Från den ståtliga Kristus Frälsarens katedral var det inte långt till Metrostationen Kropotkinskaya varifrån jag tog mig vidare till Metrostationen Partizanskaya.
Stationen hette fram till 2005 Izmailovsky Park men bytte namn för att hedra de motståndsmän och kvinnor i sovjetiska partisanrörelsen som stred mot tyskarna under andra världskriget.
På stationen står flera statyer av partisaner. De mest kända statyerna föreställer Matvey Kuzmin som under kriget lurade en hel tysk bataljon in i ett bakhåll och Zoja Kosmodemjanskaja som blott 18 år torterades och sedan hängdes av tyskarna utan att hon avslöjade hennes kamrater i partisanrörelsen.

Statyer på metrostationen Partizanskaya.

Från Partizanskayastationen fortsatte jag till fots de få hundra metrarna till den gigantiska utomhusmarknaden Izmailovsky (Izmailovskij). Marknaden är uppbyggd som en medeltida borg och omgärdad av en hög mur.
Inträdet kostar inte mer än tio rubel (knappt 2 kronor).

Utomhusmarknaden Izmailovsky.

Izmailovsky är Moskvas största loppmarknad och går även under namnet "Vernissage" och här säljs bland annat matrjosjkadockar i alla tänkbara färger och storlekar, pälsar, vintermössor, mattor, leksaker och klockor.

Moskvas största loppmarknad.

Här fanns en stor sektion där det såldes nygrillad kebab och grillspett. Jag beställde ett grillspett med bröd och sallad för 550 rubel (100 kronor) och en iskall rysk ljus lager, Zhiguli Barnoe, för 100 rubel (knappt 20 kronor). Denna ryska öl finns även i Systembolagets beställningssortiment (nr 1589). Jag slog mig ner bredvid tre ryska tanter och vi skålade i våra plastmuggar. Maten smakade riktigt bra.

Nygrillat på Izmailovskymarknaden.

Efter måltiden gick jag omkring i marknadsområdet en lång stund. Här finns allt mellan himmel och jord till försäljning och detta är Moskvas absolut bästa plats för den som letar efter bra souvenirer.

Längst bort i loppmarknaden märkte jag att allt i de små försäljningsstånden saluförde allt möjligt militärt överskottsmateriel som knivar, medaljer, mörkerkikare, hölster, kängor, gasmasker, militärhjälmar, uniformer och annat med militär anknytning. Behöver du ett nytt magasin till din Tokarevpistol eller din AK-47:a är det således hit du ska gå. Det låg vapenmagasin till försäljning i stora högar...
Här säljs också pluggade/obrukbara militära handeldvapen som Kalashnikovkarbiner, pistoler och kulsprutepistoler men även en och annan kulspruta! Detta är inga replikor utan riktiga militära handeldvapen som gjorts obrukbara genom att man pluggat pipan samt gjort flera ändringar i bland annat avfyrningsmekanismen.

En deaktiverad AK-105.

En Skorpion vz. 61 till försäljning på Izmailovskymarknaden.

En deaktiverad AKS-74U kostade på marknaden 30 000 rubel (5 700 kronor). Tänk inte tanken på att handla hem en bössa eller pistol då även pluggade vapen kräver vapenlicens i Sverige!

Werner med en AKS-74U Kalashnikov.

I direkt anslutning till loppmarknaden och fortfarande innanför de höga murarna ligger Izmailovsky Kreml. Runt torget ligger flera färgglada slottsliknande byggnader och detta är en populär plats att ha sitt bröllop. I Izmailovsky Kreml finns även ett par museum och butiker. Stora skyltar informerade att om man önskade fotografera kostade detta en avgift som skulle betalas i ”Museum of Vodka”. Här står även den stora Sankt Nikolauskyrkan i trä.

Izmailovsky Kreml.

Även om hela området är turistigt och byggnaderna mestadels består av enklare kulisser så gillar jag Izmailovskymarknaden och mitt besök här blev en av höjdpunkterna på min resa...
Jag lämnade loppmarknaden och Izmailovsky Kreml bakom mig. På väg tillbaka till tunnelbanestationen passerade jag det gigantiska hotellkomplexet Izmailovo Hotel som byggdes inför sommar-OS 1980. De flesta av idrottarna som deltog i de olympiska spelen blev inkvarterade här. Hotellkomplexet består av fyra byggnader (Alfa, Beta, Vega och Gamma/Delta ) på vardera 30 våningar och som tillsammans har sammanlagt 7 500 rum. Detta gör Izmailovo Hotel till det hotell i världen med flest hotellrum.

En av de fyra byggnader som utgör hotellkomplexet Izmailovo Hotel.

Från tunnelbanestationen Partizanskaya åkte jag fem stopp på linje 3 (Blå) till Ploshchad Revolyuutsii (Revolutionstorget). Denna imponerande tunnelbanestation öppnade 1938 och är mest känd för sina sammanlagt 76 bronsstatyer. Statyerna föreställer bland annat soldater, bönder, industriarbetare och skolbarn. En staty föreställer en hund och det sägs att om man gnuggar dess nos skall detta ge tur...

Bronsstatyer på tunnelbanestationen Ploshchad Revolyuutsii.

Från tunnelbanestationen Ploshchad Revolyuutsii gick jag ett hundratal meter under jorden till stationen Okhotny Ryad där jag bytte till linje 1 (Röd). Efter tre stationer gick jag av på stationen Park Kultury. Mitt i morgonrusningen den 29 mars 2010 exploderade en bomb på Park Kultury-stationen vilken utlöstes av en kvinnlig självmordsbombare. Fjorton människor dog i explosionen... Drygt 40 minuter innan hade ytterligare en kvinnlig självmordsbombare detonerat en sprängladdning på Lubyankastationen vilket krävde 26 dödsoffer. Sammanlagt dog 40 människor i de två explosionerna.

Från Park Kultury-stationen promenerade jag sedan över den 668 meter långa Krimbron (Krymskiy most) som går över Moskvafloden. På andra sidan floden ligger den stora Gorkijparken.

Vy över Moskvafloden och delar av Gorkijparken från Krimbron.

Parkområdet öppnade 1928 och heter officiellt Tsentralnyy park kultury i otdykha imeni Gorkogo (Centrala Maxim Gorkijparken för kultur och rekreation) och är uppkallat efter den ryske författaren Maksim Gorkij. I Väst är parken mest känd under namnet Gorkijparken (Gorky Park) medan man i Ryssland nöjer sig med att kalla parken för Park Kultury. Parken är mest känd utanför Moskva efter den amerikanske författaren Martin Cruz Smiths kriminalroman Gorkijparken från 1981 och som sedan filmatiserades 1983.
Gorkijparken och Moskvafloden omnämns även i den tyska rockgruppen Scorpions hit ”Wind of Change” från 1991;

”I follow the Moskva
Down to Gorky Park
Listening to the wind of change

An August summer night
Soldiers passing by
Listening to the wind of change”

Tidigare fanns här ett stort nöjesfält men då de flesta attraktionerna var slitna revs de 2011. Idag finns det endast ett fåtal åkattraktioner för barn kvar, en karusell samt några varuspel i parken.

Skjutbana "Russian Style". Gorkijparken i Moskva.

Gorkijparken kan enklast beskrivas som New Yorks Central Park eller Göteborgs Slottsskogen. Här trängdes inlinesåkare och skateboardåkare med barnfamiljer och parkourutövare.

Ung parkourutövare i Gorkijparken.

Här finns några kaféer, ett par enklare gatukök och flera food trucks. I Gorkijparken finns en stor isrink för skridskoåkning under vintern och en finkornig sandstrand vid en damm under sommarhalvåret.

Här finns även en liten sandstrand!

Efter en rundvandring i Gorkijparken gick jag tillbaka till Park Kultury-stationen. Därifrån åkte jag fyra stationer till tunnelbanestationen Universitet. Som namnet antyder är detta tunnelbanestationen som går till Moskvauniversitet (MGU). Universitetets huvudbyggnad syns över stora delar av Moskva och är 240 meter högt och var från dess uppförande 1953 fram till 1990 Europas högsta byggnad.

Moskvauniversitets 240 meter höga huvudbyggnad.

Den gigantiska huvudbyggnaden är en av de så kallade Stalins sju systrar och är byggd i stalinistisk stil. Det var en bra bit att gå fram till huvudbyggnaden från tunnelbanestationen men väl värt besväret då denna byggnad verkligen är imponerande.

Moskvauniversitet.

Solen höll på att gå ner och jag skyndade mig tillbaka till metrostationen Universitet. Jag åkte en hållplats till Vorobyovy Gory-stationen. Stationen har tagit namnet efter det intilliggande kullen Vorobyovy Gory som betyder Sparvberget. Tunnelbanestationen är byggd på Luzhnikibron som går över Moskvafloden. Själva plattformen är hela 270 meter lång.
Från bron fotograferade jag den stora Luzjnikistadion (Stadion Luzhniki). Detta är den största idrottsarenan i Ryssland och den har en kapacitet på 84 745 åskådare. Luzjnikistadion hette tidigare Leninstadion och är idag hemmaarena för fotbollslaget FC Spartak Moskva.

Luzjnikistadion (Stadion Luzhniki) i Moskva.

På arenan spelades finalmatchen Sovjetunionen - Sverige vid VM i ishockey 1957, matchen slutade oavgjort (4 – 4). Sverige tog guld i detta VM. En rolig anekdot är att då Sovjetunionen hade varit så säkra på att vinna världsmästartiteln så fanns det ingen inspelning med den svenska nationalsången tillgänglig. Tanken var då att det svenska laget skulle sjunga nationalsången a cappella, problemet var att ingen i laget kunde hela texten. Då får ishockeyspelaren Lars "Lasse" Björn idén att de svenska spelarna istället ska sjunga snapsvisan ”Helan går” vilket sker inför en fullsatt stadion.
Under namnet Lenin-stadion var detta huvudarenan för Olympiska sommarspelen 1980.
Den 20 oktober 1982 inträffade Luzjnikikatastrofen under Uefacupmatchen mellan FC Spartak Moskva och Nederländska HFC Haarlem där åskådare blev nedtrampade och dog.
Katastrofen kostade sammanlagt 66 människors liv.
Här spelades finalen i UEFA Champions League 2008 mellan Manchester United och Chelsea. Manchester United tog hem segern.
VM i friidrott hölls här i augusti 2013.
Under Världsmästerskapen i fotboll 2018 ska några av matcherna spelas på just Luzjnikistadion.
Förutom sportarrangemang har världsartister som Michael Jackson, Red Hot Chili Peppers, The Rolling Stones, Madonna, Metallica och U2 uppträtt här.
Luzjnikistadion förekommer även i den ryska filmen Nattens väktare (Nochnoy Dozor) från 2004.

Då solen gått ner och jag befann mig vid en tunnelbanestation lämpade det sig mycket väl att ägna sig lite åt sightseeing i Moskvas tunnelbana. Då några av världens absolut vackraste tunnelbanestationer finns i Moskva tänkte jag besöka de allra vackraste. Från Vorobyovy Gory-stationen åkte jag sex stationer längs linje 1 (röd) till Okhotny ryad där jag sedan bytte till linje 2 (mörkgrön). Från Okhotny ryad åkte jag sedan två stationer till Mayakovskayastationen. Denna tunnelbanestation på Zamoskvoretskajalinjen anses som juvelen i Moskvas tunnelbana och är troligen den mest fotograferade stationen. Mayakovskayastationen är ett utmärkt exempel på stilren stalinistisk arkitektur. 34 futuristiska takmosaiker pryder stationen med motiv av bland annat flygplan och fallskärmar.

Den vackra Mayakovskayastationen.

Stationen ligger på 33 meters djup och användes som skyddsrum under andra världskriget. Mayakovskayastationen har fått sitt namn efter poeten och författaren Vladimir Majakovskij (1893 – 1930).
Det finns även en tunnelbanestation med namnet Mayakovskaya i Sankt Petersburg.

Längs Zamoskvoretskajalinjen ligger även Avtozavodskayastationen (Bilfabriken på ryska) som fått sitt namn från den närliggande bilfabriken AMO ZiL. Väggarna pryds av stora mosaiker föreställandes industriarbetare.

Mosaiker på Avtozavodskayastationen.

Denna tunnelbanestation utsattes den 6 februari 2004 av en terroristattack då en ensam självmordsbombare utlöste en bomb på ett tunnelbanetåg nära stationen. 41 människor dog och över 100 skadades i den kraftiga explosionen.

Avtozavodskayastationen.

Jag åkte sedan vidare till Lubjankastationen längs Sokolnitjeskajalinjen (Linje 1). Jag kom ut på det stora Lubjankatorget (Lubyanskaya ploshchad) som domineras av flera stora byggnader. Här står den stora gula tegelbyggnaden som förr var den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB:s högkvarter. Byggnaden uppfördes 1897 – 1898 och kallas för Lubjanka och dess källare fungerade som fängelse. Det antas att den svenska diplomaten Raoul Wallenberg dog i denna byggnad efter lång tids fångenskap.

KGB-högkvarteret på Lubjankatorget.

Till vänster om Lubjankabyggnaden ligger FSB:s (den ryska säkerhetstjänsten) högkvarter inrymt i en stor grå byggnad från 1980-talet. Till höger om Lubjankabyggnaden ligger ytterligare ett stort grått kontorskomplex som även det tillhör FSB. Säkerheten runt torget är hög med patrullerande polismän och säkerhetspersonal.

Den ryska säkerhetstjänsten FSB:s huvudkontor.

Även detta komplex vid Lubjankatorget tillhör säkerhetstjänsten FSB.

Från Lubjankatorget promenerade jag vidare och hamnade utanför det lyxiga varuhuset TsUM (Tsentralnyi Universalnyi Magazin). Varuhuset är ett av de mest fashionabla och trendiga i hela Moskva och det största modevaruhuset i Östeuropa. Här säljs fashionabla kläder, parfymer, smycken och andra lyxvaror. Jag gjorde ett kortare besök utan att handla något.

Det lyxiga varuhuset TsUM.

Inte långt från varuhuset TsUM ligger en av den ryska kaffekedjan Kofe Khauz (Coffee House) kaféer. Detta kan enklast beskrivas som Rysslands motsvarighet till Starbucks. Bara i Moskva finns över 50 kaféer!
Just detta Kofe Khauz-kafé hade öppet dygnet runt.
Jag beställde en hamburgare, ett glas färskpressad apelsinjuice och en frappé (iskaffe). Burgaren var helt okej men hit går man inte för maten utan främst för att få en kopp kaffe.
Notan slutade på 835 rubel (160 kronor) vilket är riktigt dyrt även för att vara Moskva.

Den ryska kaffekedjan Kofe Khauz.

Efter maten promenerade jag runt en stund i området. Jag hamnade på Teatertorget (Teatralnaya ploshchad) som tidigare hette Sverdlovtorget.
Teatertorget är uppkallat efter de tre teatrar som ligger här: Bolsjojteatern, Malijteatern och Ryska ungdomsteatern. 
Den berömda Bolsjojteatern (Bolshoy Teatr) är Rysslands nationalscen för balett och opera.

Den berömda Bolsjojteatern (Bolshoy Teatr) på Teatertorget.

Teatern grundades 1776 och är hemmascen för Bolsjojbaletten. Den vackra fasaden pryds av en Quadriga (fyrspann) gjord av den ryske skulptören Peter Clodt von Jürgensburg. Jag gick sedan tillbaka till Lubjankatorget och Lubjankastationen varifrån jag åkte tillbaka till mitt hotell. Jag avslutade kvällen med ett varmt bad på mitt hotellrum.

Fortsättning på min reseskildring