THAILAND – Leendenas land

Bangkok

Jag anlände till Thailand och Bangkok på kvällen den 5 mars 1997 från Hongkong. Utanför flygplatsen Don Muang International Airports terminalbyggnad stod ett flertal bussar och jag blev visad till den buss som gick till centrum. På bussen träffade jag en brittisk backpacker, Michael, som precis anlänt från Kina. Eftersom jag skulle till Kina efter Thailand så passade jag på att fråga ut honom om bra tips och ställen i Beijing. Jag fick namnet på ett billigt hotell i centrala Beijing. Vi samtalade ett tag på bussen och bestämde oss för att dela rum.

Thailand är hett och klibbigt. Ta det lugnt i början och lägg lite extra pengar på boende med AC om du reser med barn. Och glöm inte att dricka mycket vätska.

Bangkok är en av de största knutpunkterna för flygtrafiken i Asien. Luftföroreningarna och avgaserna gör att luften är otroligt skitig. Om inte luftföroreningarna tar kål på en så gör trafiken garanterat det! Det är vänstertrafik i Thailand och folk kör som galningar.
Bangkok blev Thailands huvudstad 1782 och dess officiella namn är ”Krung Thep Maha Nakhon Amon Rattanakosin Mahinthara Ayutthaya Mahadilok Phop Noppharat Ratchathani Burirom Udom Ratchaniwet Mahasathan Amon Phiman Awatan Sathit Sakkathattiya Witsanu Kamprasit” vilket är världens absolut längsta ortsnamn. Thailändarna nöjer sig i regel med att säga ”Krung Thep” som betyder "Änglarnas stad" på Thai…

Thailand, visst längtar du dit?

Många stannar bara en natt i denna världsmetropol vilket är synd för Bangkok har så mycket mer att erbjuda än Khao San Road och tempel. Här finns shopping i världsklass liksom ett hektiskt nattliv och mängder av aktiviter och sevärdheter.

Thailands kung Bhumibol är älskad av det thailändska folket. Kung Bhumibol är världens längst regerande monark och har regerat Thailand sedan 1946. Kung Bhumibol syns överallt på affischer på stan och på målningar och tavlor i affärer. Visa respekt för kungen och tala aldrig illa eller skämta om honom. Och ha för guds skull inte sedlar i skon/strumpan! Foten anses som mycket oren i Thailand och då kung Bhumibol avbildas på alla sedlar och mynt ses det som en grov förolämpning mot kungen. Och vem vill handskas med svettiga sedlar?

Kung Bhumibol Adulyade på en äldre sedel.

Bussen släppte av Michael och mig framför polisstationen Chana Songkhram Police Station i ena änden av gatan Khao San Road (Thanon Khao San på thailändska, vilket betyder raw rice/okokt ris på thailändska). Khao San Road (även Khaosan Road eller ”Backpacker Street”) är en gata i stadsdelen Banglamphu. Hela gatan är fullproppad med billiga hotell, hostels, restauranger, resebyråer, affärer och försäljningsstånd. Här kan man köpa allt från pirattillverkade märkeskläder, klockor, dataspel till billiga flygbiljetter till hela världen. Detta är det perfekta stället att ordna med vidare transport inom Thailand eller till grannländerna Kambodja, Vietnam, Laos och Malaysia.
Många avskyr Khao San Road, andra avgudar gatan. Det är här mångas äventyr börjar och avslutas …

Khao San Road, "Backpacker Street" i Bangkok, Thailand.

När vi kom fram till Khao San Road fanns det inga lediga rum. Vi frågade oss fram på ett tjugotal olika hostels och enkla hotell men det var lönlöst. Till slut fann vi ett enkelt hotell med ett ledigt dubbelrum. Rummet var i enklaste laget men det dög bra åt oss. Innan jag somnade tänkte jag bara hur bra det kändes att befinna sig i Thailand. Jag längtade till morgonen.

Dagen därpå åt jag och Michael frukost på Khao San Road. Frukosten smakade fantastiskt och kostade bara några kronor. Det var kul att bevittna denna (inom backpackervärlden) heliga plats. Här börjar och slutar många äventyr och nya besökare från hela världen anlände hela tiden. Jag hälsade dem välkomna i mina tankar…
Efter frukosten gick vi runt i Bangkok och försökte att inte bli påkörda. Trafiken var hektisk och det var inte lätt att korsa gatan alla gånger.
I Bangkok finns ett färdmedel som är oslagbart, tuk-tuk. En tuk-tuk är en trehjulig motorcykel (Auto rickshaw i Indien) med ett skal, ser ut som en korsning av en motorcykel och bil. Dessa tuk-tuks är en mycket vanlig syn i Bangkoks hektiska trafik och förarna är ökända för att försöka lura turister på pengar. Sätt dig aldrig i en tuk-tuk utan att först ha kommit överens om priset. Glöm inte att pruta! Namnet tuk-tuk kommer från det karakteristiska ljudet från dess tvåtaktsmotor.

Gata i centrala Bangkok. En tuk-tuk syns till höger på bilden.

En ung man i kostym (i den trettiogradiga hettan) kom fram till oss och började prata. Han sa att det var en stor konferens för diamanthandlare i staden. Han sökte efter investerare och vi skulle kunna köpa mängder av ädelstenar billigt för att sedan kunna sälja dem dyrt i våra hemländer. Om han behövde investerare varför letar han då upp två backpackers med begränsad reskassa? Och om man kan tjäna pengar på att köpa ädelstenar i Thailand och sedan sälja dem dyrt i Sverige så skulle givetvis alla göra det. Vi förstod att han försökte blåsa oss och förklarade att vi inte var intresserade. Efter en stund gav han upp och ursinnig försvann han bortåt.
Thailand är ett land med många leenden och vänliga människor. Men överallt där det finns stora inkomstklyftor och stor fattigdom finns kriminalitet. Våldsbrott mot utlänningar är sällsynta, däremot är fickstölder och inbrott i hotellrum/bungalower vanligare. Använd sunt förnuft och lita inte alltför mycket på nya vänner och bekantskaper…

Efter en kilometerlång promenad kom vi fram till Wat Po (stavas även Wat Pho), det största och äldsta templet i Bangkok.

Förgyllda Buddah-statyetter i Wat Po.

Wat Po grundades 1793 och är mest känt för sin 46 meter långa och 15 meter höga liggande Buddhastaty (Reclining Buddah). Statyn är av koppar och täckt av bladguld och dekorerad med pärlemor. På statyns fotsulor kan man läsa en illustrerad berättelse.

Den 46 meter långa Buddha-statyn i Wat Po.

Hela tempelområdet täcker en yta på ungefär 80 000 m² och här finns flera hundra små Buddhastatyetter.
I området finns även 95 så kallade stupor (buddhistiska kulturella byggnader) i form av pyramider med en lång spira i toppen med vackra dekoreringar och utsmyckningar.

Wat Po-templet i Bangkok.

Jag gick runt i tempelområdet en lång stund innan jag och Michael gick tillbaka till Khao San Road igen. Michael skulle stanna i Bangkok några dagar och jag ville vidare. Vi skildes åt och jag letade upp en researrangör på Khao San Road. Jag köpte en kombinerad buss- och färjebiljett till ön Koh Samui i söder.
Resten av eftermiddagen och kvällen tillbringades på olika marknader runt Khao San Road.

Kul souvenirer går att hitta i Thailand...

Gatumarknad i Bangkok.

Bussresan ner till Surat Thani (den stora knutpunkten i söder för den som skall ta färjan till öarna Koh Samui, Koh Pha-Ngan eller Koh Tao) tar mellan tio och tolv timmar med buss. Bussarna avgår från Khao San Road på kvällen och anländer till Surat Thani tidigt på morgonen. Bussresan var seg och det var svårt att sova. Jag hade blivit varnad för att ha värdesaker i bagaget som förvarades i lastutrymmet. Det gick historier om hur småkillar kunde ligga gömda i lastutrymmet och länsad bagaget på värdesaker.
Väl framme i Surat Thani handlade jag frukost i en liten butik vid färjeläget. Färjan ut till Koh Samui tog drygt två och en halv timme. På båten träffade jag två svenska tjejer, Monica och Angelica från Malmö.
Jag samtalade även med ett par israeler på färjan och det var kul att prata och höra hebreiska igen efter det att jag lämnade Israel någon dryg månad tidigare.

Båtresan var perfekt avkoppling. Det blåste svalkande i värmen och när vi passerade de små sagolika öarna med små hyddor och hus bland kokospalmerna så kändes allt perfekt. Thailand är underbart!

En liten fiskeby vi passerade på väg till Ko Samui.

Koh Samui

Koh Samui ligger i Siambukten, på Thailands östkust. Thailands tredje största ö. Inga hotell på ön får byggas högre än palmerna, därför ser man inga skrytbyggen eller tiovåningars hotellkomplex på ön.

Vi närmade oss ön Koh Samui och jag gjorde mig redo att hoppa iland. Båten släppte av oss i Nathon, på Koh Samuis västra sida.

Nathon Pier, Koh Samui.

Därifrån åkte jag med en av öns många så kallade Songtaos (en pickup där man sitter bak på flaket) till Chaweng för några bath. Detta är den delen av ön som är mest turistanpassad med barer, bungalowhotell, lyxhotell, restauranger och affärer. Här finns även den 700 meter lång sandstranden Haad Chaweng (skrivs ibland Hat Chaweng). Stranden brukar ofta hamna på tio i topplistorna över världens vackraste stränder, när du ser den förstår du varför…

Stranden Haad Chaweng, Ko Samui.

Många tycker att Chaweng blivit alltför likt Magaluf på Mallorca (det finns restauranger som serverar svensk och skandinavisk mat) med turister överallt och skyltar på både tyska, engelska och menyer på svenska. Men Chaweng är väl värt ett besök, och då särskilt sandstranden Hat Chaweng. Den som söker sig bort från turisthorderna tar sig vidare till exempelvis Koh Pha-Ngan eller Koh Tao.

Jag hyrde en egen bungalow bara en knapp minuts gångväg till Haad Chaweng. Stället jag bodde på hette Lucky Mother Bungalows. Det var förhållandevis dyrt, 250 bath (cirka 75 kronor) per natt. Det finns betydligt billigare ställen bortanför Chaweng.
Min lilla röda bungalow låg vackert omgiven av gröna buskar med vackra röda blommor. Det fanns en dubbelsäng, fläkt i taket och ett litet badrum med dusch och WC. Bungalowen hade även en veranda med bord och stolar.
Lucky Mother Bungalows hade en egen restaurang bara ett halvt stenkast från stranden. Där serverades fantastisk thaimat av en pratglad servitör.

Jag badade och solade på den fantastiska stranden Haad Chaweng och njöt av dagen. Det var den 7 mars 1997 och jag fyllde 21...

Sämre kan man ha på sin födelseda'!

Efter att ha bättrat på solbrännan gick jag och kikade i affärerna på huvudgatan i Chaweng. Jag växlade några resecheckar till thailändska bath och köpte lite souvenirer. Jag fastnade hos försäljarna som sålde piratkopior av märkesklockor som Tag Heuer, Omega och Breitling en lång stund.

Något jag snabbt lade märke till i Thailand var att man bugade när man hälsade på någon. I Thailand benämns bugningen för ”wai”. En wai går till så att man håller ihop handflatorna i brösthöjd och bugar samtidigt som man ler. Ju högre upp man håller händerna ju viktigare är den person man bugar sig åt. Oftast håller man händerna i axel- till hakhöjd medan mot en kunglighet håller man fingertopparna i pannan. Oftast räcker det att ge ett brett leende, fungerar alldeles utmärkt.

Senare på kvällen gick jag ut med Monica och Angelica från färjan för att fira min födelsedag. Vi gled in på en av alla barerna längs med huvudgatan. Man halvlåg på vävda mattor och stora kuddar medan kyparna passade upp oss hela tiden. Efter ett tag började de övriga gästerna dra sig hemåt men vi satt kvar och drack drinkar och pratade med bartendrarna halva natten. De blev till slut mer berusade än vi...

Dagen därpå tog nattens festande ut sin rätt och jag gick upp sent. Efter en utsökt frukost på restaurangen i bungalowområdet gick jag ner till stranden. Strandförsäljare dyker upp med jämna mellanrum och vill sälja allt från saronger och solglasögon till kall läsk och färsk frukt. De kan vara svårt att få dem att lämna dig ifred men pröva deras ananas (pineapple). Oavsett om du gillar ananas eller inte så pröva för så god ananas finns inte att få tag på i Sverige. De skär den i ett fantastsikt mönster och den smakar utsökt i den heta solen...
Längre söderut ligger den betydligt lugnare stranden Haad Lamai med färre strandförsäljare och solstolar men grovkornigare sand.

Jag spenderade ett par timmar på huvudgatan. Överallt gjordes reklam för matcher i thaiboxning. På Koh Samui arrangeras bara träningsmatcher, de riktiga matcherna hålls i Bangkok. Thaiboxning (Muay Thai) är brutalt, rått och vansinnigt häftigt. Inget för veklingar med andra ord.
Kämparna möts i treminutersronder (sammanlagt fem stycken i en match förutsatt att ingen blir knockad innan dess). Slag, sparkar, armbågar och knän är tillåtna, däremot är det inte tillåtet med grepp eller fastlåsningar. Att se en thaiboxningsmatch är absolut inget för känsliga personer! Det är fullkontakt, det innebär att slagen, sparkarna och armbågarna verkligen träffar! Fantastiskt att dessa leende, varma och mjuka människor har uppfunnit en av världens hårdaste kampsporter.

Jumbo & Dumbo...

Efter att ha traskat fram och tillbaka några gånger på den sandklädda huvudgatan gick jag tillbaka till min bungalow. Jag satt på min veranda och läste i min guidebok (Lonely Planet South-East Asia) när jag blev inbjuden till grannen bredvid. Vi samtalade ett tag på engelska när det visade sig att han var svensk och hette Fredrik! Jag hade i stort sätt bara pratat engelska under de senaste månaderna och Fredrik studerade i Bangkok och hade bara talat engelska och thailändska i ett halvår, så det var inte så konstigt.

Senare på kvällen gick Fredrik och jag ut för att få oss en matbit och för att kolla in nöjeslivet i Chaweng. Det fullkomligt vimlar av barer och nattklubbar längs med huvudgatan. Vi gick en barrunda och pratade med andra resenärer och festande thailändare. I en bar blev jag erbjuden jobb som bartender av den brittiske barägaren. Det lät kul men jag ville hellre resa vidare och den enda drink jag kan blanda är gin och tonic...
Vi hamnade till sist på en bar med gogodansare i minikjolar och högklackat. Det visade sig att "tjejerna" var transsexuella så kallade "Ladyboys" (Katoeys). Det var verkligen en konstig upplevelse, för "tjejerna" såg sannerligen ut som tjejer men när man tittade närmare såg man de grova händerna och adamsäpplet.
Vi satte oss i baren och spelade ”fyra i rad” (spelet som man spenderade timmar med på fritidsgården) med några ladyboys. Se upp, de är duktiga och svälj stoltheten om de piskar skiten ur dig! Ladyboysen var verkligen framfusiga och skulle nypa en i baken och tafsa på en hela tiden och ett enkelt nej fungerade inte.
Ladyboysen stötte på i stort sätt varje västerländsk man och kille i baren. Jag såg en tysk äldre man försvinns iväg hand i hand med en ladyboy. De må se ut som tjejer men ladyboys har något mellan benen som tjejer inte har…

I Chaweng såg jag ofta västerländska män gå hand i hand med unga thailändska tjejer. Och nej, inte alla thailändska tjejer är sugna på sex med västerlänningar hela tiden eller är prostituerade! Dock söker givetvis prostituerade sig dit där det finns turister och villiga sexköpare. Därav nidbilden av att så många thailändska tjejer och kvinnor är prostituerade.

Nästa dag åt Fredrik och jag frukost på en restaurang längs huvudgatan. Restaurangen vid våra bungalower serverade också frukost men vi ville pröva något annat. För drygt femton kronor serverades en frukostbuffé bestående av bland annat toast, yoghurt, müsli, ägg och apelsinjuice. Jag älskar att resa när man kan leva på drygt hundra kronor per dag.
Resten av dagen spenderade Fredrik och jag nere på stranden Haad Chaweng. Jag lekte en lång stund med några hundvalpar som höll till nere på stranden.

Man fick tyvärr inte ta med dem hem...

Hundvalp på sandstranden Haad Chaweng, Koh Samui.

Senare på kvällen åt vi middag på en restaurang nere vid stranden. Bord och stolar var utplacerade i den vita sanden och runt om brann färgglada lyktor. För ungefär 80 kronor fick man äta hur mycket grillat kött och färsk sallad man orkade. Det bjöds på kyckling, fisk, haj, bläckfisk och biff. Jag åt så mycket att jag knappt kunde gå de 300 metrarna tillbaka till min bungalow.
Maten i Thailand är halva anledningen till att åka hit! Den är helt fantastisk och billig.

Fredrik ville åka till grannön Koh Pha-Ngan nästa dag för att dyka. Han frågade om jag var intresserad av att följa med och samtidigt dela på rumshyran på Koh Pha-Ngan. Jag hade hört mycket om Koh Pha-Ngan innan och var verkligen nyfiken och sugen på att åka dit.

Nästkommande morgon gick Fredrik och jag till färjeläget vid Ban Bophut på öns norra sida. Därifrån skulle vi åka färja till grannön Koh Pha-Ngan (stavas även Koh Phangan).
Vi löste biljett till färjan men det var några timmar kvar tills den skulle avgå. Vi gick några kilometer österut till Wat Phra Yai (Big Buddha Temple). Detta tempel är mest känt för sin tolv meter höga gyllene Buddhastaty som syns på flera kilometers avstånd. Nedanför templet med den stora Buddhastatyn satte vi oss och väntade på att färjan skulle avgå.

Wat Phra Yai, Big Buddha Temple, Ko Samui.
Statyn är 12 meter hög och blänker otroligt vackert i solen.

Solen stekte när vi sedan styrde stegen tilbaka till färjeläget Ban Bophut.

Vi var noga med vätskebalansen så vi hade med oss några öl var...

Koh Pha Ngan

Båtresan kostade 50 bath (knappt femton kronor) och tog ungefär 45 minuter. Koh Pha-Ngan är inte lika full av turister som Koh Samui men alltfler resenärer hittar hit. Nu letar sig budgetresenärerna sig bort till ännu mer avlägsna och oförstörda öar (se filmen "the Beach" med Leonardo DiCaprio som till viss del utspelar sig på Koh Pha-Ngan men är inspelad på Koh Phi Phi Le). Om Koh Samui är en pärla så är lilla Koh Pha-Ngan en juvel...

Vacker natur på Koh Pha-Ngan.

Koh Pha-Ngan är betydligt mer ”laid back” och billigare än sin storasyster Koh Samui. Koh Pha-Ngan är mest känt för sitt "Full Moon Party", en enorm ravefest på stranden Haad Rin Nok (Sunrise Beach) med tusentals deltagare vid varje fullmåne. Jag missade tyvärr detta världsberömda party med fyra dagar... Koh Pha-Ngan har ett elakt rykte om sig att bara locka till sig knarkare, raveare och hippies. Detta stämmer absolut inte. Visst förekommer det en hel del droger på ön, men det är inte en anledning att låta bli att åka hit...
Mina franska grannar i en av bungalowerna bredvid rökte marijuana på verandan i stort sett varje kväll och jag träffade flera backpackers som var höga som skyskrapor. Det finns bara en sak att säga om droger: Låt bli! Varför experimentera med droger i ett land där man riskerar livstid?
Det sker en hel del razzior på ravefesterna på stränderna (jag var med om en) och straffen är stenhårda.

Färjan närmade sig öns sydligaste udde, Laem Haad Rin. Vi klev iland på uddens västra sida, Haad Rin Nai, även kallad Sunset Beach. Denna del av udden är betydligt lugnare än motsatta sidan - Haad Rin Nok. Fredrik och jag hyrde en bungalow på Charung Bungalow bara ett stenkast från stranden Haad Rin Nai. Kokosnötspalmer växte bara några meter från vår bungalow och det var knappt 30 meter till vattnet, detta var paradiset!
Bungalowuthyraren sa att vi fick ta hur många kokosnötter vi ville, men vi fick öppna dom själva. Vi lät dem ligga…

På Ko Pha-Ngan (Koh Phangan) kan man få en egen bungalow för ett par tior.

Fredrik och jag slängde in våra ryggsäckar i bungalowen och gav oss bort till andra sidan udden.
Vi passerade några barer och en dykskola innan vi kom fram till den berömda Haad Rin Nok (Sunrise Beach). Vi solade och badade i de höga vågorna och njöt av livet.

I bungalowen bredvid vår bodde två tjejer från Stockholm. På kvällen åt vi middag nere vid stranden på Haad Rin Nok alla fyra. Efter middagen satt vi i sanden och drack några iskalla öl. Långt efter midnatt gick vi tillbaka till våra bungalower. Jag avslutade med ett kvällsdopp nedanför vår bungalow. Haad Rin Nai är mycket långgrund så jag fick gå en bra bit ut i vattnet. Det var en fantastisk upplevelse att simma i det ljumma vattnet, bara upplyst av månen och tusentals stjärnor. Hit vill jag återvända…

Haad Rin Nai, Ko Pha-Ngan, Thailand.

Jag sov inget vidare den natten. Jag hade drömt att jag blivit jagad av helikoptrar. Jag talade om för Fredrik vad jag drömt och han svarade att han också drömt om helikoptrar. När vi tittade upp i taket och såg den stora takfläkten som envist surrade ovanför våra huvuden förstod vi anledningen till våra drömmar...

Efter en god och löjligt billig frukost i den lilla restaurangen som hörde till Charung Bungalow gick vi ner till Haad Rin Nok igen. Solen sken och de blå vågorna slog in från Siamviken. Jag började falla in i en behaglig rytm. Jag lämnade klockan i min bungalow och struntade i vad klockan var eller vilken veckodag det var. Dagarna på ön såg ändå likadana ut.
Jag åt när jag var hungrig och sov när jag blev trött. Inga måsten styrde mitt liv, bara jag bestämde hur dagen skulle se ut, vilken frihetskänsla! Dessa dagar på Koh Pha-Ngan hör till några av de bästa på hela resan...

Den berömda sandstranden Haad Rin Nok.

Trots att jag lämnat min klocka i bungalowen flöt tiden oförändrat iväg. Det hade nu blivit onsdagen den 12 mars 1997. Jag missade det stora Full Moon Partyt på Haad Rin Nok men ett betydligt mindre raveparty hölls på kvällen på Haad Rin Nai. Stora högtalare var utplacerade på en gräsmatta framför den smala strandremsan. Technomusiken ekade mellan de höga kokosnötspalmerna och kroppsmålade människor dansade. Jag blev också kroppsmålad med självlysande färg på överkroppen. Jag anslöt till den dansande hopen och dansade och hoppade i flera timmar...

Morgonen därpå skulle Fredrik ge sig ut på en dyktur med båt ett par dagar. Vi sade adjö men bestämde att vi skulle ses i Bangkok den 17:e igen.

Efter ytterligare några underbara dagar med sol, bad och thailändsk mat åkte jag tillbaka till Bangkok efter en natt på Koh Samui. Även denna natt bodde jag på Lucky Mother Bungalows. Nattbussen anlände Bangkok och Khao San Road klockan 05.30.

Bangkok

Jag checkade in på Dio Home Stay på Khao San Road. För några bath fick jag en smalt enkelrum med bara en säng med en tunn madrass, ett sängbord med en lampa och en surrande fläkt i taket. Väggarna var lövtunna och utan öronpropparna jag packat med hemifrån hade jag inte fått många minuters sömn den natten. Dusch med endast kallvatten och toalett låg i korridoren.

Kul skylt på grannhuset till mitt hostel.

Jag åt frukost på en av restaurangerna bredvid mitt hostel och köpte sedan billiga kassettband, kläder och souvenirer. Jag framkallade några filmrullar och fortsatte sedan min shoppingtur.
Längs med Koh San Road stod små enkla bord där man kunde beställa förfalskade studentkort, presslegitimationer med mera. En falsk presslegitimation kostade 30 kronor.

Flera av researrangörerna på gatan skyltade med dagsturer i Bangkok och dess omgivning. Jag bokade en rundtur med buss till bland annat den flytande marknaden i Damnoen Saduak, bron över floden Kwai och Big Pagoda Temple i Nakhon Pathom.

Jag åt lunch på Khao San Road. Jag hade tidigare blivit tipsad om en thailändsk maträtt som heter Tom Yum. Tom Yum är en mycket kryddstark soppa och de vanligaste varianterna är Tom Yum Goong (räkor), Tom Yum Kai (kyckling) och Tom Yum Pla (fisk). Jag beställde in Tom Yum Goong med räkor, chili, lime och citrongräs. Räksoppan var fantastiskt god men otroligt stark. Tårarna bara rann och jag var tvungen att beställa in ytterligare en Coca-Cola.
Det finns en mildare variant som innehåller kokosmjölk, Tom Yum Nam Khon, som jag rekommenderar varmt!
Resten av dagen och kvällen tillbringade jag på Khao San Road och dess närheter. Jag besökte en utomhusmarknad och ett varuhus innan jag åt middag och sedan lade mig i mitt lilla trånga rum.

Kväll i Bangkok.

Jag vaknade tidigt och steg ut på gatan där en minibuss skulle hämta upp mig för rundturen jag hade bokat dagen innan. En vit minibuss dök punktligt upp och vi styrde kosan mot den flytande marknaden Damnoen Saduak (Klong Lat Phli). Först stannade vi till i en sockerfabrik och ytterligare en verkstad där man tillverkade skulpturer och sniderier i trä. Detta var en turistfälla av värsta sort och meningen var att vi skulle handla dessa saker. Det var så uppenbart så det var skrattretande. Sockerfabriken framställde palmsocker från kokospalmens sav. Behållare och burkar med palmsocker i alla sorters olika storlekar fanns till försäljning.
I direkt anslutning till de två fabrikerna fanns svindyra souvenirbutiker med skyhöga priser på skräpet de sålde. Ingen i minibussen köpte någonting.

Minibussen fortsatte till Damnoen Saduak, drygt åtta mil sydväst om Bangkok. Denna flytande marknad besöks av betydligt färre turister än t.ex. Wat Sai i Thonburi. Men alltfler researrangörer anordnar med dagsturer hit så du lär inte vara ensam precis. Ett tips är att vara här så tidigt som möjligt, gärna runt 08.00 eller ännu tidigare.
I Damnoen Saduak bytte vi färdmedel, från minibuss med luftkonditionering till långsmal motorbåt. Det var en speciell upplevelse att glida fram i båt genom de trånga kanalerna och se människorna som levde längs kanalerna. Framme vid den stora marknadsplatsen klev vi av beskådade kvinnorna med stråhattar som sålde varor från sina båtar. Några män som sålde varor på marknaden såg jag inte till, de enda män i båtar var de som körde turister.

Den flytande marknaden i Damnoen Saduak.

Den flytande marknaden var en trevlig upplevelse med alla dess vackra färger och starka dofter. Nackdelen med att åka på en organiserad rundtur är att man inte kan stanna så länge man önskar vid varje stopp. Jag ville se mer av området men det var dags att åka vidare.

Trängsel i den hårt trafikerade floden, Damnoen Saduak.

Vi lämnade den flytande marknaden i Damnoen Saduak bakom oss och kom fram till Kanchanaburi, knappt 13 mil väster om Bangkok. Kanchanaburi är mest känd för floden Kwai (Khwae Yai) utanför staden och järnvägsbron som leder över floden. Denna bro (Death Railway Bridge) är främst känd från filmen ”Bron över floden Kwai” (The Bridge on the River Kwai) från 1957 med bland andra Alec Guinness. Händelserna i filmen är inte historiskt korrekta och filmen spelades inte in i Thailand över huvudtaget utan på Sri Lanka.

Floden Kwai.

Den bro som finns kvar idag blev sönderbombad av de allierade 1945 men reparerades igen. Det går att åka tåg över bron för några bath men jag valde att promenera. Det var spännande att gå över den gamla bron byggd i trä och stål.

Bron över floden Kwai, Kanchanaburi.

Under bron, vid det bortre brofästet kunde man handla lite snacks och dricka. Jag kelade lite med en otroligt söt elefantunge. Men den ledsnade snabbt på mig och tacklade iväg mig en bra bit. Elefantungens mamma hade en stor korg på ryggen och bar runt på turister för en stor hög med thailändska bath.

Jag gick tillbaka över ”bron över floden Kwai” och tittade runt i Kanchanaburi. Ett par hundra meter från Death Railway Bridge ligger krigskyrkogården Kanchanaburi Allied War Cemetary från andra världskriget. Här ligger nästan 7000 krigsfångar begravda.
Jag blev berörd när jag läste hur gamla de stupade var och blev förvånad över att de var så unga. De stupade var främst australiensare, britter och holländare.

Krigskyrkogården Kanchanaburi Allied War Cemetary.

Ytterligare ett par hundra meter ifrån krigskyrkogården ligger JEATH War Museum. Detta museum är utformat som ett fångläger, POW camp (POW= Prisoner Of War) på den plats där det fanns ett läger under andra världskriget. Man räknar med att 16 000 allierade fångar dog under byggandet av Death Railway till Burma och så många som uppåt 150 000 fångar från Thailand, Burma, Indonesien och Malaysia kan ha dött här. På väggarna finns fotografier på fångar och i montrar står dockor som visar den tortyr fångarna fick utstå. Det fanns även bomber och granathylsor till beskådan.
JEATH är en akronym över de nationer som deltog i striderna i området under andra världskriget - Japan, England, Australien och Amerika, Thailand och Holland.
Det var verkligen intressant att se under hur hårda och knappa förhållanden som krigsfångarna levde under. Den japanska arméns grymheter mot fångarna beskrivs mycket noggrant och det var skönt att komma ut i solen igen. JEATH War Museum ligger inne i Wat Chai Chumphons tempelområde.

Sista anhalten på rundturen var Nakhon Pathom, Thailands äldsta stad, med anor från 1000-talet. Den främsta sevärdhet i Nakhon Pathom är den 127 meter höga Phra Pathom Chedi (Big Pagoda Temple), världens högsta buddhistiska monument. Phra Pathom Chedi byggdes 1853 ovanpå ett tidigare tempel och påminner om en upp och nervänd glasstrut.

Phra Pathom Chedi (Big Pagoda Temple).

Jag vet inte om det var den 30-gradiga värmen eller formen på templet som gjorde att jag blev sugen på glass. En glassförsäljare stod lägligt utanför entrén och sålde glass från en vagn. Den iskalla glassen för några bath smälte fort i värmen. Jag köpte även en specialitet som finns i hela Sydostasien nämligen läsk i plastpåse. Man får läsk eller saft i en liten genomskinlig hopknuten plastpåse och ett sugrör.

När jag kom tillbaka till Bangkok igen var jag mycket nöjd. Detta var en perfekt dagsutflykt med flera historiska och intressanta platser. Min kamera hade gått varm och det hade gått åt många rullar film vilket var ytterligare ett bevis på en bra dag.

När kvällen kom träffade jag Fredrik igen. Vi hade tidigare bestämt att vi skulle ses på Khao San Road. Det var min sista natt i Bangkok och vi åkte tuk-tuk till en restaurang nära Siam Square i centrala Bangkok. Tuk-tuken styrde snabbt och enkelt sig fram i den täta trafiken.
Siam Square är Bangkoks främsta om mest berömda shopping- och nöjesområde. Här finner man flera varuhus, hotell, restauranger och biografer. Siam Square ligger cirka fyra kilometer från Khao San Road.

Maten smakade bra och efter middagen gick vi runt en lång stund i Siam Square. Jag och Fredrik tog avsked och jag återvände till mitt enkla hostel på Khao San Road.

Bangkok By Night... Rama I Road, huvudgatan i Siam Square.

Det hade hunnit bli tisdagen den 18 mars och jag skulle resa vidare. Jag gick upp klockan 06.00 och packade min ryggsäck. Från en tvärgata till Khao San Road tog jag bussen till flygplatsen. Det kändes trist att lämna fantastiska Thailand bakom mig men mitt nästa mål lockade. Jag skulle nu flyga vidare till mitt sista mål på min långa resa; Beijing (Peking) i Kina…

Thailand är sol, fantastiska bad på paradisstränder, sagolika maträtter och färska exotiska frukter och framförallt ett resmål med låga priser för oss svenskar. Men det är främst thailändarna som jag kommer att minnas bäst från mitt besök i Thailand - De tusen leendenas land…

Jag i Wat Po-templet, Bangkok.

Min ryggsäck.

 

Några nyttiga ord och fraser på thailändska:

ja = chai
nej = mai chai
tack = khap khun khrap/kha (Männen säger ”khrap” i slutet och kvinnorna säger ”kha”).
god dag/hej = Sawat dii khrap/kha
Hur mycket? = thawraj khrap?/kha?
Var ligger... = yo tee nai
vatten = nam
toalett = hong nam
hotell = rong ram
rum = hong
hjälp! = chuay duay!
polis = damroat
läkare = moo
sjukhus = rohng payaabaan

Räkneord:

noll = suun
ett = nueng
två = song
tre = saam
fyra = sii
fem = haa
sex = hok
sju = djet
åtta = paet
nio = gaow
tio = sip

Några uttryck och ord du kan stöta på i Thailand:

Farang = Vit utlänning (kan ibland användas lite nedlåtande men ta inte åt dig).
Khao = berg, kulle
Thanon = Gata, de flesta gatunamn börjar med just ”Thanon”.
Muang = stad
Hat = strand

Några maträtter, ingredienser och drycker som är vanliga i Thailand:

Pad Thai (Phat Thai):Stekta risnudlar med böngroddar, tofu, ägg och chili. Förekommer på alla restauranger och är den vanligast förekommande maträtten i Thailand. Gudomligt gott i all sin enkelhet, kostar bara några få kronor. Pad Thai serveras oftast med kyckling men serveras även med räkor eller utan kött.
Beef phanaeng: Nötkött med röd curry och kokosmjölk. Inte lika kryddstark som annan thailändsk curry och smakar fantastiskt gott.
Pri-keenoo: Små gröna eller röda pepparfrukter. Serveras i nästan all mat. Är väldigt starka. Beställ in en extra läsk eller ett stort glas vatten, det lär behövas!
Tom Yum Soup (stavas även Tom Yam): Denna soppa brukar man servera som förrätt på Thairestauranger i Sverige. Jag provade denna kryddstarka soppa med chilipasta och räkor (Tom Yum Goong) i Bangkok. Tom Yum-soppa finns även med kyckling (Tom Yum Kai) och fisk (Tom Yum Pla).
Durian: Denna frukt kallas ”frukternas konung”. Den är stor, gul och har taggigt skal. Den är mest känd för dess fruktansvärda lukt - en blandning av kloak och avföring (!). Smakar dock betydligt bättre än den luktar…
Kaow: Ris. Du kan få stekt, kokt eller friterat ris. Serveras till allt, överallt.
Satay: Grillspett.
Krating Daeng: Thailändsk energidryck i glasflaska. Krating Daeng är grunden till energidrycken Red Bull. Till skillnad från Red Bull är Krating Daeng inte kolsyrad.
Bucket (Bucket of joy): Består av en plasthink (bucket) med en 30 – 35cl flaska vodka eller inhemsk whiskey, en energidryck (vanligtvis en thailändsk Krating Daeng), en Coca-Cola och några sugrör.
Är löjligt billiga och ger en fruktansvärd baksmälla dagen efter. Undvik eller drick med måtta!
Singha: Thailands mest populära och sålda öl. Detta ljusa öl bryggs av Boon Rawd Brewery i Thailand men finns även på svenska Systembolaget, varunummer 1428.

 

Filmtips inför en resa till Thailand:

• 10 timer til paradis/Teddy Bear (2012): Kroppsbyggaren Dennis (Kim Kold) är 38 år och bor fortfarande hemma hos sin dominanta mor i en förort till Köpenhamn. Dennis har aldrig haft en flickvän men då hans farbror gift sig med en tjej från Thailand bestämmer sig Dennis för att ensam åka till Thailand för att finna kärleken. Han ljuger för sin mor som han vet aldrig hade accepterat att han åker. Filmen är förutom Danmark även inspelad i Bangkok och Pattaya i Thailand.
• Anna and the King/Anna och kungen (1999): Är inspelad i Malaysia men utspelar sig i Siam (Thailand). Filmen är bannlyst i Thailand på grund av att filmen skiljer sig så mycket från den historiska verkligheten och att den kan uppfattas som en skymf mot den tidigare kungen.
• Bangkok Dangerous (2008): Nyinspelning av den thailändska filmen med samma namn från 1999. Denna actionfilm med Nicholas Cage är verkligen ingen höjdare men bjuder på vackra bilder från Thailand. En intensiv jaktscen i filmen utspelar sig på den flytande marknaden i Damnoen Saduak.
• Bangkok Hilton (1989): Australiensisk TV-miniserie. Australiensiskan Katrina Stanton (Nicole Kidman) åker till Thailand för att leta efter en sin far som hon trott varit död sedan hon var liten. Katrinas nyfunne vän och älskare gömmer droger i hennes väska vilket upptäcks på flygplatsen i Bangkok. Katrina döms till döden för knarksmuggling och skickas till ett thailändskt fängelse som fått öknamnet ”Bangkok Hilton”.
• The Beach (2000): Filmatiseringen av Alex Garlands roman med samma namn. Richard (Leonardo DiCaprio) är en backpacker som kommer över en gåtfull karta som visar vägen till en mytomspunnen ö. Richard bor i filmens inledning på ett vandrarhem på backpackergatan Khao San Road i Bangkok. Filmen är bland annat inspelad på stranden Maya Bay på ön Koh Phi Phi Leh och på Phuket.
• Beautiful Boxer (2004): Denna thailändska film är baserad på den transsexuella thaiboxaren Parinaya "Nong Toom" Charoenpols liv. Hon föds i en pojkes kropp, uppfostras av munkar och blir till slut en duktig boxare. Parinaya försörjer sig som professionell Muay Thai-boxare och lägger undan prispengarna för att kunna genomföra en könskorrigering. Parinaya Charoenpol spelas utmärkt av Asanee Suwan. Filmen är till stora delar inspelad i Bangkok (bland annat Patpong) och Chiang Mai i Thailand.
• Beyond Borders (2003): Amerikanskan Sarah Jordan (Angelina Jolie) är gift med en välbärgad engelskman och arbetar på ett konstgalleri. En kväll när Sarah och hennes man är på en välgörenhetsmiddag våldgästas festen av biståndsarbetaren och läkaren Nick Callahan (Clive Owen). Dr Callahan kritiserar deltagarna för att de lägger så mycket pengar på festen och fin mat istället för att skänka mer pengar till de fattiga och behövande i Etiopien. Sarah blir berörd av Nicks berättelse och bestämmer sig för att resa till Etiopien och hjälpa till i ett av flyktinglägren. Nick och Sarahs arbete att rädda andra sätter deras egna liv på spel då de reser vidare till Kambodja och slutligen Tjetjenien. Filmen är bland annat inspelad i Namibia (får föreställa Etiopien) och Thailand får föreställa Kambodja. Några av inspelningsorterna i Thailand är bland annat Chiang Mai, Kanchanaburi och Bangkok.
• Bridget Jones: The Edge of Reason/På spaning med Bridget Jones (2004): Bridget Jones (Renée Zellweger) besöker Thailand och hamnar i trubbel. Några scener är inspelade i Soi Cowboy, Bangkoks red-light district.
• The Bridge on the River Kwai/Bron över floden Kwai (1957): En riktig filmklassisker som vann sju Oscar. Filmen spelades inte in i Thailand där den utspelar sig utan på Sri Lanka (dåvarande Ceylon).
• Casualties of War/Uppgörelsen (1989): Denna krigsfilm regisserad av Brian De Palma bygger på den sanna historien om en grupp amerikanska soldater under Vietnamkriget. En ung vietnamesisk kvinna kidnappas och våldtas av några amerikanska soldater med sergeant Meserve (Sean Penn) i spetsen. Menige Eriksson (Michael J. Fox) är den ende som inte våldtar kvinnan och han beslutar sig för att de skyldiga i hans grupp skall ställas inför rätta för sina brott. Brian De Palma har samlat flera kända skådespelare i denna film, förutom Michael J. Fox och Sean Penn (som gör en av hans bästa roller i denna film) förekommer även John C. Reilly, John Leguizamo och Ving Rhames. Filmen är inspelad i Thailand som flera gånger förut fått föreställa Vietnam på film. Några av inspelningsplatserna i Thailand är Phuket, Phang Nga och Kanchanaburi.
• The Deer Hunter (1978): Vi får följa ett kompisgäng både före, under och efter deras upplevelser i Vietnam under kriget. Kända skådespelare som Robert De Niro, Christopher Walken och Meryl Streep medverkar i filmen. De scener som ska föreställa Vietnam är inspelade i Thailand. Patpong i Bangkok får exempelvis föreställa Saigons glädjekvarter.
• En gång i Phuket (2011): Filmen är backpackergenerationens svar på ”Sällskapsresan” och Gran Canaria har denna gång bytts ut mot Thailand. Sven (Peter Magnusson) tröttnar på sitt arbete som karriärcoach och åker till Thailand för att skriva en bok och verkligen börja leva på riktigt. Denna svenska komedi är inspelad på plats i Phuket i Thailand.
• The Hangover Part II/Baksmällan del II (2011): Våra vänner från den första filmen vaknar återigen upp bakfulla, denna gång i Thailands huvudstad...
• Lo imposible/The Impossible (2012): Denna katastroffilm bygger på en sann historia om en av alla tusentals familjer som drabbades av tsunamin efter jordbävningen i Indiska oceanen 2004. Maria (Naomi Watts) och Henry (Ewan McGregor) och deras tre barn är på semester i turistorten Khao Lak i Thailand. Plötsligt avbryts deras idylliska tillvaro då den första jättevågen slår emot dem med full kraft och splittrar familjen...
  Filmen är till största delen inspelad i Phuket, Krabi och Khao Lak i Thailand. Hotellet där familjen bor på är Khao Lak Orchid Beach Resort, vilket i verkligheten förstördes i tsunamin den 26 december 2004.
• Kickboxer (1989): Kurt Sloan (Jean-Claude Van Damme) ska hämnas på den thailändske thaiboxningsmästaren Tong Po (Michel Qissi) som förlamat Kurts bror i en tävling. Filmen är inspelad i Thailand.
• The Killing Fields/Dödens fält (1984): Bangkok, Hua Hin och Phuket i Thailand får föreställa Kambodja under Pol Pot och Röda khmerernas skräckvälde.
• The Lady (2011): Denna film regisserad av Luc Besson skildrar den burmesiske politikern, fredspristagaren och frihetskämpen Aung San Suu Kyis liv . Michelle Yeoh gör en porträttlik bild av Aung San Suu Kyi. Filmen är till större delen inspelad i Bangkok, Thailand. Vissa utomhusscener är filmade i hemlighet i Burma.
• Largo Winch (Tome 2)/The Burma Conspiracy (2011): Bygger på den belgiske seriehjälten Largo Winch. Utspelar sig i bland annat Thailand och Burma. Thailand får denna gång föreställa Burma.
• Last Stop for Paul (2006): Denna independentfilm kretsar kring Charlie (Neil Mandt) och Cliff (Marc Carter) som reser till Full Moon-partyt på Koh Pha-Ngan. Under resans gång sprider de askan efter deras nyligen avlidne vän Paul.
• The Man With The Golden Gun/Mannen med den gyllene pistolen (1974): Inspelad i bland annat Thailand och Hongkong. James Bond (Roger Moore) åker long-tail boat i klongerna i Bangkok och besöker Francisco Scaramangas (Christopher Lee) ö utanför Phuket. Khao Phing Kan (även Ko Khao Phing Kan) utanför Phuket kallas allmänt för James Bond Island efter filmen.
• No Escape (2015): Den amerikanske ingenjören Jack Dwyer (Owen Wilson) tar med sin familj till ett icke namngivet land i Sydostasien. De hinner precis flytta in när landet drabbas av en blodig militärkupp. Rebellerna attackerar allt i sin väg och när de stormar huset där Jack och hans familj bor finns det endast en utväg, att fly. I en biroll ser vi Pierce Brosnan. Denna thriller är till största delen inspelad i Chiang Mai i Thailand och är stundtals riktigt onödigt blodig och våldsam.
  The Imperial Mae Ping Hotel i Chiang Mai får i filmen föreställa ”The Imperial Lotus Hotel”.
  I en scen ses Jack dricka en thailändsk Singha-öl i hotellbaren.
• Ong-bak: Muay Thai Warrior (2003): Tony Jaas genombrottsfilm. Filmen bjuder på en fantastisk jaktscen med ett tiotal tuk-tuks genom centrala Bangkok .
• Rambo (2008): Utspelar sig i Thailand och Myanmar/Burma men är inspelad i Thailand och Mexico.
• Rescue Dawn (2006): Baserad på verkliga händelser. Den amerikanske stridspilotet Dieter Dengler (Christian Bale) skuts ner över Laos 1965. Han tas tillfånga och hamnar i ett fångläger i djungeln. Filmen är inspelad i Thailand.
• Shutter (2004): Undvik den amerikanska remaken från 2008. Det thailändska originalet är bättre och lyckas skrämmas på riktigt.
• Skin Trade (2014): I denna actionfilm ser vi Dolph Lundgren (som även skrivit manuset) som New Jersey-polisen Nick Cassidy. Nicks fru och dotter dödas på uppdrag av den serbiske människohandlaren Viktor (Ron Perlman) och Nick hamnar på sjukhus. Jakten på Viktor leder Nick till Thailand och Kambodja. Större delen av filmen är inspelad i Bangkok, bland annat förekommer Suvarnabhumi Airport liksom Siam Kempinski Hotel.
• Tomorrow Never Dies (1997): Pierce Brosnan spelar den brittiske agenten 007 med rätt att döda i denna 18:e James Bond-film. Mediamogulen Elliot Carver (Jonathan Pryce) försöker provocera fram en konflikt mellan Storbritannien och Kina för att få högre tittarsiffror till sina TV-kanaler... Urusel handling och faktiskt en riktigt svag Bond-film.
  James Bond och den kinesiska spionen Wai Liu (Michelle Yeho) åker till Vietnam. Bangkok i Thailand får föreställa Saigon (Ho Chi Minh City) i filmen. Motorcykeljakten i Saigon är i själva verket filmad i Mahogany Wharf i Bangkok. I en scen ses Wai Liu klättra nerför en skyskrapa, denna skyskrapa är Westin Banyan Tree Hotel också den i Bangkok. Elliot Carvers stealthbåt gömmer sig i Halong Bay i Vietnam som i verkligheten är Phang Nga Bay (även kallad James Bond Island) i Thailand. Denna ö förekommer även i filmen Mannen med den gyllene pistolen från 1974. Det är i Tomorrow Never Dies som James Bond överger sin gamle trotjänare Walther PPK till förmån för den mer kraftfulla och moderna pistolen Walther P99.
• Tom yum goong/The Protector (2005): Kham (Tony Jaa) färdas från Thailand till Australien för att hämta tillbaka sina två stulna elefanter. Thailands främste actionstjärna Tony Jaa bjuder på aktion i både Bangkok och Sydney.
• Tom Yum Goong 2/The Protector 2 (2013): Efterlängtad uppföljare som var något av en besvikelse. Den första filmen fokuserade på underbart korrigerade actionscener utan en massa datoreffekter medan denna film överanvänder sig av CGI och stundtals riktigt usla sådana.
  Kham (Tony Jaa) får ett erbjudande att sälja sin älskade elefant Khon men vägrar. Elefanten stjäls och Kham ger sig iväg till Bangkok för att leta upp sin elefant... Handlingen är som förväntat både ointressant och stundtals fånig men detta är en film man främst ser för action- och fightingscenerna och då är handlingen ganska ovidkommande.
  Den långa och stundtals riktigt häftiga slagsmålsscenen med motorcyklarna på hustaken (!) och som sedan utmynnar i en jakt med hundratals motorcyklar är över femton minuter lång. Filmens mäktiga motorcykeljaktscen startar i Bangkoks Chinatown (Maitri Chit Road) och avslutas på den över 500 meter långa Kanchanaphisek Bridge över floden Chao Phraya.

 

Med reservation för förändringar som skett efter mars 1997.