ECUADOR och GALAPAGOSÖARNA

Söndagen den 2 september 2001 for jag iväg på ett av det mest spännande, roligaste och häftigaste äventyr jag företagit mig. Jag skulle luffa runt i Sydamerika (Ecuador med Galapagosöarna, Peru med Inkaleden, Bolivia och Chile) i fem veckor.

Jag flög till Ecuadors huvudstad Quito efter att ha bytt plan i Amsterdam. Mitt säte var alldeles vid fönstret och det var inte mycket till benutrymme.
Precis innan start blev jag tillfrågad av en besättningsman om jag kunde tänka mig att byta plats. Detta berodde på två berusade herrar som p.g.a. flygsäkerheten inte skulle sitta tillsammans. Jag fick då två säten för mig själv. Tack KLM!
Flygresan gick bra (sammanlagt 14 timmar) och jag kunde sova ut då jag kunde slänga upp benen på "mitt" extrasäte. Flygplanet gjorde en mellanlandning i Curacao och då fick jag fyra säten för mig själv då de två sätena bredvid mig blev lediga. Jag sträckte ut mig och sov som en bebis.
Efter några timmar mellanlandade vi ytterligare en gång, denna gång i Guayaquil, söder om Quito. Det hade varit närmare om de släppt av mig i Quito först, men men.
Det finns inte så mycket att göra eller att företa sig under en långflygning. Först trodde jag att en av flygvärdinnorna flörtade med mig, men sedan insåg jag att hon var lika jäkla trevlig mot alla passagerarna.
De visade film men jag föredrog att sova ut ordentligt.
Jag hade packat ner en liten hög broschyrer och gratistidningar både på flygplatsen i Landvetter och på Schiphol (Amsterdam) så jag hade något att läsa under den långa flygningen.

Jag landade dagen efter (den 3:e) på flygplatsen Mariscal Sucre International Airport i Ecuadors huvudstad Quito. Quito ligger på 2850 meters höjd över havet och är världens näst högst belägna huvudstad (La Paz i Bolivia ligger högst). På grund av den tunna luften och den förhållandevis korta landningsbanan måste piloten bromsa omgående vid landning, vilket jag märkte av.

Välkänt landmärke i Quito. El Panecillo med jungfrustatyn.

Jag tog en taxi från flygplatsen till Gamla staden i Quito. På vägen dit småpratade jag lite med taxichauffören. Han hade en liten engelsk-spansk ordbok som han räckte över till mig. Jag hann snappa upp några ord bl.a. "trollebus" som han skrek när vi passerade en trådbuss.
Vid ett rödljus ropade han till sig en tidningsförsäljare. Han sa "extra" och fick en tidning som pryddes av en barbröstad tjej. Chauffören flinade lite generat och slängde tidningen i baksätet. "Extra", måste komma ihåg detta...
Taxiresan fortsatte längs den mycket trafikerade gatan Av. 10 de Agosto.

Kom slutligen fram till Hotel Belmont. Jag fick ett enkelrum med dusch och WC för 3 US dollar/natt. Ecuador hade bara några månader tidigare bytt valuta från Sucre till amerikanska dollar.

Hostal Belmont är den gula byggnaden.
Jag bodde i den gamla delen av Quito.

På många platser i Sydamerika kan det vara svårt att få tag i varmvatten. Särskilt när man vill duscha. Jag upptäckte en kul uppfinning som jag, lyckligtvis, inte stött på tidigare. Den bestod av ett duschmunstycke kopplat till ett eluttag. Vattnet värmdes upp med hjälp av elektricitet.
När man skruvade på vattnet och slog på strömmen började det fräsa och blixtra olycksbådande. Sedan var det bara att hoppa in i duschen, hålla tummarna att ingen av elsladdarna skulle lossna och ge mig en ordentlig kyss.

Varmvattenberedaren i duschen.

Hotellet hade en terrass som jag besökte med min kamera. Utsikten från hotelltaket var slående. Tusentals byggnader omgivna av höga berg. Mycket vackert!
Jag beslutade mig för att gå på upptäcktsfärd. Jag gick omkring i området runt hotellet och besökte en frukt och grönsaksmarknad. Flera unga män blängde surt på mig och det kändes olustigt att gå på vissa gator. Jag kände mig inte hotad på något sätt men långt ifrån välkommen.
Jag fotograferade en ung pojke som sålde fisk och omedelbart kom det fram en man som uppträdde aggressivt och hytte med näven. Jag lade ner min kamera i väskan, bad om ursäkt och backade undan.
En ung kvinna kom fram till mig och sa på spanska att det var bäst att jag gick därifrån. Antagligen trodde mannen att jag fotograferat honom.

Jag fortsatte tillbaka mot området runt mitt hostel och kom fram till en stor lokal där det fanns flera små bås där det såldes olika maträtter. Jag var den ende västerlänningen och satte mig på en stol bredvid ett av båsen. Det dröjde inte många sekunder förrän en ung tjej frågade på spanska vad jag ville ha. Jag frågade om hon kunde tala engelska men det kunde hon inte. Jag pekade att jag ville ha friterad fisk och "papas fritas" (pommes frites).
Efter måltiden som var både god och billig gick jag vidare mot den mäktiga kyrkan Basilica Del Voto Nacional. Denna vackra kyrka i nygotisk stil kännetecknas av sina två höga klocktorn. För att komma in var man tvungen att köpa en biljett i en souvenirbutik 50 meter utanför ingången till själva kyrkan. Jag köpte en biljett för två dollar och började klättra upp för de branta trapporna. Jag blev trött förvånansvärt fort och det slog mig att jag inte var van vid denna höga höjd och den tunna luften. Man bör ta det ganska lugnt de första två dagarna när man befinner sig på denna höjd.
Jag tog en hel del kort, både på den vackra kyrkan och den storslagna utsikten över Quitos gamla stad och de omgivande bergen.

Den vackra kyrkan Basilica Del Voto National i Quitos gamla stad.

Den gamla staden är kulturmärkt och 1978 beslutade UNESCO att denna stadsdel skulle bevaras som ett världskulturarv. Nu är allt nybyggande strängt kontrollerat.
Här finns de billigaste hotellen och restaurangerna. En nackdel är att denna del av Quito kan vara ganska osäker sena kvällar och på nätterna. Personrån men även inbrott i hotellrum har tyvärr ägt rum. Jag såg inga andra turister i kvarteren runt mitt hotell och det kan vara skönt men kändes samtidigt lite osäkert.

Jag beslutade mig för att promenera mot de nyare och moderna kvarteren. Jag tänkte att jag kanske kunde få plats på en tur till Galapagosöarna.
Oavsett om jag passerade ett växelkontor, en bank, en järnhandel eller en bilaffär så fanns det beväpnade vakter i och utanför lokalen. De hade skottsäkra västar och var beväpnade med allt från revolvrar till pumphagelgevär.
Jag gick in i ett par resebyråer men de kunde ingen vidare engelska och priset verkade lite väl högt. Jag såg en utförlig broschyr från ett resebolag som hette Galasam. De verkade bra och jag fick adressen till deras kontor i centrala Quito. Jag tog en taxi och klev in i Galasams kontor som ligger i samma byggnad som Rio Amazonas Quito Hotel International. Jag frågade om de hade en plats för mig på en yacht i Galapagos. De kunde ordna med en plats på en yacht för fyra dagar och tre nätter. Det skulle kosta 450 US dollar (ca 4700 SEK september 2001). För att komma till och från Galapagosöarna skulle jag flyga. Flygbiljetterna tur & retur kostade 385 US dollar.
Då jag hade köpt mina flygbiljetter i Sverige och inte hade planerat att stanna en längre tid i Quito var jag tvungen att ändra flygdatum på min biljett till Lima i Peru. På resebyrån i Sverige sa de att jag inte kunde ändra flygdatumet på just denna biljett, men de andra gick bra.
Jag tog en taxi till flygbolaget (TACA) och bad dem ändra flygdatumet från den sjunde till den tionde september istället. Det var inga problem blev svaret och när jag frågade om eventuell avgift blev svaret att det inte skulle kosta någonting! Tack TACA!

Unga skoputsare i Quito.

Jag tog mig tillbaka till Galasam och bokade resan. När jag skulle betala skulle det bli billigare om jag betalade kontant, annars skulle det tillkomma några procent på priset om jag betalade med kort. Det var bara att leta upp en bankomat.
Jag hittade en inte många hundra meter från resebyrån. Vilken kö, det var fler än trettio personer framför mig och det gick så långsamt.
När det äntligen var min tur så försökte jag ta ut 500 dollar. Det gick inte. Jag försökte med 300 men det gick inte det heller. Jag försökte med 40 dollar och det gick bra. Jag fick ut ytterligare 40 dollar då jag insåg att jag kunde stå i en evighet och plocka ut 40 dollar per gång. Försökte med 100 dollar med det gick inte. Prövade med att ta ut 40 dollar igen men denna gång hände ingenting.
Bankomaten lät konstigt i någon minut men ville inte spotta ut mitt kort. Personerna bakom mig i kön suckade högt och stönade. En person föreslog att jag skulle gå runt hörnet och in i banken för att få hjälp av någon anställd. Och lämna mitt VTM-kort? Idiot, tänkte jag och blev mer och mer frustrerad.
Efter några långa sekunder spottades mitt kort ut och på skärmen kunde man läsa att bankomaten nu var stäng på grund av tekniskt fel... Åh fan!

Senare skulle det visa sig att dessa fyra försök på 500, 300, 100 och 40 US dollar drogs från mitt VISA Travel Money Card utan att jag fick några pengar!
Detta upptäckte jag först efter en månad då jag kom hem till Sverige och skulle tömma kortet hos Forex. Enligt mina beräkningar (jag hade sparat alla bankomatkvitton) så fattades det en bra bit över 9000 kronor. Jag hade med mig så mycket extra fickpengar då jag inte visste hur mycket det skulle kosta att ta sig till Galapagosöarna och att jag ville ha råd med utflykter och ändringar av min planerade resrutt.
Personalen på Forex sade åt mig att ringa till VISA International i USA för hjälp. VISA International var mycket hjälpsamma och skulle skicka över en lista på alla uttag som gjorts med mitt kort.
Efter ungefär två veckor fick jag listan och såg genast vad det var som var fel (de fyra uttagsförsöken i Quito). Jag var först tvungen att skriva ett så kallat "Letter of Dispuse" och faxa över detta för att de på VISA International skulle börja en utredning. I brevet skrev jag vilken bankomat jag använt, tidpunkt och hela händelseförloppet.
Det dröjde två veckor till och jag fick ytterligare ett brev från VISA International, denna gång med en check på 9800 kronor. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle få tillbaka mina pengar. I fortsättningen reser jag med kontanter och resecheckar...

US Dollar i kontanter fungerar bäst i Ecuador...

Jag tog mina 80 US dollar och gick tillbaka till resebyrån. De sa att jag kunde betala en viss summa nu och resten nästföljande dag. Jag hade några hundra dollar i en säkerhetsficka innanför byxorna i kontanter som jag använde för att delbetala mina biljetter till Galapagosöarna.

Dagen därpå struntade jag i frukosten och skyndade mig att ta ut pengar i en annan bankomat. Det fungerade hur bra som helst. Jag fick ut 320 US dollar i 5-dollar sedlar, 64 stycken 5-dollarsedlar blev en trevlig bunt. Jag betalade den återstående summan hos Galasam och fick så äntligen mina biljetter.
Jag skulle till Galapagosöarna!
Nöjd över att lyckats hitta en resa till Galapagos och för betydligt mindre än jag först räknade med gick jag runt i Quito en stund. Jag ringde hem för att meddela min ändrade resrutt och de nya flygtiderna.

Quito ligger bara 22 km söder om ekvatorn. Jag tog en taxi för 10 dollar till ekvatorn, La Mitad Del Mundo (Världens mitt) i San Antonio. Inträdet var en halv dollar, men vill man upp i utsiktstornet eller besöka något museum i området får man köpa ett biljetthäfte för 3 dollar.

Mitad Del Mundo (Ekvatorn).
Longitud: 0 0' 0'' Latitud: 78 27' 8''

Jag såg den gula linjen som markerade ekvatorn. Jag hoppade över den gula linjen några gånger.
Nu kan jag säga: "-Ekvatorn? Den har jag korsat fleeeera gånger".
Utanför ingången till utsiktstornet stod en skylt som förklarade att man befann sig på ekvatorn. Jag tog hissen upp till toppen av utsiktstornet. Detta var väldigt turistigt och det enda som var värt att se var ju egentligen bara själva "ekvatorn", den gula linjen alltså...

Museerna i närheten var sevärda men den restaurang jag besökte var inget vidare. Jag beställde yahuarlocro (soppa med potatis och lamm) och chicha (majsjuice sötad med farinsocker). Maten var okej men priset var skyhögt och servicen var i klass med den på restaurang "Salmonella" i Calcutta.

Den gula linjen markerar själva ekvatorn.

Efter maten tog jag bussen tillbaka till Quito. Bussen kostade 35 cent, jämfört med taxin som kostade 10 dollar. Tillbaka i Quito promenerade jag runt i staden. Inhandlade några munkar med choklad som kostade 10 cent per styck. Jag köpte även empenada (pirog) med kött för 30 cent.
Det kunde bli kallt på nätterna så jag beslutade mig för att inhandla en tjockare tröja. Knatade in i en affär, som vanligt så såg jag inte till så många västerlänningar eller turister.
Det tog ett tag innan jag hittade en tröja i min storlek och som såg någorlunda "modern" ut. Lite modemedveten är man ju. Den kostade bara 8 dollar så det får väl anses som ett bra köp. Att den sedan krympte 25 % i tvätten är en annan historia...

Fruktdrinksförsäljare i Quitos gamla stadsdel.

Senare på kvällen promenerade jag runt ett par timmar. Jag åt grillad kyckling (pollo) med stekt potatis på en enklare restaurang. Man fick inga bestick utan plasthandskar istället, precis sådana som läkare och tull-personal använder sig av. Man slapp att bli kladdig om händerna iallafall.
Jag hade gått i flera timmar och det var skönt att komma fram till hotellet igen. Det dröjde inte många minuter innan jag somnade.

När jag vaknade var det äntligen den 5:e september och jag skulle flyga till Galapagosöarna...