor som bytt ägare här genom åren. Kasinot öppnades 14 december 1856 och är det mest kända kasinot i världen.
Det finns tre olika rum i huvudbyggnaden som man kan få tillträde till. Det första är ett mindre rum fullt med enarmade banditer och elektroniska kortspel, Salons Europeéns. Det är kostnadsfritt att få tillträde till detta rum men man måste lämna in kamera, handväskor, paraplyer och liknande i garderoben på motsatt sida (också detta helt kostnadsfritt). För att få tillträde till själva kasinot, Salons Privés, med Black Jackbord, roulettbord och tärningsspel måste man betala ett inträde på tio euro och ha vårdad klädsel (kavaj eller smoking för män). Det finns ytterligare ett spelrum i kasinot. Här kommer bara storspelare och rika knösar från hela världen, insatsen ligger på 5000 U.S. dollar per spel!

Baksidan på Casino Monte Carlo. Detta är världens mest berömda kasino.

Christina och jag gick runt den imponerande byggnaden och kom fram till ingången. Här stod hundratalet turister och tog kort. Jag hade sandaler och Christina bar shorts och sandaler så chansen att få komma in i kasinot var väl på så sätt minimerad tänkte vi. Jag hade läst och hört talas om den strikta klädpolicyn som gällde på Casino Monte Carlo men såg människor i shorts och sandaler komma ut ur byggnaden. Det var värt ett försök. Gick uppför den korta trappan och blev genast stoppade av två svartklädda vakter. Vi var välkomna in i kasinot men var tvungna att lämna in väska och ryggsäck i garderoben. När detta var avklarat så gick vi runt i foajén och beundrade inredningen. Jag behövde gå på toaletten och gick ner en våning. Till och med de offentliga toaletterna på kasinot var lyxiga. Så otroligt rent och fräscht att man riktigt drog sig för att skita ner. En kul detalj var den självrengörande toalettsitsen. Jag var tvungen att spola en extra gång för att se denna roliga uppfinning i aktion ytterligare en gång.
Tydligen var herrtoaletten finare än kvinnornas för när jag stod och tvättade händerna kikade flera kvinnor in huvudet genom dörröppningen. Undrar hur de hade reagerat om jag hade gjort detsamma in till damernas?

Nu ville vi pröva lyckan på de enarmade banditerna. Vi kom in i ett mindre rum där cigarettröken låg tät. Man fick växla till sig polletter i en kassa. Jag växlade bara in tio euro, jag hade inga planer på att vinna några storvinster utan bara ha kul den stunden det tog att spela upp pengarna. I början hade jag tur och det trillade ner en fin hög polletter men de försvann fortare än kvickt. Hela rummet var kameraövervakat och fullt med rökande turister. Efter det att både Christina och jag förlorat våra pengar gick vi ut igen. Nu hade de fotograferande turisterna samlats runt en splitterny röd Ferrari. Det stod flera fina bilar i direkt anknytning till kasinot. Märken som Mercedes, BMW, Porsche och Rolls Royce dominerade.

Casino Monte Carlo i Monaco.

I den vackra parken framför Casino Monte Carlo tog vi lite kort och såg ut över kasinot. Vi åt varsin glass i Häagen-Dazs caféet bredvid parken. En bägare med fyra glasskulor kostade hela 7,50 euro. Jag kollade på kartan och vi bestämde oss för att ta oss upp på den 60 meter höga kullen där furstepalatset ligger.

Parken framför Casino Monte Carlo.

Vi gick längs med hamnen där det var fullt med folk. I en stor swimmingpool simmade folk och i hamnområdet hade man byggt upp ett litet tivoli. Vi vandrade sedan uppför trapporna till palatsområdet. Det kungliga palatset Palais du Prince från medeltiden har tillbyggnader från 1600- och 1700-talet. Här bor familjen Grimaldi som sedan medeltiden styrt Monaco. På borggården är det alltid liv och rörelse och i de små gränderna bland de gamla husen finns otaliga affärer. Vi fortsatte genom de trånga gränderna. Vi kom fram till det berömda Musée Océanographique de Monaco, en enorm byggnad byggd på en klippa som slutar i havet. Jag och Christina betalade inträdet på 11 euro. Vi gick runt på övervåningarna men det fanns inte så mycket av intresse än en massa skelett. Det museet är mest känt för är dess många akvarier och att forskaren, upptäcktsresanden och undervattensfilmaren Jacques-Ives Cousteau (1910 - 1997) var chef här.

Musée Océanographique de Monaco, en fantastisk byggnad!

Längst ner i museets källare finns över 90 akvarier, det största rymmer över 400 000 liter! Här finns hajar, sjöhästar, akvariefiskar, humrar och koraller. Man får videofilma och fotografera så länge man inte använder blixt. Bara besöket nere bland akvarierna är väl värt 11 euro i inträde. Helt fantastiskt att ha flera meter höga glasväggar på båda sidorna och stora hajar glida förbi bara några centimeter ifrån en. Akvarierna får filtrerat och rengjort vatten från Medelhavet som pumpas in i byggnaden. Såg en skiss på rengöringsprocessen, det är en lång väg som vattnet skall gå innan det släpps ut i akvarierna. Det var fullt med folk nere i källaren och det var stundtals mycket trångt.

Det största akvariet på Musée Océanographique.
Akvariet rymmer 400 000 liter havsvatten!

Vi tog hissen upp till takterrassen där det ligger ett café och en restaurang. Härifrån har man en otrolig utsikt över Monaco och Medelhavet. Vi tog oss ut ur museet och gick runt i parken nedanför.

Nu ville Christina se palatset så vi gick tillbaka till borggården. Vi gick in i Palais du Prince och köpte inträdesbiljetter som både gällde till palatset och till Musée des Souvenirs Napoléoniens, de kostade 8 euro styck. I palatset utrustades vi med en liten rosa plastdosa och hörlurar. En röst på engelska guidade oss runt i slottets alla rum. När man sedan kom in i ett nytt rum skulle man trycka på en grön knapp för att berättarrösten skulle fortsätta guidningen.

Palais du Prince.

Palatset härstammar från medeltiden men varje Grimaldi som levt där har lagt till något. Nu är palatset en blandning av flera olika stilar, inte särskilt lyckat måste jag säga. Man får tillträde till femton olika rum. Rummen inne i slottet är utsmyckade i lyx, tavlor och antika möbler och föremål. Ett rum innehöll en vapensamling med allt från gamla musköter till moderna automatvapen, ett annat innehöll själva tronen där kröningen av en ny furste skedde. Alla rum innehöll antika möbler och ovärderliga konstverk. Rösten förklarade och berättade utförligt om varje rum. Hela tiden var vi bevakade av videokameror och patrullerande vakter. Christina och jag återlämnade hörlurarna och dosan och gick ut på borggården igen.

Nyare och äldre delar av palatset.

Musée des Souvenirs Napoléoniens ligger bara ett stenkast från ingången till palatset. Även här utrustades vi med en rosa plastdosa och hörlurar. Museet innehåller en enorm samling av Napoleon Bonapartes personliga ägodelar som svärd, medaljer och uniformer.

Borggården uppe på Monaco-Ville.

Museet stängde 18.00 och Christina och jag begav oss ner till hamnområdet. Vi hade blivit rejält hungriga och satte oss på uteserveringen på restaurangen "Dolce Vita". Vi beställde varsin trerättersmeny för 26 euro. Till förrätt blev vi serverade sallad med anka, ankpaté och potatis samt dressing. Huvudrätten bestod av biffstek med pommes frites. En Coca-Cola kostade knappt 30 kronor och till efterrätt åt vi glass. Vi satt och njöt av maten i lugn och ro, jag hade kikat i tågtidtabellen och tåget tillbaka till Golfe Juan skulle inte avgå än på länge. Efter middagen var det dags att ta adjö av lilleputtlandet Monaco. Vi gick tillbaka till tågstationen och köpte tågbiljetter tillbaka till Golfe Juan i Frankrike. Biljetterna kostade 6,50 euro styck.
Tåget rullade punktligt in på stationen. Till min stora glädje var det ett tvåvåningståg, vilket jag aldrig tidigare hade åkt. Man hade en perfekt utsikt från de stora panoramafönstren. Vi hade tillbringat över åtta timmar i Monaco. Jag skulle gärna velat stanna en dag till i Monaco men med de dyra hotellpriserna var detta uteslutet och vi hade redan boende i Frankrike.
Nöjda med dagen åkte vi tillbaka till Frankrike igen...

Jag med Casino Monte Carlo i bakgrunden.

 

Filmtips inför en resa tilll Monaco:

• GoldenEye (1995): Pierce Brosnans debut som agent James Bond vilket han gör riktigt bra. James Bond besöker Monaco i jakten på superskurkar.
• Iron Man 2 (2010): Robert Downey Jr. gestaltar återigen superhjälten Iron Man i denna uppföljare. Iron Man attackeras under en racertävling i Monaco.
• Swordfish (2001): Slutscenerna är filmade i Monaco.

Med reservation för förändringar som skett efter augusti 2002.